onsdag 7 april 2010

SKL väljer fel väg för kvalitet i skolan

Just nu förhandlar SKL och lärarnas olika fackförbund om ett nytt avtal för landets alla lärare. Konflikten handlar om såväl arbetstid som lön. Det är inte någon ny konflikt. Det brukar vara högt tonläge i lärarförhandlingarna. Debatten skruvades upp ytterligare ett snäpp när SKL:s ledning och förhandlingsdelegation gick ut och "presenterade" ett förslag via ett brev till landets kommuner.
I huvudsak går det ut på att SKL vill ge mer pengar till de som är beredda att ändra sitt avtal vad gäller arbetstid. Från arbetsgivarsidan vill man få ner förtroendetiden och mer tid i skolan. De långa sommarloven försvinner som en konsekvens.
Jag, som vänsterpartiets representant i SKL:s styrelse, har vissa invändningar mot förbundets agerande och utspel. Mina synpunkter är följande:
- Gärna avtal om arbetstiden men det ska ske lokalt i sådana fall. Parterna kan givetvis komma överens men det bör ske efter lokala förutsättningar.
- Gärna mer tid mellan lärare och elever, men det måste bygga på att vi får fler lärare i skolan inte på än mer pressade arbetsscheman för lärarna. Om man vill ha mer tid för lärarna måste man också se till alla de arbetsuppgifter som lärarna har utanför undervisningstiden. Det handlar om individuella utvecklingsplaner, jämställdhetsplaner, likabehandlingsplaner, nationella prov, skriftliga omdömen, samtal med föräldrar, arbetslagsarbete och så vidare. Allt detta (utom skriftliga omdömen) är ju viktiga uppgifter som också måste göras.
- Man kan inte heller bara prata om kvallitet i skolan utan att ta in andra frågor än just lärarnas avtal. Lärarna behöver mer tid med eleverna men det är ju också så att resultaten i skolan försämrats till följd av friskolereformen (enligt skolverket). Likaså behöver vi mer resurser till skolan. Därför är det ju problematiskt att staten kraftigt sänker statsbidragen nästa år.
Det finns mer och säga men det får vänta...

Se också:
Lärarnas tidning, Skolvärden, DN, SVD, Aftonbladet, Rödgrön, Intressant, AB,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Emil, det känns bra att vi har dig i SKL:s styrelse! Som lärare är jag helt ense med dig vad gäller att skolans kvalitétsutveckling måste ses utifrån ett större perspektiv (där lärarnas arbetstider utgör endast en komponent). Detta måste/borde vara utgångspunkten. Mitt intryck är dock att arbetsgivaren går ut med arbetstidsfrågan endast som ett sätt att pressa lärarfacket inför förhandlingarna. Bara det att arbetsgivarna är beredda att betala mer i löner (oklart hur mycket) får mig att ifrågasätta deras intentioner. Inte vill de öka sina utgifter, utan snarare flytta fram sina förhandlingspositioner och erbjuda ett "nollbud" i lönefrågan. Personligen tycker jag att 40-timmars arbetsförlagd arbetstid kan vara på sin (lokala) plats men att indragna lov är desto knepigare, inte minst för att ledigheterna faktiskt är aspekt som gör läraryrket attraktivare (varför hymla om det?)!
Men det är klart, ger de oss fem lax mer i månaden så kan man ju alltid tänka på saken... :)

Zorro

Emil sa...

Jag delar uppfattningen att det i många lägen är att föredra att få till en 40-timmars vecka. det kan skapa bättre förutsättningar på många sätt men för att lyckas med detta krävs det ju en hel del andra förändringar. Inte minst handlar det om skolans resurser och hur många elever varje lärare ska klara av.