lördag 19 november 2011

Vinstmaximeringen är grundproblemet

En artikel som jag och Ulla Andersson publicerade i dagens Norrköpings tidningar:

Det är inte förrän ansvariga politiker tar sitt fulla ansvar och sätter stopp för spekulation med våra äldres liv och hälsa som vi kan sätta fokus på att skapa bästa möjliga kvalitet. Det skriver Emil Broberg (V), gruppledare Vänsterpartiets landstingsgrupp och Ulla Andersson (V), ekonomisk politisk talesperson och riksdagsledamot.

När Caremas uppenbara vanvård av äldre uppdagas framstår helt plötsligt samtliga partier som mer eller mindre kritiska till företagens jakt på vinster i välfärden. Socialdemokraterna och Moderaterna lägger skulden på direktörerna i riskapitalbolagen och Kristdemokraterna skyller på personalen i äldreomsorgen. Detta är dock bara ett exempel på att dessa partier inte är beredda att vidta de åtgärder som krävs för att komma tillrätta med problemen.

Det som nu sker inom svensk äldreomsorg är en naturlig utveckling av en politik som har skapat en marknad där vinstdrivande företag ska konkurrera om att få utföra vår äldreomsorg.
När politiken haft som ambition att betala minsta möjliga summa till den som är villig att bedriva äldreomsorg så får det konsekvenser. Ju mindre man betalar desto mindre får man utfört.

När politiken sätter upp marknadslösningar så får detta även konsekvenser för kommunalt utförd välfärd som tvingas anpassa sig till de privata aktörerna. Det har ofta medfört nedskärningar, sämre arbetsförhållanden och sämre livskvalitet för de äldre.

Även om chefsbonusar och riskkapitalbolag skulle försvinna från äldreomsorgen så står vi fortfarande kvar med samma grundläggande problem, jakten på vinstmaximering. Det är inte förrän ansvariga politiker tar sitt fulla ansvar och sätter stopp för spekulation med våra äldres liv och hälsa som vi kan sätta fokus på att skapa bästa möjliga kvalitet. Därför måste det bli ett förbud mot vinstdrivande bolag i äldreomsorgen.

Vi ser att vi också måste göra andra satsningar för att förbättra kvaliteten inom äldreomsorgen. Nedskärningarnas och privatiseringarnas tid måste vara slut. I vår höstbudget satsar vi tre miljarder till personalförstärkningar, det motsvarar 7 500 fler anställda. Det är dags för satsningar på ökad personaltäthet i äldreomsorgen, men också på fortbildning därför avsätter vi även pengar för det ändamålet. Dessutom vill vi lagstifta om rätt till fasta jobb på heltid.

Många pratar nu om en värdig äldreomsorg. För att nå dit krävs det politiskt ansvarstagande, ett slut för jakten på vinster och mer resurser. Denna politik har vi drivit länge. Vi hoppas att de senaste skandalerna ska öppna ögonen hos fler partier så att vi verkligen kan garantera alla äldre ett tryggt åldrande.


EMIL BROBERG (V), gruppledare Vänsterpartiets landstingsgrupp; ULLA ANDERSSON (V), ekonomisk politisk talesperson och riksdagsledamot;

måndag 14 november 2011

KDs kommande valaffisch

När Kristdemokraterna får styra över vården är det detta som blir konsekvensen.



Expressen, SVD, DN1, Dn2 AB,

tisdag 25 oktober 2011

Vänstern inspireras av USA

En artikel som jag skickat till Norrköpings tidningar inför vår partieldarutfrågning i Norrköping nu på lördag:

Val av partiledare har i Svenska partier länge varit en intern och sluten process. Få personer, såväl inom som utanför partierna, har varit involverade i de avgörande diskussionerna. Goda exempel på det är Socialdemokraternas val av Håkan Juholt och nu inom Kristdemokraterna där partiledningen verkar ducka för all öppenhet kring Göran Hägglunds framtid.

Redan tidigt när det stod klart att vänsterpartiet stod inför en diskussion kring partiledarskapet så valde vi att göra processen så öppen som möjligt och vi uppmuntrade flera kandidater att kliva fram.

Här i Östergötland har vi i flera omgångar bjudit in de fyra kandidaterna för att möta östgötar på arbetsplatser, skolor och gator och torg. Vi har också erbjudit alla medlemmar och andra intresserade goda möjligheter att komma på öppna möten med kandidaterna.

Runt om i landet har det också ordnats utfrågningar av kandidaterna. Flera av dessa har dessutom sänts via SVT och via nätet så att alla som har haft intresse har kunnat följa med i diskussionerna. Nu gör vi samma sak här i Östergötland. På lördag kommer alla fyra kandidaterna till Arbetets museum för att diskutera och debattera vänsterns framtid.

Den process som Vänsterpartiet är inne i är nog den mest öppna valprocessen som vi haft i Svensk politik någonsin. Det finns stora likheter med de primärvalskampanjer som bedrivs i USA när de ska välja presidentkandidater. Detta har varit ett stort lyft för vänsterpartiet. Diskussionen om framtidens vänsterparti är nu öppnare, tydligare och betydligt mycket ärligare än den tidigare har varit. Makten över partiets framtid ligger inte i slutna mötesrum utan i öppna möten där alla är välkomna.

Att öppna upp partiet och arbeta för att alla som vill ska kunna vara med och diskutera vår politiska utveckling ska dock inte stanna med att vi väljer en (eller två) partiledare i januari. Partiledarvalet måste få vara en start för ett nytt vänsterparti. Vi måste våga se att det alltid är bättre att vara öppen och att även låta andra delta i våra politiska samtal. Det finns mycket få tillfällen då våra interna politiska diskussioner inte kan föras i öppenhet med andra utanför vårt parti. Det kommer definitivt att förändra vänsterpartiet men också möjligheterna för vanligt folk att påverka svensk politik.

tisdag 18 oktober 2011

torsdag 6 oktober 2011

Moderaterna, Juholt och det negativa kampanjarbetet

Socialdemokraterna har till slut presenterat sitt förslag till budget. Innehållet är nog inte lika förvånande som det gatlopp som Juholt och Waidelich sprungit den senaste veckan. För om denna budget inte anses allt för anpassad efter moderaterna så blir man lite mörkrädd över hur den såg ut vid en första presentation för den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Detta blogginlägg syftar dock inte till att kritisera den socialdemokratiska politiken, det blir lite för enkelt och platt.

Den tanke som snarare jagat mig sedan i går eftermiddag när jag hörde Waidelich intervjuas i radio är hur vänstern ska hantera denna nya socialdemokratiska ledning. Grunden till att få bort de borgerliga från regeringskansliet går ju än så länge via en stark socialdemokrati. Dock känns den starka socialdemokratin ganska långt borta just nu. Inte minst med Waidelich i ledningen. Detta vet högern om och de utnyttjar situationen.

Jag har den senaste tiden försökt sätta mig in en del i hur de amerikanska valrörelserna ser ut och hur man bygger upp sin argumentation och retorik. Det har även moderaterna gjort. De har förstått att vägen till seger bland annat går via så kallat negativt kampanjarbete. Det är absolut mer effektivt att sänka sin motståndare med negativa kampanjer än att få fler väljare via egna politiska budskap om den egna politiken. Detta förnekas av många men forskningen är nog ganska entydig. Detta vet moderaterna om.

En stor del av kritiken mot den moderatledda regeringen har ju varit deras brist på idéer och visioner bortom skattesänkningarna. De presenterade själva en budget som inte heller går till historien som den mest spännande. Detta torde ju innebära en stor möjlighet för socialdemokraterna att kapa åt sig en del av debatten och angripa Borg och Reinfeldt. Denna har de ju försuttit med ett ganska dåligt budgetförslag där deras kommunikation utan enbart förmedlar att Socialdemokraterna har ”omprövat” och anpassat sin politik till den borgerliga regeringens på ett stort antal punkter.

Så när Socialdemokraterna igår presenterade sin budget så hade moderaterna en given strategi. Den handlade om att sänka Juholt. Moderaterna visste naturligtvis att Juholts budget inte skulle möta upp alla de löften han ställt under våren. Vi har ju hört hur han har lovat att utrota barnfattigdomen till exempel. Vid Reinfeldts presskonferens gick en stor del av retoriken ut på att sänka Juholt och nästan omgående så lade moderaterna upp ett flygblad på sin hemsida med rubriken ”Juholts tomma löften”.

Det enkla flygbladet pryds av vad man skulle kunna beskriva som en nidbild av Juholt och sedan radar man upp några löften som han ställt under våren och som nu inte infrias i den socialdemokratiska budgeten. Syftet är att nagla fast en bild av Juholt som en som pratar men inte levererar. Det handlar om att sänka hans trovärdighet i botten. Problemet är ju att de till viss del har rätt men också att detta är mycket effektivt. Med den presentation av sin budget som socialdemokraterna nu gjort så har de get moderaterna öppet mål för en tid framöver.

Mina funderingar handlar nu om hur vi i vänstern ska agera. Det är länge sedan vi hade ett rödgrönt samarbete som på en rad punkter skulle förändrat Sverige i en rättvisa riktning. Vi har en socialdemokrati som springer långt åt höger och ett miljöparti som gör allt för att närma sig de borgerliga för att öppna möjligheten för att fylla tomrummet om KD trillar ur riksdagen. Var lämnar det oss som vill någonting annat?
Ska vi angripa Juholt och socialdemokratin för att de sviker en lång rad grupper i samhället, för att de inte bekämpar barnfattigdomen och för att de anpassar sig efter den borgerliga politiken. Det skulle vara enkelt att få en hel del vänstersossar att förflytta sig vänsterut. Inte minst när det skett ett ledarbyte inom vänstern som kommer innebära att vi uppfattas som lite nyare och fräsigare än tidigare.

Det andra alternativet är att blunda för sossarnas högersvängning och fortsätta jag regeringen och hoppas på att socialdemokratin svänger vänsterut när det väl gäller? Detta innebär ju också en retorisk anpassning från vänsterns sida om vi ska undvika att angripa socialdemokratin.

Det är inte helt självklart men jag tror att det rimliga faktiskt är att angripa även den socialdemokratiska politiken. För om deras orientering högerut inte kritiseras så kommer det innebära att ett framtida regeringsskifte bara blir ett skifte av personer och inte politiken. Vi behöver nu arbeta för att upprätthålla en rättviselinje i svensk politik och då måste orättvisor även från Socialdemokraterna att kritiseras.

Vidare måste vi också våga vässa våra knivar. Den moderata verktygslådan är numera fylld av Carl Rove inspirerade verktyg när det gäller att arbeta för att misstänkliggöra och smutskasta sina motståndare. Den verktygslådan måste även vi skaffa oss. Det finns inte någon annan väg om vi inte vill vara dömda till ständiga politiska förluster för en lång framtid.

Det blev lite spretigt detta men det var den spontana känslan såhär en regnig morgon i Linköping...

SVD, SVD2, SVD3, Dn1, DN2, DN3, DN4, AB

fredag 30 september 2011

Ge mig något att tro på

Här är en artikel jag publicerade i gårdagens Flamman:

Den höst som leder fram till vänsterpartiets kongress i januari kommer vara avgörande. Det handlar inte bara om valet av partiledare utan också om hur vi kommer att se på oss själva och framförallt hur andra kommer att se på oss. Det handlar om hur vi ska kunna bli ett parti som väcker människors intresse.
För att nå dit behöver vi lyfta oss. Partiledarkandidaterna kan inte bara prata om att vi ska prioritera miljöpolitiken, bli välfärdsfeminister, skaffa oss en industripolitik eller att vi ska kaxa till oss. Det duger inte heller att säga att vi ska bli mer konkreta eller att lösningen på partiets problem är att vi varit för negativa. Inget av detta behöver vara fel, men det räcker inte för att vi ska bli den kraft som påverkar vilka möjligheter människor har för att leva ett gott liv eller att förverkliga sina drömmar.
När jag engagerade mig i vänstern i början på 1990-talet var det utifrån en växande rasism och nedskärningar i välfärden. För mig som kommer från en bakgrund där politik sågs med stor misstänksamhet var ett politiskt engagemang långt ifrån självklart, tvärtom. Det som ändå fick mig att stanna i rörelsen var hoppet om ett bättre liv och en annan framtid. Det var inte en naiv dröm om socialism utan en ytterst konkret materiell verklighet där jag liksom andra helt enkelt ville leva ett annat, bättre liv än det jag hade när jag växte upp. Jag kom till en rörelse som fick mig att tro på en bättre framtid.
Ett samhällsbygge som är progressivt måste bygga på att människor tror på en positiv utveckling, på någonting bättre. Den som idag har svårt att betala räkningarna i slutet av månaden, plågas av dåligt samvete för att barnen inte kan spela fotboll eller är livrädd för att bilfabriken man arbetar på ska slå igen drömmer varken om socialism eller om budgetmotioner. De drömmer om att barnen ska få spela fotboll och ha samma möjlighet till ett gott liv som andra barn. De drömmer om semester och nya skor. De drömmer om trygghet och värdighet.
Vänsterpartiet har en politik för att uppfylla dessa drömmar. Problemet är att nästan ingen upplever oss som deras alternativ. Anledningen till detta är inte vårt politiska innehåll utan att vi inte får människor att tro på att vår politik kan vara deras framtid.
Vi förlitar oss på att människor är rationella och fattar sina beslut i vallokalen på väl avvägda fakta. Det är en fin tanke men den saknar tyvärr verklighetsförankring. När människor fattar beslut så baseras dessa i mycket stor utsträckning på känsla. Den i politiken som lyckas väcka känslor vinner debatten och vanligt folks stöd. Därför misslyckas vänstern gång på gång. Vi ger dem fakta men ingen magkänsla. Vi ger dem inte några drömmar om något bättre.
En vänster som vill förändra samhället måste våga hoppas och tro på en bättre morgondag. Men vi måste också få andra att hoppas och tro. Det var länge sedan vi gjorde det. Vi måste skapa vår berättelse om vår politik som väcker känslor och identifikation hos människor. Det krävs mycket för att någon ska förflytta sig på den politiska kartan. Det sker inte genom rationella argument utan genom känslor.
Politisk förändring handlar inte om fakta. Det handlar om att tro. Den partiledarkandidat som kan få mig att tro på något bättre kommer att få mitt stöd.
Emil Broberg
Partistyrelseledamot, Linköping

fredag 16 september 2011

Satsa på personalen

En artikel som publicerats i Corren:

Arbetssituationen inom landstinget beskrivs av många anställda som mycket tuff. Vi får återkommande rapporter om låg bemanning, hård stress och att många slutar grund av att de inte orkar arbeta kvar. Nu senast var det barnmorskorna och personalen vid akuten vid US som slog larm.

Att många anställda inom landstinget upplever att deras arbetssituation är så svår att de slutar eller känner sig tvingade att gå ner i arbetstid för att orka är helt enkelt oacceptabelt för oss i vänsterpartiet.

Vid akuten på US har antalet patienter ökat med en tredjedel de senaste åren utan att personalen ökat. För barnmorskorna har antalet förlossningar ökat med mer än 50 % under tio år utan att antalet förlösande barnmorskor ökat.

Sjukvården i Östergötland upprätthåller en god kvallitet och inom förlossningsvården har resultaten tydligt förbättrats. Detta är personalens förtjänst. Vill vi upprätthålla en hög kompetens och en god sjukvård i framtiden måste vi värna personalen bättre. Ingen ska söka sig bort från landstinget på grund av sin arbetsmiljö.

Vi ser idag inte någon politisk vilja att åtgärda problemen utan de borgerliga partierna och Vrinnevilistan lägger hela ansvaret på personalen. Och där vet vi att det inte finns något utrymme för att vidta åtgärder då de inte får tillräckliga ekonomiska resurser för att anställa fler ge rimligare arbetstider så att personalen kan orka med.

Att ständigt lägga sparbeting på hälso- och sjukvården får konsekvenser. De första som betalar är personalen som arbetar hårdare och sliter ut sig. Om det inte vidtas kraftfulla åtgärder från den politiska ledningen så kommer patientsäkerhet och vårdkvalitet blir lidande.

Vänsterpartiet har tillsammans med S och MP presenterat en rad satsningar för att förbättra situationen för personalen och tillföra mer resurser till vården. För att kunna nå en positiv utveckling för såväl personal som patienter krävs det politiskt ansvarstagande. Det saknas helt idag.

Emil Broberg, gruppledare Vänsterpartiet
Sara Frank, Vänsterpartiet

måndag 5 september 2011

Hellre tandvård än sänkt skatt!

Tandhälsan hos unga i Stockholm är kartlagd. Det visar sig, föga förvånande, att barn i familjer med låg inkomst och utbildningsnivå har en betydligt sämre tandhälsa än de barn som bor i de rikare delarna av staden. Detta är som sagt inte förvånande eller nytt. Klasskillnader har alltid synts i munnen. Ibland mer och ibland mindre. Problemet är dock att klassklyftorna i munnen, liksom i övriga samhället, ökar.

Allt som sker i Stockholm tenderar ju att vara uselt. Här finns det dock ett intressant exempel där folktandvården arbetar mer förebyggande och nu sätter resurser på att möte barnen tidigt för att kunna ge så goda förutsättningar som möjligt för att barnen ska kunna förbättra sin tandhälsa. Detta är ju också någonting som får konsekvenser hela livet.

Ett barn som växer upp med en dålig tandhälsa kommer också leva resten av livet med dåliga tänder. Har man dessutom en dålig erfarenhet av tandvården samtidigt som man har begränsade ekonomiska resurser så kommer väldigt många att inte uppsöka tandläkare trots att de har behov.

Vi vet ju att det är otroligt många som av rent ekonomiska skäl inte går till tandläkaren. Detta på grund av att i Sverige har vi bestämt att tänderna inte är en del av kroppen när det kommer till hälso- och sjukvården. Bryter du benet betalar du någon hundralapp eller två. Behöver du fixa en tand så kan det kosta tusentals kronor. Logiken saknas men konsekvenserna är tydliga.

Vi har nu en regering som älskar att sänka skatter. Det är det som de bråkar om internt mellan de borgerliga partierna. Det handlar inom om man ska sänka skatten utan vilka skatter som man ska sänka.

KD fick ju helt väntat stryk i förhandlingarna. Deras höga tonläge om sänkt skatt för pensionärerna var ju bara ett desperat försök att få lite uppmärksamhet. Nu när de lade sig platt så är det nog ännu fler väljare som kommer att tvivla på varför de ska rösta på KD. Jag har lite svårt att förstå deras taktik.

Istället för ett politiskt klimat där allt handlar om skattesänkningar skulle det vara mer spännande med en debatt om människors verkliga problem. Som dåliga tänder till exempel. Här finns det inte någon diskussion alls idag, trots att tandhälsan är ett enormt problem.

Hade jag haft makten hade jag inte prioriterat några skattesänkningar. Inte för pensionärer och inte för välavlönade kroggäster. Jag hade t.ex. valt att istället satsa de resurserna på en billigare och bättra tandvård. Jag tror att de allra flesta faktiskt skulle tycka att det var värt det.

Det vill inte KD och inte regeringen. De inför istället något slags gåvobidrag. Om man skänker pengar till välgörenhet så ska man få dra av lite på skatten. Detta är ett förslag som sågades av regeringens egen utredare, men det kanske är så KD vill finansiera framtidens ”välfärd”: frivilliga allmosor från den allt rikare överklassen.

SVD, DN, AB, AB2, Expressen, EXP2, SVT, SR, SR2, GP
Martin Moberg, Westerholm, Peter Andersson,

onsdag 31 augusti 2011

Utmärkt svar av Rossana

Rossana Dinamarca har publicerat ett svar på Staffan Norbergs artikel som publicerades på DN-debatt idag.

Till skillnad från Staffans artikel så tycker jag att Rossanas är mycket bra. Hon lyfter fram flera utvecklingsområden och pekar på saker som vänsterpartiet ska göra bättre.

Läs artikeln här.

Intet nytt från Norberg


Staffan Norberg, kommunalråd från Södertälje för vänsterpartiet, publicerar idag sin gamla vanliga artikel på DN debatt. Vi har sett den förut han har väl bara kastat om orden lite. Jag ägnade en liten stund åt att söka på andra artiklar som Staffan skrivit de senaste 6-7 åren och kom fram till just det att oavsett vad partiet gör så är det fel. Det intressanta med det hela är att Staffan i stort sett inte heller presenterar någonting som skulle vara lösningen på problemet. Det enda han kommer med är en hel del floskler.

Om man granskar hans artikel i dagens DN så är det i stort sett samma där. Han menar att den ekonomiska politiken är oansvarig men har inte något förslag på hur den skulle kunna bli bättre. Det närmaste han kommer är att presentera ett eget förslag är en liknelse med Kinesiska kommunistpartiet som är besynnerlig.

Han har en till stora delar svårförståelig kritik av utrikespolitiken där hans enda förslag verkar vara att man ska nyansera kritiken av Israel. På vilket sätt kan man undra? Ska vänsterpartiet se mellan fingrarna när det gäller ockupation och förtryck?

Hans mest konkreta förslag är att vänsterpartiet måste se över Ebo lagstiftningen. En fråga som är viktig och intressant men knappast är en valvinnarfråga. Men det verkar Staffan tro, vilket i och för sig kanske är talande för hans kritik.

Sedan så menar han att vänsterpartiet inte arbetar tillräckligt hårt för att få människor i arbete utan förknippas för mycket med ”bidrag”. Vad han vill är höljt i dunkel.

Staffan är en trevlig person som jag ofta har goda utbyten med i diskussioner när vi ses. Men hans ständiga artiklar i olika tidningar är mycket märkliga. De bygger på en mycket inskränkt bild av vänsterpartiet som inte stämmer. Varje gång de dyker upp så ställer jag mig alltid frågan. Vad vill han egentligen? Finns det någon tanke eller idé med hans utspel? Om så är fallet är det mycket svårt att se.

Vänsterpartiet är inne i en period där vi diskuterar partiledare och framtidens politik. Alla stenar kan vändas och jag är glad för det. Diskussionen är bred och intressant. Jag tycker att det finns en hel del att diskustera kring partiets politik. Det gäller inte minst hur vi arbetar och profilerar oss.

I de flesta undersökningar som görs kan vi se att det finns ett starkt stöd för stora delar av vänsterpartiets politik men att man trots det inte röstar på oss. En sådan som Stanna hävdar att det beror på att vi saknar trovärdighet andra menar att människor helt enkelt bara måste upplysas om vad vi tycker så kommer de ändra sig. Båda dessa antaganden är felaktiga menar jag.

Jag tror att vänsterpartiet i alldeles för hög utsträckning väljer att prioritera frågor på fel sätt och prata om vår politik på ett sakligt och korrekt sätt. Vi undervisar nästan väljare och andra. Istället måste vi se hur vi kan lyfta frågor på ett sätt så att människor kan känna att de är viktiga, att de kan känna att det vi säger betyder någonting för såväl oss som dem själva.

Detta är möjligen det arv som vänstern för med sig sedan gamla tider innan muren föll och när sådana som Staffan Norberg gick med i partiet. Det handlar om en dogmatisk inställning till ideologi och politik där man har en stor tilltro till att det genom logik går att övertyga alla att inse ”sanningen”.

Att man vet vad som är ”bäst och rätt” behöver ju inte alls betyda att man agerar så som ”objektivt” är bäst. Vi har ju många exempel på detta hur människor väljer att leva sina liv. Det gäller även inom politiken. Människor röstar på det som känns bäst.

När moderaterna lanserade ”nya moderaterna” var det ett avgörande skifte för dem. De laddade partiet med en massa positiva omdömen om att man kastade bort det gamla och skulle nu krama välfärden och så vidare. De gjorde ett strålande val 2006 och vann regeringsmakten. En omfattande opinionsundersökning som gjordes i samband med detta visade att andelen människor som uppfattande moderaterna som någonting positiv hade ökat drastiskt samtidigt som andelen som ansåg att de kände till deras politik hade halverats.

Politikens innehåll är avgörande för ett parti och dess framtid. Jag tycker att vänsterpartiet idag i grunden har en bra politisk hållning inom de flesta områden. Dock har vi en mycket stor svaghet i att lyfta fram denna politik som får människor att identifiera sig med vår politik, vårt parti och våra representanter. Det är detta som vi måste bli bättre på för att vinna val. Det handlar inte om att nyansera kritiken av Israel, acceptera skattesänkarpolitik eller vilja förändra E-bo lagstiftningen.

söndag 28 augusti 2011

Förslag till ny logga till Miljöpartiet



Ett förslag till hur "nya" miljöpartiet kan profilera sig nu när de vill göra upp med moderaterna.

DN1, DN2,

Joakim Hörsing, Jens Holm, Johannes,

måndag 22 augusti 2011

Centerns vadnring högerut

Om devisen all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet så torde centerpartiet rusa i höjden i opinionsmätningarna framöver. De dyker ju upp i allehanda sammanhang just nu. Igår var det Maud Olofsson som var stolt över att få ingå i en referensgrupp till amerikanska utrikesdepartementet (läs mer här).

Idag rasar en intern debatt inom Centern/alliansen om lagen om sjöfylleri. En intressant debatt för att komma från centerpartister. Det är allt mer uppenbart att det folkrörelseparti som man en gång, för inte så länge sedan, verkar vara helt dött. I SVD beskyller de sina partikamrater för att vara ”en del av nykterismlobbyns kamp mot vanligt folks livsval och dryckesvanor.”

De vill inte reglera folks drickande till sjöss då det inte riktigt är bevisat om folk dör på grund av fylleri, vilket de inte verkar veta. De ställer dock kravet på bevis för att åtgärder ska vidtas. Det som de själva hävdar att det finns bevis för är att de vanligaste dödsolyckorna är män i äldre medelåldern som drunknar för att de inte har flytväst. Med deras eget resonemang borde man ju kräva flytväst av folk, men det gör de ju givetvis inte.

Svenska dagbladet upplåter idag också plats åt partiledarkandidaten Annie Lööf (som är duktig på att synas överallt just nu), som argumenterar för en kraftfullare miljöpolitik. Det är till stora delar bra förslag hon lyfter fram som t.ex. satsning på järnvägens kapacitet och höghastighetsbanor. Det är också bra att hon vågar prata om att höja vissa miljöskatter för att få mer resurser att investera i en grön omställning. Dock går ju förslagen på tvärs med vad de övriga partierna i regeringen vill.

Det som annars är intressant med centerns partiledarval är att det verkar som om frågan om en individualiserad föräldraförsäkring är den hetaste. Lööf är mot och Hatt är för. Debatten är intressant att följa. Det märkliga är att när förslaget om individualisering kritiseras så görs det utifrån att det skulle vara ”oliberalt”. Jag är förvisso inte liberal men är det inte liberalerna som är stora förespråkare för att se individen och inte klimpa ihop människor till kollektiv. Det kanske inte gäller familjen. Den kanske är undantagen. Eller så är det helt enkelt så att den som slår sig för bröstet idag och påstår sig vara liberal inte alls är så liberal som den vill påskina.

Det är också intressant att se att den interna debatten inom Centern, som är helt öppen, är att de andra allianspartierna verkar vara slagträn som används på olika sätt. Hatt skrev ju alldeles utmärkt på Aftonbladets debattsida:

”Avskaffa vårdnads­bidraget! Eftergiften till Kristdemokraterna var ett kraftigt kliv bakåt i svensk jämställdhetspolitik. Vårdnadsbidraget är en kvinno- och fattigdomsfälla framförallt för utrikes födda kvinnor som ­redan har en svag anknytning till arbetsmarknaden och bör därför avskaffas.”

Jag tycker att debatten om centerpartiets ordförande är intressant inte minst för att de är duktiga på att marknadsföra sig offentligt. Vad valet innebär för Sverige är dock mer tveksamt. Aftonbladet skrev för några dagar sedan en ledare med en noterbar knorr om centerns partiledarval:

”Oavsett om det blir Annie Lööf, Anna-Karin Hatt eller Anders W Jonsson som får leda Centerpartiet är han eller hon dömd att fortsätta det allianssamarbete som dränerat partiet på ideologi, väljare och politisk kraft.”

Centern verkar söka sin framtida roll. Allt pekar dock på att de kommer orientera sig allt längre högerut och anamma frågor som de andra borgerliga partierna lämnat. Det gäller inte minst deras krav på att 50% av all sjukvård ska privatiseras inom några år. Den frågan återkommer jag dock till framöver.

DN1, DN2, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, SVD7, SVD8, Expressen, SVD8, SVD9, DN, GP, Intressant?

söndag 21 augusti 2011

Överdrift att kalla Olofsson rådgivare


Roligt för Maud Olofsson att få en betald resa till USA någon gång om året. Det är ju alltid spännande och roligt att komma ut och se världen. Det kan ju också vara nyttigt för den avgående centerledaren att vidga sina vyer och kanske ta lärdom av konsekvenserna av den politik som hon företräder i Sverige. Den har nämligen prövats på många håll runt om i världen och inte visat sig vara särdeles framgångsrik om man vill skapa ett jämlikt samhälle där de allra flesta kan leva ett gott liv.
Att Maud Olofsson blivit inbjuden att ingå i ett råd, The Secretary of State’s International Council on Women’s Business Leadership, under Hillary Clintons administration slås idag upp stort i massmedia. Rubrikerna är i stil med "Olofsson blir Clintons rådgivare" och Aftonbladet kallar det ett "superjobb". Det låter ju tungt och imponerande. Maud Olofsson ser det som ett erkännande och håller inte inne med sin stolthet. Roligt för henne.
Men om man gör en liten bakgrundskoll på vad det är för typ av grupp så hittar man ganska snart att det är en kommitté som styrs av Federal Advisory Committee Act. Det är en amerikansk lag som reglerar instiftandet av olika grupper. Där svensk massmedia får det att framstå som att Maud Olofsson ska bli Clintons rådgivare så verkar det mer vara ett dussinuppdrag då det finns mer än 1000 liknande grupper.
Då Olofsson inte ska leda gruppen utan komma på något möte om året är det nog lite magstarkt att hävda att man är utrikesministerns rådgivare, det är knappast troligt att Olofsson ens får träffa Clinton vid dessa sessioner. Jag skulle i alla fall inte sätta upp det som titel på visitkortet. Det är snarare så att Olofsson är en av kanske 10 000 personer som ingår i något av dessa råd.
Så även om det kanske innebär att Olofsson roll som rådgivare är minimal så vill jag väl ändå gratulera till fri resa och övernattning. Men å andra sidan med Olofssons höga lön kanske hon skulle kunna bekosta det själv.

AB, SVD, DN, Expressen, GP,

Lasses,

lördag 20 augusti 2011

Vad vill MP egentligen?

Vad vill egentligen miljöpartiet? Det kan man undra efter att ha läst morgonens tidningar. Gustav Fridolin verkar säga helt olika saker beroende vem han pratar med. I Dagens Nyheter skriver han på debattsidan tillsammans med Åsa Romsson att Sveriges historia inte kantats av hårda blockkonflikter och andemeningen är att de vill fortsätta så genom att öppna upp för ett direkt samarbete med regeringen. De vill inte bli ett femte alliansparti säger de men vad de vill utöver att ytterligare närma sig de borgerliga partierna.
I Svenska dagbladet intervjuas Fridolin idag om höstens arbete i riksdagen. Här säger han att det kan bli tuffare tag i riksdagen och en annan riksdagsledamot för MP hotar med att köra över regeringen vad gäller infrastrukturen som Fridolin i DN vill göra upp om.
Tydligt och klart vad miljöpartiet vill? Knappast.

SVD, SVD2, DN

fredag 19 augusti 2011

Sover Stig Henriksson?

Stig Henriksson, kommunalråd i Fagersta för vänsterpartiet, skriver idag en artikel i Expressen. Han för fram en kritik mot vänsterpartiet som vanligt. Han kräver en öppen valprocess i partiledarvalet och att partikandidaterna öppet ska redovisa vad de tycker. Han vill också ha offentliga utfrågningar.
Suck. Sover Henriksson? Det är ju just detta som händer i partiet. Processen är extremt öppen. Kandidater presenterar sig i artiklar, intervjuer med mera. Utfrågningar planeras runt om i landet.
Vad vill Henriksson säga egentligen? Antingen så försöker han kritisera för kritikens skull eller så har han suttit och sovit för djupt i kommunalhuset i Fagersta och missat de senaste veckornas utveckling inom vänsterpartiet.
Det vore roligt om Stig, som är en klok och trevlig man, för en gång skull skulle kunna vara positiv och faktiskt se vad som händer. Allt som sker i vänsterpartiet utanför Fagersta är inte uselt och allt som sker i Fagersta är inte fantastiskt.

Partiledarvalet i full gång

Vi får en länge efterlängtad politisk diskussion kring partiets politiska utveckling diskuteras. Därför är det också märkligt att Jens Holm, som ofta har bra och intressanta tankar om partiets utveckling, skriver i veckans Flamman att det pågår någon form av kampanj mot Jonas Sjöstedt då diskussionen enbart handlar om formerna för partiledarvalet. Tyvärr är det ju så att Jens själv faller i den fällan och pratar former och inte alls om den politiska utvecklingen. Det skadar hela processen och framförallt Jonas kandidatur som Jens uppenbarligen stödjer. Jag hoppas att Jens istället skriver artiklar varför han vill att Jonas ska bli vald och inte försöka måla upp konflikter som inte riktigt finns.
I dagens DN har Rossana Dinamarca en spännande programförklaring. Hon skriver om vad hon vill att vänsterpartiet ska vara i framtiden. Det handlar om att stärka partiets feministiska profil, våga vara tydliga med vår politik och profil och säga som det är. Till exempel genom att säga: Ja, vi vill höja skatten för de rika för att satsa på välfärden. Rossana lyfter även fram den svenska industripolitiken på ett intressant sätt.
I går hade Hans Linde en väldigt välskriven artikel i Dagens arena där han presenterade delar av sin vision för partiets utveckling. Den går på många sätt i takt med Rossanas tankar. Hans är kanske något mindre konkret men formulerar sig dock på ett bra och spännande sätt som jag tycker ligger precis i linje med hur jag menar att framtidens partiledare måste tala om politiken på. Hans skriver:

"Jag är uppvuxen i Klågerup, på skånska landsbygden. Vem pratar i dag om de problem Klågerupsborna upplever, att posten, bensinmacken och fritidsgården lagts ner? Vem presenterar idéer om hur vi ska kunna skapa arbetstillfällen, service och välfärd i det Sverige som ligger bortom Täbys välmående villaområden?
Jag har också bott i Bergsjön i Göteborg, en förort som visserligen är omskriven men nästan alltid som ett svartmålat slagträd i debatten, sällan med utgångspunkt i bergsjöbornas vardag. Var finns den politiska kraft som lyssnar på människor i förorten och som talar om att vi måste renovera de slitna hyreslägenheter, skapa möjligheter till en meningsfull fritid för ungarna och arbeten för deras föräldrar?
Samtidigt är den min erfarenhet efter fem år som partiets utrikespolitiske talesperson att det också finns en längtan i Sverige efter samtal om de stora frågorna, om visioner för samhället och idéer om hur Sverige kan spela en annan roll i världen än bara vara Bryssels hejarklack. Vänstern måste kunna visa att en annan värld och ett annat Sverige är möjligt och att vi kan ta oss dit, utan att för den delen fastna i abstrakta paroller eller vaga klyschor."


Jag har fortfarande inte sett denna typ av deklarationer från Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson. Jag ser fram det. Det blir som jag tidigare skrivit en spännande höst.

Läs också: Lasses blogg, Intressant?,

torsdag 18 augusti 2011

Partiledarvalsrapport 1, Rossana i Nybro



Den höst som väntar ska bli spännande. Jag ska men stort intresse följa hur partiledarkandidaterna agerar. Det är en process som känns mer spännande än vad någonting annat har gjort på länge. Jag ska försöka skriva om detta på denna blogg utifrån mina egna tankar och önskningar.

Ikväll följer jag den senaste partiledarkandidaten Rossana Dinamarca. Hon besöker Nybro i södra Kalmar län. Vid "Gula Grillen" i ett bostadsområde har det samlats kanske 100 personer för att grill och lyssna på Rossana.Stämningen är god och grillröken ligger tätt. Publiken är blandad och kvällen inleds med lite fina sånger.

Rossanna inleder med att på ett bra och personligt sätt beskriva hur hon blev engagerad politiskt på ett bra och engagerat sätt. De politiska budskapen handlar i huvudsak om utbildningspolitiken och industripolitiken.Det är bra på alla sätt och det finns flera goda anslag som är lovande. Jag har efterlyst ett mer personligt anslag från partiledarkandidaterna och Rossanna gör anslag till detta men kan fullfölja mer. Industripolitiken kan tydligare kopplas till SAAB och hennes hemstad Trollhättan. Det skulle stärka hennes anförande mer.

Är det då vänsterpartiets framtida partiledare som framträder i grillröken bland barnfamiljer och pensionärer? Det är för tidigt att säga men det är mycket möjligt. Det finns en god potential. Rossana är en företrädare som definitivt inte visat hela sitt register och som har mer att erbjuda. Höstens arbete och kampanjande för att bli partiledare kan förhoppningsvis visa detta.

(texten är skriven i telefonen och jag ber om ursäkt för eventuella stavfel med mera)

onsdag 17 augusti 2011

Tips till regeringen på nya skatter


Den moderata regeringen skjuter upp en rad skattesänkningar. Ställda inför faktum att de antagligen förlorar i riksdagen skyller de nu på krisen. Det var väl bra att vi slapp den skattesänkningen. Jag har annars några skatter som de kan (åter)införa om de saknar förslag till höstens budget.
1. Tobinskatt (både Merkel och Sarkozy verkar ju vara för)
2. Förmögenhetsskatt
3. Arvsskatt
4. Gåvoskatt
5. En rimlig fastighetsskatt
Detta ger bra med pengar till bättre välfärd, mer jämlikhet och mindre arbetslöshet. Enkelt och bra.

Kom gärna på fler skatter som vi kan införa eller höja:-)

SVD, DN, AB1, AB2, AB3, Högberg,

Råd till den som vill bli partiledare för vänsterpartiet

Rosanna Dinamarca har idag meddelat att även hon kandiderar som ordförande för vänsterpartiet. Det är bra. Nu har vi fyra bra kandidater till partiledarposten. Alla har sina egna kvaliteter och möjligheter. Inget val tror jag är ”dåligt”. Det handlar inte heller så mycket om vilken riktning som partiet ska ta utan det handlar om att försöka vaska fram den bästa företrädaren.

Under en längre tid har jag läst och funderat mycket kring hur vänsterpartiet ska profilera sig. En viktig kugge i det är givetvis vem som ska leda partiet. Det handlar givetvis om politisk kompetens men kanske framförallt att få människor att tro på personen.

De kandidater som nu lanserat sig är nog de fyra som är rimliga att tro är aktuella för partiledarposten. Jag skulle bli förvånad om någon ytterligare seriös kandidat dyker upp. De fyra som nu kandiderar har olika förutsättningar att vinna medlemmarnas stöd. De har olika kvaliteter som de kan lyfta fram och om jag var deras rådgivare skulle jag råda dem att ta till vara på det som är unikt just för dem.

Till stor del handlar det ju att använda sin egen person för att lyfta fram de egenskaper och förutsättningar som gör att man kan bli en bra ledare. Då de politiska motsättningarna är små och deras politiska agenda inte skiljer sig så mycket handlar det ju om att tilltala människors magkänsla eller att på något sätt beröra människor.

När man tittar på Demokraternas primärval i USA inför presidentvalskampanjen där Obama segrade var det ju ytterst få som trodde på just Obama. Alla hade räknat med en promenadseger för Hillary Clinton. Att det inte blev så berodde till stora delar på att Obama lyckades använda hela sitt register av att få människor att tro på att just han kunde skapa förändring. Det var också Obama själv som personifierade denna möjlighet. I tal efter tal pratade han om sin egen historia. Det lät något i stil med: ”Hopp var det som ledde mig hit idag, med en pappa från Kenya och en mamma från Kansas och en historia som bara kan ske i USA”. Att väva samman sin egen bakgrund och fånga en kollektiv känsla kring framtiden som innebar att någonting bättre väntade var oslagbart.

Det är svårt att omvandla en amerikansk primärval eller presidentvalskampanj till vänsterpartiets partiledarval, men det finns saker att lära. Om jag skulle råda de olika kandidaterna till någonting så skulle det vara att bygga en historia kring sig själva som inkluderar deras vision om framtidens vänster och framtidens Sverige.

Lite kortfattat skulle det kunna se ut enligt följande (det är givetvis färgat av att jag känner de olika kandidaterna lite olika):

Rosanna har kanske den mest givna, och mest Obamaliknande, berättelsen att komma med. Den handlar om att som barn komma på flykt runt halva jordklotet för att söka en fristad från förföljelse och förtryck, hur hennes föräldrar upplevda diktaturen i Chile. Det handlar om en historia om att växa upp med det arvet i ett Svenskt miljonprogram med föräldrar som arbetar på SAAB och som invandrartjej ta sig fram och försöka förändra samhället till någonting bättre. Det är ett löfte till tidigare generationer att historien inte ska upprepas och framtiden ska bygga på en jämlikare och rättvisare värld.

Hans Linde har en annan berättelse. Det handlar om att växa upp på den Skånska landsbygden i en miljö där fördomar och inskränkthet dominerar. Hur det Sverige där Sverigedemokraterna har haft sin grogrund kunde växa fram och hur han upplevde 1990-talets nedskärningar. Välfärd som en gång var given urholkades allt mer. Trygghet och rätt till arbete för alla är något som hans generation aldrig upplevt. Hans relativa ungdom är en styrka som ger såväl en frihet från betungande partihistoria men ger också just ett perspektiv som baseras på ett samhälle där många upplever att det går utför. Det handlar också om att komma ut och ”vara annorlunda” vilket är en känsla som många av olika skäl kan dela. Det är en känsla som är stark och betydelsefull.

Jonas berättelse skulle utifrån mina kunskaper om honom bli något annorlunda. Jonas berättelse skulle bygga hur han som arbetare på Volvo i Umeå kom att bli EU-parlamentariker. Med det fick han tillgång till hela världen som politisk arena. Det handlar om att skapa en berättelse som bygger på hans tid i EU-parlamentet men också att han under en tid bott i USA. Här finns det möjligheter att prata om orättvisor och orättfärdighet såväl i Sverige som i världen. Jonas har själv sagt att han vill prioritera klimatfrågan högre och det internationella perspektivet ger en god möjlighet att göra detta. Det behöver dock vävas in i hans berättelse om sig själv. Jonas behöver också övertyga partiet om att han är hela partiets kandidat då det finns en viss misstro mot honom. Detta underblåses gärna av massmedia som gärna försöker utmåla honom som någon form av ”högerkandidat”.

Ullas berättelse bygger på att skapa en bild av en kvinna som vet vad det innebär att vara offentliganställd inom yrken som har låg status. Utifrån egna erfarenheter kan hon skapa en tilltro till en politik som utveckla välfärden. Ulla är också den av kandidaterna som har de tyngsta parlamentariska erfarenheterna som för vissa kan vara tilltalande om hon gör det på rätt sätt. Genom att lyfta fram sig som en kompetent förhandlare och en person som har koll på finanserna kan det appellera på många inom partiet som gärna vill premiera tyngd och erfarenhet.

I den diskussion som vi nu kommer att få inom partiet så tror jag att vi kommer att få se allt för lite av det som jag efterlyser. Det finns inte så mycket tradition av att använda sig av sin egen person i politiken. En som faktiskt gjorde det och lyckades väldigt väl var Gudrun Schyman. Trots att hon inte var särskilt representativ för de väljargrupper som sökte sig till vänsterpartiet lyckades hon fånga in många och skapa en enorm tilltro till politiken genom sin egen person. Det behöver vi se mer av för att kunna få en vänster som tilltalar människor på ett djupare sätt än vad vi gjort på länge.

Den kandidat som under hösten kan beröra mig och få mig att tro på en framtid för vänstern och för Sverige får min röst. Den som kan få mig att rysa längs ryggraden eller ögonen att vattnas kan bli en kandidat som kan lyfta vänstern. Jag tror att alla fyra kan göra detta om de bara vågar.

Läs mer: SVD, SVT, GP, Sydsvenskan, DN1, DN2, DN3, DN4, Aftonbladet, AB2, Expressen, SR, Intressant?

Andra bloggar: Jonas Sjöstedt, Alltid rött alltid rätt, Jinge, Kaj Raving, Svensson, Patrik Rehnfors,

tisdag 16 augusti 2011

Correns ledare på glid mot SD

Östgötacorrespondenten (Corren) har under en tid på sin ledarsida haft en ganska tydlig argumentation mot "genusteorier". Forskaren Roger Klinth ifrågasatte för några dagar sedan vilken politik som egentligen driver Correns ledarredaktion. Enligt Klinth så tenderar den att vara mycket nära besläktad med den (o)jämställdhetspolitik som Sverigedemokraterna företräder. Correns chefredaktör Charlotta Friborg svarar på detta genom att inte svara utan viftar bara undan Klinths kritik med ursäkten att den inte är saklig och att han inte presenterar vad han själv tycker.
Problemet för Corren är nog att Klinth ligger betydligt närmare sanningen än vad de vågar erkänna. På en helsida intervjuar ledarskribenten Marika Formgren bloggaren Tanja Bergkvist. Rubriken är "Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket". Texten är märklig. Till stora delar är det en hyllning av denna Tanja och hennes idéer och kritik av "genusteori".
Formgren skriver bland annat:
"Alla som har läst Tanja Bergkvists blogg någon gång vet att inläggen är långa, med vilda associationer och tankehopp, men bibehållen analytisk precision. Att telefonintervjua henne är om möjligt snäppet häftigare. Det är som att befinna sig i en kulspruteeld av sylvassa tankar."
Artikeln avslutas med att Formgren menar att denna Bergkvist borde utses till Sveriges jämställdhetsminister. Den som läser artikeln kan inte tveka en sekund på att Marika Formgren som representerar Correns ledarredaktion har mycket stor tilltro till Tanja Bergkvist.
Marika Formgren uppmärksammade redan tidigare i under våren i en ledarblogg uppmärksammat Tanja Bergkvist. Då var det för att lyfta fram Bergkvist som ett positivt föredöme för att hon som bloggare inte avvisade Sverigedemokraterna för deras invandringspolitik utan för att hon behandlade dem som vilket parti som helst. Formgren skriver här:
"Det är mycket ovant att läsa en text där en Sverigedemokrat förekommer utan det vanliga avståndstagandet, utan en rad om invandringspolitik - och där Sverigedemokraten dessutom får beröm. Ovant och tankeväckande.
Det är denna kvinna som Formgren vill se som jämställdhetsminister några månader senare och som chefredaktör Charlotta Friborg avvisar utan att kommentera sakfrågan.
En del i Friborgs avvisande av Roger Klinth handlar om att hon menar att han använder sig av "guilt by association" för att föra samman Correns egna åsikter med Sverigedemokraternas. Det kanske inte är ett direkt bevis för att man hyser samma åsikter som Sverigedemokraterna men om man tittar lite närmare på vilka andra utöver Correns ledarsida som hyllar Bergkvist så borde man kanske fundera över vilka man gör gemensam sak med.
Ian Wachtmeister tidigare partiledare för Ny demokrati och numera rådgivare till Sverigedemokraterna utsåg 2009 Bergkvist till årets rebell i någon form tävling han utlyst.
De flesta bloggar som skriver om Bergkvist är till största delen på ett eller annat sätt knutna till Sverigedemokraterna. Det handlar om bloggar som politiskt inkorrekt och I mitt Sverige. Man kan väl säga att de inte är negativt inställda till hennes åsikter.
Med anledning av ett seminarium som hölls av Bergkvist i Uppsala skriver Sverigedemokraterna i Uppsala: "Som ett värdekonservativt parti tackar Sverigedemokraterna Tanja Bergkvist för det intressanta föredraget /.../ Vi i SD lovar att ta strid mot dessa marxistiska galenskaper."
Detta är inte "bevis" för att Tanja Bergkvist skulle vara Sverigedemokrat. Dock torde det vara uppenbart att hon politiskt i dessa frågor uppfattas ligga mycket nära Sverigedemokraternas politik.
Jag har inte gjort en helt genomgående läsning av bloggen som är ordrik. Men det finns även andra skrivningar på hennes blogg som man som aktiv inom vänstern känner igenom från extremhögerns bild av politiska motståndare. När Bergkvist beskriver sina antagonister skriver hon:
"Vänsterextremister känns ju som bekant lätt igen på de hårbollar de regelbundet spyr upp, och på sina ovårdade frisyrer i form av ogenomträngliga dreads som rymmer helt unika och hittills icke dokumenterade ekosystem med en enorm artrikedom av maskar, svampar och mögel som stormtrivs i denna röda vänstermiljö där evolutionen tagit en helt ny vändning i isolation från omgivningen. Varenda vänsterextremist skulle fungera som ett helt avhandlingsämne i både biologi, psykologi och socialantropologi"
Det är denna kvinna med denna människosyn som Correns ledarsida vill ha som nästa jämställdhetsminister. Det kommer nog inte hända förrän Sverigedemokraterna ingår i en sådan.
Tanja Bergkvist blogg imponerade inte på mig på samma sätt som den uppenbarligen har imponerat på Marika Formgren och Sverigedemokraterna. Det är ju inte så förvånande men det är nog ett tecken i tiden att delar av Sverigedemokraternas politik söker sig in borgerliga tankegångar. Ledarsidor och tyckare går före och det dröjer inte så länge innan borgerliga partier snappar upp tankegodset och förflyttar sig ytterligare lite höger ut.

söndag 14 augusti 2011

Rakade pungar, herpes och gud när Svenskt näringsliv frågar

Alliansfritt Sverige har lanserat en fiktiv site där Svenskt näringsliv svarar på frågor. Svaret är alltid detsamma. Det vill säga sänkta löner, skatter och försämrad LAS. Typ. En av många bra och roliga saker som Alliansfritt gjort genom åren.
Det som är ännu roligare är att de via IP-adresser spårat vilka frågor som Svenskt näringsliv själva har ställt. Då handlar det bland annat om herpes rakade pungar och om gud finns.
Den politiska nivån hos Svenskt näringsliv har man väl aldrig imponerats av men detta är ju underhållande lågt.

tisdag 9 augusti 2011

Framtidens vänster behöver mer känsla och mindre fakta

Jag skrev för några dagar sedan att vänsterpartiet kommer att få en ny ledning 2012 och att Lars Ohly inte kommer att sitta kvar. Idag meddelade Lasse att han avgår. Det tycker jag var bra. Det gör det möjligt att få en helt öppen och bra process fram till kongressen i januari.
Jag tycker också att det är bra att Lasse meddelar att han kommer att fortsätta i riksdagen och vara en aktiv del i vänsterpartiet. Han är en av partiets främsta företrädare och kommer att behövas i framtidens vänsterparti.
Jag har själv inte helt klart för mig vem jag vill se som efterträdare och därför ser jag fram emot en höst där de olika kandidaterna kommer att visa hur de vill att partiet ska utvecklas i framtiden. Vilka frågor är de viktiga och hur ska vi kommunicera vår politik med människor.
För min egen del vill jag att partiet givetvis ska fortsätta arbetet med att bli ett mer öppet och tillgängligt parti där fler får möjlighet att ta del av vårt politiska arbete och våra politiska diskussioner.
Jag tror också att vi måste utveckla vår politiska kommunikation avsevärt. Vänsterns problem är som jag uppfattar det att vi alltid har rätt men sällan får rätt. Rent faktamässigt baserat på forskning, evidens och beprövad erfarenhet så kan vi nästan alltid peka på att vår politik leder till det som gynnar de flesta människorna på ett eller annat sätt. Samma människor går idag och röstar på partier som enligt samma fakta faktiskt förlorar på den politik som man röstar på.
Detta handlar ju inte, som man lätt skulle kunna hävda, att folk på något sätt är dumma i huvudet som inte förstår bättre. Det som det handlar om är kommunikation. Politik handlar allt som oftast att förmedla en känsla av tillhörighet eller en positiv (även negativ) inställning till någonting. Här har vänstern nästan alltid misslyckats då vi istället har litet på att våra bra sakliga argument ska bita hårdare än någon förmedlad känsla.
Här har vi haft fel. Högern har vunnit för att de just har fått människor att känna någonting. De som minns valaffischerna från valet 2010 kanske kommer ihåg moderaternas. Det fanns en serie som handlade om semester, lönehelg och så vidare. Det var ett väldigt vagt politiskt budskap om att det är bra med arbete men det förmedlade ju en positiv känsla om någonting som man gärna identifierar sig med. Jag kommer ihåg de affischerna men såhär i skrivande stund kommer jag faktiskt inte på vilka vi själva hade i vänsterpartiet. Detta är ju bara i sig en tankeställare.
Så nu sitter jag under min sista semestervecka på Gotland och således känner större tillhörighet till den moderata valaffischen än vänsterpartiets bortglömda affisch. Detta borde om något vara ett tacken på att vänstern har ett stort arbete att göra för att förbättra och utveckla vårt sätt att kommunicera med omvärlden. Mitt recept är mer känsla, mer kött och blod. Mer människa mindre fakta. I vet att vi har rätt politik nu handlar det om att kunna ge människor en bild, en känsla av vad den politiken innebär.

AB1, AB2, AB3, SVD1, DN1, SVD2, SVD3, Expressen1, Sydsvenskan,GP,

Jonas Sjöstedt, Jöran Fagerlund, Jens Holm,

torsdag 4 augusti 2011

Vänstern får ett nytt ledarskap 2012

Vänsterpartiet kommer att välja en ny partiledare i januari. Det är jag säker på. Lars Ohly kommer inte att sitta kvar. Det har varit en tydlig utveckling inom partiet det senaste året att det krävs en förändring på ledarposten. Men det beror faktiskt inte på Lars Ohly utan på att partiet är inne i en process som kräver just förändring. Jag delar den uppfattningen.
Lars Ohly har under sitt partiledarskap på många sätt fört partiet framåt. Han tillträdde som ordförande efter en hård intern strid där partiet hade ett antal vägval att göra. Konflikten syntes stå mellan någon slags höger och vänster i partiet där Lars i det mediala surret oftast tillskrivits att tillhöra "vänstern". Detta berodde antagligen mest på att han fortsatte sig att kalla sig för kommunist och hade någon form av vänsterretorik. Men rent politiskt sakmässigt har inte Lars Ohly arbetat för att föra partiet till vänster vilket också bidragit till att vänsterpartiet idag inte präglas av några kraftiga interna konflikter. Snarare kommer hans politiska gärning vara att han förde vänsterpartiet in i ett organiserat samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Något som före Lars Ohlys tid inte hade ett särskilt starkt stöd i partiet.
Min bedömning är att det inte heller finns något stort missnöje med Lars Ohly som partiledare. När röster om ett nytt ledarskap höjs är det från de flesta håll inte ett misstroende som är orsaken. Det handlar om att vänsterpartiet är inne i en ny fas och för att kunna gå igenom denna så krävs det ett nytt ledarskap för partiet och med det nya ansikten som kan personifiera partiets förändring.
Vänsterpartiet har idag ett stort behov av att arbeta med hur vår politik ska formuleras i framtiden. För mig handlar det inte om att satsa på en "ny politik" utan snarare en ny förpackning. Liksom inom alla områden där man försöker övertyga människor om olika saker så förändras uttryck och former.
När vi idag ser reklam från 1980 eller 90-talet så får man ofta känslan av att det är lite sunkigt och man undrar hur man kunde sälja prylar och produkter med den typen av kampanjer. Lite så är det med vänsterpartiet idag. Framtoningen och bilden av partiet ligger inte rätt i tiden. Det känns lite för mycket 1990-tal och för lite framtid. Vänsterpartiet har länge pratat om förändring av partiet men det är nu som vi har möjlighet och genomföra en verklig förändring.
Min önskan är att höstens diskussion om partiledarvalet ska bli en del av den förändringen. Vi har idag flera kandidater som säger sig vara intresserade av att leda partiet. Fler tillkommer med all säkerhet. Detta är mycket bra. Det är viktigt att ha en stor öppenhet kring denna process detta av flera skäl. Dels ger det partiet en möjlighet att på riktigt prata om vem man vill ska leda partiet men om vi själva tar makten över processen istället för att lämna över den till massmedia så kan vi låta hösten handla om vänsterpartiets politik och profil istället för massmedias kraftigt förenklade bild.
Jag önskar också att processen blir öppen för att fler människor även utanför vänsterpartiet ska kunna vara med och tycka och påverka framtidens vänsterparti. Genom att bjuda in till möten och utfrågningar med de olika kandidaterna så kan vi skapa ett verkligt intresse och faktiskt också känna av vilken eller vilka kandidater som vi tror ska kunna leda partiet in i framtiden.
Idag har vi tre kandidater utöver Lars Ohly. Det är tre kandidater som alla har sina egna kvaliteter och profiler. Jag tror mig veta att fler tillkommer och detta kommer att vara en rejäl styrka för partiet. Vi kommer kunna visa upp en bredd i kompetens och förhoppningsvis få en visionär diskussion om framtidens vänster i ett rättvisare Sverige.

Jonas Sjöstedt, Ekot, Kaj Raving, Ilona Waldau, DN, SVD, HD, AB, Expressen, Skånskan, GP

onsdag 1 juni 2011

Nej till straffavgifter för barn

Idag röstar de borgerliga partierna och Vrinnevilistan igenom ett införande av straffavgifter för barn som missar besök i sjukvården. Detta är vänsterpartiet motståndare till. Skälen är flera.
För det första anser vi att det är fel med avgifter för barn i vården. Vi vill inte ha några avgifter alls för barn.
För det andra är frågan illa utredd. Vi har efterfrågat mer information och underlag som belyser eventuella konsekvenser. Det har vi inte fått och det är tydligt att man saknar ett barnperspektiv i denna fråga.
För det tredje ser vi detta som en del i den borgerliga politiken där de styrande partierna tidigare tydligt uttalat en politisk vilja att generellt höja avgifterna för patienterna i vården. Detta är helt fel utveckling och vänsterpartiet arbetar för en sänkning av avgifterna.

onsdag 4 maj 2011

En miljard till det förebyggande arbetet

En debattartikel som jag tillsammans med riksdagsledamot Torbjörn Björlund skickat till Extra Östergötland.

Den bästa sjukvården som man kan tänka sig är den som ser till att människor inte blir sjuka. Därför driver vänsterpartiet att vi måste satsa mer resurser på det förebyggande arbetet. I det budgetförslag som vänsterpartiet presenterat i riksdagen avsätter vi 1 miljard kronor till förebyggande hälso- och sjukvårdsarbete.

Med införandet av vårdvalsreformen har tyngdpunkten för vården blivit läkarbesöket. Detta innebär att arbetet med att arbeta med en förbättrad folkhälsa prioriterats bort. Detta är mycket olyckligt.

Den svenska hälso- och sjukvården blir också allt mer privatiserad. När den ekonomiska vinsten ökar som drivkraft i vården får det förebyggande hälsoarbetet stryka på foten eftersom de ekonomiska vinsterna på kort sikt är små.

För att kunna nå människor med behov av vård måste vårdcentralen samarbeta med exempelvis skola, försäkringskassa och socialtjänst samt det övriga samhället genom intresseföreningar, idrottsklubbar och pensionärsorganisationer.

Det förebyggande arbetet omfattar bland annat uppmuntrande insatser för ökad fysisk aktivitet och sunda matvanor. I arbetet för bättre folkhälsa ingår det också insatser mot de stora folksjukdomarna som diabetes och KOL.

Vår satsning mot ohälsa ska även gå till att öka kompetensen på bland annat vårdcentralerna för att tidigt upptäcka och behandla psykisk ohälsa. En satsning på ungdomsmottagningar är också en satsning mot psykisk ohälsa bland unga.

Ohälsan är idag ojämlikt fördelad över landet. För att skapa en rättvisare hälsa och vård behöver vi därför satsa en större del av vårdens resurser i områden där behoven är större.

Vänsterpartiet vill bygga världens bästa sjukvård. För oss innebär det att vi satsar resurser redan innan människor blir sjuka. Det är bra för individen och det är bra för samhället. Men för att utföra detta arbete måste vården få tillräckliga resurser. Vår satsning på förebyggande arbete är en satsning på friskare medborgare och en bättre hälso- och sjukvård.

Emil Broberg, gruppledare vänsterpartiets landstingsgrupp

Torbjörn Björlund, Riksdagsledamot vänsterpartiet

fredag 15 april 2011

Regeringen borde skämmas över sina majblommor

Barnminister Maria Larsson köpte i veckan majblommor åt hela regeringen. Detta måste vara ett av de mer cyniska utspelen från den borgerliga regeringen på länge. Den borgerliga regeringen är faktiskt den absolut främsta orsaken till just den barnfattigdom som majblomman arbetar för att bekämpa. Jag hoppas därför innerligen att ministrarna har tillräckligt med skam i kroppen att de inte bär dessa blommor!
Genom en rad politiska beslut har den borgerliga regeringen de senaste fem åren ytterst pricksäkert försämrat för de fattigaste barnen. Genom försämringar i t.ex. A-kassa och sjukförsäkringen har man tydligt drivit ner föräldrar och deras barn till att leva under fattigdomsstrecket. Det har inte varit en olycklig omständighet eller en ekonomisk kris som gjort detta utan det är enbart resultatet av en medvetet förd politik.
Barn som lever i fattigdom får leva med konsekvenserna resten av livet. De har större risk att utveckla diabetes, fetma och hjärt- och kärlsjukdomar. Risken för att utsättas för våld och olyckor är större, liksom för mobbning. För att inte tala om förutsättningarna för att klara sig i skolan, och möjligheterna till jobb och ett bra liv på längre sikt.
Majblomman hör inte hemma i ett modernt samhälle. Rätten till en god uppväxt utan fattigdom borde vara självklar. Idag är det inte så och med den nu förda politiken kommer situationen förvärras ytterligare. Allt fler svenska barn kommer att växa upp i fattigdom. Därför köper jag majblomman och bär den som en protestsymbol mot den regering som tvingar allt fler barn att växa upp i fattigdom.
Emil Broberg
gruppledare Vänsterpartiet i Landstinget

onsdag 13 april 2011

Vårdpersonalen får betala Borgs skattesänkningar

Artikel skickad till Norrköpins tidningar:

Först var det sjuka och arbetslösa som betalade regeringens skattesänkningar. Nu går det inte att pressa dem hårdare utan nu är det undersköterskor, sjuksköterskor, barnskötare och andra välfärdsarbetare som ska betala regeringens skattesänkningar. För det är just det som blir resultatet om Anders Borg får fortsätta bestämma.

Vi har idag en på många sätt väl fungerande välfärd. Dock vet vi att det finns brister och behov, inte minst inom skolan och sjukvården. Här väljer dock regeringen att inte göra några satsningar utan de väljer att sänka skatterna på ett sätt som mest gynnar de rika.

Med den budget som nu presenterats blir det enklare att förstå Anders Borgs utspel om att ingångslönerna inom offentlig sektor måste sänkas. Det är helt enkelt så att välfärden inte kan räkna med mer resurser från den borgerliga regeringen och då måste kostnaderna sänkas. Detta ska då enligt Anders Borg betalas av de kvinnor som redan har låga inkomster.

Sverige har idag en relativt god ekonomi men en välfärd som behöver lyftas. Då är det helt fel väg att lägga resurserna på ytterligare skattesänkningar. Vi behöver istället satsa på att stärka och utveckla välfärden. Vi skulle t.ex. behöva ett kompetenslyft inom sjukvården där vi ser till att satsa på fler specialistutbildade sjuksköterskor och högre lärartäthet i skolorna liksom att det är på tiden att satsa resurser på en mänsklig sjukförsäkring och en arbetsmarknadspolitik som ger människor riktiga arbeten.

Den borgerliga regeringen har bara en fråga på agendan och den är att sänka skatten. De verkar tro att lösningen på alla problem är sänkt skatt. Så ser dock verkligheten inte ut. Mindre pengar ger inte mer välfärd och mindre pengar ger inte högre löner.

tisdag 12 april 2011

Hans Linde kommer till Linköping


I Vänsterpartiets kampanj för Världens bästa sjukvård kommer nu vänsterpartiets riksdagsledamot Hans Linde till Linköping 19/4. Då inbjuder Vänsterpartiet Linköping till bland annat ett öppet möte på länsbiblioteket i hörsalen 18.30. Alla är välkomna!

Hur mycket ska landstinget sänka lönerna?

Artikel skickad till Corren:

Finansminister Anders Borg har i ett anförande inför kommun- och landstingspolitiker uttryckt sin oro över att ingångslönerna i den offentliga välfärden är för höga och därför bidrar till den höga arbetslösheten. Det är ett påstående som nog har fått många att höja på ögonbrynen.

Fackförbundet Kommunal har tagit fram en rapport där de frågat svenska folket vad de anser om det moderata förslaget om lönesänkningar. Rapporten visar att Endast 4 procent delar uppfattningen om att lägstalönen i kommunerna är för hög. Endast 13 procent håller med finansministern om att lägstalönernas nivå hindrar kommunerna från att anställa fler. Två av tre tillfrågade i undersökningen menade att lönerna var för låga.

I landstinget i Östergötland har en undersköterska ca 17000 kr och en sjuksköterska med tre års högskoleutbildning 20800 kr i ingångslön. Detta menar Anders Borg är för högt. Frågan är vad hans partikamrater i Landstinget i Östergötland tänker göra för att sänka dessa löner?

Vänsterpartiet vill ha världens bästa sjukvård. För att få det måste vi satsa på personalen. De är vårt viktigaste medel för att nå en bra och effektiv hälso- och sjukvård. Vi ser inte att det finns några som helst skäl att sänka ingångslönerna i landstinget. Tvärtom. Om landstinget ska kunna vara en attraktiv arbetsgivare måste vi också visa att vi är beredda att betala för personalens kompetens.

Emil Broberg
Gruppledare vänsterpartiet landstingsgrupp

måndag 14 mars 2011

Östgötskt vårdföretag involverat i skatteflykt

Norrköpings tidningar och Östgöta correspondenten har de senaste dagarna uppmärksammat att sjukvårdsföretaget Medicinskt centrum är involverat i skatteplanering och skatteflykt. Jag har uttalat mig i tidningarna. Artikeln hittar ni här.

torsdag 10 mars 2011

Breaking the silence

För några dagar sedan var jag på Armémuseums utställning "Breaking the silence". Det är en utställning av den Israeliska organisationen med samma namn. De arbetar med att samla in vittnesmål från israeliska soldater som tjänstgjort på ockuperade områden. De berättar om systematiska övergrepp och förnedring av den palestinska befolkningen.

Utställningen består av fotografier tagna av soldater under deras tjänstgöring. Detta kompletteras med korta citat. Den stora behållningen var dock att delta i en visning av utställningen. Här var det en tidigare soldat som tjänstgjort på den ockuperade Västbanken som beskrev hur man förändras av att vara soldat och ockupant. Han beskrev hur man, även om man var emot ockupationen tidigare, förmås att delta i övergrepp och förnedring av palestinier.

Utställningen är bara tillfällig och slutar den 20 mars. För den som bor i eller har vägarna förbi Stockholm kan jag verkligen rekommendera ett besök. Det är mycket väl investerad tid.

Jag tog även några foton av utställningen:





Bra om Riskkapitalbolagen av Rosanna Dinamarca

Hrä kommer ett litet lästips. Rosanna Dinamarca, riksdagsledamot för vänsterpartiet, har skrivit en artikel på Newsmill som är väl värd att läsa. Den hittar ni här.

Offentlig vård effektivare än privat

Svenska dagbladet har idag fortsatt sin granskning av hur riskkapitalbolagen tar över en allt större del av vår välfärd i syfte att spekulera med den. De investerare/ägare som intervjuas är ju förvånansvärt öppenhjärtiga. De brukar ju tiga som muren kring dessa frågor. I SVD talar de öppet om hur det är så självklart att de måste få ta ut vinst och i gårdagens artikel klagade de över att den svenska sjukvården var för billig. De vill ha bättre betalt för att kunna plocka ut mer pengar. Den offentliga vårens effektivitet är ju svår att konkurrera med för privata intressen som vill tjäna så mycket pengar som möjligt.

Det finns ju fortfarande en del saker som man kan hoppas att SVD gräver vidare i. Det handlar ju om vem som äger. Var tar de kvinnliga ägarna till välfärden vägen som bland annat Maud Olofsson talar så mycket om. De finns i alla fall inte i riskkapitalbolagens styrelser…

Läs mer: SVD1, SVD2, bjornbrun, Kent Werne, Jesper Svensson,

onsdag 9 mars 2011

Miljarder rullar ut ur landet



Hälso- och sjukvården är idag på väg att bli en handelsvara som alla andra på marknaden. En kombination av medveten politik och stora möjligheter att tjäna stora pengar driver på denna utveckling. Svenska dagbladet har uppmärksammat denna utveckling. De pekar på att utvecklingen inom inte minst hälso- och sjukvården går mycket snabbt.

Det finns flera problem med denna utveckling. Ett av de största är att vården som är i stort behov av resurser dräneras på just detta när de privata riskkapitalbolagen träder in som ägare. Resurser försvinner ur sjukvården på flera sätt. Svenska dagbladet har pekat på en del där det försvinner närmare 3 miljarder ur verksamheterna till följd av vinstutdelningar. Dock är detta bara en del av de resurser som försvinner.

Företagen använder sig också av avancerad skatteplanering, så kallade skattesnurror, där man via ett invecklat och komplicerat ägande minimerar sina vinster och istället betalar interna räntor, som är skyhöga, på lån inom den egna koncernen. På detta sätt undviker man medvetet skatt på sina vinster som istället skickas till koncernens konton i skatteparadisen.

Dock är det inte heller via skatteplanering som de riktigt stora pengarna tjänas i riskkapitalbolagen. De stora vinsterna uppstår när man säljer verksamheten vidare. Efter några års ägande säljer riskkapitalbolagen verksamheten vidare med mycket stora vinster, oftast i miljardklassen.

Riskkapitalbolagen är mycket tydliga med sitt ägande. Det handlar bara om att tjäna så mycket pengar som möjligt på så kort tid som möjligt. De är inte intresserad av att förbättra och utveckla sjukvården till det bättre för medborgare och patienter. För dem är sjukvården en vara som vilken som helst. Det får också konsekvenser för vårdens innehåll.

En verksamhet som ska skapa ett så stort ekonomiskt värde som möjligt arbetar för att maximera sina intäkter och minimera sina utgifter. Det är efter den principen som sjukvården idag allt mer organiseras. Inte minst inom primärvården där vi har en lagstiftning som tvingar även offentligt driven sjukvård att anpassa sig efter ett marknadstänkande. Detta leder givetvis till att man är mån om att ta emot enkla och relativt friska patienter och att man är mindre angelägen om att vårda de som är mer krävande så som t.ex. äldre.

Den svenska sjukvården har gjort ett vägval som leder helt fel. Om utvecklingen fortsätter så kommer vi inom några år ha en sjukvård som är såväl mycket dyrare att bedriva samtidigt som allt färre kommer få den vård som de har behov av.

Vänsterpartiet vill inte se en sådan utveckling. Vi vill vårda varje skattekrona som vi har idag för att skapa en bättre sjukvård för alla, världens bästa sjukvård.

SVD1, SVD2, SVD3, Jonas Sjöstedt, Mario, Svensson, Storstad, Intressant?

måndag 7 mars 2011

Tragiskt att de borgerliga inte står upp för mänskliga rättigheter

Med anledning av ett lågvattenmärke som de borgerliga partierna i landstinget publicerade i Norrköpings tidningar förra veckan har jag och Nicklas Lundström skirivt ett svar som är inskickat till NT.

Det är förståeligt att representanter för de styrande borgerliga partierna och Vrinnevilistan i Landstinget tar till personangrepp och osakliga argument för att försvara sin hårda politik för att neka papperslösa vård då de i sak inte har någonting att komma med.
Den styrande minoriteten hävdar att landstingets regler är "glasklara". Detta är något som de borde veta inte stämmer. De organisationer som t.ex. Svenska kyrkan, Asylgrupperna, Rädda barnen och Tinnerökliniken som kommer i kontakt med papperslösa flyktingar vittnar om att det är många som inte får vård som de har behov av.
Lasse Pettersson (VL) kom i Östnytt 16/2 med hårda uttalanden angående vård för papperslösa. Där hävdar Pettersson att papperslösa flyktingar inte ska ha rätt till vård som de inte själva bidragit till. Är det en princip som bör gälla alla? Skulle det innebära att den som inte jobbar och betalar skatt inte får någon vård alls? Och vad tycker de borgerliga partierna om den inställningen?
De styrande i landstinget hävdar att det är olagligt att erbjuda papperslösa samma vård som andra. Det är en ståndpunkt som de är ganska ensamma om då flesta andra landsting ger vård till papperslösa. Det pågår ett arbete för att se över hur staten ska kunna ersätta landstingen för den vård som ges till papperslösa. Det är bra även om vi är oroade för att regeringen inte kommer att gör tillräckligt.
Det är tragiskt att de styrande partierna i landstinget inte sluter upp bakom grundläggande mänskliga rättigheter och istället väljer Sverigedemokraternas linje. Vi frågar oss fortfarande var ni som står upp för dessa rättigheter i de borgerliga partierna finns?

onsdag 2 mars 2011

Kampanjupptakt för världens bästa sjukvård

Vänsterpartiet håller just nu kampanjupptakt för vårens kampanj "Världens bästa välfärd". Här kommer några bilder. Live!




torsdag 17 februari 2011

Står de borgerliga inte upp för mänskliga rättigheter

Debattartikel skickad till Östgöta correspondenten:

Landstinget i Östergötland är bland de sämsta i Europa på att ge vård till papperslösa. Landstinget förvägrar ofta papperslösa allt utom den mest akuta och livshotande vården. Detta rimmar såklart mycket illa med grundläggande mänskliga rättigheter.

Vid senaste Landstingsfullmäktige lyfte vänsterpartiet frågan om papperslösas rätt till vård. De borgerliga partierna och Vrinnevilistan argumenterade kraftfullt för sin position om att inte ge vård till papperslösa. Man applåderade till och med varandra i försvaret av Europas mest omänskliga sjukvårdspolitik.

I Östnytt 16/2 hävdade Vrinnevilistans Lasse Petterson att papperslösa inte skulle ha rätt till vård eftersom de är illegala och inte betalat för den. Pettersson ställde också papperslösas vård mot Östgötarnas och såg en risk med att ”alla i hela världen” skulle kunna få vård i Östergötland om reglerna ändrades. Den retoriken ligger mycket nära Sverigedemokraternas. Man ställer grupper mot varandra och varnar för hotet från utlänningarna som inte anses ha förtjänat vård.

Vänsterpartiet menar att det är Landstingets grundläggande uppdrag att uppfylla den mänskliga rättigheten till vård för alla som bor i Östergötland. Det borde vara en enkel fråga och i de flesta svenska landsting lyckas man med det. Vi tror dock att det trots allt finns många också inom de borgerliga partierna och Vrinnevilistan som värnar mänskliga rättigheter och jämlik vård. Var finns dessa idag?

Många av Vrinnevilistans väljare är vårdanställda, i deras etiska koder ingår att alltid sätta patientens hälsa främst och att aldrig frångå principen om människors lika värde. Samtliga fackförbund inom vårdsektorn står också bakom kravet på vård åt alla. Inom de borgerliga partierna finns det fortfarande många socialliberaler. Hur dessa kan acceptera att en kategori människor förvägras livsviktig vård och är helt utlämnade till personalens godtycke är för oss en gåta.

De kristna samfunden har en tradition av medmänsklighet och av ideellt hjälparbete när det gäller utsatta grupper, särskilt flyktingar. Var finns denna kristliga anda i Landstingspolitiken idag? Vi uppmanar alla medmänskliga medlemmar i de styrande landstingspartierna att stiga fram och påverka sina partier så att vi kan få en värdig sjukvårdspolitik också i Östergötland.

Emil Broberg, gruppledare vänsterpartiet
Sara Frank, Landstingsstyrelsen

Vrinnevilistan går hand i hand med SD

En artikel skickad till Norrköpings tidningar:

Landstinget i Östergötland är bland de sämsta i Europa på att ge papperslösa flyktingar den sjukvård de behöver. Genom att försöka gömma sig bakom en extrem tolkning av lagen har de borgerliga partierna tillsammans med Vrinnevilistan medvetet drivit en politik som leder till att människor nekas vård. Detta bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.

I en intervju i Östnytt 16/2 uttalar sig Vrinnevilistans Lasse Pettersson kring frågan på ett mycket upprörande sätt. I sin argumentation, som till stora delar är identisk med Sverigedemokraternas, hävdar han att papperslösa flyktingar är illegala och inte ska ha rätt till en vård som de inte betalat för. Pettersson hävdar dessutom att en ändring av reglerna skulle innebära att ”alla i hela världen” skulle kunna få fri sjukvård i Östergötland. Det stämmer såklart inte utan avslöjar bara hans egen ovilja att värna mänskliga rättigheter. Det vi vill uppnå är ju att ”alla i hela Östergötland” ska få sjukvård på samma villkor. För det är väl det som borde vara landstingets huvuduppgift?

Frågan som man ställer sig är hur liberalerna inom folkpartiet och de kristna inom kristdemokraterna kan medverka till att upprätthålla en djupt omänsklig politik tillsammans med Sverigedemokraterna. Var finns ni inom borgerligheten som försvarar de mänskliga rättigheterna? I landstinget verkar ni lysa med er frånvaro.

Vänsterpartiet kommer att fortsätta att driva frågan om att alla som bor i Östergötland ska ha samma rätt till hälso- och sjukvård. Vi uppmanar alla i de borgerliga partierna som vill värna de mänskliga rättigheterna att göra gemensam sak med oss. Det här är inte en fråga om ekonomi eller juridik. Det här är en fråga om politisk vilja till förändring.

Emil Broberg,
Gruppledare vänsterpartiet

Nicklas Lundström, ordförande vänsterpartiet Norrköping

måndag 31 januari 2011

Bilder från Väven

Några bilder från dagens "listningsaktion" vid Vävens vårdcentral i Norrköping. Tyvärr är inte bilderna de bästa, men det skyller jag på min telefon (jag kan verkligen inte rekommendera någon att skaffa HTC, inte ens mina fiender skulle jag vilja utsätta för denna plåga).