Regeringens politik gör oss sjuka!

Att klasstillhörighet är avgörande för vilka förutsättningar man har i livet är på intet sätt en nyhet. Det har länge varit belagt inom vetenskapen att klass och kön avgör en människas möjligheter i livet. Detta har borgerligheten försökt ignorera och förneka på många olika sätt. Debatten kring denna fråga har återigen blossat om när Karneval förlag publicerade boken Lämlikhetsanden på svenska.

Ledarsidor och andra borgerliga aktörer (t.ex. skattebetalarnas förening) har gått till angrepp på boken som kortfattat hävdar att ekonomisk och social jämlikhet gynnar samhällsutvecklingen och gör människor friskare. Jag har dock inte läst boken själv ännu men den ligger på skrivbordet för snar läsning.

Men med anledning av debatten så har Denny Vågerö, professor i Stockholm, skrivit en intressant artikel i SVD idag där han berör frågan. Det som han vilar sina uppgifter mot är inte lösa påståenden som borgarna oftast kommer med utan helt enkelt statistik över hur utvecklingen har varit. Resultaten som han pekar på säger med all önskvärd tydlighet att den politiska inriktning vi har idag med ökande ekonomiska klyftor leder åt helt fel håll.

Vågerö skriver bland annat:

”Hälsovinsten vid en viss ökning av de ekonomiska resurserna är alltså större ju lägre resurser man har från början. De nya resurser som skapas i samhället borde därmed ge högre ”avkastning” i form av hälsa om de disponeras av individer med låga inkomster och förmögenheter än av individer med höga inkomster och förmögenheter.

/…/

Ojämlikhet i ekonomiska resurser bidrar till ojämlikhet i hälsa. Omfördelning av ekonomiska resurser påverkar graden av ojämlikhet i hälsa. Betänk följande: Decennierna före finanskrisen såg vi en gigantisk global omfördelning av inkomster, som av allt att döma fortsätter. Samtidigt, från 1985, ökar skillnaderna i hälsa (mätt som förväntad livslängd) mellan världens länder. Även inom länder sker en sådan långsiktig ökning. Det gäller också i Sverige där män och kvinnor med universitetsutbildning nu lever fem år längre än de med grundskola; en skillnad som växt oavbrutet under tre decennier. Har dessa två tendenser till ökad ojämlikhet något samband?

/…/

Globalt och nationellt växande hälsoklyftor kan ses som vittnesbörd om ett långsiktigt ohållbart samhällssystem; ett problem av samma typ som klimatproblemet eller finanskrisen. Sverige låg förut i främsta ledet när det gäller en bred politik för folkhälsa. Det gäller inte längre.”

Sverige behöver en politik som arbetar för att skapa ett mer jämlikt samhälle. Där måste arbetet föras på flera områden. Det handlar om att skapa en ekonomisk politik som omfördelar resurserna bättre. Vi behöver en hälso- och sjukvård som får en annan politisk inriktning än idag. Vi behöver en välfärd som orienterar sig mer mot de med de största behoven.

Ett första steg i detta arbete, utöver att byta regering såklart, skulle vara att tillsätta en nationell folkhälsokommission med inspiration från WHO:s så kallade Marmotkommission. En folkhälsokommission skulle ha i uppdrag att presentera omfattande förslag till förändringar som skulle leda till en jämlikare hälsa i Sverige.

Med de fakta vi har idag om ohälsans orsaker så är det nog knappast troligt att de borgerliga partierna skulle vara för inrättandet av en sådan. Det mesta av deras politik syftar ju till att öka klyftorna vilket medför försämrad hälsa.


SVD, Ulrika Falk, Alltid rött alltid rätt, HBT-sossen, Storstad, Peter Andersson, Vänstervård