Vad gör Linköpings kommun för att minska barnfattigdomen?

Idag lämnade jag tillsammans med Elisabeth Gustafsson från socialdemokraterna in en interpellation till kommunfullmäktige där vi bland annat frågar vad borgarna vill göra för att minska barnfattigdomen i kommunen. Här är interpellationen:

Vad gör kommunen för att minska barnfattigdomen

De senaste åren har andelen fattiga i Sverige ökat med 250 000 personer. De som har det allra svårast ekonomiskt är ensamstående föräldrar. Enligt riksdagens utredningstjänst lever i genomsnitt var fjärde ensamstående med barn på inkomster som understiger 60 procent av medianinkomsten, vilket är måttet på relativ fattigdom.
Den kraftiga ökningen av antalet fattiga de senaste åren saknar motstycke i modern svensk historia. Fattigdomens utbredning är inte någonting som uppstått ur en global kris utan beror till stora delar på medvetna politiska beslut som kraftigt försämrat många människors möjlighet att försörja sig.
De som drabbas hårdast är barnen. Att växa upp under fattiga förhållanden begränsar barnens möjligheter till en god uppväxt och en ljus framtidssyn. Rent konkret handlar barnens fattigdom om att de inte kan få tillräckligt med kläder, inte delta i fritidsaktiviteter, inte få presenter på sin födelsedag, åka på semester eller någonting annat som så många andra upplever som en själklarhet.

Med bakgrund av detta vill vi fråga ansvarigt kommunalråd:
Har du någon uppfattning om hur många fattiga barn finns det i Linköpings kommun?
Hur många barn lever i familjer där man är helt eller delvis beroende av ekonomiskt bistånd och hur har det förändrats under mandatperioden?
Har den borgerliga majoriteten i Linköping några förslag eller åtgärder för att minska barnfattigdomen?


Emil Broberg
Vänsterpartiet
Elisabeth Gustafsson
Socialdemokraterna