söndag 17 oktober 2010

Korruption är resultatet av en förd politik

Bilden av att Sverige skulle vara ett land utan omfattande korruption stämmer inte längre. Det har blivit väldigt tydligt i såväl Göteborg och Norrköping den senaste tiden. Men så har det inte alltid varit. Sverige har varit ett land där korruptionen var jämförelsevis mycket låg. Anledningen till att vi ser denna förändring är följden av en förd politik.

Det allt mer omfattande införandet av marknadsmekanismer med allt mer och större upphandlingar och privatiseringar inom offentlig sektor är det som skapat förutsättningar för korruptionens utbredning. För det är när de privata vinstintressena hägrar som medborgarintresset får träda till tillbaka.

För den allt mer privatiserade välfärden ger möjligheter till så stora inkomster och vinster att företagen är beredda att gå långt för att försäkra sig om att just de ska vinna upphandlingarna då de ser stora möjligheter att tjäna grova pengar.

Att någonting är fel i dagens Sverige kan också exemplifieras av de många avknoppningar som gjorts i borgerliga kommuner runt om i landet. En moderat politiker i Österåker köpte en skola av kommunen för 150 000 kr. Redan första året gjorde företaget en vinst på över en miljon.

När hemtjänsten i Vantör avknoppades till de tidigare kommunala cheferna för 69 500 kunde de året därpå räkna in en vinst på 4 miljoner kronor. Listan kan göras lång på exempel där offentlig verksamhet slumpas bort till privata företag som sedan gör stora vinster på våra skattepengar.

Orimliga avknoppningar och privatiseringar hänger ihop med korruption och mutor i offentlig sektor. Det är när ekonomismen tränger in i de offentliga verksamheterna som de kortsiktiga vinstintressena tar över hos alla parter. För varför ska tjänstemän och personal ta andra hänsyn än dessa när det verkar vara detta som är den politiska inriktningen.

Ivern att privatisera offentlig sektor handlar enbart om politik, eller snarare politisk dogmatism. De borgerligas ledstjärna är att sälja ut det vi har gemensamt och låta vinstintresset vara drivande. Det är när politiker leker affär med våra gemensamma tillgångar som korruptionen ligger nära till hands.

Ska vi kunna trygga framtidens välfärd och bygga en offentlig sektor där medborgarintresset sätts i första hand krävs det en annan inriktning på politiken. Tyvärr leds landet idag av en regering som just sätter det privata vinstintresset före vårt gemensammas bästa.

Detta är en debattartikel som är skickad till Corren

måndag 11 oktober 2010

Ett rödare Östergötland

Efter valet så har vi sett att ett allt med rödgrönt Östergötland växer fram. I Norrköping, Mjölby och Motala ar det sedan en tid varit klart med klara rödgröna majoriteter. I går blev det även klart att det blir ett rödgrönt styre i Finspång. Det är bra. I Finspång ingick vänsterpartiet i majoritet med de borgerliga partierna under förra mandatperioden. Det var nog nödvändigt då men det kan nog aldrig vara delen i ett långsiktigt arbete. Vi får nu hoppas att socialdemokratin i Finspång har gjort hemläxan och nu klarar av att delta i ett samarbete på ett rimligt sätt.

I flera andra kommuner är det mer osäkra styren. Det gäller vad jag vet i Vadstena, Valdemarsvik, Ödeshög och Åtvidaberg. I Boxholm är det socialdemokratisk majoritet och i Söderköping och Linköping är det borgerliga majoriteter. Så den borgerliga sidan av politiken står sig inte så stark i Östergötland.

Med rödgrönt styre i fyra av Östergötlands fem största kommuner torde det även vara naturligt med en rödgrön majoritet även i landstinget. Det var också de förutsättningarna som fanns efter valet. De borgerliga partierna backade och den rödgröna sidan gick fram, dock utan att få egen majoritet. Vrinnevilistan som innan valet inte tagit ställning till vem man ville samarbeta med hade makten i sin hand. Man valde att regera i minoritet med stöd av SD. Det är djupt tragiskt att man väljer en sådan politisk instabil lösning. Men å andra sidan bekräftar det väl bara att Vrinnevilistan inte är något annat än ett borgerliga sjukvårdsparti som hellre ser nedskärningar och besparingar i vården än offensiva satsningar på en förbättrad sjukvård för östgötarna.

onsdag 6 oktober 2010

SDs uttåg givetvis planerat

Sverigedemokraterna tågade ut ur kyrkan i protest mot att biskopen pratade om alla människors lika värde. Det var spontant och inte planerat enligt Åkesson som själv uppgav att han skakade av upprördhet efter händelsen. Detta är ju skitsnack.
Om Åkesson skulle skaka av upprördhet av predikan i kyrkan så undrar man hur han känner sig i de hundratals situationer där folk står och skriker åt dem vid möten eller demonstrationer. Även om biskopens predikan var tydligt inriktad som en markering mot SDs politik så var den ganska ljummen och väl avvägd för sammanhanget. Att i Svenska kyrkan i dessa dagar inte sta upp för alla människors lika värde skulle i sig vara fel och oförsvarbart. Det skulle ju vara en anpassning till Sverigedemokraternas politik och en kyrka som står fri från staten måste väl få uttrycka sin ståndpunkt. Kyrkan är inte en frizon där man inte står upp för mänskliga rättigheter. Jag hoppas att kyrkan tar sitt ansvar och står upp för dessa frågor ännu tydligare än tidigare.

Att de tågade ut ur kyrkan i samlad trupp var givetvis en planerad aktion. SD har en mission just nu. Det är att driva politiken så långt till höger som möjligt. Detta gör de genom att skapa ett så omfattande utrymme kring sig själva som möjligt. De vill gärna framställa sig som offer och förföljda. De vill skapa en stämning av att det ska bli jobbigt att ifrågasätta dem. För om det varje gång någon markerar mot dem i offentliga sammanhang får konsekvenser i form av utbrott och beskyllningar om extremism och antidemokratiska tendenser så kommer röster att tystna. Detta kommer framförallt gälla journalistkåren som är oerhört känsliga för att beskyllas för att ha tagit politisk ställning.

Min gissning är att det inte kommer att dröja länge innan en Sverigedmokratisk riksdagsledamot blir "misshandlad". Givetvis med lindriga skador och utan vittnen. Det skulle skapa ännu fler och större rubriker. Beskrivningen av gärningsmännen kommer att vara att de var mörkhyade och talade något annat språk alternativt att det var vänsterungdomar iklädda palestinasjalar för ansiktet.
Sverigedemokraterna är inte ett parti som alla andra i Sverige. Men det är ett parti bland många andra på yttersta högerkanten i Europa. De följer nu samma mönster för att förflytta de politiska debatterna till att handla om frågor som de vill. Jag är dessutom rätt övertygad om att de kommer att lyckas. All politisk diskussion just nu handlar om detta rasistiska parti på ett eller annat sätt. Det kommer det att fortsätta att göra ganska länge. Utspelen kommer att bli allt hårdare och allt tydligare främst vad gäller deras hat mot muslimer.

Idag skriver t.ex. Extra Östergötland om riksdagsledamoten Toralf Alfsson som i sin blogg skrivit att islam är värre än nazism. Snart kommer någon stå i riksdagens talarstol och prata om att Sverige är hotat av att muslimerna kommer ta över och att delar av landet redan är förlorat. Initialt kommer troligen de borgerliga stå upp mot sverigedemokraternas retorik men inte hur länge.
För snart kommer Ulf Nilsson i Expressen sprida ut teorier om Euroabien, något bokförlag översätta någon av de antimuslimska böcker som är storsäljare i USA och rätt var det är så är det någon folkpartist, t.ex. Sabuni som närmar sig SD genom att presentera någon lag som riktar sig mot den muslimska gruppen i Sverige. Sedan går det utför.

Man skulle kunna säga att mina korta förutsägelser om framtiden är dystopiska. Men jag tror faktiskt inte det. Det vi ser ske just nu följer samma mönster som i övriga Europa. I det senaste valet fick arbetarrörelsen runt 35% av rösterna. Det är i denna rörelse som ett motstånd mot SD behöver byggas men det kommer inte att ske. Rörelsen är för svag och vänsterpartiet som är de som kommer att prioritera detta arbeta är för svaga för att klara det på egen hand. Socialdemokraternas ökenvandring av interna strider och förvirring har ännu inte blommat upp fullt ut men det kommer.
Sverige är idag ett land som andra. Välfärden monteras ner, klyftorna ökar. Arbetslösheten biter sig fast och rädslan för de "andra" blir allt större. Ett samhälle som allt mer bygger på att se till sin egen plånbok och se om sitt eget hus sluter sig. Det samhälle som byggdes på gemenskap och solidaritet ersätts med individualism och egoism. Ett sådant samhälle sluter sig också mot omvärlden. Detta är konsekvensen av den borgerliga politiken.

Vill vi ha ett annat land där vi litar och ställer upp för varandra så måste det byggas av andra krafter än de som idag försöker rasera det som vi byggt. Även om det känns tungt och svårt så måste vänstern och arbetarrörelsen satsa på att bygga motståndet starkt idag. Det går inte att vänta.

Gamla medier: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, Expressen, EXP2, EXP3, EXP4, DN1, DN2, AB, AB2, AB3, AB4,

Bloggar: Jonas Sjöstedt, Alltid rött alltid rätt, Kaj Raving, Röda Berget, Jöran Fagerlund, Intressant?

tisdag 5 oktober 2010

Vrinnevilistans lögn i valrörelsen




En liten rapport/sammanställning som jag gjort och nu delar med mig.

Hur ett parti agerar före och efter ett val brukar hänga ihop. Det brukar vara en av politikens grundläggande utgångspunkter att de utfästelser som görs innan ett val även ska gälla efter. Dolda agendor eller osanningar brukar granskas hårt och kritiseras.

I landstingsvalet i Östergötland ställde ”sjukvårdspartiet” Vrinnevilistan upp till val för andra gången. Deras valrörelse har visat sig bygga på en utgångspunkt som inte var sann.

Detta är en kort sammanställning av hur Vrinnevilistan har agerat. Det mesta är sådant som kan hänföras till offentliga kommentarer i olika massmedier. Det skulle kunna kompletteras med ytterligare information om partiets agerande. Denna information skulle dock vara svårare att belägga.

Bakgrunden till denna sammanställning är att det inte finns någon som följt upp det som Vrinnevilistan sade i valet. Journalistiken har inte ställt de kritiska frågorna eller ställt Vrinnevilistan tillsvars för sitt agerande. För när det väl kom till kritian så visade det sig att Vrinnevilistan faktiskt hade bestämt sig för att samarbeta med borgarna sedan långt tidigare. Allt annat måste ju kunna uteslutas om man ser till hur de själva har agerat efter valet.

Emil Broberg
Vänsterpartiet

Vrinnevilistan har nu aviserat att de kommer att samarbeta med de borgerliga partierna den kommande mandatperioden. Detta utan att de i realiteten fört några politiska samtal med den rödgröna sidan som i valet fick ett betydligt större stöd än de borgerliga.

Detta val av samarbetspartners skulle ju kunna uppfattas som ett naturligt val av Vrinnevilistan då de under föregående mandatperiod regerade tillsammans med de borgerliga partierna. Dock markerade Vrinnevilistan tydligt och klart i valrörelsen att de inte hade för avsikt att knyta sig till något block innan valet. Valresultat och förhandlingar efter valet skulle avgöra vem de skulle samarbeta med.

När Vrinnevilistan presenterade sitt valprogram ibland annat Norrköpings tidningar 20 augusti skrev NT följande:

"Programmet är färgglatt. Rött eller blått spelar ingen roll. Lasse Pettersson hävdar att Vrinnevilistan kan regera med vem som helst.

- Med tre mandat kan vi spela stor roll. Vågmästarrollen är alltid eftertraktad, säger han hoppfullt.”

I Sveriges radio Östergötlands valdebatt torsdagen innan valet ställdes frågan om framtida samarbete till Lars Pettersson. Den konversationen såg ut enligt följande:

”SR: Du har samarbetat med den borgerliga alliansen under den här mandatperioden. Vad blir det efter valet?

Lars Pettersson: Vi måste först se hur valet utfaller och om vi ska styra med någon annan så vill vi styra med dom som bäst accepterar våra vallöften och det vi har gått till val på.

SR: Vilka är det som du ser idag?

Lars Pettersson: Det vet jag inte för vi har ju inte pratat om det än men jag vet att det är ju inte vem vi vill styra med utan vem som vill styra med oss också…”

Under valnatten intervjuades Pettersson återigen av Norrköpings tidningar:

”- Vi har inte bestämt vilka vi ska samarbeta med än, sa Lasse Pettersson, när fler än hälften av rösterna räknats.

Hur partiet vill samverka i framtiden är fortfarande oklart.

Det där får vi prata om. Det har ju fungerat rätt så bra med Alliansen och det vi vill ha är ju en stabilitet i landstinget. Om något väldigt fint erbjudande kommer från dem vill vi samarbeta med vilket block som helst. Fast det är klart att Socialdemokraterna har ju Vänsterpartiet som släpankare vilket inte många i mitt parti gillar, sa Lasse Pettersson.”

Även efter valet upprätthöll Vrinnevilistan att de ännu inte bestämt sig för vem de vill samarbeta med. De ville enligt NT 24/9 avvakta valresultatet samt att man skulle träffas internt i partiet för att fortsätta diskussionerna om hur man ville göra.


Varierande skäl till att inte samarbeta med de rödgröna
Vrinnevilistans agerande efter valet har även det kantats av otydligheter. Man har angett en rad olika skäl och anledningar till att man inte vill samarbeta med de rödgröna partierna.

I NT 21 september anger Lars Pettersson att ett problem är socialdemokraten Mats Johansson som ”inte sagt särskilt snälla saker om oss”. I samma artikel anges även Helene Andersson-Molina, en före detta medlem i Vrinnevilistan som bytt till Socialdemokraterna, vara ett stort problem för möjligheten till samarbete.

I Corren 30 september anger Lars Pettersson att ett skäl för Vrinnevilistan att fortsätta samarbeta med de borgerliga partierna är att man inte vill se den skattehöjning som de rödgröna föreslaget. I samma artikel uppges även att vänsterpartiet skulle vara ett problem för Vrinnevilistan att samarbeta med.

Samma dag, 30 september, fast i Folkbladet slår Pettersson fast att Vrinnevilistan inte kommer att samarbeta med Vänsterpartiet. Skälet för detta är att Vänsterpartiet varit allt för ideologiska de senaste åren.

I corren 2/1o upprepas Lars Pettersson att det inte är tänkbart att samarbeta med Vänsterpartiet. Enligt Pettersson är vänsterpartiet blivande gruppledare ”allt för ideologisk i sin politik”. Vänsterns syn på privatiseringar gör det också omöjligt att samarbeta enligt Pettersson.

Till Sveriges Radio Östergötland säger Lars Pettersson att det är enklare att samarbeta med de borgerliga.

”– Det är väl en helhetsbedömning. Det är ju ganska liten skillnad i sjukvårdspolitiken egentligen, men vi vet ju hur vi ska få igenom våra frågor med alliansen efter den gångna mandatperioden. De andra är ju ett okänt kort för oss.”

I en annan intervju i Sveriges Radio Östergötland 4/10 säger Pettersson

”- Det har ju lite med att göra med historik hur vi känt oss behandlade /…/ vi vet ju hur vi kan få igenom våra frågor med alliansen från den gångna mandatperioden för de andra är ju ett okänt kort för oss.”

I Folkbladet 5/10 så menar Pettersson att den inbjudan som Vrinnevilistan fick till samarbete med de Rödgröna inte var tillräckligt vänlig. Lars Pettersson säger att:

”- Den inviten var armbågsaktig, tycker jag.”

Vrinnevilistan ville aldrig bryta med Alliansen
Vrinnevilistan var tydliga innan valet med att de inte tillhörde något block. Såväl alliansen som de rödgröna hade tydligt presenterat sin politik innan valet. Vrinnevilistan sade tydligt och klart att de inte ville bestämma sig före valet utan se vem som kunde ge dem det bästa budet på politikens innehåll.

Utifrån det valresultat som uppstod hade Vrinnevilistan redan från dag ett avgörandet i sin hand. Oavsett hur de sista mandaten skulle fördelas så hade de möjligheten att göra upp med båda sidor för att skapa ett styre för landstinget. Signalen som gavs omgående var dock att man ville vänta ut den slutgiltiga räkningen för att se om man kunde få ett mandat till.

Tisdagen 21 september säger Lars Pettersson till NT:
”- Min tanke är att vi ska få ett mandat till. Då är det löst.”

Ett ytterligare mandat till Vrinnevilistan skulle enbart ha inneburit att de skulle kunna bilda majoritet med de borgerliga.

Att Vrinnevilistan i valrörelsen inte ville gå hand i hand med sina samarbetspartier i den borgerliga Alliansen har visat sig enbart vara en valtaktisk fråga. I realiteten har de hela tiden varit inställda på att samarbeta med de borgerliga partierna. De samtal som de fört med den rödgröna oppositionen har aldrig kommit att handla om politikens innehåll.


Vrinnevilistan väljer SD före Vänsterpartiet
Vrinnevilistan har i eftervalsdebatten varit extra tydliga i sin kritik av Vänsterpartiet som en del i det rödgröna blocket. Här ställdes tydliga ultimatum på att vänsterpartiet inte skulle kunna ingå i en majoritet tillsammans med Vrinnevilistan. Skälet skulle varit ideologiska. Detta trots att vänsterpartiet har haft samma valplattform och budget inför valet som Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Vrinnevilistan har således i alla diskussioner utgått ifrån en parlamentarisk situation där de gör sig beroende av Sverigedemokraternas stöd. Lars Pettersson har i flera artiklar uttalat sig om att det är oppositionen som har ansvar för att inte fälla de styrande partiernas förslag. Enligt det svenska politiska systemet är det alltid de som styr oavsett i majoritet eller minoritet som presenterar förslag till fullmäktige. Det är de styrande som har ansvar för att deras politik får gehör. Det är aldrig oppositionens ansvar.

Vrinnevilistans agerande sedan valet har helt utgått ifrån att de vill sitta och styra i minoritet där de är beroende av Sverigedemokraternas röster. Detta trots att de haft möjlighet att bilda en stabil majoritet tillsammans med de rödgröna som tydligt markerat att det finns stora möjligheter att för samtal om politikens innehåll. Den möjligheten har inte ens Vrinnevilistan undersökt. Därför är det uppenbart att de väljer stöd från Sverigedemokraterna före samtal med Vänsterpartiet.


Vrinnevilistan förde sina väljare bakom ljuset
Det är utifrån denna korta genomgång av Vrinnevilistans agerande tydligt att de medvetet har fört sina väljare bakom ljuset när de i valrörelsen påstod att de inte hade tagit ställning till vem de vill samarbeta med.

De skäl som de efter valet har anfört har dessutom varit kända redan före valet. Ingenting av detta har varit någon nyhet för Lars Pettersson eller Vrinnevilistan. Frågan är om hur många av de som röstade på Vrinnevilistan som hade ångrat sig om de redan innan valet fått besked från Vrinnevilistan om att de föredrog borgerligt samarbete i minoritet med stöd av Sverigedemokraterna framför en stabil majoritet tillsammans med de rödgröna.

Det minsta som Vrinnevilistans väljare hade kunnat förvänta sig från sitt parti är man skulle uppfyllt löftet om att undersöka vart man fick bäst stöd för sin politik. Detta gjordes aldrig och därmed har Vrinnevilistan fört sina väljare bakom ryggen.

måndag 4 oktober 2010

Reinfeldts ansvar om SD får inflytande

Idag ska det väljas talman i riksdagen. Detta brukar ju vara en odramatisk händelse. Nu har det blivit politiskt krig kring denna post. Skälet är ju givetvis SD som är vågmästare i riksdagen och som inte ger besked om vem de ska rösta på.

Nu försöker borgerliga ledarsidor och bloggar lägga ansvaret på Mona Sahlin och den rödgröna oppositionen för att inte ge SD något inflytande i denna eller andra frågor. Detta är givetvis förståeligt och kanske en sund reaktion att de ännu så länge inte vill beblanda sig med rasisterna. Dock är deras utgångspunkt felaktig.

Det måste ju alltid vara den som sitter vid makten som tar ansvar för att dennes förslag som läggs går igenom. En regering som lägger förslag som man inte har stöd för kan ju de facto inte vara regering utan behöver ju då bytas ut. För vilken demokrati skulle det vara om det var oppositionens ansvar att se till att de styrandes förslag klubbades igenom. Vilken syn har man på demokratin då?

Om oppositionen skulle lägga sig platt för regeringens förslag och inte ha egna skulle ju det enbart gynna partier som Sverigedemokraterna. De skulle ju då stå ensamma mot alla andra partier och på det sättet framstå som det enda politiska alternativet till den borgerliga politiken. Det skulle bara leda till att de fick ett ännu starkare stöd och i realiteten ett helt avgörande inflytande på den politiska debatten.

Vi har just nu lite samma situation i landstinget i Östergötland. Här har ”sjukvårdspartiet” Vrinnevilistan, som är beredda att göra sig beroende av SD:s stöd, deklarerat att det är oppositionens ansvar att se till att SD inte får inflytande. I realiteten skulle det ju innebära att en eventuell rödgrön eller blå opposition inte skulle kunna presentera några som helst förslag då risken skulle vara att SD skulle rösta för dessa. Alla som kan någonting om det politiska systemet inser ju hur korkat denna utgångspunkt är.

Att det blir strid om talmansposten är således för mig naturligt. Regeringen är nog nervös. Man har arbetat så hårt under en mandatperiod för att få Reinfeldt att framstå som så regeringsduglig och när han nu riskerar att förlora riksdagens första omröstning så kan ju denna image hamna på snedden. Det vill verkligen inte moderaterna. Men om de inte lyckas lösa den parlamentariska situationen så är det ju denna verklighet som Reinfeldt ska försöka styra under. Det kan man aldrig lasta oppositionen för. Det är Reinfeldts ansvar att få igenom sin egen politik. Om han inte klarar det får han ju avgå. Svårare än så är det inte…

Gamla medier: AB, AB2, AB3, SVD, DN1, SVD2, DN2, DN3, Expressen, GP, SVT, Exp2,

Nya medier: Kent Persson, Högberg, Svensson, Jinge, jonas Sjöstedt,

Intressant?