söndag 28 februari 2010

And the winner is Lasse

I kväll debatterades Euron i Agenda. Jan Björklund debatterade med Lars Ohly om Euron och EMU. Lasse var bra och vann utan tvekan debatten. Björklund var okunnig och hade inte något vettigt att komma med överhuvudtaget. Det tycker väl jag i och för sig alltid, men han var sämre än vanligt. Lasse var dessutom bättre. Så kvällens tips är att gå in på SVT-play och kolla debatten.
I programmet framkom det även en opinionsundersökning som visar att stödet för ett svenskt medlemskap i EMU blir allt svagare. Verkligheten kommer ikapp. Det känns ju bra.

Ännu ett kostsamt fiasko inom arbetsmarknadspolitiken av borgarna

Regeringens arbetsmarknadspolitik framstår ju mer den granskas som ett gigantiskt fiasko. Det kanske är därför som moderater a satsar på en kampanj som faktiskt gett några jobb även om de är få och har en fördelningspolisk prägel som uppenbart gynna de gamla moderaternas kärnväljare.
En av de satsningar som regeringen gjort har handlat om att sänka arbetsgivaravgifterna för ungdomar. Nedan är ett klipp från SVT-text som visar på att det inte gett märkbara resultat samt att det har varit väldigt dyrt, ca 1 miljon kr per nytt arbete. Pengar som hade behövts för att bygga framtidens välfärd och som dessutom hade gett en massa mer arbeten.
Från SVT-text
Kostsam jobbreform gav magert resultat

Regeringens sänkning av arbetsgivarav-
gifter för unga har inte på avgörande
sätt påverkat de ungas jobbsituation.

Samtidigt kostar reformen statskassan
9,5 miljarder kronor i år. Regeringen
räknar med att det ska ge 10.000 fler
unga jobb vilket betyder att varje
jobb kostar staten nära 1 miljon kr.
Det visar SVT:s granskning av sänknin-
gen som infördes för ett år sedan.

Förra året gick sysselsättningen i
gruppen 15-25-år ned 4 proc, jämfört
med 2008. Sysselsättningen har gått
ner mer i den gruppen än bland äldre
som inte fått sänkt arbetsgivaravgift.


Läs också:
Esbatis kommentarer

Moderaterna ljuger som en häst travar

Utan någon heder i kroppen hävdar nu moderaterna att det innan pigavdraget inte fanns några anställda inom hushållssektorn. I en annons som de tagit fram hävdar de att det skapats över 11000 arbeten sedan införandet av avdraget. Nivån på den moderata retoriken är så låg att det är skrämmande.
Jag har vid ett flertal tillfällen tidigare skrivit om de moderata lögnerna som präglat partiet den senaste tiden. Det är ju bara att konstatera att de fortsätter, men nu till och med i organiserad kampanjform.
Sorgligt.
Alliansfritt Sverige, Rödgrön, SVD, Alltid rött alltid rätt,

Staten ska inte betala de rikas städning!

Högern har sedan välfärdssamhället började byggas alltid varit för att man ska minska statens utgifter och minska dess makt. Detta gäller med vissa undantag. Det ena är militären och polisen. Statliga maktmedel är bra enligt högern. Det andra exemplet är när det gäller ekonomiska intressen för överklassen. Då drar man sig inte för extra utgifter. Högern och moderaterna har ju tydliga uppdragsgivare och det är väl därför de försöker hålla partibidragen så hemliga som möjligt.

Moderaterna ska nu dra ut i strid för att försvara pigavdraget. De har antagligen identifierat denna fråga som en potentiell murbräcka där det rödgröna samarbetet inte är överens. Genom att så splittring i oppositionen ska man antagligen försöka återerövra lite stöd från väljarna som flytt alliansen till följd av övriga politiska fiaskon.

När avdraget infördes så var det med olika argument, men det handlade mycket om att man ville underlätta livspusslet för småbarnsfamiljer och så vidare. Det blev ju inte riktigt så. Alliansfritt Sverige lyfter fram några viktiga påpekanden:

• Skatterabatten skulle minska skattefusket - men att det har lett till omfattande nytt fusk rapporterade DN redan i oktober 2007
• Det skulle hjälpa småbarnsfamiljer med låg inkomst med "livspusslet"
- men de är inte småbarnsfamiljer: 78% av brukarna är över 40 år
- och de är framför allt inte låginkomsttagare: SCB har rapporterat att det är 26 gånger vanligare bland människor med mycket hög inkomst än hos låginkomsttagare
• Inte helt otippat har avdraget var absolut mest populärt i Danderyd, Lidingö och Täby.
• De siffror som släppts om skatterabattens avskaffande kommer från Almega, som alltså är samarbetsorganisationen för de företag som gynnas av skatterabatten. Dock har de accepterats utan granskning i debatten.

Jag har tidigare skrivit om fördelningen av avdraget och skrev då bland annat att:

Data från SCB visar att 7 procent av inkomsttagarna med över en halv miljon kronor i årsinkomst under 2008 tog del av skattereduktionen för hushållsnära tjänster. I gruppen med årsinkomster under 200000 kronor var motsvarande siffra endast 6 promille.


När den gamla retoriken inte stämmer överens med verkligheten så byter borgarna strategi. Pigavdraget ska nu bli en fråga om arbete. Det vill säga att en del av de arbetet som tillkommit med avdraget nu skulle försvinna. Så är det säkert men med detta försvinner ju också en kostnad för staten som betalar hälften av arbetet. Staten skulle snarare behöva satsa mer resurser till kommuner och landsting för att anställa mer personal i äldreomsorgen, skolan, förskolan och så vidare. Där är behoven större och det skapas definitivt fler arbetstillfällen till lägre kostnader räknat till den totala samhällsekonomin.

Det är sorgligt att socialdemokraterna inte klarar av att stå upp mot pigavdraget ordentligt. I deras ambition att kapa åt sig så många borgerliga väljare som möjligt så börjar de nu glida i frågan. Det är inte bra. Jag är rätt övertygad om att en majoritet av svenska folket vill ha mer välfärd och fler anställda inom välfärdsområdet istället för skatterabatt för de rikas städning. Det är symbolfråga, men inte en oviktig sådan. I vilkens intresse man verkar blir kanske aldrig tydligare än här.

Aftonbladet, SVD, Marika Lindgren-Åsbrink, Röda berget, Högbergs tankar, Taher Pelaseyed, Rödgrön, Intressant, AB

lördag 27 februari 2010

Barnen drabbas hårdare av orättvisorna

Som småbarnsförälder blir det allt oftare som man inser hur hårt orättvisorna i samhället slår mot barnen. Pengar är idag en allt mer avgörande faktor i barnens uppväxt. Det är ju inte så att man per definition skulle få en dålig uppväxt med fattiga föräldrar men utrymmet för att uppleva nya saker, delta i idrotts- och kulturliv är starkt begränsande.
Min son, nu 7 år, har testat på fotboll. Han var inte så sugen på att fortsätta men om han hade velat det hade det kostat 1100 kr bara för att få träna en gång i veckan. Utöver det skulle det säljas toalettpapper samt att vi som föräldrar skulle ställa upp och arbeta vid ett antal A-lagsmatcher. Vid sidan om detta illkommer att laget har en träningsdress som barnen säkert vill liksom att det ska köpas fotbollskor och så vidare. Det är idag en kostnad som är alldeles för stora för många föräldrar och då är det ändå fotboll vi pratar om. Det ska ju vara en av de billigare idrotterna tänker åtminstone jag.
I dagens aftonbladet lyfter en rad Vänsterpartister problemet med höga kostnader för att delta i kulturskolan . Kostnaderna varierar stort över landet och det är allt fler som inte har råd med denna typ av aktiviteter för sina barn.
Ett annat fenomen som breder ut sig allt mer är en massa dolda, oftast kamouflerade till "frivilliga", avgifter eller bidrag. På småbarnens förskola finns det en föräldraförening som samlar in "frivilliga" bidrag till förskolans verksamhet. Häromdagen fick vi hem papper från skolan att man skulle ha en insamling till Haiti och ett speciellt datum skulle barnen ha med sig en peng till skolan. Givetvis var det "frivilligt". Poängen är ju att denna frivillighet känns som ett tvång att delta i någonting som för många är orimligt.
För att erbjuda alla barn rimliga uppväxtvillkor med rätt till en aktiv fritid är det dags att se att samhället måste ta ett större ansvar för fritidsaktiviteter för alla och inte minst måste det bli tydligt att alla former av frivilliga eller ofrivilliga bidrag och kostnader inom skola och förskola slopas. Barnen ska inte mer än nödvändigt behöva uppleva klassamhället under sin uppväxt. Ju mer vi kan kompensera för dessa orättvisor desto större möjligheter har vi att bygga ett samhälle för alla.

Måtte inte minnet vara kort

Vi har en regering som gör och gjort så mycket galet och tokigt politiskt de senaste åren. Problemet är att det finns en allt för stor grupp som har tjänat på politiken rent ekonomiskt samtidigt som stora grupper drabbats oerhört hårt. Det svenska samhällsbygget har länge vilat på handslaget om att vi tar hand om varandra, en grundmurad solidaritet där alla kan känna sig relativt trygga även om olyckad drabbar dem själva.Det samhället bryts sönder av borgarna.

Vi måste hoppas att minnet hos befolkningen i vårt avlånga land inte är för kort. Ingvar Persson skriver i dagens Aftonbladet om en av alla dessa frågor som nu är aktuella och som inte får glömmas när det närmar sig september.

fredag 26 februari 2010

Minnet är kort inom arbetsmarknadspolitiken

Sven-Otto Littorins förslag att pressa in 65 000 praktikanter i statliga myndigheter är direkt pinsamt. Det kan inte tolkas som något annat än ett sätt att frisera arbetslöshetssiffrorna inför valet.
Regeringens val att skära ner på utbildningar och anställningsstöd och att sänka skatter istället för att satsa på direkt jobbskapande investeringar har lett till de katastrofala arbetslöshetssiffror vi har idag. Att placera tusentals arbetslösa på myndigheter utan möjlighet till relevant handledning är ingen lösning på problemet.
Praktikplatser kan ju verkligen vara en bra insats. Vänsterpartiet vill satsa mer på praktik bland annat just hos statliga myndigheter och i kommuner och landsting. Men då ska det handla om seriösa praktikant- och traineeprogram som rustar dagens unga arbetssökande för att ta vid när 40-talistgenerationen går i pension. Inte om att gömma undan arbetslösa i myndighetskorridorer.
Arbetslöshetspolitiken verkar för övrigt vara svår. Vem minns inte moderaternas tjat förra valrörelsen att man gömde undan en massa arbetslösa i arbetsmarknadspolitiken. Nu gör de samma sak. Minnet är uppenbarligen inte så bra hos moderaterna.

Aftonbladet, Rödgrön, Alliansfritt sverige, DN, SVD,

torsdag 25 februari 2010

Griniga Fredrik glider på sanningen - igen

Debatten kring pigavdraget fortsätter. I kvällens Rapport intervjuas bland annat Mona Sahlin som inte ger något bra svar (vi ska förändra avdraget, typ). Bottennappet står dock den väldige landsfadern Fredrik Reinfeldt för. Eller så landsfaderlig framstod han ju förståss inte. För ju närmare valet vi kommer ju mindre ser vi av den ansvarstagande statsmannen som moderaterna försökt skapa av Reinfeldt. Han framstår ju som allt mer grinig och nervös. Han anammar även den moderata linjen om att ljuga och förvränga sanningen. Det kanske ändå är det som blir kärnan i den moderata valrörelsen.
Reinfeldt hävdade då i denna intervju i Rapport att den rödgröna oppositionen ville förbjuda städföretagen som idag lever till stor del på pigavdraget. Kanske inte den mest intellektuella analysen. Snarare direkt korkad då den är så orimlig att ingen kan ta honom på allvar. Vad det hela handlar om är ju om överklassen ska få göra skatteavdrag för att någon annan städar åt dem eller inte. Om det för Reinfledt är ekvivalent med förbud vet inte jag, men tycker det verkar lite långsökt. Minst sagt.

Nej-sägarna Svenskt näringsliv

Svenskt näringsliv säger nej till rätt till heltid. Det skulle ge högre arbetslöshet säger de. Jaha. Argumentet känns igen. Så låter det ju varje gång man föreslår någonting som gör det bättre för arbetarna.

Höjd lön? Nej, leder till högre arbetslöshet!
Anställningstrygghet? Nej, leder till högre arbetslöshet!

svenskt näringsliv måste egentligen vara landets största nej-sägare när det gäller införandet av förbättringar för vanligt folk. Det enda de verkar vilja säga ja till är försämringar och misär (utom för de rikaste).

Vi får verkligen hoppas att rätten till heltid kommer som ett förslag från de rödgröna innan valet. Det skulle vara ett styrkebesked som skulle tydliggöra skillnaderna i svensk politik ytterligare.

Gubbjäveln fortsatt dömd!

Ronald Fasth, aka Gubbjäveln, slog en tolvårig pojke och tycker själv att det är ok. Många andra delar hans uppfattning. Lyckligtvis delar inte staten denna uppfattning. Ronald blev dömd för misshandel.

Det verkar dock finnas någon typ av folkligt stöd, inte minst från pensionärer, för denna man (dvs gubbjäveln) som tycker att han kan göra vad han vill mot barn. I samband med rättegången demonstrerades till hans försvar, det vill säga för rätten att slå ett barn.

Det bloggas även om att gubbjäveln skulle vara någon form av hjälte. Dock är tonen så oseriös och tokig att man knappt kan ta det på allvar.

Frågan man måste ställa sig är det rätt att slå någon annan utifrån egna önskemål? När är det då rätt och hur man motivera det. Att dessutom slå barn kan för mig vara än mer problematiskt att kunna motivera på ett rimligt sätt. Så därför är man ju ändå glad över att vi har lagar som förbjuder barnaga, men detta fall är väl inte ett fall som faller under den lagen utan en klar misshandelsdom som också slagits fast i hovrätten.

Så utan att kunna alla fakta så är det antagligen också klarlagt att den tolvåring som kallade Ronald Fasth för gubbjävel hade rätt i sak. Det finns väl få epitet som passar bättre på vuxna män som slår barn!


Aftonbladet, Dagen, Dn,, Alltid rött alltid rätt, SVD

Det är dags att lyssna - inte tala!

Socialdemokraterna ska dra igång sin största kampanj någonsin. De ska prata med en miljon människor på ett eller annat sätt. De pratar också om att alla ska få möjlighet att vara med och arbeta i valkampanjen på ett eller annat sätt. Retoriken som de lanserar detta med i Aftonbladet är hämtat från någon intern kampanjfolder skriven av någon som tittat lite för mycket på Obamas presidentvalskampanj. Det är sorgligt för de skulle egentligen kunna så mycket bättre.
Jag tillhör också en av alla de som fascinerats över den otroligt intressant kampanj som Obama drev i presidentvalskampanjen. Den är dock svår att överföra till den svenska kontexten även om man kan ta lärdomar av den.
Det i socialdemokraternas artikel som jag uppfattar som det mest problematiska och som gör att jag tror att det inte kommer att bli så lyckat är när de skriver:
"Vi ska berätta om vad som står på spel i höstens val."
Det är detta perspektiv att man ska komma ut till människor och berätta för dem hur det är. Det har politiken alltid gjort och allt mer sällan är det ett fungerande grepp. En arbetarrörelse som är framtidsinriktad måste sätta tilltro till människor och låta dom själva berätta hur det. Det är genom människornas samlade historier och berättelser om en land som glider isär som det går att formulera en politik för framtiden, en politik som svarar upp mot de behov som människor upplever.
Den ovanifrån formulerade politiken har sett sina bästa dagar. Framtidens folkrörelser måste bygga på att formuleringen sker underifrån. Det Nederländska Socialistiska partiet har under många år arbetat med att fånga upp människors åsikter och tankar kring samhällsutvecklingen och formulerat en slagkraftig och radikal politik kring detta. Det var genom att sluta tala om för folk vad de ska tycka utan att lyssna till vad de tyckte som de lyckades fånga upp en oerhört stark EU-kritik i en folkomröstning där man sade nej till en ny grundlag. Alla chockades av att det som alla trodde var det EU-positiva Nederländerna sade nej. Men det berodde snarast på att etablissemanget var så överens att ingen brydde sig om vad folket tyckte.
SP har länge arbetat systematiskt och utvecklande med att inkludera vanliga människor i formulerandet av framtidens politik. När jag var där på besök för några år sedan var jag lite skeptisk. Är det inte populism och riskerar man inte att hamna snett i politiken. Svaret som jag fick var att vanligt folk egentligen är mer radikala än man tror och är det något fel att formulera politiken utifrån den verklighet som många upplever sig leva i, är det fel att driva de frågor som medborgarna prioriterar högst? Knappast. Det måste ju vara det som är demokratins kärna. Det är där som demokratin lever och det är där som en arbetarrörelse som vill åstadkomma förändringar för ett rättvisare samhälle måste börja.
Det är dags att lyssna. Inte att tala!

Intressant Rödgrön

Pigavdrag ökar ojämlikheten - tänk om MP!

Miljöpartiet tvekar om att avskaffa pigavdraget, eller hushållsnära tjänster som det heter på nyspråk. Detsamma verkar gälla socialdemokraterna. Åtminstone i vissa socialdemokratiska (höger)kretsar. Det är intressant. Denna fråga tror jag mer än andra visar på vilken bild man har av sina presumtiva väljare. Misstänker man att man förlorar väljargrupper på att ta bort pigavdraget så blir man tveksam eller motståndare.
Därför blir det ju väldigt intressant och tydligt när In your face skriver:
Data från SCB visar att 7 procent av inkomsttagarna med över en halv miljon kronor i årsinkomst under 2008 tog del av skattereduktionen för hushållsnära tjänster. I gruppen med årsinkomster under 200000 kronor var motsvarande siffra endast 6 promille.

Det stora grundläggande problemet med denna typ av arbete är att det förutsätter ett samhälle med stora klyftor där det finns de som har råd att anlita andra för att utföra deras vardagssysslor. Borgarna har insett att det finns ett svagt stöd för att öka klyftorna medvetet. Även hos den välbeställda medelklassen finns det ett ganska grundmurat motstånd. Därför inleds förändringen med att man gör denna typ av arbete billigare att köpa. På detta sätt normaliserar man tjänarsamhället samtidigt som klyftorna ökar allt mer. De välbeställda kommer i framtiden att ha råd att i högre utsträckning betala "fullt pris". Det som händer nu är att man bereder vägen för detta.
Pigavdragen kommer också i förlängningen också att handla om vad vi ska lägga samhällets resurser på. Ska vi skattesubventionera städning av privata hem för de välbärgade eller ska vi satsa resurser och en allt mer begränsad arbetskraft på att stärka och utveckla välfärden.
Miljöpartiet har ju lite annorlunda utgångspunkter i sina resonemang. Som ett utpräglat medelklassparti med sitt starkaste stöd i de större städarena är det ju deras väljare som kanske är de som är den mest troliga framtida kundkretsen för pigtjänster. Därför tvekar det. Jag har inte några andra illusioner om att det skulle förhålla sig på något annat sätt.
Joakim Hörsing tydliggör den Miljöpartistiska diskussionen kring frågan på ett sätt som ökar förståelsen för den miljöpartistiska världsbilden som ändå är intressant.
Pigavdraget är kanske inte valets viktigaste fråga. Men de olika partiernas ställningstaganden i frågan är en tydlig indikator ur vilken politisk grund man växer, vilket samhälle man vill ha och vilken människosyn som vi vill bygga detta på.

HBT-sossen, Rebella, SVT,, SVD, Intressant, Robert Noord, Aftonbladet, Rödgrön

måndag 22 februari 2010

Östergötland for Ohly!


Kvällens distriksstyrelsemöte i Norrköping diskuterade nomineringar till kongressen. Flera namn diskuterades fram och tillbaka. Diskussionen gick kring hur vi skulle arbeta för att få fram fler kvinnliga representanter på ledande nivå från partidistriktet. Patriarkatet har sina fästen även inom partiet.
Partidistriktet var dock helt eniga om att nominera Lars Ohly till partiledare. Föga förvånande nominering, men väldigt bra. Lasse har ett starkt stöd ute i partiet och det känns ju bra inför kommande utmaningar.

Klart damerna ska tackla och puckla på varandra!

I damhockeyn är det inte tillåtet att tacklas. Det är ju faktiskt helt tokigt att man inför den typen av särregler för damerna. De har ju inte mindre skydd eller skulle vara mindre lämpade att ta emot en tackling än vad männen är.

Förbudet mot tacklingar är ju uttrycket för någon bild av att det skulle vara dåligt för kvinnor med för hårt fysiskt spel. Hockey är en fysisk sport där tacklingar är en del av sporten. Att inte tillåta tacklingar i damhockey är ju som att inte tillåta slag mot huvudet i damboxning.

Genom att man inte tillåter tacklingar har ju damernas spel utvecklats på lite annat sätt än när herrarna spelar. Om motivet till tacklingsförbudet varit att man vill att sporten skulle bli mer teknisk eller på annat sätt ändra sin karaktär kanske man hade köpt det, men jag tror inte det. Låt damerna tacklas och puckla på varandra på samma villkor som herrarna. Det är både roligare att spela som spelare och det är roligare att titta på.

Oavsett så följer jag med spänning semifinalen!

Aftonbladet, Alltid rött alltid rätt, Lisa Moberg

Fortsätt pressa Israel

Den rödgröna uppgörelsen om utrikespolitiken satte tydligt ut en ny kurs för den svenska hållningen till Israel och Palestina. Äntligen så blir det en tydlig vridning av politiken bort från någon märklig Israel-vurm som Göran Persson stod för och som borgarna vid makten inte gjort så mycket för att ändra då såväl FP och KD gärna skyndar till ockupationsmaktens försvar.

Det är en viktig markering att den svenska hållningen förändras. Det är också bra att debatten fortsätter och expanderar. Helle Klein lyfter på aftonbladets ledarsida att pressen mot Israel borde öka. Hon skriver:

Varför inte också driva en europeisk kulturbojkott – stoppa Israels medverkan i schlagerfestivalen, stoppa allt akademiskt utbyte, stoppa idrottsutbyte och så vidare.


Det är kanon. Vi har nu en bra möjlighet att bli en nation som faktiskt återigen bli en röst i världen som vågar stå upp mot förtryck och ockupation. Vi får hoppas att folket tar denna möjlighet när den kommer i september!

Intressant, Jinge, Rödgrön

söndag 21 februari 2010

(M)unkhammar vill ha det som i Kina kryddat med lite apartheid

Man får verkligen hoppas att moderaten Johnny Munkhammar får en framträdande roll i den kommande valrörelsen. Han gör det ju relativt enkelt att vara motståndare men också för att han ger en tydlig bild av vilken verklighet som de fuskande moderaterna lever i.
I en debattartikel i Göteborgsposten föreslår han att vi i Sverige ska införa ekonomiska frizoner i områden med stora sociala problem. På det sättet skulle man kunna få en arbetskraft som inte har samma rättigheter som den övriga befolkningen. De skulle få lägre löner, sämre anställningsvillkor samtidigt som företagen skulle få skattelättnader. Detta skulle lösa en massa problem menar de, inte minst skulle det råda bot på eventuella våldsamma upplopp i framtiden.
Det som Munkhammar inte fattat är att de upplopp som ofta startar i utsatta områden världen över beror på att människorna som bor där upplever att de inte har samma möjligheter som alla andra. Ur denna negativa särbehandling föds en vrede som i längden blir omöjlig att tygla. Att lagstifta om särregler för vissa geografiska områden är att leda till exakt det hållet. Att det dessutom i artikeln formuleras som att det specifikt handlar om att rikta sig mot människor med annan etniska bakgrund än svensk så luktar det en apartheidpolitik inom arbetsmarknadsområdet.
Som grädde på moset så hänvisar Munkhammar till att det stora föregångslandet här är Kina. Killen måste ju vara helt stukad i intellektet. Det var denne man som för någon vecka påstod att Vänsterpartiet vill ha det som i Nordkorea vilket är befängt. Men man blir ju lite förvirrad när han vill ha det som i Kina.

GP, Alliansfritt Sverige, Intressant,

KD och kristendomsundervisningen -båda hör till historien

Kristdemokraterna drar nu ut till strid för att lyfta fram kristendomen i den svenska skolan. Skolverket har skickat ut en remiss där man föreslår en justering av hur skolan ska undervisa inom ämnet religion. Här menar KD på Brännpunkt i dagens SVD att kristendomen ska ha en särställning. Man ser med fasa på att andra religioner ska få ta större plats inom ämnet liksom att man djupt motsätter sig att undervisningen bland annat ska inriktas på att diskutera hur samhällsförändringarna påverkat kristendomen och andra religioner.
Nej, KD verkar tycka att det var bättre förr. Då var det inte något tjafs om andra religioner utan då hette ämnet Kristendomsundervisning. Skoldagen började med att man sjön Vår gud är oss en vänlig borg. Inte heller fanns det hundratusentals muslimer eller andra stora religioner i landet. Kyrkan och staten var ett. Det var tider det för kristdemokraterna.
Man kan ju alltid hoppas att tidens förändringar gör att Kristdemokraterna liksom kristendomsundervisningen blir ett vagt minne av en historia som varit och som vi inte vill återvända till.

SVD, Högbergs tankar, Röda Berget, Johan Westerholm Intressant Linköping

Vi behöver en offentlig läkemedelsforskning och produktion

Några socialdemokrater skriver idag på SVDs brännpunkt att regeringen måste ta ansvar för att se till att läkemedelsforskningen inte försvinner ut ur Sverige. Det låter ju bra. Det är viktigt och bra med forskning på hög nivå i Sverige. Detta gäller inte minst inom läkemedelsindustrin som är en framtidsbransch.
Det finns dock en rad avgörande problem med den privata läkemedelsindustrin. Den satsar ju i stort sett bara på forskning som ska generera så stora vinster som möjligt. Det gör ju att framtidens behov av läkemedel inte har så mycket med vad man forskar kring att göra. Det skulle därför behövas en helt annan satsning på läkemedelsforskning är att bara satsa på de privata internationella jättarna.
Sverige behöver en offentlig läkemedelsforskning som ser till att ta fram mediciner som till låga kostnader kan göra stor nytta. Ett bra exempel på en nationell läkemedelsindustri som vi skulle behöva bygga upp i offentlig regi är en vaccinframställningsfabrik. Den katastrofala situation som vi ställdes inför när det gällde svininfluensan vid den svenska vaccineringen visade sig vara en såväl dyr som osäker situation där det aktuella läkemedelsbolaget har tjänat grova pengar på. Vidare behöver vi även en bred satsning på grundforskning där fokus kan ligga på verklige problem som antibiotikaresistens och de breda folksjukdomarna. Detta skulle också skapa goda förutsättningar för en privat läkemedelsindustri att göra framsteg och inte minst kunna rekrytera kompetent personal.
Den svenska historien har ju gång på gång visat att ett livskraftigt näringsliv sällan växer fram utan att det offentliga på ett eller annat sätt har finansierat detta. Så om vi vill ha en läkemedelsindustri i framtiden så måste staten ta sitt ansvar och starta egna fabriker. Det är bra för alla!

Intressant?

lördag 20 februari 2010

Moderaterna vårt mest fuskande parti - ever!

Fuskeldaren Reinfeldt leder fuskpartiet nr 1 i vårt avlånga land. Minnet är ju tyvärr allt för kort inom politiken och journalistiken. Fusk inom moderaterna verkar ju faktiskt vara en ständigt varande situation där det då och då kommer upp till ytan.
Låt mig lyfta tidigare fusk som moderater blivit kända för sedan valet.
Maria Borelius. Blev handelsminister men föll rätt snart bort från regeringen. Hon fuskade med det mesta. Svart arbetskraft, ej betalda TV-avgifter hus registrerade utomlands och så vidare.
Cecilia Stegö Chilò som blev kulturminister betalade inte Tv-avgiften. Det gjorde inte Tobias Billström, också minister, Johan Forsell, stabschef för regeringen och Gunnar Axén ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, Per Schlingman, partisekreterare, .
Mikael Odenberg, då försvarsminister, avslöjades med att fuska med Taxikvitton till riksdagen.
Moderata ungdomsförbundet avslöjades med att servera sprit till underåriga i Helsingborg. Och antagligen inte bara där.
Ulf Kristoffersson avslöjas med att bo en paradvåning som egentligen är avsedd för bostadslösa
Carl Bildt har haft en del kraftigt ifrågasatta aktieaffärer.
Av moderaternas 15 statssekreterare hade 10 köpt svart arbetskraft. Enligt dem själva.
Ulrika Schenström, statsministerns närmaste, var packad under krisjouren och fick gå.
Sven-Otto Littorin hade en falsk examen som han vägrade ta bort från sitt CV.
Fredrik Reinfeldt med fru hade en barnflicka som saknade arbetstillstånd.

Det blev ju en rätt diger lista på bara moderater. Utöver finns det säkerligen en jäkla massa skandaler som jag missat. Det saknas nog motstycke i den svenska historien. Fuskarnas fuskare är moderaterna helt enkelt.

Alliansfritt Sverige, AB, AB, DN,, DN, SVD, SVD Rödgrön, AB, Röda berget, S-buzz, In your face, Alltid rött alltid rätt, Peter Andersson Homo politicus, Svensson, SVD Röda malmö, intressant

Stoppa välgörenheten!

Det är väl nödvändigt att kommentera Carola och välgörenheten. Man kan ju enkelt raljera över hennes totala världsfrånvända uppfattning om verkligheten. Likaså kan man ju göra sig lustig över hur korkad man kan vara gång på gång. Det exemplet som nu diskuteras är ju att Carola gett sitt fadderbarn på Haiti en svindyr parfym. Jag minns när hon hade en välgörenhetskonsert för hemlösa som fick hennes julskiva...
Det som kanske dock är mest skrämmande med Carola måste vara hennes totala brist på empati. Det är ju uppenbart att hon inte har någon som helst förmåga att sätta sig in i andras liv eller lidande. Dessutom är det därför högst troligt att hon inte deltar i välgörenhet av medmänskliga känslor. Min tro är att det för Carola ger hög social status att pyssla med välgörenhet.
Det är också det som är det grundläggande problemet med välgörenhet, det handlar i relativt liten utsträckning om att faktiskt hjälpa för många. Utan det handlar om andra saker. För om det var så att man verkligen ville åstadkomma förändringar effektivt så finns det ju andra vägar att gå. Privat organiserade soppkök är mindre effektivt än ett grundmurat socialt skyddsnät. En starkt statligt bistånd är mer effektivt än en massa små frivilligorganisationer som vill göra gott.
Välgörenhet kan kanske fylla sin funktion för människor att känna att de försöker göra skillnad och att det sker på frivillig väg. Men det är inte effektivt och ger ofta till och med motsatt effekt. Vad vi behöver är mer välfärd och mindre välgörenhet!

fredag 19 februari 2010

Moderaterna kommer att fortsätta att ljuga - ända in i kaklet

Debatten om sjukförsäkringarna fortsätter. Det är visserligen samma visa i olika varianter om och om igen. Det är först borgerliga löften, som visar sig vara lögner som de först förnekar och sedan kanske backar ifrån. Det är nog så det kommer att fortsätta. Littorin, Husmark-Persson och Reinfeldt kommer att fortsätta fara med osanning i hela valrörelsen. Sanningen klarar de inte av att säga. Inte ens moderaterna vågar säga att det som de gör är att sparkar på de som ligger och att det för moderaterna är ganska bra. Det är arbetslinjen!

Det ska vi se till att ändra på efter valet!

Se också aftonbladet idag där Gunvor G Ericsson som varit med att tillsammans med Vänsterpartiet och sossarna tagit fram vårt nya alternativ till sjukförsäkring. Läs vårt förslag på www.rodgron.se

Ohly och det rena spelet

Lasse Ohly har idag ett viktigt inlägg på Aftonbladets debattsida. Han lyfter fram de problem som uppstår i Sydafrika i samband med förberedelserna inför fotbolls-VM i Sydafrika i sommar. De byggnadsarbetare som arbetar med arenabyggena pressas allt hårdare med allt sämre villkor. Även andra grupper drabbas. Detta problem är ju ett återkommande problem i samband med olika stora internationella idrottsarrangemang. I Tyskland öppnades bordeller under senaste fotbollsmästerskapet, i Vancouver har man jagat bort de hemlösa och så vidare.
Idrotten måste blir bättre på att ta sitt sociala ansvar. Så enkelt är det. Det finns inte några undanflykter!
Läs Lasses artikel!

Lägg korten på bordet och presentera hela utredningen om fusket (m)!

Vem blir förvånad över att det verkar vara interna stridigheter som ligger bakom konflikten kring valfusket inom moderaterna i Stockholm? Knappast någon som har lite erfarenheter av hur politiken fungerar när motsättningarna växer sig starka. I krig och politik verkar det råda ett tillstånd av att det mesta är tillåtet. Målen helgar medlen.
Vänsterpartiet hade för några år sedan en intern konflikt med en liten minoritet som upplevde att deras inflytande minskade. Då startade de en hemlig grupp med en hemlig plan (B) där de lade upp en strategi för hur de skulle agera mot partimajoritetens vilja. De lyckades inte och det ledde till att de blev ytterligare marginaliserade i partiet under en tid. Detta vi ju också olyckligt. Många av dem var medlemmar med stor kunskap och erfarenhet som vi behöver i partiet. Dock förtjänade deras agerande hård kritik. De arbetade för att sätta demokratiska beslut ur spel.
Samma saker har hänt på andra håll i andra partier. Konflikter kommer och går. Det som verkar vara moderaternas problem är att de faktiskt har köpt sig röster med ekonomiska medel. Rika välbärgade moderater har värvat folk i fattiga stadsdelar genom att betala deras avgifter samt stödja deras intressen av t.ex. moskébyggen. Det handlar om köpt lojalitet. Det är väl detta som kanske gör att moderaternas interna valfusk står ut i jämförelse med andra partiers interna problem.

Att de dessutom hemlighåller utredningen som gjorts visar nog på att fler är involverade än vad de vill erkänna. Det är ju på ett sätt att acceptera fusket genom att offra några få. Det luktar ju rätt illa.

SVD, SVD, DN, AB, Jinge, Alliansfritt Sverige,

Jag älskar SJ, trots allt

Jag är en mycket frekvent resenär hos SJ. De senaste veckorna har jag åkt sträckan Linköping - Stockholm ett otal gånger. Förseningarna irriterar och man blir alltid lite stressad då tidsschemat är tajt. Man ska till möten, hämta barnen på dagis och så vidare. Men trots detta älskar jag ju SJ. Personalen är ju alltid trevlig och bra. Komforten är ju hög. Maten i bistron kan man ju önska mer av, men jag är ju kräsen som sjutton. Så där är det väl mig det är fel på.
Det finns stora problem för SJ. Men är det egentligen SJ:s fel? Knappast. Sverige har länge undvikit nödvändiga investeringar i kollektivtrafiken. Detta får konsekvenser. Vi har för få spår som dessutom är gamla. Vi pressar systemen till gränsen samtidigt som underhållet är eftersatt.
Den borgerliga regeringen har dessutom presenterad ett antal förslag för kollektivtrafiken som skulle leda till än större problem. Det handlar bland annat om fri konkurens på spåren. Detta innebär att man ska ha någon form av fri konkurrens från privata företag på spår som redan idag är överbelastade. Alla internationella exempel visar att detta leder till en katastrofal situation för alla resande. Se inte minst på England hur det blev där.
Vi behöver således en ny giv för tågtrafiken i Sverige. Vi behöver stora investeringar i höghastighetståg. Det skulle minska restiden markant samtidigt som det skulle skapas mer utrymme för fler tåg och mer godtrafik. Vi behöver ett bättre underhåll av spåren. Vi behöver kanske också satsningar på nya tåg som klarar problematiskt väder. Önskelistan kan göras lång. Men det är inte SJ som äger denna. Det är politiken och här inte borgarna villiga att göra tillräckligt. De satsar hellre på motorvägar. Vi behöver en ny regering som vågar satsa för framtiden.
P.S. Jag skriver detta på tåget till Linköping som just nu är 30 minuter försenat så jag missar inledningen på ytterligare ett möte. Men jag älskar SJ ändå.


Se även Aftonbladet

torsdag 18 februari 2010

Dagens bajsärende

I morgon ska styrelsen behandla nedanståendeärende. Ett riktigt skitärende eller en piss ihavet...

onsdag 17 februari 2010

Fortsatta pinsamheter från Munkhammar och co

Aftonbladet fortsätter debatten om vänsterpartiets extremism på debattsidan. Mats Einarsson, kommunalråd i Botkyrka, hade ett svar på en osedvanligt korkad artikel från bland annat Johnny Munkhammar (m) och Mattias Sundin (fp). Nu har de svarat om möjligt än mer korkat i dagens tidning.
Jag var ju under många år aktiv i ungdomsförbundet och bedrev bland annat tre valrörelser där. Då kunde man ibland träffa på någon oskolad borgarunge som mest ville bråka utan att veta vad de pratade om egentligen. Deras främsta argument var "Ni vill ju ha det som i Sovjet!". Det kan man ju köpa att debatten ibland förs på den nivån av en 14-åring. Men riksdagskandidater i Sverige 2010 kan man ju förvänta sig en något större intellektuell kapacitet ifrån. Men tydligen inte. Det måste vara ont om folk i de borgerliga leden.
I samband med den tidigare debatten konstaterade jag också att de måste vara desperata då de kommer med en massa trams om hyllningar till diktatorer. Ett bra svar på deras frågor kring dessa frågor är ju att läsa den överenskommelse kring utrikespolitiken som de rödgröna presenterade idag. Här har vänsterpartiet haft ett mycket stort inflytande. Så vill man se vad vänsterpartiet kommer att bidra till i en framtida regering så är det bara att läsa. Mycket nöje.

Aftonbladet idag, tidigare artiklar Einarsson, Munkhammar mfl, Alltid rött alltid rätt, Razz

Utrikespolitisk överenskommelse stor framgång för vänstern

Idag presenterades ytterligare en uppgörelse från den rödgröna oppositionen. Nu handlar det om Sveriges utrikespolitik och relationen till andra länder. Det är en uppgörelse som är en stor framgång för vänsterpartiet, Sverige och möjligen resten av världen. Den utrikespolitiska profil som Sverige haft de senaste åren har inte varit så positiv. Vid ett regeringsskifte kommer det att ske en tydlig ändring på den inriktningen.
Utrikespolitik är ett knepigt politiskt område. Det handlar ju sällan om pengar utan mycket om symbolpolitik och med det starka ideologiska ställningstaganden. Men det gör det ju inte till ett oviktigt politiskt område. Tvärtom. Dessutom har många pekat på att de rödgröna inte skulle kunna enas. Det har nu skett. Det finns en lucka. En inte oviktig sådan. Det är Afghanistan. Det kommer med största sannolikhet fortsätta så.
Men trots detta så är min uppfattning att vänsterpartiet har gjort avgörande framsteg i denna överenskommelse. jag har klippt ut några av de punkter som jag uppfattar som de viktigaste i dokumentet:

En rödgrön regering kommer efter valet 2010 att:
- Kritisera USA:s stöd till odemokratiska regimer.
- Verka för att de amerikanska trupperna dras tillbaka från Irak så snart som möjligt.
- Ta avstånd från Israels ockupationspolitik och kräva att man drar sig tillbaka från ockuperade palestinska områden.
- Kräva att Israel häver blockaden mot Gaza och upphör med all bosättningsaktivitet på Västbanken och i Östra Jerusalem.
- Verka för att Israel upphör med det folkrättsvidriga byggandet av muren på ockuperat palestinskt område och för att Haagdomstolens utslag från 2004, som olagligförklarar densamma, efterlevs och genomförs.
- Verka för att alla parter i framtiden kommer delta i fredsförhandlingar på lika villkor.
- Upphöra med allt försvarsrelaterat samarbete mellan Israel och Sverige, kalla hem den svenska militärattachén i Tel Aviv och inte bedriva någon form av vapenhandel med Israel.
- Utarbeta en ny samstämmig Afrikapolitik, där ett ökat politisk och ekonomiskt självbestämmande, tillsammans med kampen mot fattigdom och för demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, står i centrum för Sveriges utvecklingssamarbete.
- Arbeta för ökade skuldavskrivningar och motverka krav på privatiseringar och avregleringar.
- Arbeta för en nyanserad bild av Afrika, där den komplexa och dynamiska verkligheten hos Afrikas 54 länder tillåts träda fram.
- Erkänna Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken (Västsahara).
- Verka för att USA:s blockad mot Kuba hävs.
-Verka för att USA ansluter sig till den internationella brottsmålsdomstolen, ICC.

Läs hela överenskommelsen på Rödgrön, S-buzz, Aftonbladet, SVD,

tisdag 16 februari 2010

Vad säger lyktstolpar, fiskar och soptunnor egentligen

Correns ledare riskerar att bli ett ständigt återkommande tema på denna blogg då det är det första jag läser på morgonen och retar upp mig på. Tyvärr så har ju tidningen inte ännu gjort sig så användarvänlig att de har blogglänkar på sidan vilken försvårar diskussion och debatt kring alla tokigheter de skriver.

Dagens bottennapp var att de skulle försöka visa på att Mona Sahlin hade ett väldigt lågt stöd genom att hänvisa till Facebookgruppen ”Kan den häl lyktstolpen få fler fans än Mona Sahlin”. Föga förvånande hade det lyckats. Men säger det någonting om Sahlins popularitet. Själv är jag åtminstone med i grupperna ”Kan denna fisk få fler fans än Andreas Carlgren” och ”Kan denna soptunna få fler fans än Maud Olofsson” (tror jag att de heter).

Förvisso är det ju tydligt att de svenska medierna i allt högre utsträckning intresserar sig för vad som händer i den virtuella världen och då inte minst inom de relativt hypade sociala medierna. Men innebär det att man måste sluta att tänka och inte fundera en kvarts sekund över källkritik?

Egentligen borde det väl vara tvärtom. Man ska givetvis bevaka och återge sådant som är intressant men man borde också vara minst sagt misstänksam och kritisk till allt som produceras i form av tyckande på nätet. Se bara på min blogg!

Personval leder till fusk

Politikens värld är hård. Inte minst när valtider närmar sig. Uppståndelsen kring moderaternas valfusk i Stockholm har följts av fusk i Piratpartiet och inom Centerpartiet. I Östergötland drabbades socialdemokraterna av stora interna problem när det uppdagades att deras valkonferens inte hade följt stadgarna och var då tvungen att göras om.

Listan på denna typ av oriktiga inslag i politiken kan göras lång. Att gå in och jobba politiskt kräver ofta hårda arbetsinsatser och de som vill ta sig fram kan ibland få vassa armbågar och det drabbar många andra. Klimatet har nog alltid varit hårt men utvecklingen går mot allt hårdare motsättningar inom politiken. Skälen är flera.

1. Ökat personval
Det ökade inslag av personval genererar att sätta fokus på person och inte på politik. Det gör att fokus i långt mycket mer handlar just om person och inte om politik. Man anpassar sig efter den mediala logiken som fokuserar mer på personlig konflikt än på politiska motsättningar. Personval har ju blivit än tydligare internt då allt fler hänger sig åt att avgöra sina listor med hjälp av provval. Här är det avgörande med rätt kontakter med rätt grupper samt att man är synlig i partiet. Kompetens och kunnande premieras lågt.

2. Mera pengar
Att ta politiska uppdrag på heltid har blivit allt mer lukrativt. Detta ökar intresset och skapar oanade incitament för människor att vilja ta sig fram på andras bekostnad.

3. Slutna strukturer
Partierna är förhållandevis slutna strukturer där man enkelt med rätt små resurser kan styra en intern valprocess om man har ambitioner och vänner. Provval i partierna handlar till största delen att mobilisera sina vänner att rösta då det allt som oftast är så få som röstar. I ett mindre parti kan det räcka att få tio extra att rösta på en viss person i ett provval för att helt ändra slutresultatet.

Det finns inte några bra lösningar på detta problem. Konflikter och motsättningar kommer alltid att finnas när det gäller att besluta om positioner inom politiken. Dock är min klara uppfattning av provval inte är rätt väg att gå. Vi i vänsterpartiet arbetar traditionellt sett med en demokratiskt utsedd valberedning som tar in nomineringar och bereder ett förslag som ska ta breda hänsyn både vad gäller person och politik. De presenterar sedan ett förslag som medlemmarna får ta ställning till via omröstning. Det ger nog både resultat i kompetens samtidigt som det gör politiken något mänskligare.

Aftonbladet, DN, Jinge, Svensson, Alliansfritt Sverige, Röda Malmö, Ett hjärta rött, AB ledare och intressant?

måndag 15 februari 2010

Stoppa utvisningar av Romer men gör även arbetet på hemmaplan

Den socialt mest utsatta gruppen i Europa är antagligen Romerna. De har alltid varit en folkgrupp som jagats och förtryckts. Det är dessutom ett förtryck som än idag tenderar att vara relativt socialt accepterat. I veckan uppmärksammades att en butik i Linköping dömts till skadestånd för att de vägrat några romska kvinnor att handla i affären. Det är bara ett exempel på den vardag som romerna möter i Sverige och övriga Europa varje dag.
Dagens ledare i Aftonbladet lyfter upp frågan. De skriver

Romerna är den mest utsatta minoritetsbefolk¬ningen i Europa. Enligt en undersökning som EU:s byrå för mänsk¬liga rättigheter gjort ligger romerna sämst till när det gäller utbildning, sysselsättning, sjukvård och boendestandard. Rom¬erna blir utsatta för hatbrott, flera länder har partier som bedriver ren hatpropaganda mot den romska befolkningen.
Och så finns det länder som Sverige, som i all tysthet skickar romerna till ett liv med trakasserier, fattigdom och sjukdom. Men det är de fega länderna.


Det är själklart att Sverige måste upphöra med att utvisa romer till andra länder där de har stor risk att leva i misär och förtryck. Dock måste även vi göra hemläxan själva. Hatet mot romer lever även här såväl från individer som samhälleliga institutioner. En folkgrupp som ständigt levt jagade och förtryckta måste få ett omfattande stöd för att klara av att bryta sig ur de bojor som historiens förtryck lagt på dem.

Högern och demokratin

Östgöta Correspondentens ledare idag tar upp frågan om EMU och den ekonomiska kris som bland annat Grekland nu går igenom. Problemet måste lösas menar man. Lösningen är att Grekland måste slakta sin offentliga sektor för att minska underskotten. Corren pekar ut hur man ska uppnå detta:

Det finns bara en väg att gå för att stärka EMU-ländernas ekonomi: att återupprätta respekten för stabilitetspakten. Brott mot reglerna måste bestraffas med sanktioner innan problemen sprider sig till andra länder.


Man bekymrar sig inte det minsta över konsekvenserna av den politik som man genom bestraffning vill påtvinga grekerna. Man fortsätter med att skriva:

På kort sikt måste underskottsländerna sanera sina ekonomier, även om det blir kännbart för befolkningen.


Så i Correns och högerns värld ska man tvinga länder att hålla sig till vissa budgettekniska regler oavsett hur det drabbar befolkningen i ett land. Att fråga vad faktiskt befolkningen vill verkar inte vara en tanke som ens verkar tänkbar i Correns värld.

lördag 13 februari 2010

Falska leenden och glättiga broschyrer vinner inte väljare

Att "knacka dörr" lär vid sidan av de "nya medierna" bli årets kampanjmetod. Alla partier har sneglat på det amerikanska presidentvalet. Man ska möta väljarna. Aftonbladet återger lite underhållande hur de borgerliga partierna instruktioner för detta arbete ser ut. Dock finns det ett grundläggande problem i detta sätt att arbeta. Inte i att knacka dörr utan inställningen till det.
För några år sedan besökte jag det holländska socialistpartiet som vuxit sig till det medlemsmässigt största partiet i Nederländerna med ett växande politiskt stöd. Det är ett parti som gjort en remarkabel resa från en marginaliserad rörelse som mest fanns på universiteten under 1970-talet och som övervintrade under 80-talet. I början av 1990-talet så satte man sig ner och diskuterade. Man såg två alternativ. Antingen lägger vi ner partiet eller så gör vi en omorientering av våra metoder och hur vi formulerar oss. Man lade inte ner verksamheten.

Istället påbörjade man ett långsiktigt arbete med att rekrytera nya medlemmar och bygga upp ett arbete som utgick från människors vardag. Att knacka dörr var givetvis en självklar del i detta arbete. Dock gick man inte ut som man gjort tidigare och delade ut lappar där det stod vad partiet ville göra. Man gick istället ut och frågade vad människor tyckte var viktigt och vilka förändringar som de tyckte var de prioriterade. Detta utgjorde sedan grunden för det arbete som de sedan bedrev såväl lokalt som nationellt.
Det som blev resultatet var att det helt plötsligt dök upp ett parti som pratade om människors problem på det sätt som människor själva beskrev dem. Det ledde också till att man åstadkom många förändringar i det lokala arbetet som ytterligare bidrog till att stärka partiets position som det som såväl lyssnar på människor men också får någonting att hända.
Kritiker försöker ofta hävda att detta arbetssätt skulle leda till er urvattnad populism som agerar kappvändare. Så är dock inte fallet. SP är ett på väldigt många områden mycket radikalt parti som ideologiskt ligger nära vänsterpartiet.
Vad jag vill säga med detta är att knacka dörr kan vara en usel metod om man enbart dyker upp i en valrörelse med ett pålagt leende med glättiga flygblad. Gör man det istället systematiskt för att försöka ge människor en röst att påverka sin egen vardag så kan det vara mobiliserande och stärkande. Det sistnämnda är knappast något som borgarna vill därför nöjer de sig med falska leenden och ballonger till barnen...

Se också Alltid rött alltid rätt

Anmäl gärna men räkna med motanmälan - om poliser som inte håller sig till lagen

Aftonbladet rapporterar om en kille som blev tvingad av polisen att radera några bilder som han tagit av ett polisingripande i tunnelbanan i Stockholm. Killen spelade även in den hotfulla "konversation" som följde. Han la upp allt på nätet och blev sedan anmäld av poliserna för någon form av brott. Låter absurt men inte förvånande. Polisen är inte så rolig att ha och göra med i många lägen.
Jag minns för ett antal år sedan när jag skulle anmäla en polis för misshandel i samband med ett mycket märkligt ingripande mot mig och min sambo. När jag meddelade polisen som skulle ta emot min anmälan vad det gällde så upplyste han mig vänligt om att om det var så att jag fullföljde min anmälan så skulle jag räkna med att få en motanmälan om våld mot tjänsteman. Det fanns ännu inte någon sådan men skulle med största sannolikhet upprättas. Jag fullföljde min anmälan ändå och blev förvisso inte motanmäld men dagen efter anmälan fick jag ett brev med posten att förundersökningen var nedlagd. Det måste ha varit tidernas snabbaste förundersökning. De han ta emot, registrera, utreda och lägga ner under samma dag och dessutom hinna få med det med posten.
Många säger att man inte ska dra alla över en kam och att det finns rötägg inom polisen. Jag tror inte att det är det som är fallet. Rötäggen är säkerligen ganska få och utan uniform eller riktigt normala utanför tjänst. Däremot så finns det strukturer inom polisen som gör att poliser i många lägen uppför sig minst sagt klandervärt och inte följer de lagar och regler de har att hålla sig efter.

Många andra skriver bra om detta: Svensson, Röda Malmö, DN och Alltid Rött alltid rätt

fredag 12 februari 2010

Det är här som framtiden avgörs

Har återigen varit på ett av otaliga möten med samarbetsgruppen Välfärd och rättvisa. Det är lite då och då som man inser att det faktiskt är vid dessa möten som en hel del av framtidens sverige formuleras. Uppgörelsen om sjukförsäkringen är ju ett sådant exempel. Arbetet fortsätter med full fart och nya uppgörelser förhandlas mest hela tiden. Dessutom är det vårbudgettider vilket gör att det brådskar än mer.

Här kommer en liten bild på hur det ser ut när framtiden avgörs...


Från vänster: Ylva Johansson (s), Lage Rahm (mp), Veronica Palm (s) och Gunvor G Ericsson (mp) och så jag bakom telefonen.

FP och Hatet mot muslimer

Folkpartiets korståg mot muslimer fortsätter. Som västvärldens försvarare vill man nu skicka ännu mer trupper till Afghanistan. Mer soldater och mer vapen kanske kan få Afghanerna att anpassa sig lite bättre.
Korstågen ska inte bara föras i Afghanistan. Minister Sabuni, känd för sin intolerans mot muslimer, har gett SÄPO i uppdrag att jag ungdomar som man tror kan bli "Islamister".
Folkpartiet är ett otäckt parti. Under liberalismens flagga så drar de sig inte för att dra ut i krig, övervaka och kontrollera individer som har fel religion eller bakgrund. Övervakningssamhället hejar de på för fullt. Det paradoxala i sammanhanget är att folkpartiets politik antagligen leder till rakt motsatt effekt till det de säger sig vilja uppnå.
Kriget leder inte till fred och frihet. Det leder snarare till att Talibanerna stärker sin position, att kvinnorna får det ännu sämre och någon form av demokratisk utveckling hindras definitivt. Demokrati och jämställdhet kan inte bombas fram.
Jakten på unga muslimer i Sverige kommer också antagligen att ytterligare bidra till att stigmatiseringen och utpekandet av muslimer ökar. OM det nu finns någon rekrytering till det som FP kallar islamister så skulle den med största sannolikhet öka med FPs politik.
Jag satt och tittade på Tv för någon kväll sedan. Jag fastnade vid en intervju med Journalisten Andreas Malm som skrivit boken "Hatet mot muslimer". Han var otroligt bra och har många viktiga poänger. Det får nog bli nästa bok att läsa. Sorgligt nog.

Aftonbladet, Dagens Nyheter, SVT,
Röda Malmö, Alltid rött alltid rätt

torsdag 11 februari 2010

Reinfeldt talar klarspråk om arbetslösheten

Vänstern har länge hävdat att högers syn på människor är att de är lata och måste piskas hårt för att ta sig i kragen och skaffa jobb. Annars driver de ju bara runt och lever på bidrag och lever på de som arbetar hårt och betalar skatt. Borgarna har ju nekat till denna beskrivning. Dock har nog Reinfeldts tunga slunkit lite när han i dagens Sydsvenska dagbladet sagt:

"- Det är en myt att det inte finns arbete att söka i svåra tider. Det finns alltid lediga platser. Också i lågkonjunktur byter folk jobb.
- En viktig orsak till att många ungdomar inte får jobb är att de
inte söker jobb."


Ja vad ska man säga. Reinfeldt skåpar ut runt tio procent av befolkningen som lata jävlar som inte vill arbeta. Tyvärr kommer det väl inte att hända, han har väl sitt på det torra, men man skulle vilja skicka ut moderatledaren på arbetsmarknaden i några månader utan att få napp på ett enda av de jobb som han söker.
Själv har jag haft turen att klara mig undan längre tider av arbetslöshet. Men för några år sedan gick jag i fyra månader utan arbete och sökte en massa jobb utan att ens få komma på en enda intervju. Jag hade knappast blivit erbjuden fler jobb om jag hade piskats hårdare. Dock hade jag antagligen blivit än mer knäckt och deprimerad än vad jag redan blev.

Andra som skrivit: S-buzz,, Alliansfritt Sverige, Kaj Raving och lindahl.

Moderaterna gör tandvården dyrare

Moderaterna och de andra borgerliga partierna i Landstinget i Östergötland har medvetet arbetat för att höja avgifterna till tandvården sedan det senaste valet. Utan att i sak motivera särskilt mycket har de ändrat principerna för vilka kostnader som man ska betala ur egen ficka för folktandvården. Den princip som vänsterpartiet tidigare har drivit igenom har byggt på att prissättningen i Östergötland ska vara bland de lägsta i landet. Denna frångick borgarna och ville att kostnaderna skulle ligga på ett genomsnitt, vilket då är en medveten fördyring utan att det krävs av ekonomiska skäl.

Att hålla låga kostnader i folktandvården är ju bra men det är långt ifrån tillräckligt. Vänsterpartiets uppfattning är att tandvården ska betraktas som en del av kroppen och ingå i den vanliga hälso- och sjukvården. Därför är det också glädjande att socialdemokraterna nu börjat vakna i denna fråga och föreslår förbättringar. Utifrån en debattartikel i dagens Aftonbladet kan vi förvänta oss att en rödgrön regering kan bidra till en bättre tandpolitik som ger en bättre tandhälsa i framtiden.

Svar på tal från Botkyrka

Mats Einarsson, kommunalråd i Botkyrka och partistyrelseledamot (v), skriver idag ett svar på Munkhammar och gänget som skrev på Aftonbladets debattsida i måndags. De drev ju tesen att vänsterpartiet mer eller mindre ville ha det som i Nordkorea. En inte helt fullt sansad och rimlig debattartikel.

Mats skriver dock ett bra svar i dagens tidning som är läsvärd. Han skriver bland annat:

I ett inlägg på kosackvalsnivå hävdar de att Lars Ohly vill ha det som i – Nordkorea! Man kan tycka att detta är att ta i, men Munkhammar & co har belägg. De har nämligen läst partiprogrammet och där funnit – håll i er! – marxism, kritik mot marknadsekonomin, krav på fler anställda i offentlig sektor och stöd för skattefinansiering. Rena Nordkorea, eller hur?

Är det dags för lagstiftat sprututbyte över hela landet?

Debatten om sprututbytesprogram fortsätter. I dagens SVD går Läkaren Martin Kåberg ut med en hård kritik av Moderaternas nej till sprututbyte i Stockholm. Kåberg hänvisar till forskningen inom området:

Den visar bland annat att sprutbyten har en hiv-preventiv effekt, inte leder till någon nyrekrytering i missbruk samt att konsumtionen av illegala substanser inte ökar, vare sig på individ- eller samhällsnivå. Vidare rekommenderar organisationer som WHO och FN sprutbyte baserat på just vetenskapliga evidens.


Frågan om sprutbyte kan man även aktualisera utifrån en artikel i dagens GP. Här har man nu upptäckt att Hepatit B sprider sig snabbt bland missbrukarna i Göteborg vilket kopplas samman med bland annat bruket av smutsiga sprutor. Detta är en smittspridning som antagligen aldrig uppstått om det funnits rena sprutor att tillgå.

Den moderata hållningen är omänsklig och oförsvarbar. Man moraliserar och förenklar utan att se till att det här handlar om människor som drabbas hårt av sjukdomar som gör det än svårare för dem att ta sig ur sin missbrukande situation. De blir dessutom potentiella risker för andra människor.

Hälso- och sjukvården har här en viktig uppgift att fylla. Man ska förebygga, lindra och bota sjukdom när det är möjligt. Inte jaga missbrukare. Det leder enbart till än värre situation.

Det är faktiskt helt omöjligt att se varför sprututbyte skulle vara ett kontroversiellt förslag. Det kanske skulle vara dags för lagstiftning om ett obligatoriskt sprututbytesprogram över hela riket…

Alliansfritt sverige skriver också.

onsdag 10 februari 2010

När blir munnen en del av kroppen?

Nog är det väl dags att börja betrakta munnen som en del av övriga kroppen och inkludera tandvården i den "normala" hälso- och sjukvården. Det system vi har idag är dyrt och gynnar en massa privata tandläkare samtidigt som vi ser hur allt för många har en riktigt usel tandhälsa.

Det tandvårdsmarknad vi har idag är verkligen en marknad som borgarna eftersträvar även inom övrig sjukvård. Hägglund hade ju för inte så länge sedan ett uttalande att man kunde spara hundralappar om man bara letade lite och jämförde tandläkarna. Det intressanta är dock att kvällens uppdrag granskning visade på att just de tandläkare som är billiga erbjuder en sämre kvallitet i sin tandvård. Så det är ju uppenbart att samma princip gäller inom tandvårdsmarknaden som andra marknader. Man får det man betalar för och det tycker regeringen är bra.

Det hela blir ju inte bättre när Aftonbladet avslöjar hur försäkringskassan via felaktiga utbetalningar gödslat pengar över privata tandläkare. Är det troligt att regeringen kommer att agera? Knappast.

Vänsterpartiet har länge drivit kravet på att tandvården ska inkluderas under högkostnadsskyddet. Det skulle leda till minskat männskligt lidande och ekonomiska besparingar på sikt om man kunde få ett välfungerande förebyggande arbete med människors tandhälsa.

Vad kostar en kopp kaffe hos Svenskt näringsliv?

Jag vet inte om man ska bli orolig eller glad. Jag blev igår uppringd av Svensk näringsliv som ville "bjuda på en kopp kaffe och prata lite". Det var på alla sätt ett trevligt samtal och jag tackade ja till inbjudan. En kopp kaffe skadar ju inte och det ska ju ärligt talat bli intressant att se vad de har att säga. Det är ju knappast så att de tror att vi delar samma grundläggande syn på hur samhället ska organiseras.

Uttrycket att det inte finns några gratis luncher (eller resor till Kanarieöarna som för Ursula aka Federley) vet man ju. Men finns det en gratis kopp kaffe eller vad kan de förväntas vilja en sådan som mig?
Jag lovar att återkomma i frågan.

Mer om Ursula och Federley: Alf Norberg, jinge, Lennart Andreasson, Roda Berget och Aftonbladet.

Framtidens krishantering: skaffa ett alter ego

Fredrik Federley, centerpartistisk riksdagsledamot, har låtit sig bjudas på en gratis lyxresa till Kanarieöarna. I utbyte har han bloggat och gjort reklam för olika företag bland annat flygföretaget Norwegian.

Aftonbladet konfronterar honom med detta och att han tidigare haft sponsrade fester.

Från Aftonbladet:

Du har tidigare ordnat fest, sponsrad av vodkamärket Smirnoff. Finns det något du säger nej till?
– Man tackar nej till saker hela tiden. Till exempel tackar jag inte ja när det gäller flygbranschen.
Fast här sponsras du av Norwegian som är ett flygbolag.
– Nja, det här var ju ganska knutet till min dragpersonlighet Ursula. Det är inte jag som riksdagsledamot som gör det här utan jag åker mer som dragpersonlighet.


Väldigt underhållande svar. Det var alltså inte Federley själv som åkte utan hans alter ego Ursula. Innovativt kan man tänka men det leder ju ändå till en del frågor som man inte behöver fördjupa sig i här. Dock kan man ju se det som ett tips till andra politiker och framträdande personer som ägnar sig åt tvivelaktiga aktiviteter. Att skaffa sig ett alter ego som man kan skylla på kan ju vara bekvämt. Björn Rosengren skulle ju kunna skylt porrklubbsbesöken på sitt alter ego Majsan och Gudrun Schymans skattefusk skulle kunnat begåtts av hennes alter ego Bosse.

Är detta framtidens krishantering som vi ser framför oss eller är det kanske bara ett desperat försök av Federley att komma undan den pinsamma situation att han gör det mesta bara han får betalt och får synas.

Sveriges närvaro ökar våldet i Afghanistan

Att Sverige befinner sig i krig blir väl allt tydligare för de flesta. Krigsretoriken och patriotismen breder ut sig. Åtminstone i medierna som försöker piska upp stämningarna ordentligt. Värst är nog ändå expressen som nu lanserar ”Gula bandet”, vilket är en liten pin man ska köpa för att stötta de svenska soldaterna. Märket säljs under en stor rubrik ”Stötta svenskarna i Afghanistan” skrivet med svenska flaggan som bakgrund. Sverigedemokraternas estetik känns inte så långt bort.

Men det är ju inte bara expressen där krigsretoriken blomstrar. I Aftonbladet skriver Jan Eliasson, som jag ändå uppfattat som en rimlig man på många sätt tidigare, om Sveriges behov av att fortsätta kriga. Han skriver även om de soldater ”som fått offra sina liv i Afghanistan”. Eliasson som är tung sosse visar nog på att Afghanistanfrågan kanske blir en av de allra svåraste att lösa ut i det rödgröna samarbetet. För inte kan väl vi i vänsterpartiet acceptera att vi för ett orättfärdigt krig?

Det finns dock ljusglimtar och här är Åsa Linderborg en sådan (som vanligt). Hon skriver alldeles utmärkt i Aftonbladet som ändå ger utrymme till båda sidorna i debatten (och som ännu inte säljer några gula band).

Åsa skriver bland annat:

Talibanerna har inte min sympati, men det har heller inte kapitalet när det tar till vapen. De soldater som åker till Afghanistan gör det säkert i tron om att de ska bringa fred och utveckling – det är just därför de hemvändande kistorna är en tragedi på riktigt – men det verkliga motivet för den svenska truppnärvaron är inte att befria kvinnorna från burkan, utan krasst rationellt kryperi för en stormakt som vill ha herravälde i en geopolitiskt avgörande region. Kanske spekulerar man om framtida favörer i form av feta handelsavtal.

Oavsett vad man tror om motivet bakom ockupationen av Afghanistan är det glasklart att den utländska truppnärvaron ökar våldet.


Skulle nog inte uttryckte mycket bättre själv.

tisdag 9 februari 2010

Sanningen flåsar regeringen i nacken

Att årets valrörelse säkerligen kommer att bli en obehaglig resa har jag skrivit förut. De borgerliga kommer att bli allt desperatare om de inte får övertaget i opinionsmätningarna. Dessutom så tenderar verkligheten och sanningen till slut koma ikapp dem. Detta gäller inte minst vad gäller deras cyniska politik och retorik kring sjukförsäkringarna.

Forskaren Björn Johnson har skrivit boken Kampen om sjukförsäkringen. Här visar han tydligt på att all den retorik som borgarna byggt sin nedmontering av sjukförsäkringen på har varit lögner och felaktigheter. Det är mycket läsvärd läsning som borgarna får svårt att värja sig emot. Johnson skriver i Sydsvenska dagbladet idag. Han skriver bl.a.

Ett av de mest uppseendeväckande missförstånden var just föreställningen om att Sverige upplevde en explosion av nya sjukskrivningar. Med hänvisning till märkligt ignorerade, men sedan länge kända, fakta visar jag att så inte var fallet.

Nästan hela ökningen av sjukfrånvaron – antalet sjukdagar fördubblades mellan 1996 och 2002 – berodde på längre sjukskrivningsperioder, inte på att fler lät sjukskriva sig.

Inflödet av nya sjukskrivna ökade bara marginellt under de här åren. Den höga sjukfrånvaron var alltså en effekt av att människor fick svårare att ta sig tillbaka till arbetslivet efter en sjukskrivning.

Detta hängde samman med ett havererat rehabiliteringssystem. Statliga beslut – fattade i enighet över blockgränserna – och kommunala besparingar under krisåren på 1990-talet bidrog till att anpassnings- och rehabiliteringsåtgärderna på arbetsplatserna fungerade allt sämre.

Tidigare behövdes ingen bortre gräns i sjukförsäkringen. De allra flesta långtidssjukskrivningarna var ändå avslutade inom ett år, den gräns som är vanlig i de utländska systemen.

Men när anpassningsåtgärderna slutade fungera fortsatte de långa sjukfallen år efter år. Kostnaderna för sjukförsäkringen sköt i höjden och Sverige fick ”Europas högsta sjukfrånvaro” – åtminstone om man ser till de officiella jämförelserna (som alltså kan ifrågasättas).


Se också Alliansfritt Sverige och Ung Vänster.

Hägglunds jakt på vårdpersonal leder till sämre sjukvård

Kvaliteten i vården kommer knappast bli bättre för att minister Hägglund hotar med ytterligare straff inom vården. Det är förvisso sant att det är ett stort problem inom vården med att så många drabbas av skador och dödsfall inom vården. Jag uppmärksammade detta för någon vecka här på min blogg. Lösningen är dock knappast att jaga en redan jagad personal.

Den svenska vården har länge varit utsatt för nedskärningar, rationaliseringar och ett allt mer uppskruvat tempo. Det har dessutom inte blivit bättre av konkurrensutsättning och privatiseringar där man i än högre utsträckning jagar personalen att prestera med på kortare tid.

Vården behöver mer resurser men det behövs också göras mer för att öka kvaliteten. Bara det faktum att det finns mycket stora skillnader i vilken vård man får utifrån klasstillhörighet. Högavlönade och välutbildade får nyare mediciner och bättre vård än de med låga inkomster och låg utbildning även när de har samma sjukdomar. Detta är en av vårdens stora utmaningar.

Hörsing och Alliansfritt Sverige skriver också.

Avindividualisera sjukförsäkringen?

Debatten rasar nu i DN om jämställdheten och KDs försök att vinna poänger på att vara mot att män och kvinnor inte ska vara jämställda. Hägglund vill inte att föräldraförsäkringen ska individualiseras. Men frågan man ska ställa är vilka andra försäkringar vill högglund avindividualisera? Ska sjukförsäkringen bli gmensam för man och hustru? Eller A-kassan kanske? Nej knappast. Hägglunds ställningstagande är i grunden ett starkt bevis på att de inte klarar av att se familjen bestående av olika individer och inte någonting som gud gjutut samman till ett.

Dock måste man ju då i sammanhanget lyfta fram Eva-Britt Svensson som på ett strålande sätt argumenterar i dagens DN. Även representanter från Nätverket Pappor för individuell föräldraförsäkring skriver en bra replik på Göran Hägglunds artikel.

Alltid rött alltid rätt kommenterar också.

måndag 8 februari 2010

Hjältar som dog för freden?

Krig skördar alltid sina offer. Varje person som dör är alltid en stor tragik. Ibland kan det vara oundvikligt. Jag är på intet sätt någon pacifist. Men man måste alltid värdera våld och krig utifrån vad man kan förväntas uppnå. Nu befinner sig Sverige i ett regelrätt krig med målsättningar som är något luddiga. De målsättningar om allmänt goda insatser för mänskligheten som de svenska krigshetsarna driver håller inte för man kan inte bomba fram demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Jag är sannerligen inte någon expert på området men min uppfattning är att vi antagligen just nu förvärrar läget i Afghanistan. Utländsk ockupation leder allt som oftast till ett ökat folkligt motstånd som kommer att stärka de krafter man säger sig vilja bekämpa. Historien har väl visat det gång på gång. En alternativ väg utmålas av Hans Linde i Aftonbladet idag.

Och vad det gäller kvällstidningarna så är det kanske idag tydligare än någonsin att vi befinner oss i krig. Expressens framsida talar sitt tydliga språk. Det är rubriker och retorik som sälla syns i länder som inte är på väg in i allvarliga problem. Patriotism, hjältedåd och en oklar fiendebild av muslimer i ett land långt borta känns inte helt spännande. Försök till glorifiering av lidande och död är enbart smaklöst.

Steget är inte långt borta från att man tar upp kampen mot de muslimska fundamentalisterna på hemmaplan och där sjunker vi långt ner i avgrunden anförda av liberalerna som krigshetsare som i den goda sakens namn sänker friheten till någonting vi inte känner igen.


Idag har jag lyssnat en del på Hero of War med Raise Against. Det var inte så länge sedan som jag sittandes i bilen hörde denna låt för första gången. Då var det soldater i det svenska lägret som önskad e att man skulle spela denna för dem. Det gjorde radiostationen. Oklart vad de menade. Om ni inte vet jag menar lyssna på låten.

Andra som skrivit intressant: Jöran Fagerlund, Daniel Sestrajcic, Frasse och Alltid rött alltid rätt.

Är valet redan vunnet?

Att årets valkampanj skulle bli smutsig har många med mig förutspått. De borgerligas stora vilja att behålla makten för att fortsätta nedmonteringen av den svenska välfärden för att gynna de rika måste ju få fortsätta. På en mandatperiod hinner de ju inte sänka hela skiten utan det krävs antagligen två för att uppnå detta mål.

Det är därför inte heller förvånande att ett gäng högernissar i dagens Aftonbladet går till storms mot att vänsterpartiet efter en valseger skulle ingå i en rödgrön regering. Deras tes är inte helt oväntat att vänsterpartiet består av ett gäng gammelkommunister som helst vill spärra in i stort sett alla i Gulag och sedan festa loss på deras barn.

Det är ju inte första gången som jag i den politiska debatten möter detta. Dock är det anmärkningsvärt vilken otroligt låg nivå debattörerna lägger sig på. Det är ju faktiskt så lågt att det inte är värt att besvara i sak utan det kräver snarare en kommentar kring vad det är som de fruktar.

Den politiska agendan som vänsterpartiet satt upp handlar om att skapa en rimligare fördelning av resurserna, vi vill ta från de som har och ge till de som inte har, vi vill flytta makt från de som idag har alldeles för mycket makt till de som saknar makt. Det handlar om konkret politik som vilka regler som ska gälla på arbetsmarknaden, vilken skola eller sjukvård vi ska ha. De borgerliga politikerna gör sitt bästa för att utmåla detta som någonting stalinistiskt när det faktiskt är någonting som de allra flesta i vårt land skulle gynnas av.

Hotet om en stärkt välfärd måste uppenbarligen flåsa borgarna i nacken. Denna typ av propaganda som de nu driver brukar komma i debatten när de känner att de håller på och förlora och inte vet vad de ska ta sig till. Det är dock förvånande att de redan verkar ha gett upp. Är valet redan vunnet? Vi får väl se inlägget som ett tecken i skyn på att vi har en borgerlighet på väg ut från maktens korridorer.


Alliansfritt Sverige har en rolig kommentar.

söndag 7 februari 2010

Fusklöfte från Olofsson

Reinfeldt har gått ut hårt och kritiserat det rödgröna samarbetet för att vi inom vissa områden sagt att vi anger en inriktning på politiken men att detaljerna ska utredas vidare efter att vi vunnit valet. Reinfeldt har kallat detta för att det är "fuskuppgörelser". Uppgörelser där man slår fast att vi inte vill hasta igenom förslag som sedan inte visar sig stämma överens med verkligheten som borgarna nu gjort under flera år är inte giltiga enligt honom.

Maud Olofssson, denna gigant i att vara usel, intervjuades i ekots lördagsintervju häromdagen. Det är väl värt att lyssna på. Det är påtagligt att hon inte är kompetent nog för sitt uppdrag och svarar pinsamt dåligt på många frågor där hon blir pressad. Om tillräckligt många av centerns potentiella väljare lyssnade skulle knappas opinionssiffrorna skjuta i höjden.

Mot slutet av intervjun passade hon även på att utlova en obligatorisk A-kassa (vilket är ett riktigt dåligt förslag) men att frågan måste utredas mer först (det har dock redan utretts en gång och ska då göras en gång till). Är detta då ett fusklöfte från Olofsson?

Moderat cynism leder till nej till sprututbyte

Sprututbytesprogram för narkomaner är en ständigt återkommande fråga som är viktig. Senast idag deklarerade moderaterna i Stockholm på debattsidan i SVD att de inte har för avsikt att genomföra detta trots rekomendationer från proffessionen. Hoppas att moderaterna i Östergötland inte har samma inställning. Vänsterpartiet lade en motion i november till landstingsfullmäktige om att det behöver genomföras ett sprututbytesprogram, inte minst i Norrkping där det finns ett stort antal herionister.

Här kommer motionen som vi lade i Östergötland och som ännu inta har behandlats

Motion till landstingsfullmäktige
Inför sprututbytesprogram i Östergötland

Sedan 1 juli 2006 ger lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler alla landsting möjlighet att bedriva sprututbytesverksamhet om tillstånd beviljas av Socialstyrelsen.

Det finns många myter kring sprututbytet som gång på gång har motbevisats av forskning. Utbytesprogram motverkar smittspridning, ökar inte antalet missbrukare och påtvingar inte Sverige en drogliberal politik.
Den viktigaste riskfaktorn för blodsmitta av hiv, hepatiter och andra blodburna infektioner utanför sjukvården är intravenöst drogmissbruk. Smittan sprids genom att begagnade sprutor, kanyler eller andra tillbehör återanvänds och delas.
För att motverka hivepidemin bland människor med intravenöst missbruk startades på 1980-talet sprututbytes- eller sprututdelningsprogram i olika former på flera platser i västvärlden och idag finns sådana program över stora delar av världen. I Sverige startades sprututbytesverksamhet i Lund 1986 och Malmö året där på vid infektionsklinikerna i respektive stad. Fram till 2006 tilläts inga andra sådana verksamheter starta i Sverige.

Det huvudsakliga syftet med sprututbytet är att förebygga spridning av hiv och andra blodburna infektioner bland personer med intravenöst missbruk. Men verksamheten ska också arbeta med att motivera dem som deltar i sprututbytet att bryta sitt missbruk och ta emot vård och behandling. Därför ställs tydliga krav på att det finns infektionsmedicinsk, beroendemedicinsk och psykosocial kompetens hos personalen. Sprututbyte får endast bedrivas i samverkan med landstingets infektionsmedicinska eller beroendemedicinska verksamhet.

I lagen fastslås att en spruta eller kanyl endast får lämnas ut om en begagnad spruta eller kanyl samtidigt lämnas in, såvida det inte finns särskilda skäl till varför motsvarande begagnade sprutor och kanyler inte kan lämnas in.
Personer med narkotikamissbruk som deltar i sprututbytet ska få information om smittrisker och hur man skyddar sig mot smitta, om risker med narkotikamissbruk, erbjudande om samtalskontakt, avgiftning, vård, behandling samt eftervård och stöd. Det förutsätter därför att det finns ett etablerat samarbete mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten samt en väl fungerande vårdkedja för personer som missbrukar narkotika.

Vidare ska besökarna erbjudas vaccinationer mot hepatit B enligt Socialstyrelsens rekommendationer och regelbundet erbjudas rådgivning och provtagning avseende hiv, hepatit B och hepatit C samt motiverande samtal med syfte att upphöra med missbruket.
I Sverige finns sprututbyte i Lund och Malmö. Där har enbart ett mycket fåtal fall av HIV upptäckts inom gruppen injektionsmissbrukare under perioden 2000-2008. under samma period har smittan i t.ex. Stockholm spridits kraftigt inom motsvarande grupp med ungefär 20 fall per år.

Vänsterpartiet menar att det är viktigt att i alla lägen bekämpa alla former av missbruk. Dock är det viktigt att det inte är missbrukarna som bekämpas. Sprututbytesprogram kan vara en del i en större helhet i att faktiskt nå till de människor som lever i grovt missbruk och genom detta förmå dem att öka sin villighet att få hjälp att förändra sin situation. Även om detta inte uppnås i alla fall finns det goda skäl att arbeta med sprututbytesprogram då det faktiskt minskar dödligheten och sjukligheten hos en mycket utsatt grupp i vårt samhälle.
Vänsterpartiet yrkar att Landstinget i Östergötland ansöker hos Socialstyrelsen om att få starta ett sprututbytesprogram.


Andra som skrivit om detta Alliansfritt Sverige, Svensson och så kan man hitta mycket bra information från Socialstyrelsen.

fredag 5 februari 2010

Slut på kroglivet i Linköping?

Finns det inte några restauranger och krogar i Linköping som följer lagar och regler. Jag sitter i socialnämnden som har hand om krogarnas alkoholtillstånd och under de 12 år som jag snart suttit där har vi aldrig återkallat så många tillstånd som vi gör nu. Detta beror inte på någon politisk svängning (snarare tvärtom då det moderata kommunalrådet helst vill att vi ska se mellan fingrarna med fusket).

Det handlar om att skatteverket faktiskt är på offensiven och kommit på hur man effektivt kan hitta det avancerade skattefusk som krogägarna håller på med.
Socialnämnden har redan återkallat en rad tillstånd och fler är på gång. Corren rapporterar idag om Ghingis Kahn som ytterligare ett fuskställe. Så med den effektivitet som nu skatteverket arbetar med kan man nästan tro att snart står Linköping utan krogar. Eller finns det någon därute som faktiskt gör rätt för sig?

Fortsatta sifferlögner av Reinfeldt

Det är ju sorgligt att ha en statsminister som gång på gång trixar och fixar med siffror så att regeringens bild av verkligheten ska se bättre ut än vad den är. Diskussionen kring de 100 000 fler sysselsatta sedan borgarna tog makten som Reinfeldt lyfte i partiledardebatten reviderade han ju själv till 40 000 fler sysselsatta. Nu visar det sig att inte heller detta stämmer.

Alliansfritt Sverige och politiken.se uppmärksammar detta. Fakta är att sedan regeringen Reinfeldt tillträtt har antalet sysselsatta minskat med 51 000 (om jag räknat rätt, det verkar ju uppenbarligen lite svårt till och med för en person som har ett helt regeringskansli som kan räkna åt en.)

Aftonbladet kommenterar Reinfeldts siffertrixande på ledarplats idag. Kennet Andreasson skriver:

Reinfeldts framtoning som alltid insatt, kunnig och ordentligt påläst fick sig en rejäl törn. Kvar finns dock statsministerns, får man förmoda kalkylerade, gravallvar och anspänt högtidliga ton av saklighet som dock lär bli svårare att dra framtida opinionsmässiga växlar på.

Jag har tidigare skrivit om att vi kommer att få en allt hårade valrörelse där vi kan bli allt säkrare på att borgarna kommer att fortsätta leverera lögner och friserade sanningar.

torsdag 4 februari 2010

Inte alltid enkelt i politiken med barn

Att vara förälder i politiken är inte enkelt. Birgitta Ohlsson får nu stor uppmärksamhet som nybliven minister och blivande mamma. Jag tycker att det är helt rätt att hon inte backar på grund av detta. Det ska ingen behöva göra. Men det är inte enkelt och det har verkligen sitt pris.

Egna erfarenheter som trebarnsförälder med fortfarande ganska små barn är att det är rätt hårt och slitigt att kombinera det politiska arbetet med småbarnsåren. När de är riktigt små är det ju ganska enkelt. Det är ju bara att packa med dem i en vagn och gå på möten. Jag hade ofta med mig någon av våra minsta när jag reste bort under flera dagar. Problemen kommer senare.

Politiken ställer ofta orimliga krav för att man ska kunna bedriva arbetet. Man ska alltid vara tillgänglig, delta på möten under helger och kvällar samt gärna resa land och rike runt. Gör man inte detta men ändå har en framträdande eller ledande funktion så får man räkna med att bli ifrågasatt och kritiserad. Förståelsen är ofta begränsad, även hos ett feministiskt parti som Vänsterpartiet. Så det har verkligen varit gånger där man får ta strid för att man vill vara en förälder som är närvarande och aktiv med sina barn och att detta måste prioriteras före politiken.

Så ikväll går jag på sonens innebandyträning istället för nomineringsmötet till kongressen. Vi får väl se om någon vill nominera mig till partistyrelsen igen…

Läs mer i på Aftonbladet där man också kan konstatera att det främst är män som kombinerar ledande politiska positioner med småbarn...

Nu har även en riksdagsledamot från KD gått ut och sagt att hon inte borde ha tagit jobbet utan stannat hemma vid spisen. KD är ju allt för sorgerliga att lyssna på ibland.

Tack Timbro!

Deltog igår som åhörare på ett seminarium om Vårdval arrangerat av Timbro och Vårdföretagarna. Det var en liten men intressant tillställning där det blev mycket tydlgit om vad förändringarna och privatiseringarna inom hälso- och sjukvården handlar om. Grunden för arrangemanget uppfattade jag som en utgångspunkt för att påverka landstinget i Östergötland att förändra sin konstruktion för vårdval inom primärvården som den borgerliga regeringen tvingat fram.

För även om vårdvalsmodeller som leder till stora privatiseringar runt om i landet så har landstinget i Östergötland en mindre orimlig modell än på andra håll. Här har man faktiskt arbetat för att behålla ett större uppdrag där medborgarens behov mer sätts i centrum. Detta gör att primärvården även i framtiden kommer att bestå i sammanhållna vårdcentraler med bredare kompetens än vad man fått i t.ex. Stockholm.

Detta menade de olika deltagarna i seminariet var dåligt då det försvårade för de privata att etablera sig då det krävde stora investeringar och medförde en viss risk. Vad de efterfrågade var färre krav på verksamheten samt att de skulle bli garanterade en viss mängd patienter som skulle generera inkomster.

Företrädare för ett privat företag satt dessutom och beklagade sig över att när de hade försökt att etablera sig i en av de mindre kommunerna så hade de fått för sjuka patienter och det gick ju inte att bedriva någon verksamhet då, dvs. att det inte gick att tjäna pengar.

Widar Andersson från Folkbladet rapporterade på ledarplats idag från mötet. Lite oklart varför han anser att man ska gå företagarna till mötes men annars några intressanta noteringar.

Det är alltid intressant att hamna i sammanhang där utgångspunkten är radikalt annorlunda än i vanliga fall. Här var det de privata vårdgivarna som till stor del pratade med varandra och försökte påverka den politiska ledningen till förändringar. För min egen del blev jag dock enbart än mer övertygad om att privatisering av vården är någonting som leder till försämringar, såväl på kort som på lång sikt. Så jag får väl passa på att tacka Timbro för att ni så tydligt stärkte mig i uppfattningen om att den svenska hälso- och sjukvården även i framtiden ska bedrivas i offentlig regi.

onsdag 3 februari 2010

Moderat minister hjälper till att jaga flyktingar i Lybien

SVT avslöjade ikväll att Sveriges moderata handelsminister deltagit i försök att sälja övervakningssystem till Lybien. Dessa system ska användas för att övervaka och jaga flyktingar som försöker ta sig till Europa.
Det är det statliga Rymdbolaget som ska försöka sälja detta övervakningssystem. I SVTs reportage återges ett möte där handelsminister Ewa Björling deltog sades bland annat:

-Vi kan hjälpa er att hålla efter flyktingsituationen utmed gränserna och ute på Medelhavet, säger Rymdbolagets Björn Ohlson under ett möte med Libyens handelsminister.


Lybien följer inte internationella lagar och regler som ska garantera flyktingar deras mänskliga rättigheter. Bland annat har de ett vidrigt avtal med Italen som betalar Lybien för att jaga människor som försöker fly till Europa.
Man blir väl inte så förvånad. Money talks när det kommer till moderaterna. Mänskliga rättigheter är inte så avgörande.