Att "knacka dörr" lär vid sidan av de "nya medierna" bli årets kampanjmetod. Alla partier har sneglat på det amerikanska presidentvalet. Man ska möta väljarna. Aftonbladet återger lite underhållande hur de borgerliga partierna instruktioner för detta arbete ser ut. Dock finns det ett grundläggande problem i detta sätt att arbeta. Inte i att knacka dörr utan inställningen till det.
För några år sedan besökte jag det holländska socialistpartiet som vuxit sig till det medlemsmässigt största partiet i Nederländerna med ett växande politiskt stöd. Det är ett parti som gjort en remarkabel resa från en marginaliserad rörelse som mest fanns på universiteten under 1970-talet och som övervintrade under 80-talet. I början av 1990-talet så satte man sig ner och diskuterade. Man såg två alternativ. Antingen lägger vi ner partiet eller så gör vi en omorientering av våra metoder och hur vi formulerar oss. Man lade inte ner verksamheten.
Istället påbörjade man ett långsiktigt arbete med att rekrytera nya medlemmar och bygga upp ett arbete som utgick från människors vardag. Att knacka dörr var givetvis en självklar del i detta arbete. Dock gick man inte ut som man gjort tidigare och delade ut lappar där det stod vad partiet ville göra. Man gick istället ut och frågade vad människor tyckte var viktigt och vilka förändringar som de tyckte var de prioriterade. Detta utgjorde sedan grunden för det arbete som de sedan bedrev såväl lokalt som nationellt.
Det som blev resultatet var att det helt plötsligt dök upp ett parti som pratade om människors problem på det sätt som människor själva beskrev dem. Det ledde också till att man åstadkom många förändringar i det lokala arbetet som ytterligare bidrog till att stärka partiets position som det som såväl lyssnar på människor men också får någonting att hända.
Kritiker försöker ofta hävda att detta arbetssätt skulle leda till er urvattnad populism som agerar kappvändare. Så är dock inte fallet. SP är ett på väldigt många områden mycket radikalt parti som ideologiskt ligger nära vänsterpartiet.
Vad jag vill säga med detta är att knacka dörr kan vara en usel metod om man enbart dyker upp i en valrörelse med ett pålagt leende med glättiga flygblad. Gör man det istället systematiskt för att försöka ge människor en röst att påverka sin egen vardag så kan det vara mobiliserande och stärkande. Det sistnämnda är knappast något som borgarna vill därför nöjer de sig med falska leenden och ballonger till barnen...
Se också Alltid rött alltid rätt
Klimatets nollpunkt
3 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar