Jag kan inte låta bli att klippa in en liten text från senaste numret av Flamman med anledning av debatten kring Ship to Gaza. Det är tänkvärt i debbatten:
Massakrer
I den bakvända nyhetsrapporteringens tidevarv ska man nog inte bli förvånad över att Israels försvarsadvokater och den israeliska regeringens talesmän snabbt är ute och försvarar sig med att ”vi blev attackerade”. Men, förutom att de inte hade på båten att göra, är det verkligen ett rimligt svar att döda folk på löpande band om de nu blev det?
Men nästan alla massakrer försvaras av att någon i ett demonstrationståg kastat en sten eller skadat en polis. Minns Teheran senast förra året när hela den iranska regimens försvarslinje handlade om en polisman som ”lynchats av en mobb”. Gjorde det repressionen mot demonstranterna rättfärdig?
Innan Sovjetunionens inmarsch i Ungern 1956 förekom en hel del brutalt våld mot, också mord av, regeringsfolk. Få tycker trots det idag att det var berättigat att slå ned den revolten med våld.
Det behöver inte vara så grovt som mord. Innan Sharpeville-massakern i Sydafrika sade sig vissa av poliserna sig ha hört ett skott. Men genomgående är att en förevändning alltid hittas av den makt som massakrerar civila.
Alltså, förutom att hela blockaden är olaglig, att vattnet kommandosoldater utförde sin massaker på inte är israeliskt och att uppgifter finns om att israeliska flottans båtar sköt skarpt redan innan de bordade skeppet : inte kan väl någon anse att om det fanns aktivister som gjorde motstånd med köksknivar och slangbellor så rättfärdigar det detta?
Jonas Thunberg
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar