FP inspireras av Karate Kid

Folkpartiet lanserar sina valaffischer. De har bland annat tagit inspiration från Karate Kid. Ett syfte som uppenbarligen ska vara lite roligt. Det är det ju nästan. Men det är ju också talande för hur folkpartiets politik ser ut. Syftet med Karate Kid liknelsen är att lyfta fram lärlingsplatser.
Men det jag undrar över om folkpartiets infoavdelning verkligen har tittat på Karate Kid. Om de har det var det nog länge sedan de såg filmen och funderade över dess budskap om det just är relationen mellan lärling och mästare som man vill inspireras av.
Själv är jag uppvuxen med Karate Kid. Det är nog inte någon överdrift om jag sett den femtio gånger. Jag kan de flesta replikerna utan och innan. Det var ju en bra film för en tolvåring. Då.
För om man funderar över vilken relation som Daniel (den mobbade killen som ska lära sig att slåss) och Miyagi (han som ska lära Daniel att slåss) har så är den inte särdeles ideal. Daniel får ständiga uppdrag med arbetsuppgifter som han inte förstår och som innebär hårt slit. Han får inte någonting betalt för arbetet han utför heller. Utom möjligen den kunskap han får.
Det kanske är detta som just är essensen i den folkpartistiska politiken. Ungdomar är en billig arbetskraftsreserv som ska kunna utnyttjas till låga löner just för att de är ungdomar. Problemet är ju dock att man inte har lägra hyra eller telefonräkning för att man är ung. Maten tenderar inte heller att bli billigare så varför ska man ha sämre betalt för sitt arbete.
Vid närmare eftertanke så är det kanske just detta som folkpartiet vill förmedla med sin Karate Kid-affisch. En gammal unken syn på relationer i arbetslivet och skolan där läraren ger order och eleven lyder utan att ifrågasätta. Där arbetsinsatser värderas olika beroende vilken ålder man har. Karate Kid spelades in på 80-talet. Folkpartiet verkar dock leva kvar i 50-talet.