Correns ledare på glid mot SD

Östgötacorrespondenten (Corren) har under en tid på sin ledarsida haft en ganska tydlig argumentation mot "genusteorier". Forskaren Roger Klinth ifrågasatte för några dagar sedan vilken politik som egentligen driver Correns ledarredaktion. Enligt Klinth så tenderar den att vara mycket nära besläktad med den (o)jämställdhetspolitik som Sverigedemokraterna företräder. Correns chefredaktör Charlotta Friborg svarar på detta genom att inte svara utan viftar bara undan Klinths kritik med ursäkten att den inte är saklig och att han inte presenterar vad han själv tycker.
Problemet för Corren är nog att Klinth ligger betydligt närmare sanningen än vad de vågar erkänna. På en helsida intervjuar ledarskribenten Marika Formgren bloggaren Tanja Bergkvist. Rubriken är "Tanja Bergkvist vs åsiktsförtrycket". Texten är märklig. Till stora delar är det en hyllning av denna Tanja och hennes idéer och kritik av "genusteori".
Formgren skriver bland annat:
"Alla som har läst Tanja Bergkvists blogg någon gång vet att inläggen är långa, med vilda associationer och tankehopp, men bibehållen analytisk precision. Att telefonintervjua henne är om möjligt snäppet häftigare. Det är som att befinna sig i en kulspruteeld av sylvassa tankar."
Artikeln avslutas med att Formgren menar att denna Bergkvist borde utses till Sveriges jämställdhetsminister. Den som läser artikeln kan inte tveka en sekund på att Marika Formgren som representerar Correns ledarredaktion har mycket stor tilltro till Tanja Bergkvist.
Marika Formgren uppmärksammade redan tidigare i under våren i en ledarblogg uppmärksammat Tanja Bergkvist. Då var det för att lyfta fram Bergkvist som ett positivt föredöme för att hon som bloggare inte avvisade Sverigedemokraterna för deras invandringspolitik utan för att hon behandlade dem som vilket parti som helst. Formgren skriver här:
"Det är mycket ovant att läsa en text där en Sverigedemokrat förekommer utan det vanliga avståndstagandet, utan en rad om invandringspolitik - och där Sverigedemokraten dessutom får beröm. Ovant och tankeväckande.
Det är denna kvinna som Formgren vill se som jämställdhetsminister några månader senare och som chefredaktör Charlotta Friborg avvisar utan att kommentera sakfrågan.
En del i Friborgs avvisande av Roger Klinth handlar om att hon menar att han använder sig av "guilt by association" för att föra samman Correns egna åsikter med Sverigedemokraternas. Det kanske inte är ett direkt bevis för att man hyser samma åsikter som Sverigedemokraterna men om man tittar lite närmare på vilka andra utöver Correns ledarsida som hyllar Bergkvist så borde man kanske fundera över vilka man gör gemensam sak med.
Ian Wachtmeister tidigare partiledare för Ny demokrati och numera rådgivare till Sverigedemokraterna utsåg 2009 Bergkvist till årets rebell i någon form tävling han utlyst.
De flesta bloggar som skriver om Bergkvist är till största delen på ett eller annat sätt knutna till Sverigedemokraterna. Det handlar om bloggar som politiskt inkorrekt och I mitt Sverige. Man kan väl säga att de inte är negativt inställda till hennes åsikter.
Med anledning av ett seminarium som hölls av Bergkvist i Uppsala skriver Sverigedemokraterna i Uppsala: "Som ett värdekonservativt parti tackar Sverigedemokraterna Tanja Bergkvist för det intressanta föredraget /.../ Vi i SD lovar att ta strid mot dessa marxistiska galenskaper."
Detta är inte "bevis" för att Tanja Bergkvist skulle vara Sverigedemokrat. Dock torde det vara uppenbart att hon politiskt i dessa frågor uppfattas ligga mycket nära Sverigedemokraternas politik.
Jag har inte gjort en helt genomgående läsning av bloggen som är ordrik. Men det finns även andra skrivningar på hennes blogg som man som aktiv inom vänstern känner igenom från extremhögerns bild av politiska motståndare. När Bergkvist beskriver sina antagonister skriver hon:
"Vänsterextremister känns ju som bekant lätt igen på de hårbollar de regelbundet spyr upp, och på sina ovårdade frisyrer i form av ogenomträngliga dreads som rymmer helt unika och hittills icke dokumenterade ekosystem med en enorm artrikedom av maskar, svampar och mögel som stormtrivs i denna röda vänstermiljö där evolutionen tagit en helt ny vändning i isolation från omgivningen. Varenda vänsterextremist skulle fungera som ett helt avhandlingsämne i både biologi, psykologi och socialantropologi"
Det är denna kvinna med denna människosyn som Correns ledarsida vill ha som nästa jämställdhetsminister. Det kommer nog inte hända förrän Sverigedemokraterna ingår i en sådan.
Tanja Bergkvist blogg imponerade inte på mig på samma sätt som den uppenbarligen har imponerat på Marika Formgren och Sverigedemokraterna. Det är ju inte så förvånande men det är nog ett tecken i tiden att delar av Sverigedemokraternas politik söker sig in borgerliga tankegångar. Ledarsidor och tyckare går före och det dröjer inte så länge innan borgerliga partier snappar upp tankegodset och förflyttar sig ytterligare lite höger ut.

Står de borgerliga inte upp för mänskliga rättigheter

Debattartikel skickad till Östgöta correspondenten:

Landstinget i Östergötland är bland de sämsta i Europa på att ge vård till papperslösa. Landstinget förvägrar ofta papperslösa allt utom den mest akuta och livshotande vården. Detta rimmar såklart mycket illa med grundläggande mänskliga rättigheter.

Vid senaste Landstingsfullmäktige lyfte vänsterpartiet frågan om papperslösas rätt till vård. De borgerliga partierna och Vrinnevilistan argumenterade kraftfullt för sin position om att inte ge vård till papperslösa. Man applåderade till och med varandra i försvaret av Europas mest omänskliga sjukvårdspolitik.

I Östnytt 16/2 hävdade Vrinnevilistans Lasse Petterson att papperslösa inte skulle ha rätt till vård eftersom de är illegala och inte betalat för den. Pettersson ställde också papperslösas vård mot Östgötarnas och såg en risk med att ”alla i hela världen” skulle kunna få vård i Östergötland om reglerna ändrades. Den retoriken ligger mycket nära Sverigedemokraternas. Man ställer grupper mot varandra och varnar för hotet från utlänningarna som inte anses ha förtjänat vård.

Vänsterpartiet menar att det är Landstingets grundläggande uppdrag att uppfylla den mänskliga rättigheten till vård för alla som bor i Östergötland. Det borde vara en enkel fråga och i de flesta svenska landsting lyckas man med det. Vi tror dock att det trots allt finns många också inom de borgerliga partierna och Vrinnevilistan som värnar mänskliga rättigheter och jämlik vård. Var finns dessa idag?

Många av Vrinnevilistans väljare är vårdanställda, i deras etiska koder ingår att alltid sätta patientens hälsa främst och att aldrig frångå principen om människors lika värde. Samtliga fackförbund inom vårdsektorn står också bakom kravet på vård åt alla. Inom de borgerliga partierna finns det fortfarande många socialliberaler. Hur dessa kan acceptera att en kategori människor förvägras livsviktig vård och är helt utlämnade till personalens godtycke är för oss en gåta.

De kristna samfunden har en tradition av medmänsklighet och av ideellt hjälparbete när det gäller utsatta grupper, särskilt flyktingar. Var finns denna kristliga anda i Landstingspolitiken idag? Vi uppmanar alla medmänskliga medlemmar i de styrande landstingspartierna att stiga fram och påverka sina partier så att vi kan få en värdig sjukvårdspolitik också i Östergötland.

Emil Broberg, gruppledare vänsterpartiet
Sara Frank, Landstingsstyrelsen

SD röstar för nedskärningar och dyrare tandvård

Landstingsfullmäktige i Östergötland har haft sitt första möte. Det var med en viss spänning som jag gick dit. Vi visste ju inte exakt vad som skulle hända då de borgerliga partierna inte fått egen majoritet utan var beroende av stöd från Sverigedemokraterna. Det var ett stöd som de fick. Det var mycket tydligt att vi har en borgerlighet som sett till att knyta upp SD till sig och nu regerar med ett aktivt stöd av dem. Sverigedemokraterna uttalade sig dock inte på mötet utöver tidernas kortaste och märkligaste gruppledaranförande.

Den politik som SD röstade för och som de motiverat i tidningarna nu på morgonen. Den borgerliga budgeten stödde de för att de ansåg att man kunde spara pengar på sjukvården vilket innebär fortsatta nedskärningar. Likaså röstade de för högre patientavgifter och dyrare tandvårdstaxor.

Landstinget i Östergötland styrs nu således av en borgerlig allians med ett mycket tydligt stöd från SD. Detta gör att vi kan se fram emot en mandatperiod där politiken kommer leda åt fel håll på alla fronter. Det är djupt sorgligt och det kommer att drabba medborgarna i Östergötland hårt.

SDs uttåg givetvis planerat

Sverigedemokraterna tågade ut ur kyrkan i protest mot att biskopen pratade om alla människors lika värde. Det var spontant och inte planerat enligt Åkesson som själv uppgav att han skakade av upprördhet efter händelsen. Detta är ju skitsnack.
Om Åkesson skulle skaka av upprördhet av predikan i kyrkan så undrar man hur han känner sig i de hundratals situationer där folk står och skriker åt dem vid möten eller demonstrationer. Även om biskopens predikan var tydligt inriktad som en markering mot SDs politik så var den ganska ljummen och väl avvägd för sammanhanget. Att i Svenska kyrkan i dessa dagar inte sta upp för alla människors lika värde skulle i sig vara fel och oförsvarbart. Det skulle ju vara en anpassning till Sverigedemokraternas politik och en kyrka som står fri från staten måste väl få uttrycka sin ståndpunkt. Kyrkan är inte en frizon där man inte står upp för mänskliga rättigheter. Jag hoppas att kyrkan tar sitt ansvar och står upp för dessa frågor ännu tydligare än tidigare.

Att de tågade ut ur kyrkan i samlad trupp var givetvis en planerad aktion. SD har en mission just nu. Det är att driva politiken så långt till höger som möjligt. Detta gör de genom att skapa ett så omfattande utrymme kring sig själva som möjligt. De vill gärna framställa sig som offer och förföljda. De vill skapa en stämning av att det ska bli jobbigt att ifrågasätta dem. För om det varje gång någon markerar mot dem i offentliga sammanhang får konsekvenser i form av utbrott och beskyllningar om extremism och antidemokratiska tendenser så kommer röster att tystna. Detta kommer framförallt gälla journalistkåren som är oerhört känsliga för att beskyllas för att ha tagit politisk ställning.

Min gissning är att det inte kommer att dröja länge innan en Sverigedmokratisk riksdagsledamot blir "misshandlad". Givetvis med lindriga skador och utan vittnen. Det skulle skapa ännu fler och större rubriker. Beskrivningen av gärningsmännen kommer att vara att de var mörkhyade och talade något annat språk alternativt att det var vänsterungdomar iklädda palestinasjalar för ansiktet.
Sverigedemokraterna är inte ett parti som alla andra i Sverige. Men det är ett parti bland många andra på yttersta högerkanten i Europa. De följer nu samma mönster för att förflytta de politiska debatterna till att handla om frågor som de vill. Jag är dessutom rätt övertygad om att de kommer att lyckas. All politisk diskussion just nu handlar om detta rasistiska parti på ett eller annat sätt. Det kommer det att fortsätta att göra ganska länge. Utspelen kommer att bli allt hårdare och allt tydligare främst vad gäller deras hat mot muslimer.

Idag skriver t.ex. Extra Östergötland om riksdagsledamoten Toralf Alfsson som i sin blogg skrivit att islam är värre än nazism. Snart kommer någon stå i riksdagens talarstol och prata om att Sverige är hotat av att muslimerna kommer ta över och att delar av landet redan är förlorat. Initialt kommer troligen de borgerliga stå upp mot sverigedemokraternas retorik men inte hur länge.
För snart kommer Ulf Nilsson i Expressen sprida ut teorier om Euroabien, något bokförlag översätta någon av de antimuslimska böcker som är storsäljare i USA och rätt var det är så är det någon folkpartist, t.ex. Sabuni som närmar sig SD genom att presentera någon lag som riktar sig mot den muslimska gruppen i Sverige. Sedan går det utför.

Man skulle kunna säga att mina korta förutsägelser om framtiden är dystopiska. Men jag tror faktiskt inte det. Det vi ser ske just nu följer samma mönster som i övriga Europa. I det senaste valet fick arbetarrörelsen runt 35% av rösterna. Det är i denna rörelse som ett motstånd mot SD behöver byggas men det kommer inte att ske. Rörelsen är för svag och vänsterpartiet som är de som kommer att prioritera detta arbeta är för svaga för att klara det på egen hand. Socialdemokraternas ökenvandring av interna strider och förvirring har ännu inte blommat upp fullt ut men det kommer.
Sverige är idag ett land som andra. Välfärden monteras ner, klyftorna ökar. Arbetslösheten biter sig fast och rädslan för de "andra" blir allt större. Ett samhälle som allt mer bygger på att se till sin egen plånbok och se om sitt eget hus sluter sig. Det samhälle som byggdes på gemenskap och solidaritet ersätts med individualism och egoism. Ett sådant samhälle sluter sig också mot omvärlden. Detta är konsekvensen av den borgerliga politiken.

Vill vi ha ett annat land där vi litar och ställer upp för varandra så måste det byggas av andra krafter än de som idag försöker rasera det som vi byggt. Även om det känns tungt och svårt så måste vänstern och arbetarrörelsen satsa på att bygga motståndet starkt idag. Det går inte att vänta.

Gamla medier: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, Expressen, EXP2, EXP3, EXP4, DN1, DN2, AB, AB2, AB3, AB4,

Bloggar: Jonas Sjöstedt, Alltid rött alltid rätt, Kaj Raving, Röda Berget, Jöran Fagerlund, Intressant?

Reinfeldts ansvar om SD får inflytande

Idag ska det väljas talman i riksdagen. Detta brukar ju vara en odramatisk händelse. Nu har det blivit politiskt krig kring denna post. Skälet är ju givetvis SD som är vågmästare i riksdagen och som inte ger besked om vem de ska rösta på.

Nu försöker borgerliga ledarsidor och bloggar lägga ansvaret på Mona Sahlin och den rödgröna oppositionen för att inte ge SD något inflytande i denna eller andra frågor. Detta är givetvis förståeligt och kanske en sund reaktion att de ännu så länge inte vill beblanda sig med rasisterna. Dock är deras utgångspunkt felaktig.

Det måste ju alltid vara den som sitter vid makten som tar ansvar för att dennes förslag som läggs går igenom. En regering som lägger förslag som man inte har stöd för kan ju de facto inte vara regering utan behöver ju då bytas ut. För vilken demokrati skulle det vara om det var oppositionens ansvar att se till att de styrandes förslag klubbades igenom. Vilken syn har man på demokratin då?

Om oppositionen skulle lägga sig platt för regeringens förslag och inte ha egna skulle ju det enbart gynna partier som Sverigedemokraterna. De skulle ju då stå ensamma mot alla andra partier och på det sättet framstå som det enda politiska alternativet till den borgerliga politiken. Det skulle bara leda till att de fick ett ännu starkare stöd och i realiteten ett helt avgörande inflytande på den politiska debatten.

Vi har just nu lite samma situation i landstinget i Östergötland. Här har ”sjukvårdspartiet” Vrinnevilistan, som är beredda att göra sig beroende av SD:s stöd, deklarerat att det är oppositionens ansvar att se till att SD inte får inflytande. I realiteten skulle det ju innebära att en eventuell rödgrön eller blå opposition inte skulle kunna presentera några som helst förslag då risken skulle vara att SD skulle rösta för dessa. Alla som kan någonting om det politiska systemet inser ju hur korkat denna utgångspunkt är.

Att det blir strid om talmansposten är således för mig naturligt. Regeringen är nog nervös. Man har arbetat så hårt under en mandatperiod för att få Reinfeldt att framstå som så regeringsduglig och när han nu riskerar att förlora riksdagens första omröstning så kan ju denna image hamna på snedden. Det vill verkligen inte moderaterna. Men om de inte lyckas lösa den parlamentariska situationen så är det ju denna verklighet som Reinfeldt ska försöka styra under. Det kan man aldrig lasta oppositionen för. Det är Reinfeldts ansvar att få igenom sin egen politik. Om han inte klarar det får han ju avgå. Svårare än så är det inte…

Gamla medier: AB, AB2, AB3, SVD, DN1, SVD2, DN2, DN3, Expressen, GP, SVT, Exp2,

Nya medier: Kent Persson, Högberg, Svensson, Jinge, jonas Sjöstedt,

Intressant?

Rasismen sipprar fram hos SD

När Ny Demokrati hamnade i riksdagen 1991 innebar det att det blev en mandatperiod där man kunde hör de mest häpnadsväckande saker från talarstolen. Visst händer det även idag att någon kristdemokrat häver ut sig någonting dumt men inte på den nivån.

Jag kom att tänka just på Ny demokrati idag. Vet inte varför men det var någonting i samband med Sverigedemokraterna. De arbetar ju som mest just nu på att upprätthålla en så god fasad som möjligt. Inga konstigheter får komma ut. Inga medlemmar som hyllar Hitler eller sjunger konstiga saker. Bara lite lagom mycket hets mot muslimer vill man ha.

Dock blir man ju inte förvånad när DN rapporterar om en SD politiker i Landskrona skriver följande på sin blogg:

"Under många tusentals år har negern kunnat softa i värmen, käka lite bananer, våldta nån förbipasserande kvinna eller unge, slåss med andra negerhannar och äta upp dem, spela lite trumma, springa omkring lite, fånga nån antilop, käka lite bananer, knulla lite, berusa sig på jästa frukter eller örter, osv. Så har det hållit på under årtusendena utan att något evolutionärt tryck i form av miljöfaktorer har tvingat negern att utvecklas i en annan riktning."

Om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och de får ett ökat förtroende ute i kommunerna så kan jag lova att denna typ av uttalanden kommer att bli allt vanligare. SDs partiledning kommer inte kunna tukta alla att sitta still i båten utan det sanna ansiktet kommer att bli allt tydligare.

Det danska exemplet inspirerer Folkpartiet

Jan Björklund vill förbjuda heltäckande slöja i skolan. Man blir ju inte förvånad över utspelet. Folkpartiet verkar ju ha i planeringen att göra någon form av utspel som enkelt ska kunna tolkas som en flirt med Sverigedemokraterna.

Frågan är ju om det är en fråga av vikt egentligen. Hur många fall kan det handla om. Max några hundra om man tar i. Det är ju verkligen inte ett vanligt fenomen ens hos vuxna med heltäckande slöja. Dock är det ju en fråga som har stort symbolvärde då den skickar tydliga signaler såväl till den muslimska gruppen i Sverige men också till de krafter som oftast återfinns på yttersta högerkanten.

Ville Jan Björklund på riktigt komma åt problematiken med barn som växer upp i starkt religiösa hem och på det sättet lever i en situation där man inte har samma frihet som andra torde en betydligt mer verkningsfull åtgärd vara att stänga de religiösa friskolorna. Här finns det exempel på såväl kristna som muslimska skolor som inte borde få bedrivas med offentliga medel. En allmän och likvärdig skola för alla är den bästa vägen till ett öppet, demokratiskt samhälle där allas lika värde står i fokus.

Men min uppfattning är att det faktiskt inte det som Björklund är ute efter. Bredvid sängen hemma så ligger Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk som är berättelsen om den danska samhällsutvecklingen de sista 20-30 åren. Det hon beskriver där är hur Dansk folkparti vrider hela det danska samhället i en riktning som är skrämmande. För det är ju inte Dansk folkparti som är de som genomför d alla de vidriga lagarna och lanserar alla förslagen utan de kommer ju från mer eller mindre samtliga partier. Dansk folkparti är hela tiden de mest extrema och för varje steg de övriga flyttar mot deras politik så flyttar de sig ytterligare höger ut.

Det är lite av det fenomenet som vi ser i Sverige. Sverigedemokraterna har de senaste valen blivit en faktor att räkna med. Folkpartiet, som också varit i Danmark hos sitt systerparti Venstre, har lärt av det danska exemplet att det finns en potential att fiska i samma vatten som SD. De själva kanske tror att genom att lägga denna typ av förslag som tar man kanske en och annan röst från SD vilket då skulle vara en god gärning. Dock är det ju helt fel. För varje steg man flyttar sig mot SDs politik så normaliseras deras förslag allt mer och det skapar ett utrymme för dem att faktiskt flytta sina positioner mer åt höger mot den ännu mer rasistiska.

För alla som granska SD är ju eniga om att det är ett parti som arbetar hårt med att upprätthålla en yta av att vara ett demokratiskt och välstädat parti utan de mest extrema yttringarna av rasism. Under ytan ser det dock annorlunda ut. När andra partier närmar sig SD kommer det leda till att det kommer bli allt mer accepterat med en öppnare och hårdare rasism som kommer att smitta över på flera av de borgerliga partierna och kanske även socialdemokratin.

Politiken är ju oftast relativ. Man förhåller sig alltid till varandras politik. Det är ju årets valrörelse ett fantastiskt exempel på. Satsningar på välfärd följs av satsningar på välfärd av motståndaren och så vidare. En orientering mot en främlingsfientlig och rasistisk politik drar med sig hela politiken åt de hållet. De enda som vinner på det är SD och de kommer de kunna tacka folkpartiet och Jan Björklund för.

Det är många som skriver om detta idag. Här är ett urval: SVD, DN, Aftonbladet, SR, Röda Berget, Dagens Konflikt, Alliansfritt Sverige, Valaffischer 2010, Intressant?

KD jagar homofobernas röster

Idag är det partiledardebatt på Stockholm Pride. Alla partiledare ställer upp utom Göran Hägglund från Kristdemokraterna. Det är för hårt schema för Hägglund som ska hålla ett sommartal på Öland i morgon. Det hinner han inte med hävdar KD. Detta är ju inte alls en trovärdig förklaring. Hade Hägglund velat hade han kunnat.
Dock är det ju inte svårt att tänka att det är ytterst medvetet att KD uteblir som en riktig markering. Tidigare har Hägglund blivit utbuad under debatter på Pride. Det är ju inte roligt och KD vet att de har ytterst lite att hämta på festivalen. Att utebli och dessutom få uppmärksamhet för det (vilket de givetvis vet att de får) ger dem ett utrymme att förvisso ursäkta sig att de inte har tid men i grunden handlar det ju om att de flirtar med homofobiska krafter. Det handlar kanske i huvudsak om personer som svajar mellan Sverigedemokraterna och KD som de vill åt.

Bögar och flator röstar inte på KD men de är väl i KDs värld inte en del av verklighetens folk. I KDs värld är väl verklighetens folk reaktionära homofober. Detta manifesteras bland annat av Annelie Enochsson, riksdagsledamot för KD, som på sin blogg bland annat skriver:

”Jag tycker INTE det är ok att sprida löspenisar och fylla stan med ekivoka budskap...och att alla Stockholms flaggstänger flaggar med RFSL flagga. Jag tycker INTE heller det är ok att skattepengar går till att sponsra Pride och på detta sätt hylla dekadansen som följer i Prides spår.
Får man skriva så som jag gör nu i Sverige idag...eller är detta oxå hets mot folkgrupp, den homosexuella ? Förresten är homosexuella en folkgrupp??...tillhör jag isåfall då den hetersexuella folkgruppen som det är ok att hata eftersom vi inte omnämns i lagen om hets mot folkgrupp?
Ja, på Pride är det iallfall uppenbart...att min "folkgrupp" den får man hata...och allra mest vi som vill sätta familjen främst och vill att äktenskapet är mellan EN man och EN kvinna!”

Det talar ju för sig självt att ett parti med sådana Som Enochsson känner liten anledning att debattera på Pride.
Samtidigt som detta har ju Sverigedemokraterna försökt flirta med HBT-röreslen genom att ställa den mot "muslimerna" som i SDs värld står för all ondska i världen. Detta blir ju inte så trovärdigt när deras partisekreterare tidigare hetsat rejält mot hbt-personer.
Jag är glad att jag tillhör ett parti som kommer vara på plats under debatten idag och där kunna stå upp för en politik som stärker hbt-personers rättigheter i Sverige och världen.

DN, Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Aftonbladet, Intressant?,

Kampen om medelklassen stärker högern

Det finns all anledning att känna oro inför den politiska debattens utveckling. Allt fler tenderar att fokusera på storstadens medelklass som den allra viktigaste väljargruppen. Jag antar att föreställningen är att detta är en i storstäderna relativt stor grupp med stora resurser. Det är också den grupp som tenderar att vara rörlig mellan blocken. Därför blir den extra attraktiv i den ibland problematiska politiska logiken som handlar mer om att vinna tillfälliga opinioner snarare än att bygga ett annat samhälle.

Socialdemokraterna har tydliga och uppenbara problem att skapa en politik som de känner sig trygga med. Det verkar som att det råder någon form av inbördeskrig i Stockholm där olika företrädare i omgångar dels anklagar ledningen för att gå till vänster och dels går ut och stödjer stora delar av den borgerliga politiken. Den senaste tidens debatt om fastighetsskatten är väl ett bra exempel på detta.

Frågan är dock vad fokuseringen på storstadens medelklass för med sig för politiken som helhet. Det resulterar givetvis i en orientering höger ut i den politiska debatten vilket är problematiskt. Dock tror jag att de värsta konsekvenserna är att alla som inte tillhör denna utvalda grupp känner sig allt mer främmande för politikens innehåll.

Den som är arbetslös i Finspång känner knappast någon oro för att fastighetsskatten för någon med ett taxeringsvärde på 4 miljoner får betala några tusen mer per år i skatt (finns det ens något hus i Finspång med sådana värden?) eller om man vill bevara avdraget för hushållsnära tjänster. Det finns ju nästan inte någon möjlighet till identifikation med politikens innehåll alls för denna grupp om debatten fortsätter.

Resultatet kan ju då bli att det man i den politiska världen tror sig kunna vinna i storstadens medelklass går förlorad ute i landet. Antingen får man folk att lägga sig på sofflocket för att de enbart känner främlingskap inför politikens agenda eller så kommer det någon annan politisk kraft och fångar upp denna frustration. De krafter som lyckas med detta är ofta de rasistiska och främlingsfientliga krafterna. Sverigedemokraternas bästa vänner är storstadspolitikerna som vurmar för medelklassen. Det stärker bilden av att det är ett vi mot dom. Vi som känner oss utanför och oönskade mot de som är etablerade och har det bra i storstäderna. Då är det inte integrations eller flyktingpolitiken som för in folk till extremhögern utan just det faktum att det inte finns någon annan som sätter ord på den verklighet som allt för många lever under.

Socialdemokraterna kommer inte att släppa kampen om medelklassen. Miljöpartiet har antagligen inte mycket att hämta utanför medelklassen. Kan vänsterpartiet fylla luckan och möta utmaningen att skapa ett politiskt alternativ som når ut med budskapet om solidaritet och rättvisa för alla? Idag ser det inte ut som att vi lyckas. Detta måste förändras. Annars kommer kampen om medelklassen döda möjligheterna att bygga ett rättvisare Sverige.

SVD, Aftonbladet, DN, Peter Andersson, Röda berget, Moberg, Ulrika Falk, DN2, Svensson, Intressant?, Rödgrön

Är glömskan kring SD ideologiskt betingad?

I dagens SVD recenserar Magnus Eriksson boken Jag är inte rabiat, jag äter pizza. Boken är skriven av Niklas Orrenius , journalist på Sydsvenska dagbladet och har där bevakat och skrivit om Sverigedemokraterna under flera år. Boken verkar högst läsvärd och inhandlas nog på väg till tåget i eftermiddag. Men även recensionen av boken innehåller en del intressanta noteringar som är väl värda att fundera över.
En passage i recensionen innehåller en viktig, kanske avgörande fråga kring hur man, i synnerhet från massmedia, bör förhålla sig till Sverigedemokraterna. Magnus Eriksson skriver:

Boken vinner på Niklas Orrenius icke-sensationalistiska skrivsätt. Han framhäver normaliteten i partiarbetet. Så blir abnormaliteten i partiets ideal och karaktär tydligare. Genom att skriva om partiet på samma sätt som man skriver om andra partier, visar man att Sverigedemokraterna inte är som andra partier.
Det har sina rötter i aktionsgruppen Bevara Sverige svenskt. Dess första ordförande var nazist. En av partiets första kommunfullmäktigeledamöter, en ung kvinna i Höör, var också medlem i Nationalsocialistisk front. Ännu för tio år sedan ville partiet förbjuda utomeuropeiska adoptioner och införa dödsstraff i Sverige.
Allt detta har kretsen kring partiledaren Jimmie Åkesson försökt sudda ut. Flera uttalade rasister har uteslutits, och dagens sverigedemokrater har ersatt uniformer och marschkängor med kostym och slips. De vill inte heller tala om gamla tider. I stort har medierna tillmötesgått deras önskemål.
Det är annars helt rimligt att diskutera partiets förflutna. Dagens ledare gick med i ett parti där gamla nazister var med, ett parti som ville införa dödsstraff och som måste poängtera att medlemmarna inte skulle klä sig i uniform. Varför sökte de sig till ett sådant parti, om de är pålitliga demokrater?

Detta är ju viktiga och avgörande noteringar kring Sverigedemokraterna. Eriksson gör också en liknelse i sin artikel kring den kritik som vänsterpartiet utsätts för på grund av vår historia. Här finns ju ett historiskt brott med partierna i öst som skedde för mer än 45 år sedan och som slutgiltigt gjordes upp med i början på 1990-talet. Vänsterpartiets internationella relationer har med goda skäl kritiserats. Det är helt korrekt. Dock tenderar man vara mer villig att glömma högerns mörka historia framför vänsterns. Kan det bero på att vänstern faktiskt har ett program och en politik som utmanar de maktförhållanden som högern och då också extremhögern vill försvara och stärka. Är glömskan ideologiskt motiverad?

Intressant?, Rödgrön,

Självkännedom inom SD

Sverigedemokraterna verkar ändå ha en viss insikt i sitt eget parti. När de tog sin riksdagslista så hade partifürer Åkesson hade fått välja fritt vilka han vill ha med sig om de nu skulle komma in i riksdagen. Det fanns tydligen en intern kritik att det bara var män från södra delen av landet.
Partisekreterare Björn Söder säger enligt Expressen att:

- Man ska vara väldigt försiktig med att öppna upp listan, så vi inte vet vem som representerar oss. Då öppnar vi upp för ett Ny Demokrati-scenario och då är det tack och adjö för Sverigedemokraterna.

Insiktsfullt ändå att man inser att man har ett parti som består av en massa medlemmar som de ogärna visar upp eller riskerar närmare granskning av. Det blir ju också tydligt att SD inte är ett demokrati som andra.

Rödgrön, Back-Nilsson, Intressant, SVD, SVD,

Glöm inte bort att SD inte bara är rasister!

Att kritiskt granska Sverigedemokraterna bortanför deras främlingsfientlighet och tvivelaktiga företrädare har inte förekommit i så stor utsträckning ännu. De få exempel där man gjort det har varit slående. Om jag minns rätt var det Expressen som gjorde en intervju med Åkesson om en mängd centrala viktiga frågor men som aldrig berörde invandringsfrågor resulterade i en intervju där Åkesson inte hade några svar att ge utan bad om att få återkomma med det mesta. Det är ett av få exempel.

I dagens Aftonbladet lyfter Åsa Regner, generalsekreterare på RFSU, och Mats Wingborg, journalist, upp frågan om SDs syn på sexualitet och jämstäldhet. Ett område där Sverigedemokraterna är minst lika extrema som inom flyktingfrågorna. Dock väljer de ju inte att profilera sig så mycket kring dessa, antagligen av högst taktiska skäl. Därför är deras artikel läsvärd. De skriver bland annat:

Ett exempel på hur fel det kan bli är den tidigare KD-politikern Jonny Evaldsson i Oskarshamn, som lämnade sitt parti och gick över till SD med motiveringen att KD blivit för otydligt i synen på homosexualitet. KD har enligt gängse mönster reagerat med att kritisera SD för främlingsfientlighet. Partiet, liksom övriga etablerade partier, borde ha stått upp för homosexuellas rättigheter och förklarat att SD är isolerat i sin fundamentalistiska syn på abort.
Riksdagspartierna måste helt enkelt bli bättre på att sätta sig in i SD:s politik och huvudfrågor, och angripa både främlingsfientligheten och familje- och sexualpolitiken när de kritiserar partiet.
Att utelämna familje- och sexualpolitiken, som utgör en del av SD:s ideologiska hörnstenar, ger fel signal. Det underblåser en backlash mot den svenska jämställdhetspolitiken, som det trots allt råder stor samstämmighet kring. Samma gäller för rätten till abort och rätten att inte bli diskriminerad på grund av könstillhörighet eller sexuell läggning.
Synen på jämställdhet och sexualitet är viktiga för SD, men det är inte frågor som partiet lyfter på samma sätt som främlingsfientligheten. Förmodligen fruktar SD:s taktiker att partiet skulle tappa röster om deras åsikter i familjepolitiken blev utsatta för granskning. Ironin i att ett parti som påstår sig värna ”svenskheten” kan vara motståndare till jämställdhet borde inte gå någon förbi. Detta borde även de etablerade riksdagspartierna uppmärksamma.

Mer om Sverigedemokraterna:
Aftonbladet, Rödgrön, Intressant AB2 SVD, Röda Malmö, SD-fakta, DN,

Vad är skillnaden på SD och Moderaterna i Vellinge?

Moderaterna i Vellinge har långe varit hårdnackade motståndare till alla former av flyktingmottagande. Det blev stor uppmärksamhet kring detta under hösten och till slut ändrade man sig och gick med på att ta emot ett fåtal ensamkommande flyktingbarn. Även om man tvivlat tidigare på hur frivilligt denna omsvängning var så har nu SVT:s uppdrag granskning avslöjat att det var under tvång som svängningen kom.
Jag skrev senast igår om att gränsen mellan moderaterna och den mer extrema högern alltid varit flytande. Detta med anledning av att det visat sig att ett stort antal personer på Sverigedemokraternas riksdagslista har en bakgrund inom just moderaterna. Flera var upprörda över min kommentar. Dock behöver ju inte extremhögern vara uniformsklädda nazister utan är faktiskt oftare vara välklädda män i ljusskygga organisationer som vurmar för fosterlandet, konungen, militären, kyrkan och så vidare. Åsikter som oftast är djupt konservativa på gränsen till antidemokratiska. Denna del av extremhögern behöver ju inte alls vara rasistisk men det finns ofta inslag av detta.
Huruvida moderaterna i Vellinge ingår i denna mer extrema högerfalang har jag inte någon uppfattning om egentligen. Jag vet för lite. Det som de tydligt representerar är en uppenbar strömning inom moderaterna som är starkt fientliga till flyktingmottagande på en principiell nivå som är svår att skilja från den putsade fasad som Sverigedemokraterna försöker måla upp. Därför är det ju inte konstigt att det finns en rörelse från moderaterna till Sverigedemokraterna när moderaterna ändrat sin framtoning och retorik.
För att förebygga onödiga kommentarer så ska jag vara tydlig med att säga att moderaterna som parti och Sverigedemokraterna som parti skiljer rätt mycket från varandra. Dock finns det strömningar av personer som uppenbarligen ligger nära varandra. Det kanske till och med finns hela avdelningar inom moderaterna som ligger nära SD. Frågan som vi kanske får svar på i kvällens uppdrag granskning om det är så i Vellinge. Jag vet inte. Jag hoppas inte det.

SVT, SVD, DN, Rödgrön, Intressant, Alliansfritt Sverige, expressen,

Gränsen mellan extremhögern och moderaterna har alltid varit flytande

Sverigedemokraternas riksdagslista består till största delen av gamla moderater visar SVD i en artikel idag. Inte så förvånande. Moderaternas yttersta högerflygel har alltid nöjt sig med att få verka i skymundan och ha ett visst inflytande i partiet. I regeringsställning har retoriken, men inte politiken dock, ändrats så att många inte känner igen sig. Detta har gynnat SD som med sin retorik fångar upp de moderata strömningar som gavs uttryck för i det berömda valstugereportaget för två år sedan. Med all önskvärd tydlighet kunde man då visa på att det var utbrett med rasistiska tankegångar i de moderata leden. Slutsatsen som man kan dra är väl att avståndet mellan den accepterade högern och extremhögern inte alltid har varit så stort. Det har ju länge funnit en gränsland där många inom högern även varit organiserade i ljusskygga organisationer där man flitigt blandat rasister och fascister med "repektabla" högermän (för det handlar ju nästan alltid om män). Därför är det kanske bara naturligt att SD hämtar personer som är politiskt skolade inom moderaterna.

SVD, Alltid rött alltid rätt, Jonas Sjöstedt, Ulrika Falk, Röda Berget, Aftonbladet, Intressant

Svenskarnas parti en icke uppdaterad version av SD

När jag hämtade tidningen i morse hade jag även fått oönskat besök av Svenskarnas parti som hade delat ut material i mitt bostadsområde. Det flygblad jag hade fått var i sak ungefär samma som Sverigedemokraterna brukar påstå även om retoriken var något mer oslipad. Även utseendet påminde mycket om det material som man då och då stöter på från Sverigedemokraterna.

Då det är några år sedan som jag arbetade som mest med antirasism och inte riktigt hade koll på detta Svenskarnas parti besökte jag även deras hemsida. Även denna ser ju rätt fin och städad ut vid en första anblick. De har ju lärt sig med tiden att det inte lockar så många med hakkors och Hitlerbilder. Retoriken är ju oftare antimuslimsk och allmänt invandrarfientlig. Rasbiologin håller man igen på.

Det jag dock minns väl från den tid då jag arbetade med tidningen Expo var är man ska följa pengarna. Vad är det som finansierar verksamheten och då finns det ju alltid någon form av webbutik kopplad till hemsidan. Det hade även Svenskarnas parti. Här var man inte lika återhållsam med vare sig nazism, rasbiologi eller förnekande av förintelsen.

Så även om nu detta parti enbart är ytterligare ett dussinparti på den extrema högerkanten så har de ändå, trots några ytliga försök, inte putsat bort nazismen som Sverigedemokraterna efter många långa år har arbetat med. Men trots detta skiljer det ju inte så mycket mellan dessa två partier. Svenskarnas parti är ju bara en o-uppdaterad version av vad Sverigedemokraterna bara var för några år sedan. Detta tycks många, inte minst inom medierna, ha glömt idag. Det är ju samma politiska krav bara med eller utan hakkors.

Sverigedemokraterna vill ha vänort i Israel

I en motion till kommunfullmäktige i Forshaga har i en motion föreslagit att kommunen ska inrätta en vänkommun i Israel. Ett förslag som kanske kan få en del att höja på ögonbrynet. Dock är det inte alls konstigt. Sverigedemokraterna försöker använda en påstådd antisemitism för att legitimera och lyfta fram islamofobin. För sverigedemokraterna är det muslimerna som är den stora fienden idag. I ett annat läga hade de knappast proklamerat sitt eventuella motstånd mot antisemitismen.

I det pressmeddelande som de skrivit med anledning av förslaget så lyser det igenom att det inte alls är Israelerna som är det viktiga att lyfta fram. De skriver bland annat:

Dessutom så har vårt mångkulturella samhälle kraftigt bidragit till att vi har en ökande befolkningsandel som inte erkänner eller vägrar erkänna staten Israels rätt att existera.

Det motstånd som finns mot Israels illegala ockupation är enligt sverigedemokraterna etniskt eller kulturellt betingat. Det vill säga att fienden här är muslimerna.

I samma pressmeddelande blir syftet med initiativet än tydligare då de skriver att:

Ett vänortsavtal innebär också att det blir lättare att förmedla förståelse, kunskap och kännedom om människorna som förvägras rätten till sitt eget land, till våra invånare i Forshaga.

Förvisso är det en något skruvad beskrivning av situationen för Israel som faktiskt är de som fövägrar palestinerna rätten till sitt land genom också pation och förtryck men det är intressanta är ju att de menar, om än indirekt, att även befolkningen i Forshaga förvägras rätten till sitt eget land. Och vem fienden är har vi ju redan förstått.

Det är några år sedan som jag arbetade som mest aktivt med det antirasistiska arbetet, bland annat med tidningen Expo, men Sverigedemokraternas resonemang känns väl igen fårn organisationer och grupper som arbeat mindre på att hålls sin fasad så rn och prydlig som möjlig.

Det skrämmande är dock att Sverigedemokraterna antagligen lyckas att bli lite mer legitimerade hos en hel del krafter inom högern som i sin iver att försvara staten Israel och dess övergrepp genom detta utspel. Islamofobin växer sig allt starkare och försvaret av Israel hade aldrig varit möjligt utan detta. För det känns ju faktiskt, tyvärr, inte som att det skulle vara särdeles förvänande om en Folkpartist hade lagt samma förslag. Tiderna är mörka helt enkelt.