Det är dags att lyssna - inte tala!

Socialdemokraterna ska dra igång sin största kampanj någonsin. De ska prata med en miljon människor på ett eller annat sätt. De pratar också om att alla ska få möjlighet att vara med och arbeta i valkampanjen på ett eller annat sätt. Retoriken som de lanserar detta med i Aftonbladet är hämtat från någon intern kampanjfolder skriven av någon som tittat lite för mycket på Obamas presidentvalskampanj. Det är sorgligt för de skulle egentligen kunna så mycket bättre.
Jag tillhör också en av alla de som fascinerats över den otroligt intressant kampanj som Obama drev i presidentvalskampanjen. Den är dock svår att överföra till den svenska kontexten även om man kan ta lärdomar av den.
Det i socialdemokraternas artikel som jag uppfattar som det mest problematiska och som gör att jag tror att det inte kommer att bli så lyckat är när de skriver:
"Vi ska berätta om vad som står på spel i höstens val."
Det är detta perspektiv att man ska komma ut till människor och berätta för dem hur det är. Det har politiken alltid gjort och allt mer sällan är det ett fungerande grepp. En arbetarrörelse som är framtidsinriktad måste sätta tilltro till människor och låta dom själva berätta hur det. Det är genom människornas samlade historier och berättelser om en land som glider isär som det går att formulera en politik för framtiden, en politik som svarar upp mot de behov som människor upplever.
Den ovanifrån formulerade politiken har sett sina bästa dagar. Framtidens folkrörelser måste bygga på att formuleringen sker underifrån. Det Nederländska Socialistiska partiet har under många år arbetat med att fånga upp människors åsikter och tankar kring samhällsutvecklingen och formulerat en slagkraftig och radikal politik kring detta. Det var genom att sluta tala om för folk vad de ska tycka utan att lyssna till vad de tyckte som de lyckades fånga upp en oerhört stark EU-kritik i en folkomröstning där man sade nej till en ny grundlag. Alla chockades av att det som alla trodde var det EU-positiva Nederländerna sade nej. Men det berodde snarast på att etablissemanget var så överens att ingen brydde sig om vad folket tyckte.
SP har länge arbetat systematiskt och utvecklande med att inkludera vanliga människor i formulerandet av framtidens politik. När jag var där på besök för några år sedan var jag lite skeptisk. Är det inte populism och riskerar man inte att hamna snett i politiken. Svaret som jag fick var att vanligt folk egentligen är mer radikala än man tror och är det något fel att formulera politiken utifrån den verklighet som många upplever sig leva i, är det fel att driva de frågor som medborgarna prioriterar högst? Knappast. Det måste ju vara det som är demokratins kärna. Det är där som demokratin lever och det är där som en arbetarrörelse som vill åstadkomma förändringar för ett rättvisare samhälle måste börja.
Det är dags att lyssna. Inte att tala!

Intressant Rödgrön