Anpassning av klädstil naturligt men inte förställning

oderaterna har tydligen tagit fram en central klädkod. Man ska undvika slips och pärlhalsband. Man vill uppenbarligen framstå som någonting som man inte är. Det är ju lite underhållande. Men det är ju inte särdeles ovanligt att man i politiska sammanhang funderar över vilka kläder man har eller andra attribut som kan ge konstiga signaler. Man ska ju aldrig förställa sig till någonting man inte är men när man försöker att kommunicera politik så är det ju svårt att göra detta om det man säger inte stämmer överens med det som man utstrålar i övrigt. Att se en moderat i en sliten t-shirt skulle ju knappast ge någon trovärdighet samtidigt som en miljöpartist i kostym tas som lite för uppklädd och tillställd. Det finns tydliga koder för hur man ska klä sig i olika sammanhang.
Själv har jag nog ett klädintresse som nog sträcker sig utöver genomsnittet. Jag gillar dessutom att klä mig på sätt som inte uppfattas som det gängse för en vänsterpartist. Jag gillar t.ex. slips eller kostym. Jag har även en stor förkärlek för amerikanskt östkustmode (Preppy). Det rimmar för många väldigt illa med den förväntade vänsterpartistilen.
Jag anpassar mig ganska ofta i klädsel efter vilken form av tillställning som jag ska delta på. Jag skulle kanske inte sätta mig i en offentlig debatt med min Ralph Lauren-tröja med en stor amerikansk flagga på bröstet (även om den är grymt snygg) så skulle det ju medföra onödiga frågetecken hos den som lyssnar.
Men politiken sitter ju inte i kläderna. I grunden så fixar de flesta människor att se igenom den yta som skapas genom klädkoder. Dessutom blir den risken ännu större om det är påtvingat av någon annan. Jag vet ju har udda man tycker det ser ut i valrörelsen med moderater som går omkring med fula kampanjtröjor som man ser på hela deras hållning att de inte trivs i.
Det är just här vi har problemet med klädregler. Den dagen man tar på sig kläder som man annars inte har så blir det falskt och det genomskådas snart. Att däremot anpassa sig efter tillfället är ju fullt naturligt och borde framförallt kanske tillämpas av mina egna partikamrater som jag ofta har synpunkter på (men de har ju å andra sidan ofta synpunkter på min stil...)

Aftonbladet