Slutord om kongressen

Min ambitioner att fortsätta rapportera direkt från kongressen gick inte så bra under söndagen. En lång kongressfest avlöstes med en galen förkylning sätter sina spår. Men det finns ju några saker att säga om kongressen.
Det var en otroligt trevlig kongress där enigheten var nästan för stor. De politiska konflikterna som massmedia har försökt blåsa upp handlade ju nästan inte alls om skillnader i politiska ställningstaganden utan helt om i vilken grad de ska prioriteras i valrörelsen eller den närmaste framtiden.
Det bästa exemplet är ju 6-timmars arbetsdag. Inte någon har ju velat stryka det kravet i partiet (som jag känner till i alla fall) utan vad diskussionen handlade om var om det skulle stå med i valplattformen eller ej. Så mycket till konflikt var det således inte och partistyrelsen kände sig inte särskilt överkörd som massmedia försökt ge sken av.
Annars var det en bra partistyrelse med en del gammalt och en del nytt som blev vald. Jag fick själv förnyat förtroende vilket känns bra. Det kommer inte bli en helt enkel kongressperiod att försöka leda partiet i.
Därför var väl min analys av denna för vänsterpartiet extremt lugna kongress att kommande kongress kommer bli desto stormigare. Antingen har vi vunnit valet och sitter i en regering. Då kommer vi garanterat, oavsett vilka beslut som fattas, ha en grupp människor som kommer skälla på ledningen för en massa beslut. Om det går åt andra hållet och vi förlorar. Då kommer det vara ett jäkla liv för att vi misslyckades. Låter det dystert. Nej inta alls. Jag bara känner mitt parti ganska väl. Detta är också ett av skälen till att älska det. Man ska aldrig vara nöjd det kan alltid bli bättre. Annars är det dags att lägga av...

Andra som utvärderat kongressen på olika sätt: Jens Holm, Socialist och bajare, Jöran Fagerlund, Intressant?, Jonas Sjöstedt