Vi har råd med jämlik vård

idag har jag tillsammans med ylva Johansson (s) och Gunvor G Ericsson (mp) en debattartikel på Brännpunkt i SVD. Håll till godo:

Det pågår en ideologisk attack mot den generella välfärden och främst mot det solidariska sjukvårdssystemet. Tongivande debattörer, borgerliga opinionsbildare och tankesmedjor påstår att vi i framtiden inte kommer att kunna finansiera välfärden gemensamt. Välfärden sägs bli så kostsam att det enda sättet att finansiera den är att människor måste betala allt mer ur egen ficka. Det är i själva verket fråga om politisk vilja och politiska prioriteringar.

Det är sant att vi lever längre och att vi blir allt fler äldre. Det är en enorm framgång för vårt samhälle. Sverige är ett rikt land med välutbildad arbetskraft och stor potential. Att då utgå ifrån att vi i framtiden inte skulle kunna ta ansvar för en gemensam finansiering av skola, vård och omsorg av hög kvalitet och med hög ambitionsnivå för alla, är inget annat än ett försök att hitta en täckmantel för låga välfärdsambitioner och stora skattesänkarambitioner.

Problemet med finansieringen av välfärdstjänster är inte att det saknas resurser i vårt samhälle. Det handlar om människors möjligheter till arbete och på vilket sätt resurser fördelas till välfärden. Den borgerliga regeringen har under bara de tre senaste åren sänkt skatterna med närmare 100 miljarder kronor, vilket främst gynnar de med stora inkomster och förmögenheter.

Samtidigt som regeringen har sänkt skatterna har de öppnat för en ”välfärd light” som bygger på marknadslösningar där privata pengar går före behov.

•Privatbetalande patienter kan köpa sig förtur inom den offentligt finansierade sjukvården utan att de har medicinska skäl till det.

•Privata utförare inom bland annat vården kan sälja extra tjänster inom ramen för den offentligt finansierade vården och omsorgen. Det öppnar för en tudelning av vården och omsorgen som leder till att det blir plånboken och inte behoven som styr.

•Vårdföretagen kan etablera sig där det är mest lönsamt, inte där behoven finns. Företagen kan välja de mest lönsamma och friska patienterna.

Denna politik hotar den gemensamt finansierade välfärden. Det långsiktiga syftet är tydligt: att begränsa det offentliga åtagandet. Det leder till en gemensam välfärd som endast innehåller ett begränsat basutbud vilket skapar ett tryck för att betala extra privat för att få en välfärd av god kvalitet. Vi accepterar aldrig en sådan utveckling i Sverige.

För det första; jobben är centrala för välfärdspolitiken. Fler jobb ger stark ekonomi och möjlighet att utveckla välfärden. Varje människas arbetsinsats behövs. Vi har inte råd med dagens höga arbetslöshet. Regeringens misslyckanden inom jobbpolitiken är ett av de största hoten mot välfärden.

För det andra; vi måste främja hälsa och arbeta förebyggande för att förhindra sjukdom och hjälpbehov i framtiden. Trots att hälsan generellt har förbättrats i Sverige, har de socioekonomiska skillnaderna i hälsa ökat. Vi vill tillsätta en folkhälsokommission med parlamentarisk förankring och deltagande av forskare, experter och aktiva inom folkhälsoområdet. Syftet bör vara att lägga förslag som kan förbättra folkhälsan och minska hälsoskillnaderna och på så sätt få en effektivare användning av resurserna så att de räcker till fler.

För det tredje; Sverige har varit framgångsrikt när det gäller innovationer som har bidragit till att effektivisera vården och omsorgen. Några exempel på detta är läkemedlet Losec och rullatorn som ökar livskvaliteten för många samtidigt som samhället sparar resurser. Vi vill därför inrätta en innovations- och produktivitetsdelegation för välfärden. En rödgrön regering kommer att bjuda in forskare, näringsliv, innovatörer för att för att utveckla framtidens välfärd.

Privata försäkringar och gräddfiler hör inte hemma i den offentligt finansierade välfärden. Det är vare sig effektivt eller rättvist. Med marginell egen privat insats kan man ta skattemedel i anspråk som annars skulle gå till dem som har störst och mest akut behov, vilket ökar klyftorna mellan människor. Det blir plånboken, inte behoven som avgör vilken vård man får.

Vi har fortfarande tid att planera och förbereda oss för framtiden. De demografiska förändringar som kommer att påverka välfärdens kostnader inträffar på 15 till 20 års sikt. Hur välfärden ska finansieras avgörs av värderingar och politiska beslut – här och nu. För en rödgrön regering kommer välfärdens framtida finansiering att vara en av huvuduppgifterna.

EMIL BROBERG (V) GUNVOR G ERICSON (MP) YLVA JOHANSSON (S)

arbetsgruppen Välfärd och Rättvisa