- Han ser dem inte. Med andra ord har han inte heller någon politik för dem.
Detta sade centerns Maud Olofsson i partiledaredebatten med Göran Persson i juni 2006. Frågan hon då talade om var arbetslösheten bland ungdomar. Inspirerad av detta uttalande funderade jag lite kring barnfattigdomen som de borgerliga partierna inte pratar om. Detta trots att den ökat kraftigt sedan de kom till makten 2006. För fram till just det borgerliga maktövertagandet så minskade barnfattigdomen under hela 2000-talet. Detta förändrades dock snabbt när de borgerliga kom till makten. Då ökade barnfattigdomen lavinartat.
Har då de borgerliga någon politik kring barnfattigdomen. Jag söker på deras hemsidor för att finna svar.
När man söker på centerns hemsida hittar man inte någonting som centern tycker utan enbart en länk till ett ”alliansdokument” som jag återkommer till. Centern har således med Mauds retorik inte någon politik för att bekämpa barnfattigdomen.
En sökning på moderaternas hemsida ger faktiskt inte ens en träff på gemensamma dokument. Då har alltså inte heller någon politik för att bekämpa barnfattigdomen.
Kristdemokraternas hemsida ger tre stycken träffar när man söker på barnfattigdom. Inte någon av länkarna fungerar. Dock ger det inte något större intryck av att de har någon vidare politik inom området. De dokument som länkas är: Ett tryggare Ludvika – för barnens skull, Ett tryggare Gagnef – för barnens skull och Ett tryggare Västmanland – för barnens skull. Det är inte så mycket politik för att bekämpa barnfattigdomen hos KD heller. Kanske i Ludvika och Gagnef men länken fungerar ju inte.
Folkpartiet är lite mer spännande. Här får man ganska många träffar på barnfattigdom. Den sista är dock daterad i december 2006. Men då skriver riksdagsledamoten Agneta Berliner:
I dagarna kom också Rädda Barnens rapport ”Ensam är fattig”. Den visar att 116.000 barn i Sverige lever i en ekonomiskt utsatt situation som ger dem en betydligt sämre start i livet än den start vi vill att barn ska få. Sämre möjligheter givetvis till kläder och fritidsaktiviteter. Skammen över att inte ha råd. Bristen på ekonomisk buffert. Och på ett fungerande nätverk. Rapporten behandlar mest de skillnader som en låg levnadsstandard ger upphov till. Redan det är illa nog. Det är dessvärre inte alltför svårt att själv dra ut konsekvenserna. Sämre mat ger sämre hälsa. Svårigheter att hänga med i skolan. Utsatthet ökar risken för att hamna i kriminalitet.
Det finns mycket kvar att göra. För att julen verkligen ska bli alla barns högtid. Och för att resten av året ska bli den bekymmerslösa tid som vi önskar barnen.
Det är ju välskrivet och jag håller med allt som hon säger. Men man undrar ju över vart folkpartiets politik mot barnfattigdomen tog vägen när de kom till makten. Från deras hemsida verkar den ha försvunnit. Och detsamma verkar ju gälla på alla andra områden. Det kan ju te sig märkligt eftersom fattigdomen har ökat under deras tid i regeringen. Men det kanske också är talande.
Det dokument som Centerpartiet länkade till var som jag skrev ovan ett gemensamt dokument för hela alliansen. Det var ett uppdrag till en arbetsgrupp som ska arbeta med familjepolitik för alliansen fram till valplattformen. De ska på något sätt lyfta barnfattigdomen som de menar är ett problem. Dock använder de gamla siffror och diskuterar ju inte alls orsaker eller att det har ökat under deras tid vid makten. Så det ska ju bli intressant om de kommer att presentera någon politik inom området och vad deras analys då blir.
Hur står det då till på den andra kanten? Miljöpartiet ligger inte direkt i framkant vad gäller detta med enbart två träffar. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har desto fler träffar av olika karaktär. Vänsterpartiet har flera rapporter som visar på utvecklingen med barnfattigdomen.
Detta är ju inte någon heltäckande analys över problemet med den ökande barnfattigdomen. Men det gr en fingervisning om hur partierna prioriterar frågan. Den som inte skriver om den har antagligen inte heller någon politik för att minska den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar