torsdag 27 augusti 2009

Kommunal debatt intellektuell förnedring

I tisdags behandlade fullmäktige i Linköping mitt förslag om att man ska kräva kollektivavtal eller motsvarande för de som utför arbeten för kommunen. Borgarna var givetvis motståndare (även om de i landstinget röstat för exakt samma skrivningar). De flesta försökte gömma sig bakom juridiken, men inte ens där hade de ett enda rätt. Det var få som vågade säga som det var.

Folkpartiets Linnea Darrell, fd riksdagsledamot och nu nämndordförande, var ju tydlig när hon ville värna företagens frihet. Att ställa krav på rimliga löner och att de anställda hade t.ex. hade försäkringar var något som man absolut inte ska kräva. Det handlar om företagens frihet, som sagt. Linnea gick så långt att man inte borde ställa några som helst krav på företagen utom det som krävs av lagen. Det vill säga adjö till krav på att man ska vara miljövänlig till exempel.

Moderaten Hanna Höglund var också tydlig i sitt motstånd. Kollektivavtal var för dyrt och därför ska det vara okej för företagen som arbetar för kommunen att strunta i dessa. Det är ju inte någon tvekan att det är de gamla moderaterna som talar (om det nu någonsin har funnits några ”nya”). Det var nog inte det som man trodde att moderaterna skulle driva när de gick ut och kallade sig för ”det nya arbetarpartiet”.

Ibland kan det vara befriande att vinna politiska debatter stort, för det gjorde vi verkligen denna gång. Ibland kan man vinna så att det nästan känns som att man sparkar på en som ligger ner när man argumenterar mot usla motståndare och det gjorde det också denna gång. Det är ju helt klart en sida av politiken. Men ibland så känns det som något form av intellektuell förnedring att debattera i fullmäktige. Människor gör sig dummare än vad de är och saknar helt heder i sin argumentation. Så var det också denna gång. Då kan man undra lite över vilka som egentligen styr över vår välfärd.

tisdag 18 augusti 2009

Våldtäkt = felparkering eller att pissa i parken?

I Afghanistan förbjuder man kvinnor att neka sina män sex och i Sverige har man en kammaråklagare i SVD, Rolf Hillegren, som fäller uttalanden som:

”När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse.”.”

Att knulla frun när hon inte vill är som att kissa i parken eller parkera bilen fel enligt åklagaren. Man kan ju undra vilken tid vi lever i. Att uttalandet är absurt och förkastligt är hyfsat uppenbart för de allra flesta människor. Att en enskild person har dessa åsikter kanske man kan leva med men när det ändå är så att kammaråklagare Hillegren tycker att åsikten är så acceptabel att han går ut med den i en intervju i SVD så säger det ju också en del om vilken värld han befinner sig i. Det är ju uppenbart att han anser att det är en åsikt som man inte behöver skämmas för och andra åklagare som jag har sett har aktat sig för att kritisera för hårt.

Man blir ju rätt orolig för hur det svenska rättssystemet ser ut om vi har människor med de åsikterna, eller de som visar tolerans mot dem, som ska avgöra vilka ärenden som ska leda till åtal eller ej. För även om det enbart är enskilda eller ett fåtal som uttrycker åsikterna så måste de ju ändå uppfatta det som att det är en rimlig ståndpunkt i sitt sociala sammanhang och det är väl det som är det verkligt oroande.

Det enda goda som kan komma av uttalandet är väl att vi kan få upp kampen för ett jämlikt och jämställt samhälle på agendan igen. För som vänsterpartiet har visat så är kvinnorna de som idag är de som förlorar mest på regeringens politik och vänstern har allt att vinna på att driva på den feministiska debatten. Så låt oss under det kommande året göra det tydligt att det i sverige idag finns två alternativ ett som vill stärka mannens position och ett som vill skapa jämlikhet och rättvisa.

måndag 17 augusti 2009

Kom till Stockholm 6 september

Den 6:e september arrangerar Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet en gemensam fest i Kungsträdgärden i Stockholm. Det är då ett år kvar till valet då det blir dags för en ny regering och en ny politik. Givetvis ska man åka dit. Ta med vänner familj. jag tänkte göra det.

Ett urval av de artister som uppträder:
Sarah Dawn Finer
The Poodles
Rikard Wolff
Cookies n´ Beans
Kevin Borg
Lili & Susie
Stefan Sundström
Jack Vreeswijk
Love Antell från Florence Valentine
Marika Lagercrantz
Shima Niavarani
(fler artister tillkommer)

Konferencier:
Hans Rosenfeldt

Vad: Rödgrön dag
Plats: Kungsträdgården
Pris: Gratis
Tid: Sö 6 sept 12-16

Corren är ute och seglar om kollektivavtalen

I lördagens Corren ägnades hela ledarspalten åt att angripa mitt förslag om att Linköpings kommun ska ställa krav på kollektivavtal eller motsvarande vid upphandling. Man menade att detta var att skjuta den svenska modellen i sank. Tyvärr finns inte ledaren tillgänglig på nätet men här är det svar som jag författade:

Vi försvarar den svenska modellen

Correns ledare 15/8 ställer frågan hur arbetarna kan vinna på mitt förslag om kollektivavtal vid upphandling i Linköpings kommun. Innan jag svarar på den frågan så är det på sin plats att reda ut lite felaktigheter eller missförstånd i den ovan nämnda artikeln.

Det förslag som jag lagt till kommunstyrelsen, som har stöd av S och MP, ställer kravet på att de företag som levererar varor eller tjänster till kommunen ska teckna kollektivavtal eller att de krav som finns i kollektivavtalet ska vara uppfyllda. Det finns således inget absolut krav på att kollektivavtal ska tecknas. Däremot finns det krav på att man ska ge de anställda rimliga löner och bra anställningsförhållanden som följer det som arbetsmarknadens parter kommit överens om.

I nästan alla upphandlingar idag ställs det olika krav på miljöhänsyn och så vidare. Detta uppfattas inte som kontroversiellt. Men när det kommer till att garantera att människor inte ska behandlas dåligt då reser sig borgerligheten i protest.

Att den borgerliga ledarsidan på Corren angriper mitt förslag som helt orimligt och att det skulle skada den svenska modellen är extra intressant då den borgerliga majoriteten i Landstinget har genomfört exakt den skrivning som jag föreslår i kommunen. Där anser man tydligen att det är oproblematiskt att ställa dessa krav.

Det blir ju dessutom smått ironiskt när samma ledare som anklagar mig för att vilja förstöra den svenska modellen går till angrepp mot att Lagen om anställningsskydd (LAS) och menar att den försvårat för arbetsgivarna att sparka vem man vill. Så när de borgerliga ska försvara den svenska modellen så vill de försämra LAS och inte ställa krav på att man ska leva upp till kraven i kollektivavtalen. För mig låter det inte särskilt trovärdigt och framför allt inte någonting som de svenska arbetarna tjänar på.

Den svenska modell som jag värnar bygger på bra villkor och omfattande trygghet för arbetarna. En modell som även ger en trygghet vid sjukdom och arbetslöshet. Kampen för att försvara denna modell måste föras på flera plan. Där handlar det om att förbättra A-kassan, sjukförsäkringen och i alla lägen hävda kollektivavtalens roll. Detta är en politik som de svenska arbetarna vinner på.


Emil Berg
Vänsterpartiet

fredag 14 augusti 2009

The soundtrack of valrörelsen 2010, part II

Så om den första delen av soundtracket för min valrörelse 2010 hade ett feministiskt tema så grundar sig denna andra del på vår andra utgångspunkt; klass.

Det finns nog en rad olika låtar och texter att välja mellan om man skulle vilja illustrera klasskamp. En av mästarna, om än något förutsägbart, inom genren är Bruce Springsteen. För även om det är en amerikansk arbetarklass och den speciella situation som råder i USA som han skildrar så är ändå klasstillhörighetskänslan universal. Uppvuxen med en städerska till mamma och en sotare till pappa så är känslan och texterna av att vilja fly, uppnå något bättre och kampen för ett bättre liv lätta att identifiera sig med.

En av Springsteens största stunder är när han lyckas kombinera sin musik med stor litteratur som han gör i den andra delen av mitt soundtrack för valrörelsen. Låten är; The goast of Tom Joad.

1939 publicerades John Steinbecks klassiker och mästerverk Vredens druvor (Grapes of Wrath). Boken handlar om familjen Joad som under depressionen tillsammans med tusentals familjer blir vräkta från sin bondgård av något storföretag och familjen söker sig då västerut till Kalifornien för att söka arbete. Väl där är det ont och jobb och familjen tvingas leva under fattigdom och de ser sina drömmar om ett bättre liv krossas samtidigt som familjen splittras.

Boken handlar till stor del om den hänsynslöshet de rika landägarna visar upp mot de fattiga immigranterna, men också om den samhörighet och solidaritet som växer fram bland de fattiga lycksökarna som alla har kommit till Kalifornien med drömmen om ett bättre liv. Det är en bok som har full politisk bäringskraft än idag då det är i grunden samma samhälle med samma motsättningar då som nu.

När Springsteen lyfter Tom Joad in i ljuset i mitten av 1990-talet är det i grunden samma Amerika som han skildrar som Steinbeck gör i boken. Med en lågmäld fantastisk sång sjunger han om de utstötta och jagade. De som samhället inte önskar förutom när det passar. Det blir inte heller sämre av att han lyckas med nästan exakta citat återge ett centralt stycke i boken där han sjunger:

“Wherever there is a cop beating a guy,
Where every hungry newborn baby cries,
Where there is a fight against the blood and hatred in the air
Look for me mom I will be there
Wherever somebody is fighting for a place to stay,
or a decent job or a helping hand
Wherever somebody is struggling to be free,
Look in their eyes mom and you will see me”

Tom Joad kan säkert betraktas som en symbol för kampen för ett rimligt gott liv, ett liv som förnekas och bekämpas av andra intressen. Vänsterpartiet har traditioner av konkret klasskamp för att vanliga människor ska kunna leva ett drägligt liv. Det är en grundläggande absolut utgångspunkt. Utan den saknar vi existensberättigande som rörelse. Det finns dock problem i hur vi som parti lyckats förmedla detta till människor som ofta tyckt att vi varit kantiga i vår retorik. En vänster som vill vinna framgång måste kunna visa på att klasskamp idag som alltid handlat om att skapa förutsättningar för ett bättre och drägligt liv. Så valrörelsen 2010 handlar mer än på länge om en klasskamp som måste förpackas och förmedlas på ett effektivt sätt.

Så känner du nu att du vill lyssna på låten klicka här.

Eftersom det är svårt att välja ut en låt av Springsteen så kommer det även en liten bonus. Det är en liveupptagning från september 1985 där han framför This land is my land. Det är ju en bra låt men det är försnacket som är den absoluta behållningen. Dessutom framstår han nog som snyggast i sin karriär just här (det förra klippet kanske är det motsatta). För att se låten på youtube klicka här.

onsdag 12 augusti 2009

Soundtrack till valet 2010, del 1

Jag har fått det spännande och roliga uppdraget att sitta med och ta fram vänsterpartiets förslag till valplattform till valet 2010. Det är inte helt enkelt, vi står inför svåra och nya utmaningar. Vi har ett parti som behöver se över sin retorik och hur vi ser på oss själva.

I grunden handlar politiken om att skapa en berättelse som människor kan tro på. En berättelse kan ju vara uppbyggd på olika sätt. Som uppvuxen under 1980-talet så spelade film en viktig roll i skapandet av sin identitet och vad hade 80-talets filmer varit utan filmmusiken, soundtracket. Så när jag funderat över vilken berättelse om Sverige 2010 vi ska utforma så har jag hela tiden haft någon märklig tanke på vilken musik jag skulle vilja att den ackompanjerades av. Därför ska jag här på min anspråkslös blogg när kraften infinner sig försöka presentera mitt soundtrack för valrörelsen 2010.

När jag ska utforma mitt soundtrack, som just är mitt personliga och därför givetvis till stora delar återspeglar min musiksmak och min generation, så är ambitionen att ha en blandning av stilar, en god könsfördelning samt att det ska bidra till att stärka bilden av vänsterpartiet som det parti det faktiskt är idag (d.v.s. att gammal progg och liknande är helt uteslutet att ta med i en lista som denna).

Så då har jag kommit till att presentera mitt första val, det saknas rangordning mellan låtarna, som är en låt av Säkert och heter ”Allt som är ditt”. Detta blir mitt första val utifrån en rad skäl. Inte minst för att det ändå är en låt som har någon form av tydlig feministisk linje, eller lyfter upp ett sinnessjukt fenomen i samhället. För den som inte kan texten så går det ut på att det är en tjej som blir våldtagen och som känner att och har sig själv att skylla, vilket hon givetvis inte har. Kontentan i låten är de som gjorde det borde skjutas.

Kan tyckas vara en drastisk lösning som kanske inte är rimlig i ett rättsamhälle. Men just nu idag är jag helt inne på den linjen rent känslomässigt. Jag träffade en bekant idag som berättade om att hennes 14-åriga barnbarn tillsammans med en kompis hade blivit drogade och våldtagna av en 26-årig man för två veckor sedan. Heka deras liv är omkullkastade, hela familjer är nedbrutna och grunden för att detta sker är att vi lever i ett samhälle som inte är jämställt.

Vänsterpartiet är och har länge varit ett feministiskt parti. Under Gudrun Schymans tid fick det ett stort medialt utrymme som minskat sedan hon försvann. Uppfattningen om partiet i media verkar vara att vi idag är mindre feminister än då. Jag skulle nog hävda motsatsen. Vår feminism är starkare och spetsigare idag och vi måste göra det tydligt i valrörelsen. Just idag kan jag inte komma på något bättre med musik tydliggöra detta.

Så håll till godo med Säkert och ”Allt som är ditt”. Efterssom man inte får lägga upp saker hur som helst så får jag länka vidare till toutube.

onsdag 5 augusti 2009

Om Samuelsson hade varit en man?

Visst är det helt fel det som Marianne Samuelsson har gjort på Gotland. Det är det första man kanske ska klargöra. Alla ska vara lika inför lagen och som vänsterpartist är man ju av åsikten att de som har det bäst ställt som är vana med gräddfiler ska vara mest lika inför lagen...

Nu har jag ledigt och anstränger mig å det bästa för att inte hänga med i alla turer kring såväl denna som andra nyheter, men det lilla jag har uppfattat får mig ända att vilja ställa en fråga och göra en liten fundering.

Frågan skulle egentligen vara den ganska enkla: hade det hänt samma sak om Samuelsson inte varit kvinna utan man, dessutom en miljöpartistisk sådan. Tänk om det vara en borgerlig manlig trotjänare, tex Anders Björk, som hade yttrat något liknande. Hade det blivit samma tryck eller samma krav. Tror inte det. Det kan ju bero dels att ingen förväntar sig något annat av en borgare och att man kan ställa högre krav på en miljöpartist kring dessa frågor. Men i grunden tror jag ändå att kön spelar roll. Det kanske någon redan har påpekat i debatten, men jag har inte sett det.

Funderingen som jag har är om det Marianne Samuelsson egentligen har gjort någonting konstigt utöver sina klantiga yttranden som fastnade i någons mobil? I den värld av kommunpolitiker som jag rör mig i så är det ju uttalat från de flesta partier, utom mitt eget och miljöpartiet, att man vill luckra upp strandskyddet så att man ska få möjlighet att bygga attraktiva bostäder för att öka intresset för näringslivet.

undersommaren har jag vistats en del i min gamla hemkommun Västervik som styrs av moderaterna (en man i toppen) och som dessutom har en landshövdning som är moderat (man så klart). Här har man exploaterat enormt mycket mark som ligger inom strandskyddsgränsen för att öka attraktiviteten för kommunen och det har definitivt inte varit några billiga bostader åt vem som helst man har byggt där.

Så vad som utifrån min föga upplysta horrisont har hänt är att en landshövdning råkade yttra sig klantigt och att det fastnade på en inspelning men i sak är det samma sak som sker över hela landet helt öppet. Men då kanske det är män som sitter i bastun eller var de nu sitter och bestämmer detta utan att telefonerna är på...