Forskaren Björn Johnson har skrivit boken Kampen om sjukförsäkringen. Här visar han tydligt på att all den retorik som borgarna byggt sin nedmontering av sjukförsäkringen på har varit lögner och felaktigheter. Det är mycket läsvärd läsning som borgarna får svårt att värja sig emot. Johnson skriver i Sydsvenska dagbladet idag. Han skriver bl.a.
Ett av de mest uppseendeväckande missförstånden var just föreställningen om att Sverige upplevde en explosion av nya sjukskrivningar. Med hänvisning till märkligt ignorerade, men sedan länge kända, fakta visar jag att så inte var fallet.
Nästan hela ökningen av sjukfrånvaron – antalet sjukdagar fördubblades mellan 1996 och 2002 – berodde på längre sjukskrivningsperioder, inte på att fler lät sjukskriva sig.
Inflödet av nya sjukskrivna ökade bara marginellt under de här åren. Den höga sjukfrånvaron var alltså en effekt av att människor fick svårare att ta sig tillbaka till arbetslivet efter en sjukskrivning.
Detta hängde samman med ett havererat rehabiliteringssystem. Statliga beslut – fattade i enighet över blockgränserna – och kommunala besparingar under krisåren på 1990-talet bidrog till att anpassnings- och rehabiliteringsåtgärderna på arbetsplatserna fungerade allt sämre.
Tidigare behövdes ingen bortre gräns i sjukförsäkringen. De allra flesta långtidssjukskrivningarna var ändå avslutade inom ett år, den gräns som är vanlig i de utländska systemen.
Men när anpassningsåtgärderna slutade fungera fortsatte de långa sjukfallen år efter år. Kostnaderna för sjukförsäkringen sköt i höjden och Sverige fick ”Europas högsta sjukfrånvaro” – åtminstone om man ser till de officiella jämförelserna (som alltså kan ifrågasättas).
Se också Alliansfritt Sverige och Ung Vänster.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar