Pigavdrag en fråga om makt och återskapandet av ett klassamhälle

Jag lyfte tidigare väldigt kort en debattartikel av Kerstin Fredholm som skrev om pigavdraget på Newsmill igår. Det är en bra artikel men för den som vill gå djupare in i frågan kring de så kallade hushållsnära tjänsterna ska läsa hennes bok Fint hemma. Boken har förvisso några år på nacken men är fortfarande aktuell.
Bakgrunden till boken är att Kerstin utger sig för att vara en städerska som gärna tar jobb i privata hem runt om i Stockholm. Hon utforskar den svarta marknaden för städningen. Den statligt subventionerade marknaden hade ju ännu inte förverkligats. Men det är ju samma principer som gäller. Även om jag själv aldrig jobbat som städare i privata hem så kan jag känna igen mig från alla de år då jag harvade runt på kvällar och helger med att städa offentliga toaletter, idrottshallar, förskolor och fritidsgårdar.
Kerstin skriver i förordet till sin bok:

"I samma ögonblick som jag, förklädd till piga, steg över tröskeln till arbetsgivarnas hem tog jag steget in i en relation byggd på makt och ojämlikhet. De skilda villkoren som vi hade var på ett odramatiskt sätt självklara i vår relation. Det var grunden i vårt kontrakt.
/.../
För nittio år sedan tog Ester Blenda Nordström , journalist på Svenska Dagbladet, jobb som piga på en bondgård i Sörmland, också under falskt namn.
När jag läser hennes texter och jämför våra erfarenheter känns det som ett stillastående samhälle i många avseenden.
/.../
Piga är ett ord som jag värjde mig emot och inte använde innan jag varit ute och wallraffat som Anita Lundin. Det är ett ord sim inte hör hemma i modern svenska men jag upptäckte att verkligheten motiverar ordets existens och fyller det med innehåll än idag."

Boken i sig är till stor del en beskrivning över hur arbetet med att städa hos andra människor ser ut. Det är enkla iakttagelser och beskrivningar som är journalistiskt tydliga. Det är inte några stora teorier kring saken då verkligheten och Kerstins reflektioner kring dessa talar sitt tydliga språk. Flera citat visar på just hur man betraktar de som städar andras hem.

"Man kan uppfatta det som om jag fick ett obegränsat förtroende i vissa hem där jag lämnades ensam och fick inblick i det mest privata. Jag tolkar det tvärtom. I mina arbetsgivares ögon var jag en så obetydlig person att det inte spelade någon roll vad jag såg eller tog hand om. Vad skulle jag kunna göra? En maktlös svartstäderska."

Kerstin gnetar på i månader i rollen som städerskan Anita. Hon beskriver hur toaletterna ska städas, hur hon övervakas och blir kritiserad, får sexuella inviter och så vidare. Städjobb är inte en dans på rosor. Det är hårt och slitit. I min släkt har städerskorna varit många och jag vet hur en kropp kan värka efter ett arbetsliv. Dock hinner inte Kerstin att under sin tid uppleva den fysiska utmattningen. Men hon hinner lära sig att det tal om tillfredsställelse över ett gott utfört arbete som kan leda till någon form av yrkesstolthet inte existerar. Hon skriver:

"Tillfredsställelsen? Jag tycker att all energi, andlig kraft och kreativitet spolas ner i toaletten tillsammans med skurvattnet. Jag hinner precis vad jag ska på fyra timmar. Men det är enahanda. Jag blir lågmäld och deprimerad. /.../ Jag börjar känna mig sliten som Anita. Mentalt men inte fysiskt.
Om städarbetet hade varit vitt avlönat hade inte det förändrat saken? Nej, det skulle snarare legitimera att vissa människor ska ha den här typen av jobb. Det handlar om attityder och människosyn, hur man använder sig av andra människor. Vem ska vara tjänare? Vilka passar bäst till det?"

Pigorna försvann aldrig. De har bara dolts undan. Det har varit svart arbetskraft, flyktingar utan papper, desperata arbetslösa och så vidare som har upprätthållit en yrkeskår som borde vara utrotad. Vi har idag en borgerlig regering som med skattesubventioner och glättiga leenden försöker sälja in pigorna på nytt. Än har de inte lyckats få det allt för etablerat även om de gör sitt bästa för att medelklassen ska steget fullt ut och se möjligheten att klättra än högre på samhällstegen. Kanske inte närmare överklassen men betydligt längre från de längst där nere. Ett klassamhälle måste ha tjänare och för att få tjänare måste de som vill bli tjänade. Det är det samhället som de borgerliga bygger idag.

Pigavdraget måste bort. Tvekar du? Läs Kerstin Fredholms bok. Fint Hemma, Fredholm & Claesson, Stockholm 2005.

Aftonbladet, Kaj Raving, Badlands hyena, DN, Expressen, Peter Andersson, Röda Berget, Storstad, Martin Moberg, In your face, Alliansfritt Sverige, Jöran Fagerlund, Ali Esbati, Jonas Sjöstedt,
Rödgrön , Intressant,