måndag 23 mars 2009

Regeringen lämnar chockbesked om kommande välfärdskris

Regeringen lämnade under onsdagen den 19 mars besked om att inga resurstillskott kan väntas till kommuner och landsting under 2009. Regeringen mörkar sina avsikter för 2010.

Detta tvingar kommuner och landsting att planera för och genomföra uppsägningar i enlighet med de knappa ekonomiska ramar vi står inför. Upp mot 20 000 välfärdsarbetare, vårdbiträden, sjuksköterskor, lärare och barnskötare riskerar att förlora sina arbeten.

Det är mycket olyckligt.

Den ekonomiska situationen för landets kommuner och landsting blir allt tuffare. De 100 000 varsel som lagts under hösten verkställs nu i uppsägningar. Arbetslösheten spås öka dramatiskt. År 2010 väntas arbetslösheten nå 10 procentstrecket.

De kommande årens ekonomiska nedgång hotar välfärden i kommunerna. Kommunernas intäkter minskar i takt med att arbetslösheten ökar. Samtidigt ökar kostnaderna. Allt fler förlorar jobbet och tvingas att vända sig till kommunen för att söka hjälp för sin försörjning. Dessutom har regeringens politik pressat en halv miljon människor att lämna a-kassan. Allt fler tvingas vända sig till sin kommun för att klara sin vardag.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) får inget svar på frågan om hur välfärdens kärna ska kunna försvaras när intäkterna minskar och kostnaderna ökar. Hur ska vi kunna se till att barnen får en bra skola som berikar deras kunskap när antalet lärare minskar? Hur ska vi kunna ge våra äldre en givande och värdig vardag när vårdbiträdena blir färre?

Inte minst dramatisk blir situationen inom hälso- och sjukvården. Jobbkrisen resulterar i att många utsatta medborgare kommer att drabbas av psykiska och fysiska sjukdomar. Människors förväntningar på hälso- och sjukvården ökar. Detta samtidigt som landsting och regioner får kraftigt försämrade förutsättningar att möta dessa berättigade behov.

Den djupa lågkonjunkturen skulle inte behöva innebära sämre skola för våra barn och sämre vård för våra gamla. Regeringen skulle kunna välja att investera i välfärden – istället för att i år sänka skatter med 15 miljarder kronor, främst till höginkomsttagare.

Vi ser nu tydligt bevis på att den borgerliga regeringens långsiktiga strategi är att undergräva den gemensamma sektorns ekonomi – för att på så sätt skapa efterfrågan på försäkringslösningar, kommersialisering av välfärdstjänster och gräddfiler i hälso- och sjukvården.

Sveriges kommuner och landsting är grunden för svenska folkets gemensamma välfärd. Detta trots att statsministern tycks leva i vanföreställningen att Sveriges Kommuner och Landsting är en intresseorganisation, vilken som helst.

Nu handlar det om att ge landets kommuner och landsting – och därmed svenska folket - en chans att ta sig igenom krisåren. Det behövs besked om mer resurser nu. Då kan vi tillsammans säkra välfärden idag och i framtiden.

Ilmar Reepalu
gruppledare (S) i SKL

Ann-Catrin Lofvars
gruppledare (MP) i SKL

Emil Berg
gruppledare (V) i SKL

Denna Debattartikel har publicerats på Dagens samhälles hemsida.

tisdag 17 mars 2009

Blogg om socialbidrag ger bitter eftersmak

Aftonbladets Journalist Jessica Ritzén ska leva på socialbidragsnormen i en månad och blogga om hur det är.Syftet ska vara att lyfta fram hur det kan vara att leva på socialbidrag. Det kan ju tyckas som en journalistisk intressant idé, att själv leva som de som har det sämst de som har svårt att få vardagen att gå ihop. Dock kan man inte låta bli att det hela får en besk eftersmak. En känsla av medelklassens aningslöshet om hur verkligheten ser ut.

Nästan vem som helst kan leva drägligt under en månad på socialbidragsnormen efter att hyra och räkningar är betalda. Nästan alla kan spara in om snåla ordentligt en månad utan att det känns in på bara skinnet. Men problemet är ju att för de som är beroende av socialbidrag se ser verkligheten helt annorlunda ut. De lever med denna norm år ut och år in.

För Jessica Ritzén kommer knappast ha något uppbyggt behov av att köpa kläder som är slitna, eller en ny tv om den gamla går sönder, hon lär ju knappast ha slängt ut sin dator eller för den delen sålt sin bil (om hon har någon). Hon behöver antagligen inte gå till tandläkaren med sin urusla tandhälsa. Hon lär ju inte heller ha skickat iväg sina eventuella pengar på banken eller sålt sin bostadsrätt. Hon vet att det är en månad. Hon vet att det finns ett slut och att det trillar in en löneutbetalning.

För den som lever på socialbidrag ser verkligheten helt annorlunda ut. Jag mötte en man för en tid sedan. Han hade ett liv av missbruk och kriminalitet bakom sig. Han var nu nykter sedan 15 år. Hans berättelse var inte ovanlig.Han levde ensam med sin katt hade stora skulder som var en rest från hans kriminella karriär. Han levde inte på socialbidrag utan hade precis så att han klarade sig ovanför normen efter att kronofogden hade mätt ut pengar som skulle täcka hans skulder. Han bodde i en liten etta med gamla slitna möbler, köpta begagnade. Han hade en dröm. Att kunna ha råd att ta körkort och ha en liten billig bil eller möjligen köpa sig ett litet torp någonstans. För många människor en anspråkslös dröm men för hon en omöjlighet. Han hade gått till socialen och ansökte om att få hjälp om att bli av med den skuld som tvingade honom attt leva detta liv, men det fanns inte något utrymme för det. Så han fick fortsätta detta liv utan ljusning eller ende.

Det är någonting helt annat än att fundera över att man lyckades få en billig lunchlåda. Det är annat en en månad med små utgifter men en framtid säkrad. Ju mer jag tänker på det ju mer osmakligt känns det faktiskt. Fast Ritzén vill väl bara väl men det blir så fel.

måndag 16 mars 2009

Sverigedemokraterna vill ha vänort i Israel

I en motion till kommunfullmäktige i Forshaga har i en motion föreslagit att kommunen ska inrätta en vänkommun i Israel. Ett förslag som kanske kan få en del att höja på ögonbrynet. Dock är det inte alls konstigt. Sverigedemokraterna försöker använda en påstådd antisemitism för att legitimera och lyfta fram islamofobin. För sverigedemokraterna är det muslimerna som är den stora fienden idag. I ett annat läga hade de knappast proklamerat sitt eventuella motstånd mot antisemitismen.

I det pressmeddelande som de skrivit med anledning av förslaget så lyser det igenom att det inte alls är Israelerna som är det viktiga att lyfta fram. De skriver bland annat:

Dessutom så har vårt mångkulturella samhälle kraftigt bidragit till att vi har en ökande befolkningsandel som inte erkänner eller vägrar erkänna staten Israels rätt att existera.

Det motstånd som finns mot Israels illegala ockupation är enligt sverigedemokraterna etniskt eller kulturellt betingat. Det vill säga att fienden här är muslimerna.

I samma pressmeddelande blir syftet med initiativet än tydligare då de skriver att:

Ett vänortsavtal innebär också att det blir lättare att förmedla förståelse, kunskap och kännedom om människorna som förvägras rätten till sitt eget land, till våra invånare i Forshaga.

Förvisso är det en något skruvad beskrivning av situationen för Israel som faktiskt är de som fövägrar palestinerna rätten till sitt land genom också pation och förtryck men det är intressanta är ju att de menar, om än indirekt, att även befolkningen i Forshaga förvägras rätten till sitt eget land. Och vem fienden är har vi ju redan förstått.

Det är några år sedan som jag arbetade som mest aktivt med det antirasistiska arbetet, bland annat med tidningen Expo, men Sverigedemokraternas resonemang känns väl igen fårn organisationer och grupper som arbeat mindre på att hålls sin fasad så rn och prydlig som möjlig.

Det skrämmande är dock att Sverigedemokraterna antagligen lyckas att bli lite mer legitimerade hos en hel del krafter inom högern som i sin iver att försvara staten Israel och dess övergrepp genom detta utspel. Islamofobin växer sig allt starkare och försvaret av Israel hade aldrig varit möjligt utan detta. För det känns ju faktiskt, tyvärr, inte som att det skulle vara särdeles förvänande om en Folkpartist hade lagt samma förslag. Tiderna är mörka helt enkelt.

Samarbetet fortsätter

I fredags hade gruppen för Välfärd och rättvisa (det centrala samarbetet med S och MP) möte igen. Vi hade vårt första temamöte och nu avhandlade vi en diskussion kring socialförsäkringssytemen och hur de kan utformas i framtiden. Vi är alla överens om att det krävs ordentlgia förändringar.

Till mötet hade vi bjudit in en rad intressanta personer från alla tre centrala fackliga organisationer, forskare från universiteten representanter för intresseorganisationer och så vidare. Det blev ett väldigt bra möte, igen. Så som samarbetet i vår grupp utvecklat sig känns det som att det är en av de roligaste politiska uppgifterna nu. Det först diskussioner som leder frammåt, där det är högt i tak och en stark gemensam vilja att hitta gemensamma lösningar. Det känns verkligen som att vi kommer kunna hitta gemensamma förslag som kommer kunna leda till nödvändiga förändringar.

Att lämna ett möte med den tillförsikten är inte vanligt förekommande nu för tiden, vilket kanske ytterligare bidrar till att man ser fram emot näste möte. Men det väcker även en förhoppning om att de lokala och regionala samarbeten som finns runt om i landet kan ske i samma anda.

tisdag 10 mars 2009

Kommunal ekonomi i kris

Kommunstyrelsemöte. Inte det sexigaste som finns. Det blir inte roligare med de senaste skatteprognoserna. Det återstår att se om borgarna lyckas prestera någonting i vårbudgeten.

Annars är det mest en del mindre frågor som socialdemokraterna som lagt en motion om en kommunal teknikskola. Jättebra förslag. Det föreslog vi i vänsterpartiet för flera år sedan. Dock handlar KS diskussion om en märklig protokollsanteckning som borgarna lagt. Spänning på hög nivå. Eller kanske inte. Tur att den nya tekniken erbjuder möjlighet tillalternativ sysselsättning för den del av hjärnkapaciten som inte behöver nyttjas för att hänga med i diskussionen.

måndag 9 mars 2009

Har du varit inblandad i folkmord?

Om några veckor ska jag resa till USA på uppdrag med styrelsen i Sveriges kommuner och landsting. Det ska bli väldigt spännande.

Det är dock väldigt underhållande att förbereda sig för resan. Bland annat måste man ju fylla i lite ansökningar om att få komma in i det stora landet i väst. Så jag har nu suttit och svart på fror om jag var inblandad i Nazitysklands förföljelser 1933-1945, om jag varit inblandad i folkmord, spionage, sabotage eller terroristaktiviteter eller om jag någonsin blivit anhällen eller dömd för brott med "inslag av moralisk skändlighet". Det sista vet jag inte riktigt vad det kan vara, men jag har svarat nej.

Man har ju bara en stilla undran om någon människa någonsin sedan detta infördes svarat ja på någon av frågorna (möjligen någon gammal tysk som kanske inte kommer undan). Det skulle ju vara kul att testa men risken är ju att jag aldrig får komma in i landet. De verkar ju inte vara upplagda för skämt...

Rör inte aborträtten

I diskussionen som följt efter att en läkare rapporterat om en kvinna som valt att göra abort på grund av barnets kön har abort motståndarna, den kristna högern, vädrat mrgonluft. De flesta har lärt sig läxan att det i sverige finns ett väldigt starkt stöd för lagstiftningen så det är uppenbart att de griper efter varje litet halmstrå för att få möjlighet att inskränka den så mycket som möjligt.

Om man på något sätt skulle gå abortmotståndarna till mötes i denna fråga så skulle det ju få ganska stora konsekvenser. Idag är det kvinnans beslut att göra abort. Hon behöver inte motivera det på något sätt. Säg att man skulle begränsa rätten inom detta område så skulle man alltså behöva redogöra för sina skäl till aborten vilket givetvis gör det hela lite mindre fritt. Det är väl det som är tanken.

Det finns ju två saker som man skulle vilja lyfta i debatten. Dels är det väl positivt om man genom en aktiv sexualupplysning kan få fler ungdomar att använda preventivmedel, både för att slippa få oönskade graviditeter men också att minska könssjukdomar och genom detta minska antalet aborter. Det är ju ok. Men det är ju knappast så att moralens väktare ser positivt på att människor ska leva ut sin sexualitet, så därför finns inte detta med idebatten.

Den andra aspekten som borde ha diskuterats i det aktuella fallet är väl egentligen inte alls aborträtten utan synen på kön. Vi kommer ju aldrig kunna komma åt problemet som skildrats genom att göra det svårare att genomföra aborter. Problemet ligger ju i samhällstrukturer där män värderas högre än kvinnor. Det är väl det som diskussionen ska handla om. Men det har ju inte de kristna fundamentalisterna något intresse av. Resultatet blir ju att kvinnorna ska straffas med inskränkt aborträtt för att kvinnor värderas lägre än män. Kristen logik och moral när den är som sämst.

onsdag 4 mars 2009

Jag är mest lik Paris Hilton!

Ibland hamnar man på suspekta och subversiva hemsidor av konstiga anledningar. Nu trillade jag in på hemsidan Fri företagsamhet, som inte riktigt presenterar vilka de är men de har i allafall tag SAFs gamla logotyp och gjort till sin (så man kan ju anta att även detta är ett projekt som Svenskt näringsliv pumpar in pengar i för att få oss att bli mer vänligt instälda till sänkta skatter, sämre välfärd och almän misär och världssvält). I ett litet enkättest, kallat för "Personlighetstestet", fick man svara på lite olika frågor och så skulle de lista ut vilket typ av entreprenör som jag var. Döm om min förvåning när jag blev mest lik Paris Hilton, för övrigt var jag minst lik Donald Trump vilket ändå kan vara en tröst. Motiveringen löd:

Oscar Wilde skrev en gång "There is only one thing in life worse than being talked about, and that is not being talked about." Ett motto som Paris hade kunnat mynta. Att vara öppen med sitt privatliv och bära minimala plagg är exempel på sådant som fört henne mot toppen. Du har mycket att vinna på att utnyttja din personlighet kommersiellt – gillar du shopping och lyxiga resor så se till att tjäna pengar på det. Men akta dig för att lämna ut dig själv för mycket, det kan du komma att ångra.

Jag uppfattar inte riktigt det vara överensstämmande med mitt eget liv, men å andra sidan är det ju kanske inte de skarpaste knivarna i lådan som formulerar enkäter åt näringslivet...

Du vet väl om att du är värdefull…

…för Carema i alla fall. Landstinget har nyligen privatiserat Berga vårdcentral och som en brev på posten, bokstavligen talat, får jag en inbjudan att lista mig hos Carema. De lovar ”bättre tider” och allt ska bli bättre. Eftersom jag inte alls tillhör deras geografiska område så försöker de locka mig att lista mig där genom att skicka med en ”hälsocheck” där de bjuder på en liten hälsokontroll. Om jag listar mig hos dem så klart. För Carema vet ju givetvis att vi snart får ett vårdvalssystem i Östergötland. Då gäller det att roffa åt sig så många listade som möjligt för att kunna maximera sina vinster. Och vad är väl bättre än att få en fullt frisk relativt ung man att lista sig hos dem. Det innebär troligen inga kostnader utan bara en hel del intäkter.



Jag kan meddela Carema att jag inte är intresserad av deras hälsocheck eller deras vårdcentral. Dock ser jag med fasa på utvecklingen. Vad ska nästa privata företag erbjuda för att jag ska lista mig hos dem? Vi går nu mot ett marknadssystem där vi medborgare blir handelsvaror som storföretagen ska tjäna pengar på. Vi vet ju dessutom redan nu från andra landsting där man genomfört denna reform vad som händer. De som har störst behov av hälso- och sjukvård, dvs. gamla och multisjuka, får sämre vård samtidigt som vi som är relativt friska prioriteras. För det är ju oss man tjänar pengar på.

tisdag 3 mars 2009

Samarbetets Östergötland

Efter att arbetet nu kommit igång med det centrala samarbetet med S och MP verkar det som det rör på sig på allt fler håll. Samarbeten breder ut sig och tar just nu lite väl mycket av min vakna tid i anspråk. I helgen hade vi i landstinget ett gemensamt seminarium där vi nu har inlett diskussionerna inför valet 2010 och vad som komma skall.

Vi fick besök av representanter för de tre partierna som tidigare regerat tillsammans i Uppsala län och som nu inlett ett samarbete inför valet 2010. Det var tydligt att de hade haft en del svårigheter initialt när de senast kom till makten men hade lyckats lösa det på ett framgångsrikt sätt som nog även gav de flesta av oss som var på mötet en del inspiration.



Igår, måndag, var jag även i Norrköping på deras årsmöte och presenterade det centrala arbetet och ahde en bra diskussion med dem (för övrigt hade jag även gjort min första egenhändiga Powerpoint-presentation, jag borde verkligen blir lite bättra på teknik...). Som vanligt upplevde jag att det finns en stor tilltro till att samarbetet kommer falla väl ut men aatt det samtidigt kommer att ställa oss inför en hel del nya utmaningar. I Norrköping har man ju erfarenheter av att regera och vilka svårigheter det kan ställa oss inför. Dock har de redan nu inlett ett arbete med gemensamma arbetsgrupper som ska arbeta fram förslag till politik för våra tre partier till kommande mandatperiod.



Men det rör ju även på sig i länet i övrigt där partidistrikten ska ordna gemensamma seminarier för att utveckla samarbetet inom bland annat Östsam. Ett ännu tydligare tecken på att det rör sig är att det ska till någon typ av gemensamma seminarier i Linköpings kommun mellan våra tre partier. Där kan det bli väldigt intressant att se hur Miljöpartiet ställer sig då de tidigare inte uppvisat så god samarbetsvilja. Dock får man väl hoppas att de inser att det är nödvändigt att byta majoritet för att få Linköping på rätt kurs även om det kanske inte blir helt oproblematiskt.