De senaste åren har barnfattigdomen i Sverige vuxit allt snabbare. Det är inte någon slump. Det är ett medvetet resultat av den borgerliga regeringens politik. De är dessutom mycket medvetna om detta och de är inte beredda att göra någonting åt det. Det kan vara en av de största skamfläckarna i vårt samhälle. För det går att komma åt barnfattigdomen bara man vill. Det vill inte borgarna.
Enligt riksdagens utredningstjänst lever i genomsnitt var fjärde ensamstående med barn på inkomster som understiger 60 procent av medianinkomsten, vilket är måttet på relativ fattigdom.
I Linköping lade jag för flera år sedan en motion som handlade om att ge de sämst ställda barnfamiljerna en lite förbättrad ekonomisk situation. Mitt förslag var att även de som lever på ekonomiskt bistånd skulle få tillgodoräkna sig den höjning av barnbidraget som genomfördes 2006. Då sade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern också ja till mitt förslag.
Av olika skäl har kommunen inte behandlat min motion förrän nu och då har Centern ändrat sig. De vill inte längre göra denna justering av det ekonomiska biståndet. Någon motivering har vi ännu inte fått. Kanske kommer vi bli upplysta av centerpartiets kommunalråd Muharrem Demirok om varför det är viktigt att öka klyftorna och se till att de fattigaste förblir fattiga.
Det som är tydligt är att det borgerliga styret i Linköping inte är intresserade av att stärka de fattigaste barnen. Därför behöver såväl Linköping som riket i sin helhet en annan politisk inriktning som faktiskt hjälper människor och som på allvar kan minska fattigdomen i vårt land.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar