onsdag 31 mars 2010

Regeringen gör någonting bra – men det räcker inte!

Man blir förvånad. Regeringen har lyckats göra någonting bra. Eller åtminstone presentera ett förslag som inte är uselt i alla fall. Man föreslår en höjning av flerbarnstillägget. Det är bra. Många barnfamiljer, i synnerhet de med många barn, som har det hårt ekonomiskt just nu. De har ju sett sina a-kassa försämras, sjukförsäkringen ryka alla världens väg och så vidare.

Dock så vågar inte regeringen ta tag i det verkliga problemet med barnfattigdomen. De klarar inte ens av att ta ordet i sin mun. Göran Hägglund yttrar sig i Aftonbladet:

– De som har det tufft är familjer med många barn. Där finns en relativt stor grupp som lever med förhållandevis låg standard, säger socialminister Göran Hägglund (Kd).

Förhållandevis låg standard? Det är ju en hyfsad underdrift med tanke på hur klyftorna ökat de senaste åren. Men nu ska man inte gnälla i onödan. Det är ju ändå ett bra förslag. Sedan krävs det ju andra åtgärder. Hur ska de t.ex. hantera det faktum att de barnfamiljer som har det sämst och lever på ekonomiskt bistånd inte får tillgodoräkna sig denna extra inkomst. De barnen fortsätter att leva i fattigdom. Där får man hoppas att de borgerliga kommunpolitikerna tar sitt ansvar.

Annars har ju vänsterpartiet också en rad bra förslag som handlar om att komma åt barnfattigdomen så som: höjt underhållsstöd, förbättrat bostadsbidrag för ensamstående, utvidgad rätt till förskola med mera.

Aftonbladet, Danielssons lakejer, SVD, In your face, DN, Rödgrön, Intressant,

Lasse är droppen som urholkar stenen

Lars Ohly syns allt mer i medierna rapporterar medierna om idag. (Det är ju i sig en rolig paradox att massmedia gör sig själv till en nyhet.) Anledningen till detta är den ökande rapporteringen om Afghanistan och där vänsterpartiet allt mer utmärkt sig som det enda parti som vi dra hem trupperna.

Men Lars Ohly torde ju även fått en hel del uppmärksamhet för att vara det mest tydliga politiska alternativet inom de rödgröna samt att de uppgörelser som presenterats kraftigt gått vänsterpartiets väg vilket resulterat i att borgarna utmålat vänsterpartiet till den främsta fienden som man ska kritisera och hota, antagligen för att skrämma bort mittenväljarna.

Det som uteblivit är de opinionsmässiga framgångarna för vänsterpartiet. Men jag tror verkligen att de kommer. Droppen urholkar stenen och Lasse gör ett allt bättre jobb. Nu är han dessutom på vår förvalsturné som är helt strålande. Vi vill lyssna in vad svenska folket har för visioner och önskemål kring framtidens välfärd. De synpunkter som vi får in ska användas som grund för vår valrörelse som ska leda till en ny regering men också en ny politik. Besök den och ge dina synpunkter på vänsterpartiets hemsida.

Dn, Intressant, Rödgrön,

tisdag 30 mars 2010

Näringslivet avslöjat

I förra veckan skrev ju två utskickade torpeder från Svenskt näringsliv om att låginkomsttagare var lata och inte ville arbete vilket var förklaringen till att de tjänar mindre pengar. Artikeln var ju rätt korkad och illa underbygd. Idag har Aron Etzler, chefredaktör Flamman, skrivit ett svar på deras artikel. Han har granskat de fakta som undersökningen bygger på.

För det första så är undersökningen gammal och inaktuell. Dessutom har man räknat in sjukskrivna och arbetslösa som inte alls arbetar som i undersökning. Det är ju grupper som har mycket låga inkomster och inte arbetar. Då är det ju inte så konstigt att man kan komma fram till att statistiken visar på att man tjänar lite om man arbetar lite. Men det är ju i det fallet inte någonting som man själv kan påverka. En sjukskriven kan knappast över en dag bestämma sig för att bli frisk och börja arbeta obegränsat. Dessutom är det ju så att även om man arbetade alla dygnets timmar så skulle man aldrig komma upp i de löner som landets direktörer har.

Läs Aron artikel. Han är alltid läsvärd.

Se också Ung Vänster, Röd Grön, Intressant,

Hård skattedebatt i fullmäktige


Dagens fullmäktige blev kanske något av en försmak av valrörelsen. Det blev en tydlig debatt kring regeringens skattesänkarpolitik och vilka konsekvenser den fått för välfärden. S, V och Mp höll en gemensam hållning i frågan och det blev tydligt att sverige och Linköping stpr inför en viktigt politiskt vägval inför framtiden.
Bilden visar Mats Johansson från S som argumenterar ner borgarna.

Kom igen nu Clubben!

Kvällens match närmar sig. Det som för några dager sedan verkade omöjligt ligger bara en match borta nu. Det är svårt att inte tänka på förra årets sista match mot Skellefteå som slutande helt galet. Det skulle kännas så skönt om vi fick möjlighet att spöa skiten ur Djurgården i semin.

Det kanske mer peppande uppladdningar än kommunfullmäktige, men å andra sidan medför det ju oftast en stor mängd uppdämd frustration och ilska över borgerlighetens uselhet som man kan få utlopp för under matchen. Får kanske ta det lite lugnare än vanligt då sonen ska med...

Kom igen nu kluabben!

Välfärden försämras med regeringens infrastrukturpolitik

Regeringen presenterade idag sina satsningar på infrastrukturen för en tid framöver. Inte någon munter läsning alls. Mer än hälften av investeringarna går till nya vägar. Man ger inte heller några klara besked om byggandet av höghastighetståg.

En annan oroande utveckling är att man snabbt har infört principen om att kommuner och regioner ska vara med och finansiera det som innebär ett statligt ansvar. Totalt räknar regeringen med 65 miljarder i medfinansiering på olika sätt. Det är mer än hela satsningen på järnväg.

Detta med medfinansiering är någonting som staten nu tvingar fram från kommuner och landsting som vill ha nödvändiga satsningar på infrastrukturen. Senast under förmiddagen idag godkände landstingsstyrelse i Östergötland pengar till fortsatt planering av ostlänken. Det är pengar som annars skulle ha kunnat gå till hälso- och sjukvård. Nu går den till planering av statliga järnvägar. Det är djupt problematiskt att välfärden ska urholkas av att staten inte tar sitt fulla ansvar!

DN, Aftonbladet, SVD, Sydsvenskan, Expressen, Rödgrön, Intressant, Aftonbladet,

Ge tjejerna mer!

Lars-Åke Agrell, ordförande i Svenska fotbollsförbundet, kritiserar borgarna i Stockholms stad för att de inte prioriterar damfotbollen då de valt att inte färdigställa deras fotbollsplaner inför premiären i damallsvenskan. Det är givetvis uselt men inte förvånande och Agrell borde ju agera i ett bredare perspektiv och dessutom ta sin egen organisation i öronen.

För tittar man hur det ser ut i skillnader mellan tjej- och killfotboll över landet så är det nästan uteslutande så att det är killarna som får de bättre planerna och de bästa tiderna att träna på. Tjejerna får det som blir över.

Idrotten är djupt o-jämställd. Här borde fotbollsförbundet agera också. Se till att föreningarna ger lika förutsättningarna liksom att kommunerna borde ställa krav på föreningarna. Om man vill nyttja kommunala fotbollsplaner (eller andra idrottsanläggningar) måste man kunna visa att tjejer och killar ges samma möjligheter till sitt idrottande.

SVD, Intressant,

Borgerlig politik kommer inte leda till regeringsskifte

Ju närmare valet vi kommer desto mer kommer alla partier att vilja profilera sig. Det handlar om att stjäla från såväl vänner som fiender. De senaste två dagarna har det dykt upp utspel från såväl MP och S som säkerligen syftar till att locka borgerliga väljare över till den rödgröna sidan. Dock är det utspel som garanterat försvårar det rödgröna samarbetet.

Socialdemokraterna i Stockholms löfte om att förbifarten ska byggas även vid maktskifte är djupt problematiskt. Här är ju en viktig principfråga som diskuterats mellan de tre partierna där nu S kör sitt eget race. Antagligen tror de att de ska vinna röster på detta, men det är ju knappast roligt. Det är ju i Stockholm som Miljöpartiet vunnit mest den senaste mandatperioden och då framförallt bland en välbärgad medelklass som gärna betalar lite för att det ska vara fint med miljöfrågor. Jag tror knappast att S vinner på att haka på ett projekt som har en direkt skadlig påverkan på miljön och som dessutom har en klassmässig vinkel som är mint lika tveksam.

Miljöpartiet å andra sidan vill sänka momsen för tjänstesektorn. Det är ju inte heller ett oproblematiskt förslag som även det har ett tydligt klassperspektiv. Vem har råd att köpa tjänster (med eller utan moms)? Inte är det med lägst inkomster. De går inte till frissan särskilt ofta och om cykeln går sönder lagar man den själv (det är ju ändå billigast). Sedan är ju också frågan om det är mindre resurser som vi behöver till välfärden eller mer resurser som vi behöver. Min uppfattning är att det är det senare.

S och MP försöker flörta med högern genom att komma med förslag som leder i helt fel inriktning. Det kan bli svårigheter att hålla ihop samarbetet då.

SVD, In your face, DN, Valtersson, SVD, Svensson, Mats Engström, AB, DN2, DN3, Röda Malmö, AB2, Expressen, Exp2, Exp3, SVD, Rödgrön, Intressant, Stockholmsvänstern, Aftonbladet

måndag 29 mars 2010

Jag blir ju också äldre

Jöran Fagerlund passade på att fotografera från partiets valupptakt. Jag fastnade visst på några bilder och inser att jag borde kanske byta profilbild på mig. Jag börjar ju bli gammal.





söndag 28 mars 2010

Regeringen sviker barnen - det är dags att utrota barnfattigdomen

De senaste åren har barnfattigdomen i Sverige vuxit allt snabbare. Det är inte någon slump. Det är ett medvetet resultat av den borgerliga regeringens politik. De är dessutom mycket medvetna om detta och de är inte beredda att göra någonting åt det. Det kan vara en av de största skamfläckarna i vårt samhälle. För det går att komma åt barnfattigdomen bara man vill. Det vill inte borgarna.
Barnfattigdomen är någonting ytterst konkret och påtagligt. Rädda barnen sammanställde en rapport kring barnfattigdom där de lät föräldrar till fattiga barn komma till tals. Här är några utvalda citat från rapporten Ensam är fattig:
– Pojken skäms inför sina kompisar för att vi är så fattiga, att han aldrig kan göra något med dem.

– Barnen håller god min, döljer och skäms inför kompisar när de hör vad andra får. Min ena son har flera gånger skrivit uppsatser om påhittade semestrar när uppgiften har varit att beskriva vad han gjort på lovet.

– Jag har inga pengar kvar när hyran är betald… Min dotter Sara (…) får ofta kommentarer att hon är en fattiglapp… Hur ska jag kunna hjälpa mina barn när jag inte ens har råd att köpa lördagsgodis till dem?

– Vi har inga pengar till nöjen, min äldsta dotter gråter ofta och säger: – mamma mina kompisar har varit på Liseberg många gånger och vi har bara varit där en gång och så har de varit på Skara sommarland och vi har aldrig varit där och på bio går dom också ofta men vi gör aldrig något roligt. En dag sa min dotter till mig: – mamma istället för att köpa vinterskor till mig kan inte vi gå på Universeum?


Listan över citat som visar på den verklighet som väldigt många i dagens Sverige kan göras mycket lång och det är på många sätt e n smärtsam läsning. Kan ett samhälle kallas för ett välfärdssamhälle när man inte ens tar tag i och bekämpar en växande barnfattigdom.

Lars Ohly presenterade idag en rad förslag som vänsterpartiet driver för att bekämpa barnfattigdomen. Det som krävs är ju en rejäl satsning på de breda välfärdslösningarna som A-kassa och sjuk- och socialförsäkringar samt en mer aktiv jobbpolitik. Men vi måste också se till att satsa resurser på höjda bostadsbidrag för ensamstående föräldrar och ett höjt underhållsstöd som idag är alldeles för lågt. Vi har också förslag som man bör driva lokalt i kommunerna där förslag om billiga och tillgängliga fritidsaktiviteter och så vidare.
Barnfattigdom är ett enormt problem som kommer att kosta mycket resurser i framtiden om vi inte gör någonting åt det nu.

SVD, Ericas tillhåll, Sveriges radio, Jöran Fagerlund, Anna Hövenmark, Intressant, Rödgrön Expressen,

lördag 27 mars 2010

Självkännedom inom SD

Sverigedemokraterna verkar ändå ha en viss insikt i sitt eget parti. När de tog sin riksdagslista så hade partifürer Åkesson hade fått välja fritt vilka han vill ha med sig om de nu skulle komma in i riksdagen. Det fanns tydligen en intern kritik att det bara var män från södra delen av landet.
Partisekreterare Björn Söder säger enligt Expressen att:
- Man ska vara väldigt försiktig med att öppna upp listan, så vi inte vet vem som representerar oss. Då öppnar vi upp för ett Ny Demokrati-scenario och då är det tack och adjö för Sverigedemokraterna.

Insiktsfullt ändå att man inser att man har ett parti som består av en massa medlemmar som de ogärna visar upp eller riskerar närmare granskning av. Det blir ju också tydligt att SD inte är ett demokrati som andra.

Rödgrön, Back-Nilsson, Intressant, SVD, SVD,

Uranbrytning, folkkampanjen och sannolikheten

Vid sidan av vänsterpartiet och Ung Vänster som var de första organisationer som jag någonsin engagerade mig i (utöver idrottsföreningar som litet barn) så var det Folkkampanjen mot kärnkraft som den första jag gick med i. Detta var i början på 90-talet och jag vet inte riktigt varför jag gick med mer än att jag ogillade kärnkraften. Frågan stod inte så högt på dagordningen men å andra sidan kändes kanske inte folkomröstningen så långt borta då. Vi tog dessutom för givet att kärnkraften skulle bort. Uranbrytning var någonting som vi inte ens drömde mardrömmar om. Det var någonting som var så främmande att det inte var sannolikt. Jag letade med anledning av dessa osannolikhet upp Tage Danielssons gamla monolog som borde få ytterligare spridning i dessa mörka tider.
Håll till godo. Det är ju ett politiskt tal som i sin enkelhet är genialt.

Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.
Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.
Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.
Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.
I själva verket gick ju hela det socialdemokratiska partiet och väntade i över ett halvår på att få veta om det som hände i Harrisburg har hänt eller inte, innan de kunde bestämma sig för om dom ska tycka att kärnkraften är så farlig som den skulle vara om det som har hänt i Harrisburg hade hänt. Nu har dom bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände i Harrisburg inte har hänt, men att vi å andra sidan måste ha mycket bättre säkerhetsanordningar så det inte händer här också.
Och man förstår ju att dom har tvekat, för en sån olycka inträffar ju enligt alla sannolikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller...
Sen är det också det att om det som hände i Harrisburg verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Harrisburg hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.
I varje fall inte i Harrisburg. Och säkert inte samtidigt som förra gången.
Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det manas att den finns inte, fast bara lite.
Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha folkomröstning om sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Harrisburg verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.
Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.



Aktuellt från ett Cafébord, Stockholmsvänstern, Approximation, Jonas Sjöstedt, Alliansfritt Sverige, Rödgrön,

fredag 26 mars 2010

Dagis för barnens skull?

Rebecka Edgren-Aldén skriver idag i Aftonbladet en intressant och till allra största delen en mycket bra artikel om hetsen kring att hämta tidigt från dagis/förskolan. Det är en statusmarkör att kunna visa att barnen är så lite som möjligt i förskolan menar hon. Jag, som har tre barn varav två i dagis just nu, kan känna igen mig i den bild av verkligheten som hon beskriver.

Jag menar att vi måste ändra synen på förskolan som kom till för att ge kvinnor möjlighet till arbete. Det är fortfarande ett skäl gott nog för att ha en väl fungerande och förhållandevis billig dagisverksamhet i landet.

Jag var i Nederländerna i höstas och träffade där en man, eller kille (han var i min ålder i alla fall), där han och hans fru hade sitt första barn i dagisverksamhet tre dagar i veckan. Detta kostade mer än 600 euro i månaden samtidigt som omgivningen ansåg att det var förskräckligt att barnet skulle vara på dagis och att mamman skulle arbeta. Nederländerna är ju på det sättet ett ytterst konservativt land som till stor del bygger på ett enförsörjarsystem.

Allting är ju relativt och då har ju vi kommit ganska långt. Det är ju inte konstigt att barnen ska gå på dagis och att föräldrarna arbetar även om det finns krafter som vill vrida klockan tillbaka (läs Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna). Dock är det dags att faktiskt se att dagis är mer än bara barnpassning när föräldrar arbetar.

Dagis ger barnen en bra start i livet där man lär sig att samverka socialt med andra, man deltar i en pedagogiskt utvecklad verksamhet med utbildad personal och så vidare. Forskningen visar ju entydigt på att barn gynnas kraftigt i sin utveckling i relation till barn som inte deltar i dagisverksamheten.

Med detta som bakgrund borde vi ju se att det inte bara ska vara föräldrars behov av barnpassning som ska stå i främsta rummet utan faktiskt se till barnens bästa. Ge därför barnen rätt att vara mer på förskolan än idag. Detta gäller främst barn till föräldralediga och arbetslösa föräldrar som tvingas gå korta tider på dagis och på det sättet missar stora delar av den pedagogiska verksamheten. Ge även barnen rätt att vara på dagis under tider då föräldrar inte arbetar. Detta skapar också bättre möjligheter att anpassa barnens deltagande i verksamheterna efter sina behov samtidigt som föräldrar utan att behöva smyga eller ljuga kan åka och handla mat eller gå till banken utan barnen.

Rätten till dagis är en rätt som varit oerhört viktig för kvinnors möjligheter till arbete. Det kommer det vara även i fortsättningen därför är rätt till barnomsorg en viktig feministisk fråga. Min förhoppning är att vi kan göra frågan om rätten till en pedagogisk verksamhet även för små barn till en viktig fråga för framtiden. Förhoppningsvis kan vi alla se att det är bra för barnen med dagis. Då behöver ingen ha dåligt samvete för att man jobbar eller lämnar barnen tidigt. Man vet ju att det är bra för barnen.

Intressant
, Rödgrön

torsdag 25 mars 2010

Skämmes i Bjästa

Skämmes. Det är vad man hoppas att befolkningen i Bjästa gör idag. Uppdrag granskning var en skakande upplevelse som tyvärr visar på hur samhällets strukturer ser ut. Våldtäktsoffren tvingas fly samhället, skolan och kyrkan sluter upp bakom våldtäktsmannen.

Bjästa är ju ett extremt exempel men kan ju ändå representera samhällets inställning till våldtäkt och mäns våld mot kvinnor. Reportaget måste ju givetvis sättas in i ett större sammanhang. Det är inte en isolerad händelse det är Sverige 2010 även om det känns som 1800-talet.

Aftonbladet, SVD, Scaber nestor, expressen,

Korkat klassförakt från Svenskt näringsliv

Arbetare och vanligt folk är lata, de vill inte arbeta och tjäna pengar, de vill mest ha fritid och ta det lugnt, de vill inte ta ansvar. Chefer sliter hårt för sin lön, de tar ansvar och är flitiga, de gör sin plikt.

Det är kontentan i ett av de mest korkade inläggen på nätet den sista tiden. Det är två ”debattörer” som på betalning av Svensk näringsliv försöker avliva socialistiska myter. Det som de skriver är ju dock helt frånvänt från verkligenheten. Dessa myter är ju så bisarra att det är frågan om de ens existerar i matsalarna på Östermalm.

De skriver bland annat:

Det är naturligtvis svårt att veta varför låginkomstgrupperna arbetar så pass mycket mindre än de mer välbeställda. I några fall är det sannolikt resultat av ett fritt val. Man föredrar helt enkelt mer fritid till kostnaden av lägre inkomst.


Det är ju så dumt så att man knappt kan besvara det men jag gör ett försök. De som arbetar minst är de som tjänar minst. Att det skulle vara resultatet av ett fritt val är ju dock tveksamt. Det är ju främst kvinnor som arbetar i yrken med lägst inkomster och det är ofta arbeten som är på deltid. Det är sällan frivilligt.

De arbeten som är högst avlönade i samhället är sällan deltidsarbeten.

Det är ju också en ganska stor skillnad på att arbeta i kroppsarbeten som städning och hemtjänst och sitta på kontor med chefsuppdrag. Bara där finns det en kroppslig variation av möjlighet att arbeta.

Vidare skriver de:

Marx och andra socialister skulle inte känna igen sig i vår moderna ekonomi, där arbetarklassen numera arbetar mindre än kapitalisterna och höginkomsttagarna. Hans teorier slog fel.


De har uppenbart inte läst sin marxism särdeles noga. De lär ju knappast ha klarat sig igenom gymnasieskolans grundkurs i samhällsvetenskap där marxismen avhandlas. Det är ju inte arbetade timmar som avgör grunden för hur samhället är organiserat och vem som har makten.

Vad är då syftet med denna sörja. Jo att bereda vägen för att öka föraktet för de som har det sämst i samhället. Man kan ju enkelt läsa in att bara man vill arbeta så kan man det hur mycket som helst. Man är sin egen lyckas smed. Blir du inte rik på ett jobb skaffa ett till. Barbara Ehrenreichs Nickeld and dimed som kom ut för kanske tio år sedan borde kanske vara en rimlig läsning för de som ligger bakom detta inlägg.

Det här blev ju inte så välskrivet men jag orkar nog inte förmå mig att göra någonting bättre kring detta idiotiska inlägg.

Aftonbladet, Badlands, ordverkstaden, Lasses foto, Micke Larsson, Rödgrön, Intressant

onsdag 24 mars 2010

Brist på kompetens, kunnande och slarv hos borgerligheten leder till usla beslut

Lagrådet har ju riktat stark kritik mot den borgerliga regeringens oförmåga att lägga förslag som är ordentligt förberedda. Slarv, inkompetens i sakfrågor och okunskap i konsten att regera ligger väl bakom detta.

Detta gäller inte bra på nationell nivå utan även på lokal och regional nivå. I landstinget i Östergötland är det ibland helt bisarra underlag som man har att ta ställning till. För några veckor skulle landstinget besluta om att införa ett vårdval inom fetmaoperationer. Totalt omfattade beslutsunderlaget och all därtill kommande information runt tio rader text. Tjänstemännen kunde inte ge mer information och den politiska majoriteten hade inte några svar att ge. Detta återkommer gång på gång.

Samma mönster kan man se i Linköpings kommun. Ibland får man skrivningar som är uppenbart undermåliga på alla sätt och vis. Likaså här fick vi ett ärende om ett avtal med en förening som arbetar med nattvandring där vi skulle betala närmare en halv miljon per år. Informationen var mycket knapphändig. Den ansvariga moderaten svarade dock att hon minsann hade fått all information. Att vi andra behövde den för att kunna vara med och besluta hade inte slagit henne.

Så här ser det ut hela tiden i det politiska arbetet. Det leder till oavsett vad man har för politisk ståndpunkt att det faktiskt blir allt sämre beslut som leder till allt större problem. Inte minst för medborgarna. Det är ju inte sällan som regeringen har mjissat avgörande saker som de senare försöker rätta till genom att göra ännu mera fel. Se till exempel på sjukförsäkringarna.

Aftonbladet, Röda Berget, intressant, Rödgrön

måndag 22 mars 2010

Några tips till moderaterna

Moderaterna vill satsa på kvinnorna i valet. Det är ju intressant. Det är ju deras traditionellt svagaste grupp. Inte så konstigt i sig. Moderaterna har ju alltid fört en politik som gynnat männen mest. Man har varit emot satsningar på gemensam välfärd, mot ökat kvinnligt inflytande i näringslivet, och en rad massa reformer som gjort det bra för kvinnor. Folk är oftast ganska smarta och rösta generellt sett på partier som de uppfattar gynnar deras intressen.

Vänsterpartiet har en rad förslag som Moderaterna kan låna om de vill attrahera kvinnorna i valrörelsen. Här är några tips:

Satsa på den generella välfärden,
Rätt till heltid,
Tryggare anställningar,
Utökad rätt till barnomsorg (även då obekväm tid),
Satsning på jämställda löner,
Jämställd föräldraförsäkring,
En moderniserad och individualiserad familjelagstiftning,
Bättre skydd och stöd till våldsutsatta kvinnor,
Krafttag mot sexköp och trafficing,

Listan kan göras längre. Men om man tar tag i dessa frågor så kanske Moderaterna kan ta något steg för att möte kvinnor behov i framtiden.

Aftonbladet

onsdag 17 mars 2010

Glöm inte bort att SD inte bara är rasister!

Att kritiskt granska Sverigedemokraterna bortanför deras främlingsfientlighet och tvivelaktiga företrädare har inte förekommit i så stor utsträckning ännu. De få exempel där man gjort det har varit slående. Om jag minns rätt var det Expressen som gjorde en intervju med Åkesson om en mängd centrala viktiga frågor men som aldrig berörde invandringsfrågor resulterade i en intervju där Åkesson inte hade några svar att ge utan bad om att få återkomma med det mesta. Det är ett av få exempel.

I dagens Aftonbladet lyfter Åsa Regner, generalsekreterare på RFSU, och Mats Wingborg, journalist, upp frågan om SDs syn på sexualitet och jämstäldhet. Ett område där Sverigedemokraterna är minst lika extrema som inom flyktingfrågorna. Dock väljer de ju inte att profilera sig så mycket kring dessa, antagligen av högst taktiska skäl. Därför är deras artikel läsvärd. De skriver bland annat:

Ett exempel på hur fel det kan bli är den tidigare KD-politikern Jonny Evaldsson i Oskarshamn, som lämnade sitt parti och gick över till SD med motiveringen att KD blivit för otydligt i synen på homosexualitet. KD har enligt gängse mönster reagerat med att kritisera SD för främlingsfientlighet. Partiet, liksom övriga etablerade partier, borde ha stått upp för homosexuellas rättigheter och förklarat att SD är isolerat i sin fundamentalistiska syn på abort.
Riksdagspartierna måste helt enkelt bli bättre på att sätta sig in i SD:s politik och huvudfrågor, och angripa både främlingsfientligheten och familje- och sexualpolitiken när de kritiserar partiet.
Att utelämna familje- och sexualpolitiken, som utgör en del av SD:s ideologiska hörnstenar, ger fel signal. Det underblåser en backlash mot den svenska jämställdhetspolitiken, som det trots allt råder stor samstämmighet kring. Samma gäller för rätten till abort och rätten att inte bli diskriminerad på grund av könstillhörighet eller sexuell läggning.
Synen på jämställdhet och sexualitet är viktiga för SD, men det är inte frågor som partiet lyfter på samma sätt som främlingsfientligheten. Förmodligen fruktar SD:s taktiker att partiet skulle tappa röster om deras åsikter i familjepolitiken blev utsatta för granskning. Ironin i att ett parti som påstår sig värna ”svenskheten” kan vara motståndare till jämställdhet borde inte gå någon förbi. Detta borde även de etablerade riksdagspartierna uppmärksamma.


Mer om Sverigedemokraterna:
Aftonbladet, Rödgrön, Intressant AB2 SVD, Röda Malmö, SD-fakta, DN,

Vad är skillnaden på SD och Moderaterna i Vellinge?

Moderaterna i Vellinge har långe varit hårdnackade motståndare till alla former av flyktingmottagande. Det blev stor uppmärksamhet kring detta under hösten och till slut ändrade man sig och gick med på att ta emot ett fåtal ensamkommande flyktingbarn. Även om man tvivlat tidigare på hur frivilligt denna omsvängning var så har nu SVT:s uppdrag granskning avslöjat att det var under tvång som svängningen kom.
Jag skrev senast igår om att gränsen mellan moderaterna och den mer extrema högern alltid varit flytande. Detta med anledning av att det visat sig att ett stort antal personer på Sverigedemokraternas riksdagslista har en bakgrund inom just moderaterna. Flera var upprörda över min kommentar. Dock behöver ju inte extremhögern vara uniformsklädda nazister utan är faktiskt oftare vara välklädda män i ljusskygga organisationer som vurmar för fosterlandet, konungen, militären, kyrkan och så vidare. Åsikter som oftast är djupt konservativa på gränsen till antidemokratiska. Denna del av extremhögern behöver ju inte alls vara rasistisk men det finns ofta inslag av detta.
Huruvida moderaterna i Vellinge ingår i denna mer extrema högerfalang har jag inte någon uppfattning om egentligen. Jag vet för lite. Det som de tydligt representerar är en uppenbar strömning inom moderaterna som är starkt fientliga till flyktingmottagande på en principiell nivå som är svår att skilja från den putsade fasad som Sverigedemokraterna försöker måla upp. Därför är det ju inte konstigt att det finns en rörelse från moderaterna till Sverigedemokraterna när moderaterna ändrat sin framtoning och retorik.
För att förebygga onödiga kommentarer så ska jag vara tydlig med att säga att moderaterna som parti och Sverigedemokraterna som parti skiljer rätt mycket från varandra. Dock finns det strömningar av personer som uppenbarligen ligger nära varandra. Det kanske till och med finns hela avdelningar inom moderaterna som ligger nära SD. Frågan som vi kanske får svar på i kvällens uppdrag granskning om det är så i Vellinge. Jag vet inte. Jag hoppas inte det.

SVT, SVD, DN, Rödgrön, Intressant, Alliansfritt Sverige, expressen,

tisdag 16 mars 2010

Dagens lästips

Ett strålande inlägg i diskussionen om Alliansens logga finns hos Mitt eget jävla Narnia som måste upplevas.

Hägglund i alliansens skugga

Det är ord och inga visor när Resumé intervjuat lite branschfolk om de borgerliga partiernas lansering av sin nya hemsida och logotyp. Alliansen ska de kala sig för nu och det är ju inte så revolutionerande. Det finns väl knappast någon som kallat deras koalition för Allians för Sverige som de döpte sig till från början.

Men åter till Resumé. Olika personer uttalar sig och man kan läsa bland annat:

– Om det tydliga släktskapet med Animal Planets logotyp är medvetet, är det stor humor. Som logotyp betraktad, upplever jag den instängd, klumpig och omodern.

– Skydd för fulheten, kan säga om man vill formulera sig drastiskt. Är det så att alliansen förlorar valet så har man ett skäl till det, jo därför det här är så omöjligt gjort. Det är vemodigt, jag hade gärna sett något tydligt kraftigt och enande. Hela Sveriges framtid är förstörd. Om Alliansen inte kan lyckas med en sådan enkel grej som att göra en enkel logotyp, hur ska man då kunna klara av de andra frågorna. Alliansen kommer förlora valet på den här logotypen.

– Jag har sett mycket skit men det här tar priset. Alla byråer gör klavertramp, jag vet inte hur resonemanget har gått, fult duktigt och tråkigt, jag utgår att det tar bra betalt för det här och det gör inte saken bättre.

Det är ju rätt underhållande kritik. Jag tror förvisso inte att de borgerliga partierna kommer att förlora valet på grund av ett ful och märklig logotyp. Det är deras politik som kommer sänka dem.

Jag själv delar väl uppfattningen att det är en ganska dålig logo som de valt att använda sig av. Man kan inte se helheten och det framgår inte särskilt tydligt vad det faktiskt står. Man fastar i de olika beståndsdelarna.

I samband med lanseringen av logotypen lanserar man också sin nya gemensamma hemsida. Den är ju faktiskt bättre än logotypen. Det som jag dock fastnar på är ett foto på de fyra partiledarna tillsammans. Det som känns konstigt med bilden är Göran Hägglund.

Hägglund står verkligen i skuggan av Reinfeldt som dominerar hela bilden. Det ser dessutom ut som att den förstnämnde gör allt han kan för att hänga sig in i bilden för att få vara med de andra. Det är kanske jag som tolkar in för mycket i bilden men det blir konstiga signaler som bilden ger. Hade jag varit ansvarig för dessa frågor hos KD hade jag aldrig släppt igenom den bilden.

Nog borde man väl kunna prestera bättre än så. Om man inte ens klarar av att komponera en gemensam bild som signalerar att alla ska med så kanske det också blir så att de fjärde snart har gjort sitt i riksdagen. Men inte heller det beror nog på hur man komponerar en bild eller framställer en logga. Det är politiken som det hänger på.

Resume, Mer vänster i Uppsala, SVD, Ett hjärta rött, AB, Peter Andersson, AB

Gränsen mellan extremhögern och moderaterna har alltid varit flytande

Sverigedemokraternas riksdagslista består till största delen av gamla moderater visar SVD i en artikel idag. Inte så förvånande. Moderaternas yttersta högerflygel har alltid nöjt sig med att få verka i skymundan och ha ett visst inflytande i partiet. I regeringsställning har retoriken, men inte politiken dock, ändrats så att många inte känner igen sig. Detta har gynnat SD som med sin retorik fångar upp de moderata strömningar som gavs uttryck för i det berömda valstugereportaget för två år sedan. Med all önskvärd tydlighet kunde man då visa på att det var utbrett med rasistiska tankegångar i de moderata leden. Slutsatsen som man kan dra är väl att avståndet mellan den accepterade högern och extremhögern inte alltid har varit så stort. Det har ju länge funnit en gränsland där många inom högern även varit organiserade i ljusskygga organisationer där man flitigt blandat rasister och fascister med "repektabla" högermän (för det handlar ju nästan alltid om män). Därför är det kanske bara naturligt att SD hämtar personer som är politiskt skolade inom moderaterna.

SVD, Alltid rött alltid rätt, Jonas Sjöstedt, Ulrika Falk, Röda Berget, Aftonbladet, Intressant

måndag 15 mars 2010

Slöso - ytterligare slöseri med pengar på borgerlig propaganda

I sina ambitioner att verka för en fortsatt borgerlig regering lanserar Skattebetalarnas förening och Timbro Slöso. Ett förslag som i sig inte är nytt utan lyftes av Johan Ingerö, som också ska vara ansvarig för detta spektakel, i augusti förra året.

Slöso ska vara som en ombudsman där man ska kunna rapportera in fall där man anser att någon slösar med skattemedel. I en artikel på SVDs hemsida skriver de:

Vi vet att många väljare är upprörda över slöseriet, både för vad det kostar och för vad pengarna i stället hade kunnat användas till. Därför startar Skattebetalarnas Förening och tankesmedjan Timbro nu SlösO – ombudsmannen mot slöseri med skattepengar. Till Slöso kan man vända sig med klagomål på hur skattepengarna används.

Som exempel lyfter de fram idrottsanläggningar och andra frågor som typiska exempel på slöseri. Inspirationen har de hämtat från den amerikanska organisationen Citizens Against Government Waste. En organisation som bland annat är motståndare till en hälso- och sjukvårdsreform som omfattar alla medborgare och inte bara de som har råd.

Det kanske inte är så oväntat att Timbro och Skattebetalarnas förening vill utvidga sitt arbete för att misskreditera och underminera offentlig sektor för att människors vilja att betala skatt ska minska. De har ju under många år försökt att hävda att skatter inte ska gå till sådant som kultur och fritidsliv till exempel. Jag har dock inte något minne av att de kritiserat utförsäljningar av kommunala skolor eller vårdcentraler till underpriser.

Deras stora problem torde dock vara att människor inte vill betala mindre i skatt utan tvärtom. Viljan att betala mer i skatt för olika delar av välfärden är förvånansvärt stark. Folk vet vad de får för skattepengarna och tycker att det är bra. Det är väl därför de försöker angripa den offentliga sektorn med osakliga angrepp.

De två organisationerna har ju några mål gemensamt det är ju att sänka skatterna, privatisera och avreglera så mycket som möjligt. De är inte intresserade av en väl fungerande välfärd eller ett jämligt samhälle.

Deras utspel om inrättandet av en Slöso skulle man ju kunna se som en möjlighet till att vidga uppdraget och diskutera slöseri med samhällets resurser. Då har jag några förslag som de kan ta upp till diskussion:

Obeskattade förmögheter som bara ligger och växer utan att göra nytta,
offentligt finansierad privat städning,
försäljningar av offentliga verksamheter till underpris
privatisering av välfärd som ofta har lett till kraftiga fördyrningar och försämringar
avreglering av el-marknaden
och så vidare

SVD, Rodgrön, Intressant,

Inte så statsmannamässigt Reinfeldt

Det är okej att ändra sig i politiken. Det är inte så konstigt att det sker ibland. Jag har själv vid flera tillfällen haft fel och tvingats byta ståndpunkt. Detsamma kan ju gälla partier som över tid ändrar uppfattningar kring olika frågor beroende på vad verkligheten eller medlemmarna säger. Inte alls konstigt.

Det som däremot ter sig lite märkligt är vår statsministers agerande när det gäller frågan om erkännandet av Turkiets folkmord. I ett ljudklipp som Alliansfritt Sverige publicerat så framgår det att Reinfeldt säger att han vill att Sverige ska erkänna folkmordet. Den aktuella intervjun som gjordes för den assyriska tidningen Hujådå inför valet 2006. Detta tycka Reinfeldt nu ha glömt totalt när riksdagen nu erkänt folkmordet.

Om Reinfeldt nu bytt åsikt borde han väl kunna redovisa det så att vi kan förstå denna svängning. Det skulle man ju kunna acceptera även om man inte delar den ändrade ståndpunkten. Men nu framstår det ju allt mer som att det löfte han gav 2006 var ett löfte i en valrörelse där han talade inför en journalist som skrev för en tidning med en mycket medveten målgrupp som har denna fråga högt upp på dagordningen.

Frågan är hur statsmanna mässigt detta är. Vilka andra löften svänger han sig med som inte avser att hålla?


Alliansfritt sverige, Peter Andersson, Aftonbladet, Dn, Röda Berget, In your face, Jonas Sjöstedt, Kulturbloggen,

Regeringens politik gör oss sjuka!

Att klasstillhörighet är avgörande för vilka förutsättningar man har i livet är på intet sätt en nyhet. Det har länge varit belagt inom vetenskapen att klass och kön avgör en människas möjligheter i livet. Detta har borgerligheten försökt ignorera och förneka på många olika sätt. Debatten kring denna fråga har återigen blossat om när Karneval förlag publicerade boken Lämlikhetsanden på svenska.

Ledarsidor och andra borgerliga aktörer (t.ex. skattebetalarnas förening) har gått till angrepp på boken som kortfattat hävdar att ekonomisk och social jämlikhet gynnar samhällsutvecklingen och gör människor friskare. Jag har dock inte läst boken själv ännu men den ligger på skrivbordet för snar läsning.

Men med anledning av debatten så har Denny Vågerö, professor i Stockholm, skrivit en intressant artikel i SVD idag där han berör frågan. Det som han vilar sina uppgifter mot är inte lösa påståenden som borgarna oftast kommer med utan helt enkelt statistik över hur utvecklingen har varit. Resultaten som han pekar på säger med all önskvärd tydlighet att den politiska inriktning vi har idag med ökande ekonomiska klyftor leder åt helt fel håll.

Vågerö skriver bland annat:

”Hälsovinsten vid en viss ökning av de ekonomiska resurserna är alltså större ju lägre resurser man har från början. De nya resurser som skapas i samhället borde därmed ge högre ”avkastning” i form av hälsa om de disponeras av individer med låga inkomster och förmögenheter än av individer med höga inkomster och förmögenheter.

/…/

Ojämlikhet i ekonomiska resurser bidrar till ojämlikhet i hälsa. Omfördelning av ekonomiska resurser påverkar graden av ojämlikhet i hälsa. Betänk följande: Decennierna före finanskrisen såg vi en gigantisk global omfördelning av inkomster, som av allt att döma fortsätter. Samtidigt, från 1985, ökar skillnaderna i hälsa (mätt som förväntad livslängd) mellan världens länder. Även inom länder sker en sådan långsiktig ökning. Det gäller också i Sverige där män och kvinnor med universitetsutbildning nu lever fem år längre än de med grundskola; en skillnad som växt oavbrutet under tre decennier. Har dessa två tendenser till ökad ojämlikhet något samband?

/…/

Globalt och nationellt växande hälsoklyftor kan ses som vittnesbörd om ett långsiktigt ohållbart samhällssystem; ett problem av samma typ som klimatproblemet eller finanskrisen. Sverige låg förut i främsta ledet när det gäller en bred politik för folkhälsa. Det gäller inte längre.”


Sverige behöver en politik som arbetar för att skapa ett mer jämlikt samhälle. Där måste arbetet föras på flera områden. Det handlar om att skapa en ekonomisk politik som omfördelar resurserna bättre. Vi behöver en hälso- och sjukvård som får en annan politisk inriktning än idag. Vi behöver en välfärd som orienterar sig mer mot de med de största behoven.

Ett första steg i detta arbete, utöver att byta regering såklart, skulle vara att tillsätta en nationell folkhälsokommission med inspiration från WHO:s så kallade Marmotkommission. En folkhälsokommission skulle ha i uppdrag att presentera omfattande förslag till förändringar som skulle leda till en jämlikare hälsa i Sverige.

Med de fakta vi har idag om ohälsans orsaker så är det nog knappast troligt att de borgerliga partierna skulle vara för inrättandet av en sådan. Det mesta av deras politik syftar ju till att öka klyftorna vilket medför försämrad hälsa.


SVD, Ulrika Falk, Alltid rött alltid rätt, HBT-sossen, Storstad, Peter Andersson, Vänstervård

lördag 13 mars 2010

När blev skattesubventionerad städning en mänsklig rättighet?

Tonläget kring Rut-avdraget höjs. I dagens DN har en företagare en artikel som går ut på att försvara avdraget. Hon riktar sig direkt till oss i den rödgröna oppositionen när hon skriver:
"Ni i vänstern leker faktiskt med människors liv och förmåga att försörja sig när ni talar om att riva upp reformen."
Man kan ju undra om hon ställde samma frågor när Alliansens politik lett till neddragningar i välfärden då människor fått sparken, när den borgerliga regeringen sparkade ut folk från A-kassan eller ställde dem utan sjukförsäkring? På tonläget och retoriken tror jag faktiskt inte det.
Sedan fortsätter snacket om att om man tar bort statliga subventioner så är det bara de rikaste som kommer att ha råd med pigtjänster. Det paradoxala är att det ändå till största delen bara de som är rikast som utnyttjar avdraget.
Det märkliga i debatten är också att möjligheten att köpa billig skattesubventionerad städning och annan hemhjälp verkar har blivit en mänsklig rättighet. Så är det tyvärr inte.
Anledningarna till att ta bort pigavdraget är ju flera. Men det som de varma anhängarna av uppbyggandet av ett tjänarsamhälle borde svara på är varför staten ska betala dessa privata tjänster och inte andra? Var går gränsen?
Att acceptera ROT-avdraget anges ofta som ett skäl att acceptera RUT. Jag delar inte den uppfattningen, men jag anser att man även behöver justera ROT-avdraget. Det är inte rimligt med statliga subventioner till anläggandet av t.ex. stora pooler. Däremot är det befogat med stöd till investeringar som minskar energiåtgången och möter klimathotet. Rot-avdraget borde inte heller vara permanent utan användas som ett konjunkturstöd.

DN, Röda Malmö, Alltid rött alltid rätt, Rödgrön, Intressant, AB

torsdag 11 mars 2010

Privat hälso- och sjukvård ger fler jobb - men sämre sjukvård

Handelsminister Eva Björling, som mest blivit känd för att hon vill hjälpa Libyen att jaga flyktingar, vill att Sverige ska öppna upp för internationella aktörer inom hälso- och sjukvården genom någon form av avreglering. Anledningen till detta skulle vara att det eventuellt skulle skapa fler jobb. Det kanske inte är en helt orimlig tanke, privatiserade sjukvårdssystem är ineffektiva, dyra och byråkratiska. Detta är ofta bra indikatorer på att man kan sysselsätta många människor.
Det som Björling föreslår dock är det ett uselt sätt att organisera en effektiv och välfungerande hälso- och sjukvård som ger medborgarna vård efter behov. Handelsministern borde åka till USA och träffa de som arbetar inom hälso- och sjukvården där. Jag gjorde det för ett år sedan och det mest bestående intrycket som jag fick med mig därifrån var att verkligen alla som vi träffade pekade på att vi i Sverige absolut inte ska genomföra förändringar som leder hälso- och sjukvårdssystemet i en riktning som USA:s system. De varnade för det mesta som den borgerliga regeringen föreslagit och drivit igenom den senaste mandatperioden. Ökade marknadsinslag i hälso- och sjukvården leder till sjuka system som inte sätter medborgarnas behov i centrum.
Men det verkar inte heller vara det som Eva Björling är intresserad av. För hon nämner i sin artikel inte kvaliteten i hälso- och sjukvården med ett enda ord. Hon nämner inte vad det kan innebära for kostnader för samhället. Hon nämner inte att den demokratiska styrningen av sjukvården undermineras. Men dessa sidofrågor är antagligen inte intressanta för handelsministern.
Det är för övrigt en mycket märkligt skriven artikel av ministern som borde se över valet av pressekreterare. Mitt i resonemanget kring sjukvården börjar hon skriva om att: "vi borde ha lärt oss av detta är att vi på ett konstlat sätt varken kan skapa eller rädda jobb"
Är det en minister som har missat att man på konstlade sätt byggt upp en privat städsektor med konstgjord andning genom statliga bidrag. Det torde väl vara det mest konstlade vi sett på länge.
Ytterligare en liten notering är att Björling pekar ut Lars Ohly som blivande socialminister. Det är intressant. Har hon redan räknat hem förslusten.

Aftonbladet, AB2

Vänstern gör skillnad i utrikespolitiken

Helle Klein skriver i dagens tidning om en utrikespolitisk debatt i Uppsala som hon besökte. Debattörerna var Carl Bildt (m) och Urban Ahlin (s). Skillnaderna i debatten som de återberättas av Klein var mest hårklyverier. Det är ju inte så jätteförvånande att det blir så när dessa två herrar debatterar. Det är ju också detta som gör det extra tydligt att det är vänsterpartiet som är det parti som verkligen gör skillnad i den utrikespolitiska debatten i Sverige.
Det var ju också i den senaste utrikespolitiska debatten som Carl Bildt utsåg Hans Linde (v) till oppositionens verkliga talesperson i utrikespolitiken. Det var nog från Bildts sida ett sätt att försöka trycka dit den prestigefulle Ahlin men det finns ju också en sanning bakom påståendet.
Vänsterpartiet är ju faktiskt det parti som tydligast fått igenom en lång rad krav inom säkerhets- och utrikespolitiken. Det enda ställe där vänsterpartiet har anledning att känna sig missnöjt är ju att S och MP inte gått med på att ta hem trupperna från Afghanistan. Men där har ju inte heller vänsterpartiet flyttat sin position eller gjort några eftergifter.
Så även om Ahlin och Bildt mest ägnar sig åt hårklyverier när de debatterar så finns det ju en överenskommelse mellan oppositionspartierna som inom avgörande området kommer att förflytta svensk utrikespolitik kraftigt. Det hade aldrig hänt utan vänsterpartiet. Det känns bra.

Aftonbladet

Possitivt för Vänsterpartiet att många är negativa

Det har kommit en ny undersökning från FSI där man rapporterar kring trender om de olika partierna. Trenderna som man skriver om handlar i korthet om att man har mätt om partiet uppfattas som positivt eller negativt.
Vänsterpartiet är ett av de partier som väcker mest negativa känslor. Det är bra. Med tanke på att runt 40 procent av befolkningen är beredda att rösta borgerligt så skulle jag bli förvånad över om färre tyckte illa om vänsterpartiet. Man får till och med ta denna negativa uppfattning som någonting positivt. Det är ju ett tecken på att vänsterpartiet fyller en viktig funktion som ett tydligt politiskt alternativ till den borgerliga politiken.
Det sämsta måste ju vara ett parti som ingen varken gillar eller avskyr. Det måste ju vara ett parti som inte väcker några känslor eller fyller någon viktig funktion. Så min förhoppning är att vänsterpartiet fortsätter att vara riktigt illa omtyckt i relativt stora grupper i samhället. Det finns ju inte någon anledning att försöka anpassa sig efter de politiska motståndarna.

DN, DN,

Starkaste Linköpingslistan någonsin

Vänsterpartiet i Linköping har fastslagit sin lista till kommunfullmäktigevalet i höst. Det känns lite sorgligt att efter tolv år inte vara med på valbar plats på listan. Jag kommer verkligen att sakna kommunpolitiken. Men nu är det landstinget i Östergötland som får gälla ett tag då jag är partiets första namn där.
Dock är det, även utan mig :-), en mycket bra lista som presenteras. Av de sex första namnen är det fem kvinnor så vi kan verkligen försäkra oss om att vi kommer att få en bra könsmässig representation i fullmäktige efter valet.
Sedan är det dessutom väldigt bra och kunniga kvinnor med stor erfarenhet. Monica Ericsson fortsätter att toppa listan. Det namn som är det nyaste är Per Ström på plats två som är en relativt nybliven Linköpingsbo med en mycket lång politisk erfarenhet av såväl partistyrelsearbete som kommunalpolitik i flera andra kommuner. Per kommer med allra största sannolikhet bli en framtida vänsterprofil i Linköpings kommunpolitik.
Den 26 namn långa listan är kanske den bästa som presenterats i Linköping. Nu ska vi bara se till att alla dessa kamrater får möjlighet att arbeta för att förändra Linköping till en mer rättvis och jämställd kommun.

Här är listan i sin helhet:

1.Monica Ericsson

2.Per Ström

3.Eva Lindblad

4.Elisabet Strömfelt

5.Kerstin Sagström

6.Gunilla Nylund

7.Fredrik Andersson

8.Olof Risberg

9.Noomi Engström

10.Kent Johansson

11.Paulina Henrichsén

12.Emil Broberg

13.Rebecka Arnell

14.Björn Alling

15.Hanna Wallenbro

16.Gabriel Bartolini

17.Åsa Walan

18.Erik Jonsson

19.Agneta Wallberg

20.Gustav Andréasson

21.Marie Forsman

22.Nils Riberg

23.Lars-Magnus Cassel

24.Nanna Nilsson Hallberg

25.Carl Ingemarsson

26.Ester Andréasson

onsdag 10 mars 2010

Även Kristdemokrater försöker stoppa oönskade bilder

Det har tydligen avslöjats planer på att någon skulle mörda konstnären Lars Vilks. Han som blev känd för att ha avbildat Muhammed som en rondellhund. Jag har väl inte någonting att säga om det konstnärliga i detta. Det är för mig inte några problem. Man kan ju inte heller anpassa sig och säga att det skulle vara förbjudet på något sätt. Vi har ju yttrandefrihet, tryckfrihet och så vidare i Sverige. Olika religiösa påbud ska ju inte få förhindra detta.

Men det är ju faktiskt inte bara Muhammedbilder som väcker protester. I Linköpings kommun förbjöd man en affisch som gjorde reklam för en punkkonsert i en kommunal lokal. Beslutet att ta ner affischen stöddes av den politiska majoriteten med kristdemokraterna som ivriga påhejare av beslutet.

Den affisch som blev så omtalad föreställde satan som bajsade på Jesus. En bild som, även om den kanske inte var så smakfull, inte ens gick emot den kristna tron. Man skulle ju nästan kunna hävda att det bara var ett modernt sätt att uttrycka bibelns budskap. Men det föll inte de kristna i smaken och man beslutade att affischen skulle censureras. Den kunde ju eventuellt väcka anstöt.

Så det är ju viktigt att i dessa tider när öppenhet, yttrandefrihet och andra viktiga saker inte göra debatten om Muhammedbilderna till en fråga om islam eller muslimer. Försöken att begränsa vad som får sägas och visas kommer från många olika håll. Alla dessa försök är dåliga och måste bekämpas. Oavsett om det är en kristdemokrat, centerpartist, dansk eller muslim som vill begränsa yttrandefriheten.

SVD, SVD, Expressen, AB, Dn, Ab, Röda berget, jinge, intressant,

tisdag 9 mars 2010

De 11300 existerar inte idag enligt Almega

Jag har nu debatterat och diskuterat RUT-avdraget ganska rejält de senaste dagarna. Jag har läst Almegas rapport som hela debatten grundar sig på flera gånger. Men det är först idag när jag VERKLIGEN läste den som jag upptäckte vad de skriver. Jag är så förvånad att jag inte ens är riktigt övertygad om jag har rätt eller inte. Men allt tyder faktiskt på att jag har rätt. Jag återkommer till det.
I sin rapport "Hemservice- attityder och fakta kring hushållsnära tjänster" skriver Almega på sidan 4:
Mellan perioden för den sista mätmånaden (17 januari – 16 februari) fördubblades skatteverkets utbetalningar för hushållsnära tjänster. Det kan antas bero
på en eftersläpning av, och ökad, konsumtion under jul och nyårshelgerna.

Utifrån denna månadstakt skulle branschen omsätta 2,6 miljarder kronor per år. En
omsättning som i sin tur innebär 7 580 helårsanställda eller 11 300 sysselsatta, då
hälften av de anställda arbetar deltid.


Det finns inte 11 300 sysselsatta idag. Det är resultatet som uppnås om ett år om utvecklingstakten fortsätter som den gjorde under de tre aktuella månaderna. Dessa tre månader är inte representativa för helåret. Det medger även Almega. Dels beror detta på att efterfrågan ökar kring julhelgerna men om jag inte har fel så är det också innan årsskiftet som man skall lämna in underlag för avdrag som gjorts under året men som inte har gjorts direkt av företagen. Det är det som är det som Almega benämner eftersläpning. Denna eftersläpning kan ju faktiskt täcka in ett helt halvår av avdrag där arbetet utfördes innan regeländringarna. Jag kan ha fel kring detta men det tror jag faktiskt inte.
Allting bygger således på en mycket tvivelaktig beräkningsgrund som Almega använder sig av. Det är dessutom tragiskt att detta har kunnat etablerats som en sanning. Det var först när Roland Spånt häromdagen i Svenska dagbladet kom med ett alternativt sätt att räkna som fasaden började krackelera. Nu kan vi se att hela huset med pigavdraget rasat.
Almegas rapport har ju tidigare sågats kring hur de har beräknat hur olika samhällsklasser har utnyttjat avdraget. När även denna del av rapporten fallit så återstår ju inte så mycket.

Aftonbladet, Rödgrön, AB2, AB3, Röda Malmö, Annarkia, ett hjärta rött, mina moderata karameller, SVD, Alliansfritt Sverige, martin moberg, joakim Hörsing, Jonas Sjöstedt, Peter Andersson, Intressant

RUT - bara för de rika

3 procent tar 35 procent av Rut avdraget och det är inte de fattigaste tre procenten som utnyttjar det. Det är de som tjänar mer än 50 000 kronor i månaden som är de som utnyttjar pigavdraget mest. Det är inte barnfamiljer eller pensionärer som borgarna försöker hävda. Se dagens aftonbladet. Det är ju talande.

Aftonbladet skriver också om några av de framträdande borgerliga fuskarna. Jag har tidigare sammanställt en rad olika kända fuskare som många glömt bort. Den listan hittar ni här.


Aftonbladet, Aftonbladet 2, lindahl,

Svenskarnas parti en icke uppdaterad version av SD

När jag hämtade tidningen i morse hade jag även fått oönskat besök av Svenskarnas parti som hade delat ut material i mitt bostadsområde. Det flygblad jag hade fått var i sak ungefär samma som Sverigedemokraterna brukar påstå även om retoriken var något mer oslipad. Även utseendet påminde mycket om det material som man då och då stöter på från Sverigedemokraterna.

Då det är några år sedan som jag arbetade som mest med antirasism och inte riktigt hade koll på detta Svenskarnas parti besökte jag även deras hemsida. Även denna ser ju rätt fin och städad ut vid en första anblick. De har ju lärt sig med tiden att det inte lockar så många med hakkors och Hitlerbilder. Retoriken är ju oftare antimuslimsk och allmänt invandrarfientlig. Rasbiologin håller man igen på.

Det jag dock minns väl från den tid då jag arbetade med tidningen Expo var är man ska följa pengarna. Vad är det som finansierar verksamheten och då finns det ju alltid någon form av webbutik kopplad till hemsidan. Det hade även Svenskarnas parti. Här var man inte lika återhållsam med vare sig nazism, rasbiologi eller förnekande av förintelsen.

Så även om nu detta parti enbart är ytterligare ett dussinparti på den extrema högerkanten så har de ändå, trots några ytliga försök, inte putsat bort nazismen som Sverigedemokraterna efter många långa år har arbetat med. Men trots detta skiljer det ju inte så mycket mellan dessa två partier. Svenskarnas parti är ju bara en o-uppdaterad version av vad Sverigedemokraterna bara var för några år sedan. Detta tycks många, inte minst inom medierna, ha glömt idag. Det är ju samma politiska krav bara med eller utan hakkors.

Odells retorik är den som verkligen riskerar att drabba sveriges judar

Mats Odell, kristdemokratisk minister av något slag, går till angrepp mot vänstern och kör den gamla valsen om att det är vänsterns fel att det finns antisemitism och att denna beror på vår kritik mot Israel.

Det är för det första givetvis så att man absolut inte kan sätt likhetstecken mellan judar och sionister eller mellan judar och staten Israel. Detta lika lite som man kan sätta likhetstecken mellan muslimer och Iran eller muslimer och Bin Laden. Detta skulle ju vara helt orimliga antaganden som dessutom är felaktiga.

Detta är någonting som man i debatten trots sin självklarhet alltid måste påpeka för annars kommer ju sådana som Odell och påstår att man skulle vara antisemit. Men frågan är ju egentligen om det inte är Odell som är ute på djupt vatten. För är det inte så att det är Israel som ska kritiseras för sin olagliga ockupation av Palestina? Är det inte Israel som ska kritiseras för att de tvingar den palestinska befolkningen att leva i misär, utan möjlighet till ett drägligt liv? Är det inte Israel som ska kritiseras för att de förhindrar möjligheterna till en demokratisk utveckling i Palestina? Är det Inte Israel som ska kritiseras för att de bombar och dödar oskyldiga? Är det inte Israel som ska kritiseras för att de använder illegala vapen? Är det inte Israel som ska kritiseras för att de jagar folk från sina hem för att bygga nya bosättningar på palestinsk mark?

Det är ju detta som gör att Israel inte är ett land som andra. Ett land som kan jämföras med apartheidregimen i Sydafrika. Det är ju detta som gör att man inte ska hantera Israel som vilket annat land som helst. Men det har ju inte någonting med religionstillhörighet att göra. För min del hade det lika gärna kunnat vara kristna, muslimer, ateister eller vad tusan som helst. Brotten mot de mänskliga rättigheterna är ändock desamma.

Man får inte heller glömma bort att i de ockuperade områdena så har palestinierna rätt att göra motstånd. Det palestinska motståndet mot ockupationen är för mig ett rättfärdigt motstånd. Det är allt för ofta man försöker få det till att man måste fördöma det våld som förekommer från palestiniernas sida. Det gör inte jag. Det finns inslag och enskilda aktioner som självmordsbombare som jag inte tycker är rätt. Men det palestinska folket har rätt att göra motstånd. Detta liksom andra länder som gör motstånd när de ockuperas.

Men Israel är ju inte ekvivalent med den judiska religionen eller världens alla judar. Odell gör väldigt många en otjänst genom att försöka koppla ihop antisemitism med kritik att staten Israel. Det är ju när han gör den kopplingen hela tiden som det ökar risken för att just den sammanblandningen sker. Den görs inte av vänsterpartiet utan den görs av KD i syfte att göra det svårare att kritisera Israel och det drabbar de judar som bor i Sverige vilket är djupt olyckligt. Men återigen, det är inte vi som gör den sammanblandningen Odell!

SVD, Röda Berget, Peter Andersson, Rödgrön, Intressant,

måndag 8 mars 2010

Varför är det så tyst om RUT?

Det har varit en rasande debatt i bloggvärlden, i tidningarna, i televisionen och var helst man kan tänka sig den sista veckan. Men nu är det tyst och dött på högerkanten. Jag har gått igenom de mest länkade borgerliga bloggarna och inte hittat någon som kommenterar Roland Spånts artikel i Svenska Dagbladet igår. Det är inte så att alla dessa bloggare hade en skön söndag framför TVn och tittade på Vasaloppet. Nej flera har kommenterat andra saker i svenska dagbladet till och med på sin blogg. Men inte Spånts artikel. Vad kan det bero på? Varför denna tystnad? Kan fakta göra så ont att till och med de ivrigaste borgarna som inte drar sig för någonting i debatten blir tystade.

Joakim Hörsing frågar samma sak. Vart tog ni vägen?

Här är ett gäng bloggare som inte valt att ta debatten kring Spånts artikel:

Mina moderataKaremeller, Kent Persson Magnus Andersson, Dick Erixon, Per ankersjö, Tokmoderaten, Federley, Rasmusliberal, Peace, Love and Capitalism, Johan Ingerö,

Grattis Eva-Britt!

Vänsterpartiets EU-parlamenstledamot Eva-Britt Svensson fick idag motta ROKS, Riksorganisationen för Kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, pris för året kvinnogärning.
Motiveringen lyder:
Eva-Britt har arbetat inom politiken under en stor del av sitt liv och sitter sedan 2004 i EU-parlamentet, där hon numera som första svenska är ordförande i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet. Hennes arbete präglas av ett starkt rättspatos och en glöd och hon har gjort sig känd som en kunnig och stridbar politiker för kvinnors rättigheter, både på lokal och internationell nivå. Jourerna runt om i landet har använt sig av Eva-Britt som föreläsare och hennes insats har alltid varit helgjuten. I parlamentet drev hon förra året igenom en historisk resolution, som kommer att få stora konsekvenser för framtidens viktiga arbete mot mäns våld mot kvinnor inom EU. Roks hyser stark förhoppning om att Eva-Britt Svensson – genom sitt starkt personliga engagemang – fortsätter att lyfta frågan på den EU-politiska arenan.

Det är ett mycket välmotiverat pris till Eva-Britt som förtjänar all uppskattning i världen för allt det bra arbeta som hon gör.

Se också Roks och Eva-Britts egen blogg

söndag 7 mars 2010

Pigavdrag en fråga om makt och återskapandet av ett klassamhälle

Jag lyfte tidigare väldigt kort en debattartikel av Kerstin Fredholm som skrev om pigavdraget på Newsmill igår. Det är en bra artikel men för den som vill gå djupare in i frågan kring de så kallade hushållsnära tjänsterna ska läsa hennes bok Fint hemma. Boken har förvisso några år på nacken men är fortfarande aktuell.
Bakgrunden till boken är att Kerstin utger sig för att vara en städerska som gärna tar jobb i privata hem runt om i Stockholm. Hon utforskar den svarta marknaden för städningen. Den statligt subventionerade marknaden hade ju ännu inte förverkligats. Men det är ju samma principer som gäller. Även om jag själv aldrig jobbat som städare i privata hem så kan jag känna igen mig från alla de år då jag harvade runt på kvällar och helger med att städa offentliga toaletter, idrottshallar, förskolor och fritidsgårdar.
Kerstin skriver i förordet till sin bok:
"I samma ögonblick som jag, förklädd till piga, steg över tröskeln till arbetsgivarnas hem tog jag steget in i en relation byggd på makt och ojämlikhet. De skilda villkoren som vi hade var på ett odramatiskt sätt självklara i vår relation. Det var grunden i vårt kontrakt.
/.../
För nittio år sedan tog Ester Blenda Nordström , journalist på Svenska Dagbladet, jobb som piga på en bondgård i Sörmland, också under falskt namn.
När jag läser hennes texter och jämför våra erfarenheter känns det som ett stillastående samhälle i många avseenden.
/.../
Piga är ett ord som jag värjde mig emot och inte använde innan jag varit ute och wallraffat som Anita Lundin. Det är ett ord sim inte hör hemma i modern svenska men jag upptäckte att verkligheten motiverar ordets existens och fyller det med innehåll än idag."

Boken i sig är till stor del en beskrivning över hur arbetet med att städa hos andra människor ser ut. Det är enkla iakttagelser och beskrivningar som är journalistiskt tydliga. Det är inte några stora teorier kring saken då verkligheten och Kerstins reflektioner kring dessa talar sitt tydliga språk. Flera citat visar på just hur man betraktar de som städar andras hem.

"Man kan uppfatta det som om jag fick ett obegränsat förtroende i vissa hem där jag lämnades ensam och fick inblick i det mest privata. Jag tolkar det tvärtom. I mina arbetsgivares ögon var jag en så obetydlig person att det inte spelade någon roll vad jag såg eller tog hand om. Vad skulle jag kunna göra? En maktlös svartstäderska."

Kerstin gnetar på i månader i rollen som städerskan Anita. Hon beskriver hur toaletterna ska städas, hur hon övervakas och blir kritiserad, får sexuella inviter och så vidare. Städjobb är inte en dans på rosor. Det är hårt och slitit. I min släkt har städerskorna varit många och jag vet hur en kropp kan värka efter ett arbetsliv. Dock hinner inte Kerstin att under sin tid uppleva den fysiska utmattningen. Men hon hinner lära sig att det tal om tillfredsställelse över ett gott utfört arbete som kan leda till någon form av yrkesstolthet inte existerar. Hon skriver:
"Tillfredsställelsen? Jag tycker att all energi, andlig kraft och kreativitet spolas ner i toaletten tillsammans med skurvattnet. Jag hinner precis vad jag ska på fyra timmar. Men det är enahanda. Jag blir lågmäld och deprimerad. /.../ Jag börjar känna mig sliten som Anita. Mentalt men inte fysiskt.
Om städarbetet hade varit vitt avlönat hade inte det förändrat saken? Nej, det skulle snarare legitimera att vissa människor ska ha den här typen av jobb. Det handlar om attityder och människosyn, hur man använder sig av andra människor. Vem ska vara tjänare? Vilka passar bäst till det?"


Pigorna försvann aldrig. De har bara dolts undan. Det har varit svart arbetskraft, flyktingar utan papper, desperata arbetslösa och så vidare som har upprätthållit en yrkeskår som borde vara utrotad. Vi har idag en borgerlig regering som med skattesubventioner och glättiga leenden försöker sälja in pigorna på nytt. Än har de inte lyckats få det allt för etablerat även om de gör sitt bästa för att medelklassen ska steget fullt ut och se möjligheten att klättra än högre på samhällstegen. Kanske inte närmare överklassen men betydligt längre från de längst där nere. Ett klassamhälle måste ha tjänare och för att få tjänare måste de som vill bli tjänade. Det är det samhället som de borgerliga bygger idag.

Pigavdraget måste bort. Tvekar du? Läs Kerstin Fredholms bok. Fint Hemma, Fredholm & Claesson, Stockholm 2005.

Aftonbladet, Kaj Raving, Badlands hyena, DN, Expressen, Peter Andersson, Röda Berget, Storstad, Martin Moberg, In your face, Alliansfritt Sverige, Jöran Fagerlund, Ali Esbati, Jonas Sjöstedt,
Rödgrön , Intressant,

RUT gav kanske 900 jobb - högt räknat!

De borgerliga partierna borde nog lägga ner prtatet om att RUT-avdraget gett så mycket jobb som de hävdar. Ekonomen Råland Spont har räknat på Almegas ssiffror som de borgerliga använder sig av för att föra fram sina fakta och han konstaterar snabbat att det rakt igenom är felaktigheter.

Sektorn omfattar inte alls 11000 personer om man ser till vilka summor som omsätts. Det handlar snarare om max 2200. Antagligen ännu färre. Vad RUT avdraget gett är också tveksamt. Om man räknar högt även här så kanske det handlar om 900 nya jobb. Med tanke på den satsning som staten lagt på denna reform så har varje nytt jobb då kostat 800 000 kr. Det är mycket pengar det.

SVD, Alliansfritt Sverige, Röda Berget, Alltid rött alltid rätt, annarkia, Röd grön,

lördag 6 mars 2010

Bra läsning kring pigavdraget

Samtidigt som nu även moderaterna öppnar sig för att ytterligare utöka pigavdraget så skriver Kerstin Fredholm en artikel på Newsmill som berör städningen som yrke. Hon har själv erfarenhet efter att hon skrivit en bok, Fint hemma, som är mycket läsvärd. Boken bygger på en längre tids arbete som just städerska hemma i ett antal hem i Stockholm. Det är inte någon smickrande bild hon ger av det livet som oavsett vad man tycker om att staten ska betala privat städning eller ej borde leda till eftertanke. Läs hennes artikel. Det är dagens tips.

Se även SVD Intressant, Röda malmö, Rödgrön,

Svar till Demirok/Gunnarsson

DSet börjar bli väldigt mycket pigavdrag här nu. Dock kräver väl den aktuella debatten att man fortsätter att diskutera frågan i alla former. Jag klistrar in mitt svar på en debattartikel som Centerpartisterna Göran Gunnarsson och Muharem Demirok publicerade i dagens Corren.

Håll till godo:

Svar till Demirok och Gunnarsson 20100306

Frågan om skatteavdrag för städning och andra tjänster som utförs i privata hem har seglat upp som de borgerliga partiernas viktigaste frågor. Det är en på många sätt viktig principiell fråga och i grunden handlar det om vad ska vi betala med skattepengar och vad ska inte betala för gemensamt.
Vi har idag en borgerlig regering som valt att skära ner i a-kassa och sjukförsäkring, som strypt statliga utgifter till kommuner och landsting för att kunna sänka skatterna för de allra rikaste. Till detta har man infört skattesubventioner för bland annat städning av hemmet. I praktiken så har vi en regering som är ovillig att satsa nödvändiga resurser till skola, förskola, äldreomsorg och hälso- och sjukvård men däremot är mer än villig att lägga skattepengar på städning, fönsterputsning och nu senast rastning av hunden. Vi i vänsterpartiet menar att detta är en felaktig prioritering.
Vad gäller ROT-avdraget så kan det fylla andra funktioner än pigavdraget. ROT-avdraget är ett konjunkturstöd som vi vill använda för att få gröna satsningar av svenska hem för att minska energiåtgången och på det sättet ytterligare bidra för att möta den stora klimatutmaning vi står inför.
Vi måste hela tiden göra prioriteringar med de resurser vi har. Vårt alternativ är att vi väljer att lägga våra gemensamma resurser på en välfärd för alla och inte städning åt de rikaste som faktiskt är de som utnyttjar avdragen mest.

fredag 5 mars 2010

Olofsson vill att staten ska betala det mesta - men inte välfärden

I borgarnas ambitioner att göra pigavdrag till en valfråga lanserar de nu olika idéer för att göra det billigare eller att det ska omfatta allt fler tjänster. Det intressanta är det faktum att de verkar vara villiga att staten ska betala allt fler tjänster som vi gör i vår vardag. Dock är de inte beredda att satsa mer resurser till det som verkligen behövs. Frågan om Rut är ju i grunden en fråga om vad staten ska betala eller inte. Vad kan vi förvänta oss av det offentliga. Ska staten betala städningen hemma men inte inom sjukvården, ska staten betala skötseln av den privata gräsmattan men inte lekparken, ska staten betala privat läxläsning men inte undervisningen i skolan. Det är faktiskt här som konflikten står.

De offentliga resurserna är inte oändliga, därför behöver vi prioritera hur vi ska använda dem. Jag tycker att det är bättre att de används för att satsa på och bygga ut välfärden än att subventionera privata tjänster till en liten del av befolkningen. Så vill de borgerliga göra pigavdrag och RUT till valfrågor. Gärna. Kom igen. Försvara era prioriteringar. Vi tar mer än gärna fajten!

Aftonbladet, Peter Andersson, AB

Vårdvalet ger sämre vård

Landstinget i Östergötland införde i september ett vårdval inom primärvården. Alla partier utom vänsterpartiet stödde införandet av systemet som tvingats fram av den borgerliga regeringen. Nu börjar vi dock se resultatet av reformen och vad den kan komma att betyda för medborgarna som har behov av att söka sig till vårdcentralerna.
Sveriges Radio P4 rapporterar idag om att vårdförbundet nu ser hur deras medlemmar upplever att arbetssituationen blivit allt sämre och mer stressad. Fokus läggs på att finnas tillgängliga på telefon vilket får konsekvenser för andra nödvändiga arbetsuppgifter. Detta riskerar ju givetvis att drabba den vård som medborgarna som söker sig till vårdcentralen behöver. Vårdförbundet lyfter själva fram att det är hemsjukvården och det förebyggande arbetet som får träda tillbaka.
Det var precis dessa farhågor som vi i vänsterpartiet såg framför oss när man skulle införa denna typ av vårdval inom primärvården. Man prioriterar det som är enkelt och snabbt går att åtgärda samtidigt som de med de mest komplexa behoven, som oftast inkluderar dem med hemsjukvård, samt det förebyggande arbetet som får träda tillbaka.
Vänsterpartiet arbetar för att på såväl nationell som regional nivå ändra vårdvalssystemet. Givetvis ska man få välja sin vårdcentral, det fick man även tidigare, men vi måste också satsa så att resurserna fördelas så att de med störst behov får dessa tillgodosedda först.

Partistyrelsemöte...



Dagens partistyrelsemöte där vänsterpartiets valplattform diskuteras just nu. En av de stora diskussionerna handlar om partiet ska välja att ha klimatfrågan som en av partiets profilfrågor i valet. Ett stallttips är attdet inte blir så utan att det blir rejäla satsningar på arbete och välfärd, det feministiska perspektivet samt stärkandet av den personliga integriteten...

Sverige borde göra som USA

Utrikesutskottet i USA:s representanthus antog ett uttalande om att man avser erkänna Turkiets folkmord på Armenier. Detta fick till resultat at Turkiet tog hem sin ambassadör. Det är dags att Sverige följer USA:s exempel (i detta fall). Därför är det ju glädjande att det rödgröna samarbetet har en överenskommelse som tar upp precis denna fråga.
Där skriver vi att:
Libanon och Turkiet har tagit viktiga steg mot demokratisering och ökad respekt mot de mänskliga rättigheterna bland annat kvinnors rättigheter, men flera viktiga steg återstår att ta. En rödgrön regering kommer tydligt att stödja Turkiets rätt att bli medlem i EU den dagen man uppfyller Köpenhamnskriterierna. Det innebär att medlemskapsförhandlingarna måste kombineras med tydliga krav på att mänskliga rättigheter ska respekteras, även för de etniska och religiösa minoriteterna. Vi är starkt kritiska till beslutet att förbjuda oppositionspartiet DTP. Vi oroas över Turkiets oförmåga att göra upp med sin egen historia. En rödgrön regering kommer att erkänna folkmordet 1915 på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontier med flera.
Läs hela uppgörelsen på Rödgrön.seAftonbladet

Anpassning av klädstil naturligt men inte förställning

oderaterna har tydligen tagit fram en central klädkod. Man ska undvika slips och pärlhalsband. Man vill uppenbarligen framstå som någonting som man inte är. Det är ju lite underhållande. Men det är ju inte särdeles ovanligt att man i politiska sammanhang funderar över vilka kläder man har eller andra attribut som kan ge konstiga signaler. Man ska ju aldrig förställa sig till någonting man inte är men när man försöker att kommunicera politik så är det ju svårt att göra detta om det man säger inte stämmer överens med det som man utstrålar i övrigt. Att se en moderat i en sliten t-shirt skulle ju knappast ge någon trovärdighet samtidigt som en miljöpartist i kostym tas som lite för uppklädd och tillställd. Det finns tydliga koder för hur man ska klä sig i olika sammanhang.
Själv har jag nog ett klädintresse som nog sträcker sig utöver genomsnittet. Jag gillar dessutom att klä mig på sätt som inte uppfattas som det gängse för en vänsterpartist. Jag gillar t.ex. slips eller kostym. Jag har även en stor förkärlek för amerikanskt östkustmode (Preppy). Det rimmar för många väldigt illa med den förväntade vänsterpartistilen.
Jag anpassar mig ganska ofta i klädsel efter vilken form av tillställning som jag ska delta på. Jag skulle kanske inte sätta mig i en offentlig debatt med min Ralph Lauren-tröja med en stor amerikansk flagga på bröstet (även om den är grymt snygg) så skulle det ju medföra onödiga frågetecken hos den som lyssnar.
Men politiken sitter ju inte i kläderna. I grunden så fixar de flesta människor att se igenom den yta som skapas genom klädkoder. Dessutom blir den risken ännu större om det är påtvingat av någon annan. Jag vet ju har udda man tycker det ser ut i valrörelsen med moderater som går omkring med fula kampanjtröjor som man ser på hela deras hållning att de inte trivs i.
Det är just här vi har problemet med klädregler. Den dagen man tar på sig kläder som man annars inte har så blir det falskt och det genomskådas snart. Att däremot anpassa sig efter tillfället är ju fullt naturligt och borde framförallt kanske tillämpas av mina egna partikamrater som jag ofta har synpunkter på (men de har ju å andra sidan ofta synpunkter på min stil...)

Aftonbladet

Moderata osanningar om nedskärningar i vården

Corren uppmärksammar idag att landstinget i Östergötland beslutat om utbudsbegränsningar av vissa cancerläkemedel. Landstingsstyrelsens ordförande, moderaten Marie Morell, går då ut och säger att det inte finns någon anledning till oro eller att vårdkvaliteten kommer att försämras till följd av de beslut som hon var med och fattade i tisdags. Dock framgår det av de underlag som tjänstemännen tagit fram att en följd av besparingarna inom Onkologin kan leda till just försämringar i vårdens kvalitet. På det aktuella mötet yttrade sig dessutom Morell kring dessa handlingar och sade att den borgerliga majoriteten inte hade någonting att invända mot beslutsunderlaget.
Så beslutet som fattades av borgarna gjordes i full medvetenhet om vilka konsekvenser som det kan komma att få för sjuka östgötar. Det är bara att hoppas på att opinionen håller sig till vänster så vi kan få ett maktskifte med en ny rödgrön majoritet även här.

torsdag 4 mars 2010

Lars Ohly bestämmer!

Kampanjen från tidningarna gällande pigavdraget fortsätter på olika men inte sällan underhållande sätt. Man har letat fram ett citat ur en nästan 15 år gammal bok där Sahlin tyckte att det var ok med pigtjänster. Saker och ting förändras ju med tiden.

Reinfeldt skrev ju vid ungefär samma tidpunkt i sin bok Det sovande folket att:

”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”

”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion.”

”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras.”


Boken finns tillgänglig att läsa hos Alliansfritt Sverige.

Det mest underhållande och som vänsterpartist känns rätt bra är att Maud Olofsson är upprörd. Till Expressen säger hon bland annat av Mona Sahlins bok:

- Hon må ha den personliga åsikten, men det är Lars Ohly som bestämmer

Det känns ju lovande inför ett regeringsskifte. Lars Ohly bestämmer!

Expressen, Aftonbladet