I morgon fyller vi torget i Linköping

Det rapporteras nu om tusentals demonstranter och deltagare vid manifestationer runt om i landet. Bilderna från Sergels torg i Stockholm visar ett överfullt torg som jag aldrig sett det tidigare. Jag har ändå varit med i många demonstrationer där de senaste femton åren och har nog aldrig sett så mycket folk.

Vi får hoppas att vi kan fylla Stora torget i Linköping till bredden i morgon klockan 17.00. Stödet till Ship to Gaza måste fortsätta.

Samtidigt rapporteras det om att flera svenskar nu fängslats i Israel och att vänsterpartisten Dror Feiler är skadad. Flera andra svenskar vet man inte var de befinner sig enligt medierna.

Många uttalar sig i medierna. Det är uppenbart att regeringen inte tänker agera på annat sätt än att i ord fördöma Israel. Det kommer krävas betydligt kraftfullare åtgärder. En första borde vara att avbryta allt militärt samarbete med Israel. Det kan väl inte vara rimligt att Sverige medverkar till en militär organisation som använder våld mot Svenska fredsaktivister.



Aftonbladet, DN, SVD, Expressen, Homo politicus, Jöran Fagerlund, Eva-Britt Svensson, Lasses bildblogg, Rödgrön, Intressant?

Rödgrön utrikespolitik skulle göra skillnad!

En rödgrön regering skulle göra skillnad vad gäller Sveriges politik gentemot Israel och deras ockupation av Palestina. Punkterna nedan är hämtade från den rödgröna överenskommelsen kring utrikespolitiken:

En rödgrön regering kommer efter valet 2010 att:
•
Ta avstånd från Israels ockupationspolitik och kräva att man drar sig tillbaka från ockuperade palestinska områden.
•
Kräva att Israel häver blockaden mot Gaza och upphör med all bosättningsaktivitet på Västbanken och i Östra Jerusalem.
•
Verka för att Israel upphör med det folkrättsvidriga byggandet av muren på ockuperat palestinskt område och för att Haagdomstolens utslag från 2004, som olagligförklarar densamma, efterlevs och genomförs.
•
Verka för att alla parter i framtiden kommer delta i fredsförhandlingar på lika villkor.
•
Upphöra med allt försvarsrelaterat samarbete mellan Israel och Sverige, kalla hem den svenska militärattachén i Tel Aviv och inte bedriva någon form av vapenhandel med Israel.
•
Kräva av Hamas och de övriga palestinska parterna ska respektera ingångna avtal, avstå från våld och erkänna staten Israels rätt att existera.
•
Verka för att den planerade uppgraderingen av förbindelserna mellan EU och Israel inte kommer till stånd så länge Israel inte uppfyller sina förpliktelser enligt såväl associationsavtalet som internationell lag samt genomför en verklig förändring på marken när det kommer till respekt för mänskliga rättigheter, inte minst på de ockuperade områdena, och folkrätten.
Inom EU medverka till att val kan hållas i hela Palestina under trygga och rättvisa former samt kräva att EU tydligt gör klart att valresultatet kommer att respekteras av unionen och att en kommande demokratiskt vald palestinsk regering, oberoende politisk sammansättning, kommer att erbjudas konstruktivt samarbete med EU.
•
Inom ramen för EU kräva att Israel lever upp till sina åtagande rörande mänskliga rättigheter i det nuvarande handelsavtalets andra kapitel.
•
Vara beredd att delta med FN-mandaterad fredsfrämjande trupp i området och arbeta för att förutsättningar för detta ska skapas.

SVD, SVD2, Expressen, Aftonbladet, AB2, AB3, DN, Rödgrön, Intressant?

Stöd Ship to Gaza - torgmöte i Linköping

Tisdag 1/6 klockan 17.00 arrangerar vi ett torgmöte på Stora torget i Linköping för att protestera mot Israels attack på Ship to Gaza.

Mer information kommer!

Moderat hyllar mördandet

Högern rycker nu ut och visar sitt rätta ansikte. Moderata ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman skriver: "Det är lättande att Hamas nu inte får det besök de hade förväntat sig. Det är en seger för hela Gaza!"
Vad är det för fel på killen. Visst har vi gott om Israelvänner som ser genom fingrarna på terror och våld mot den Israeliska befolkningen. Men detta är ju vansinnigt. Men det visar kanske också upp den borgerliga synen på mänskliga rättigheter och det oreserverade stödet till den Israeliska ockupationen.

Scaber nestor, Alliansfritt Sverige, SVD, Intressant?, Rödgrön,

Bryt alla kontakter med Israel

Israelisk militär hävdar att de mördat i självförsvar. Låter inte så troligt. Men å andra sidan är väl den Israeliska definitionen av självförsvar att det är ok att mörda alla som inte tycker som den Israeliska regeringen och protesterar mot detta.

Om man bordar båtar på internationellt vatten med specialutbildad militär som skjuter ihjäl människor så kan detta knappast betraktas som självförsvar. Lika lite som den amerikanska massakern i Song My kan betraktas som självförsvar kan det Israeliska mördandet betraktas som detta.

Det internationella samfundet med USA och EU i spetsen kommer ju knappast komma med mer än om möjligt några skarpa fördömanden. Vilket känns helt bisarrt. Sverige borde ju i detta läge göra alla tänkbara markeringar mot Israel och avbryta allt internationellt samarbete. Lika lite som Sverige ska ha utbyta med stater som Nordkorea så borde vi inte ha något utbyta med Israel.

SVD, DN, AB, Intressant?, Rödgrön

Israel - skurkstat no 1

Rapporteringen om att Israel har bordat och mördat fredsaktivister på internationellt vatten är helt horribelt. Vi vet att Israel är kapabelt till det mesta när det gäller att hålla det palestinska folket i nöd och under förtryck. Dock är det ändå så att jag när jag tar del av rapporteringen är djupt chockad över att de nu verkar ha mördat människor.

Det finns nog få sätt att markera mot Israel som gör att de lyssnar. De har inte några som helst ambitioner att värna mänskliga rättigheter eller respektera internationell lag. Israel visar ännu en gång att de är ett land som förtjänar allt förakt. Det finns inte några ursäkter för deras agerande.

Vad som behövs är ju en total internationell bojkott av Israel. Det behövs också ett utvidgat stöd till den palestinska befolkningen. Gränserna till Gaza måste öppnas och här har Egypten ett stort ansvar. Även mot regimen i Kairo borde man sätta internationell press för om Israel vägrar att ge med sig så har faktiskt även Egypten ett stort ansvar.

Israel är ett land med en regering som mördar och förtrycker. Det är faktiskt förvånande att det Israeliska folket verkar sluta upp bakom en sådan regering. Därför måste även den Israeliska fredsrörelsen, den som ännu lever, stödas och hjälpas.

Frågan är också vad den svenska regeringen kommer att göra. Bildts menlösa uttalande "- Mindre bra är väl ett understatement. Svaret är uppenbart." Duger ju knappast om man vill visa att man står upp för internationell lag och mänskliga rättigheter.

I all denna upprördhet så blir det ju också tydligt på hur världen reagerar när det är andra än Palestinier som blir mördade. Detta händer ju på regelbunden basis utan att omvärlden reagerar nämnvärt.

DN, Högberg, In your face, Jonas Sjöstedt, Aftonbladet, Roda berget, Peter Andersson, SVD, Svensson, SVD2, Lasses, Expressen, Intressant?, Rödgrön,

Privata monopol logisk utveckling av privatisering

Snacka om ironi. Sverige hade tidigare ett statligt bolag som bedrev telefoni. Detta för att det var rimligt att ta ett gemensamt ansvar för infrastrukturen. Detta såldes ut, marknaden avreglerades. Den mobila telefonin har medfört att alla operatörer (i stort sett) har byggt upp separata system och strukturer. Kostnaden för dessa är parallella system är stora. Nu kommer det ett stort riskkapitalbolag och vill köpa upp alla operatörers nät. Man ser nämligen stora möjligheter till effektivisering och samordning vilket givetvis skapar vinster.
I Sverige riskerar vi därför att gå från ett gemensamt demokratiskt styrt monopol via privatisering och avreglering till ett privat monopol. Detta privata monopol kommer ju givetvis inte att gynna oss som ringer utan är ju ett naturligt sätt för ett kapitalistiskt system att organisera en produktion för att skapa bästa möjliga vinst.
Om nu detta skulle bli fallet så är ju telecommarknaden ytterligare ett lysande exempel på att privatiseringar och avregleringar inte gynnar vanliga människor utan enbart de stora företagen. Frågan är bara när detta kommer gå upp för alla när det gäller den senaste avregleringen som gäller apoteken.

SVD, Intressant?

10 punkter för en bättre hälso- och sjukvård

Vänsterpartiet antar idag ett nytt hälso- och sjukvårdspolitiskt program. Det är ett bra och progressivt program. Partistyrelsen hade den stora diskussionen igår men det återstår några mindre ändringar att ta ställning till under förmiddagen. Här är dock mina tio mest prioriterade frågor i programmet.


1. Mer resurser till hälso- och sjukvården
Vården behöver mer resurser. Vi arbetar därför för att öka statsbidragen till kommuner och landsting vilket ger mer resurser till hälso- och sjukvård

2. Stoppa privatiseringarna
Vi vill införa en stopplag som förhindrar fortsatta privatiseringar av hela eller delar av sjukhus. Skattemedel ska gå till hälso- och sjukvård, inte vinster i privata företag.

3. Avskaffa fri etablering
Den borgerliga regeringen har infört en ny lag, Lagen om valfrihetssystem, som ger privata företag rätt att fritt etablera verksamhet och få betalt med skattepengar för detta. Denna lag vill vi avskaffa.

4. Återupprätta folkhälsopolitiken
Den borgerliga regeringen har retirerat från folkhälsoarbetet och allt mer individualiserat synen på hälsan. Vi vill höja ambitionerna kraftigt under mandatperioden. Vi vill tillsätta en bred kommission som ska arbeta fram förslag på hur man kan lägga grunden för en jämlik folkhälsa.

5. Stärka kommunernas roll
Kommunerna har en viktig roll att spela inom hälso- och sjukvården. Detta gäller inte minst inom vården för de äldre. Vi vill se till att kommunerna får de möjligheter de behöver för att kraftigt kunna höja ambitionerna inom äldreomsorgen.

6. Förbättrad tandhälsa
Tandhälsan måste förbättras. Vi vill på sikt att tandvården ska vara en del av den övriga hälso- och sjukvården. De närmaste åren ska vi flytta oss närmare detta mål genom att förbättra tandvårdsförsäkringen genom att fler ska omfattas av fri tandvård liksom att kostnaderna för den enskilde ska minska.

7. Vård till asylsökande och papperslösa
Alla som vistas i Sverige ska ha rätt till sjukvård. Verksamheter som vänder sig till exempelvis gömda flyktingar och som garanterar anonymitet i samband med vård skall erhålla statsbidrag som täcker kostnaderna.

8. Offentlig läkemedelsproduktion
För att säkra framtidens läkemedelsförsörjning och förhindra en orimlig kostnadsutveckling ska vänsterpartiet verka för att det byggs upp en offentlig läkemedelsproduktion.

9. Jämlik och jämstäld vård
Alla ska få en likvärdig vård oavsett klass eller kön. Så är det inte idag. Vården förstärker idag skillnader i ohälsa genom att behandla människor olika. Detta måste motverkas.

10. Fokus på HBT-personers ställning i vården
HBT-personer (homo- och bisexuella och transpersoner) har ofta en utsatt situation i vården. Detta gäller inte minst bemötandet där det krävs en ökad kompetens för att garantera alla en likvärdig vård. Det finns också en rad diskriminerande avgifter och regler (olika avgifter för insemination och förbud mot homosexuella män att lämna blod t.ex.) som måste bort.

Moderaterna vill öka vinsterna i privata förskolor

Stockholsmoderaterna vill ändra reglerna för förskolan. De vill ta bort det tak som idag reglerar hur många barn det ska få finnas i varje barngrupp. Centern håller också med. De menar att det är dåligt mått på kvalitet. Dock är det oklart vad de menar skulle vara kvalitetsmåttet som de vill använda istället.
Det är förvisso rätt att barngruppernas storlek inte är det enda måttet på kvalitet. Men det är ett mycket viktigt. Andra mått är ju givetvis personaltäthet, personalens utbildningsnivå/kompetens, lokaler och yttre miljö, tillgång till specialkompetens och så vidare.
Jag har rätt bra erfarenheter av förskolan de senaste åren då jag har tre barn som går eller precis har gått i förskolan. Vi har även hunnit med att pröva några olika förskolor som med ett undantag har hållit en bra kvalitet och vi har känt oss nöjda. Dock fanns det en förskola där vi inte hade barnen så länge. Där var barngruppen större än på de andra och personalen var inte i så stor utsträckning utbildade förskolelärare utan var främst barnskötare. Redan på inskolningen av barnen fick vi klart för oss, direkt uttalat av personalen, att verksamheten för de små barnen mest handlade om förvaring och inte så mycket annat. Inte så betryggande som förälder att få höra detta s0m i huvudsak var ett resultat av för stora barngrupper.
Moderaternas vilja att slopa taket för hur stora barngrupperna är nog inte kopplat till att de värnar kvaliteten i förskolan. Jag skulle snarare tro att de vill förbättra möjligheterna för de privata företagen som driver förskolor att öka sina vinster. Varje nytt barn som en förskola tar emot ger mer pengar i kassan och ger ju bättre möjligheter att plocka ut mer av våra skattepengar i höga chefslöner eller utdelning till ägarna.
Förskolan är viktig. Den moderata vägen är helt fel väg att gå. Vi behöver varken större barngrupper eller mer vinster i fickorna på ägarna till privata förskolor. Vi behöver gå den andra vägen. Mindre barngrupper och att alla satsade pengar ska gå till barnens verksamhet.

SVD, Intressant?, Rödgrön

Nyvald vice ordförande och verkställande utskott

Vänsterpartiet har nu valt ny vice ordförande, partisekreterare och ett nytt verkställande utskott.
Partisekreterare är: Anki Ahlsten
Vice parti ordförande är Alice Åström
Övriga i verkställande utskottet är:
Ulla Andersson
Hans Linde
Marianne Ericsson
Rosanna Dinamarca
och så Lasse Ohly så klart.

Intensivt partistyrelsemöte väntar

Idag, fredag, har vänsterpartiets nyvalda partistyrelse sitt första möte. Det kommer att bli intensivt med många viktiga beslut och ställningstaganden. Vi ska bland annat välja vice partiordförande och verkställande utskott. Vi ska anta ett hälso- och sjukvårdspolitiskt program liksom att vi ska ta ställning till några uppgörelser med S och MP. Utöver detta tillkommer planering av valrörelse och andra småsaker. Dock ska det som alltid bli spännande och roligt med denna typ av möten.

Jag återkommer med rapporter...

Är det skdligt med överskott, låg arbetslöshet och rimligt fungerande välfärd

Det mobiliseras nu från alla håll och kanter för att motarbeta den rödgröna politiken som presenterades i den gemensamma budgeten för några veckor sedan. Ibland blir det ju lite fånigt. Någon form av professor, Lodin, skriver idag på DN-debatt att den rödgröna skattepolitiken är ett hot mot samhällsekonomin. Anledningen skulle var de höjda skatter som föreslås.
Det kanske är läge att Sverige inför någon form av kvalitetskriterier för att få bli professor. Bilden man får av en människa med det titeln är ju att den skulle vara hyfsat smart. Denna Lodin verkar dock inte tillhöra den skaran. Eller så är han helt enkelt moderat (och det behöver ju i och för sig inte vara någon motsättning).
De relativt små skattehöjningar som de rödgröna föreslår är ju betydligt lägre skatter än vad vi hade 2006. Trots detta hade vi bättre finanser, lägre arbetslöshet och mer resurser till välfärden än nu. Nu bekostar vi skattesänkningar med lånade pengar, arbetslösheten är gigantisk och välfärden har klämts åt allt hårdare. Hur kan den nuvarande politiken vara bättre för samhällsekonomin. Jag har svårt att se det i alla fall.

Kampen om medelklassen stärker högern

Det finns all anledning att känna oro inför den politiska debattens utveckling. Allt fler tenderar att fokusera på storstadens medelklass som den allra viktigaste väljargruppen. Jag antar att föreställningen är att detta är en i storstäderna relativt stor grupp med stora resurser. Det är också den grupp som tenderar att vara rörlig mellan blocken. Därför blir den extra attraktiv i den ibland problematiska politiska logiken som handlar mer om att vinna tillfälliga opinioner snarare än att bygga ett annat samhälle.

Socialdemokraterna har tydliga och uppenbara problem att skapa en politik som de känner sig trygga med. Det verkar som att det råder någon form av inbördeskrig i Stockholm där olika företrädare i omgångar dels anklagar ledningen för att gå till vänster och dels går ut och stödjer stora delar av den borgerliga politiken. Den senaste tidens debatt om fastighetsskatten är väl ett bra exempel på detta.

Frågan är dock vad fokuseringen på storstadens medelklass för med sig för politiken som helhet. Det resulterar givetvis i en orientering höger ut i den politiska debatten vilket är problematiskt. Dock tror jag att de värsta konsekvenserna är att alla som inte tillhör denna utvalda grupp känner sig allt mer främmande för politikens innehåll.

Den som är arbetslös i Finspång känner knappast någon oro för att fastighetsskatten för någon med ett taxeringsvärde på 4 miljoner får betala några tusen mer per år i skatt (finns det ens något hus i Finspång med sådana värden?) eller om man vill bevara avdraget för hushållsnära tjänster. Det finns ju nästan inte någon möjlighet till identifikation med politikens innehåll alls för denna grupp om debatten fortsätter.

Resultatet kan ju då bli att det man i den politiska världen tror sig kunna vinna i storstadens medelklass går förlorad ute i landet. Antingen får man folk att lägga sig på sofflocket för att de enbart känner främlingskap inför politikens agenda eller så kommer det någon annan politisk kraft och fångar upp denna frustration. De krafter som lyckas med detta är ofta de rasistiska och främlingsfientliga krafterna. Sverigedemokraternas bästa vänner är storstadspolitikerna som vurmar för medelklassen. Det stärker bilden av att det är ett vi mot dom. Vi som känner oss utanför och oönskade mot de som är etablerade och har det bra i storstäderna. Då är det inte integrations eller flyktingpolitiken som för in folk till extremhögern utan just det faktum att det inte finns någon annan som sätter ord på den verklighet som allt för många lever under.

Socialdemokraterna kommer inte att släppa kampen om medelklassen. Miljöpartiet har antagligen inte mycket att hämta utanför medelklassen. Kan vänsterpartiet fylla luckan och möta utmaningen att skapa ett politiskt alternativ som når ut med budskapet om solidaritet och rättvisa för alla? Idag ser det inte ut som att vi lyckas. Detta måste förändras. Annars kommer kampen om medelklassen döda möjligheterna att bygga ett rättvisare Sverige.

SVD, Aftonbladet, DN, Peter Andersson, Röda berget, Moberg, Ulrika Falk, DN2, Svensson, Intressant?, Rödgrön

KD, politiken och det naturliga med djursex

Kristdemokraterna är nog ett parti som är lite vilset. De presenterar nu ett antal förslag som de ska ta på sitt riksting i Örebro. Svenska dagbladet rapporterar om att i grunden handlar det om att Kristdemokraterna vill att politiken ska träda tillbaka inom flera områden. Dock verkar det finnas en del kritiker som inte anser att KD går tillräckligt långt men det är lite svårt att förstå vad den egentligen består i utifrån rapporteringen.
På KDs egen hemsida har de lagt upp ett pressmeddelande från deras gruppledare i riksdagen Stefan Attefall. I detta säger han bland annat:

- Allt är inte politik och allt ska inte vara politik. Kanske verkar det alltför självklart för att behöva upprepas, som något de flesta skulle hålla med om. Men så är det inte. Tvärtom har svensk politik under lång tid präglats av motsatsen – att allt är politik.

Sedan radar de upp ett antal exempel på områden där politiken ska ta mindre utrymme. Ett sådant är familjepolitiken. Attefall säger:

- Tvångsdelad föräldraförsäkring är något som vi som kristdemokrater säger nej till. Hur familjer ska leva sina liv är inget som politiker ska bestämma över, och vi ska framförallt inte reglera hur många dagar mamma eller pappa ska vara hemma med sina barn. Föräldrarna är myndiga nog att avgöra detta själva. Här ska politiken backa helt.

Det är ju intressant att just KD nu driver denna väldigt tydliga linje om politikens tillbakadragande inom många områden. Men vi vet ju att så agerar de ju inte riktigt alltid. Om politiken helt ska backa från familjepolitikens område varför ska man då inte låta homosexuella par få adoptera eller gifta sig. Varför ska man arbeta för restriktivitet inom abortpolitiken och så vidare.
Det hela blir ju roligt att de presenterar en linje om att politiken ska styra mindre samtidigt som de presenterar förslag som handlar om att staten ska gå in och detaljstyra till exempel äldreomsorgen. Mycket inkonsekvent. Från vilka områden ska politiken dra sig tillbaka helt. Familjepolitiken lyfter de ju själva fram men det stämmer ju inte med deras egen politik. De vill u inte ta bort föräldraförsäkringen, skattefinansierade förskolor, vårdnadsbidrag, barnbidrag och så vidare. Det kanske låter fint med politikens tillbakadragande i vissa högeröron. Men frågan är vad de egentligen menar. Om de nu menar någonting utöver en massa tom retorik.
Det finns ju också ett annat exempel på att även KD har förmåga att göra politik av allt. Det är ett något gammalt klipp från GP där en kvinna från KD diskuterar en konstutställning i Allingsås konsthall. Det är ytterst underhållande (nästan i nivå med Eskil Erlandssons debatt i riksdagen).



SVD, Högberg, DN, Intressant?, Rödgrön,

Bild till hushållsutskicket

Förra veckan samlade vi ihop ett gäng framträdande vänsterpartister i Östergötland för fotografering inför valet. Några av bilderna kommer att användas i hushållsutskicket som går ut till alla hushåll i Östergötland med valsedlar och information om vänsterpartiet. Jag ska vara med på bild tillsammans med vår riksdagsledamot Torbjörn Björlund från Norrköping. Bilden ser ut som ovan...

Vänsterpartiet föreslår sänkta arvoden i Linköping

Vänsterpartiet röstade idag för att man skulle sänka arvoden till politiker kommande mandatperiod i Linköping. Inget annat parti röstade för denna förändring utan gick gemensamt på linjen om fortsatt höga arvoden. Vänsterpartiet försökte hitta en kompromiss där vi föreslog att ett heltidsarvode skulle vara 46 000 kr per månad vilket fortfarande är väldigt mycket pengar. Dock är det en sänkning med 12 300 kr jämfört med det förslag som de andra partierna röstade igenom.

Sprututbytesprogrami Östergötland

Landstingsstyrelsen idag kommer inte bara att behandla budgeten för kommande år. På dagordningen står också vänsterpartiets motion om att införa ett sprututbytesprogram för missbrukare i Östergötland. Motionen har besvarats så välvilligt som det bara går och ett arbete kring detta pågår nu. Det känns bra att vi får en mer human inställning till narkomaner även i Östergötland.

Dock återstår och se vad den borgerliga alliansen är beredda att göra då missbruksvården redan idag är eftersatt. Dock har vi från den rödgröna oppositionen pekat ut att missbrukarvården behöver kraftigt förstärkta resurser och att vi vill utveckla och bygga ut verksamheterna i Norrköping där problemen är som störst. Där skulle det dessutom i samband med detta vara nödvändigt med ett sprututbytesprogram då det främst är i Norrköping som länets heroinister (vilka är den absolut största riskgruppen) finns.

Tydliga skillnader i landstingspolitiken

Idag behandlar Landstingsstyrelsen budgeten för de kommande åren. Alternativen är tydliga. Höjda ambitioner inom hälso- och sjukvården, sänkta avgifter satsningar på kollektivtrafik och en radikal miljöpolitik står mot små förändringar i marginalen, fortsatta nedskärningar och en mycket svag ekonomisk situation för landstinget.

Det rödgröna förslaget finansieras till största delen av en skattehöjning om 50 öre. Det är dock viktigt att betänka att vår landstingsskatt idag är den näst lägsta i landet och kommer även fortsättningsvis så vara. Dock måste man se att vården inte klarar av att gå runt på mindre resurser. Personalen kan inte springa snabbare och snabbare utan att kvaliteten i vården försämras.

Corren skriver idag om budgeten liksom att Widar Andersson rapporterar i Folkbladet. Intressant är att Norrköpings tidningar inte bemödar sig en rad om att den rödgröna oppositionen nu presenterat en gemensam budget för framtiden.

Intressant?, Rödgrön,

Alliansen sviker kvinnorna

Att KD inte gillar jämställdhet skrev jag om lite kort om igår. I en ny rapport kan man nog säga att KD inte är ensamma i regeringen. De ekonomiska reformer (skattesänkningar, försämringar i socialförsäkringar och så vidare) som regeringen genomfört har gynnat män kraftigt. Inkomstgapet mellan män och kvinnor har ökat med mer än 1000 kr de senaste åren. Det hade inte behövt bli så. Om regeringen inte velat. Nu vill de öka klyftorna i samhället så man får väl anta att de är nöjda.

Det rödgröna samarbetet har tagit fram en rapport där man bland annat presenterar följande:

• Jobbskatteavdraget har ökat inkomstklyftan mellan kvinnor och män. Regeringens samlade skattepolitik har gynnat gruppen män som fått mer än kvinnorna.
• Neddragningar inom kommunala omsorgstjänster drabbar i betydligt högre grad kvinnor än män, som anhöriga, anställda och vårdtagare. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning 4 mars var det 27 000 färre kvinnor anställda i den kommunala sektorn 2009 jämfört med 2008.
• Nedmonteringen av de gemensamma trygghetssystemen som a-kassa och socialförsäkring drabbar i högre grad kvinnor än män.
• Vårdnadsbidraget ökar skillnaderna i ansvar och kontakt med barnen mellan män och kvinnor. I Stockholms togs mer än 90 procent av vårdnadsbidraget ut av kvinnor.
• Jämställdhetsbonusen har blivit ett fiasko. Försäkringskassan har visat att den inte har någon effekt på fördelningen av föräldradagarna mellan kvinnor och män.
• Avdraget för hushållsnära tjänster har inte på något sätt motverkat problemen med den ojämlika fördelningen av hemarbetet mellan kvinnor och män, utan cementerar snarare den rådande ordningen.
• Arbetsgivare med färre än 25 anställda slipper göra jämställdhetsplaner. Större företag behöver bara göra det var tredje år sedan regeringens förslag om ny diskrimineringslag trädde i kraft.

DN,

Offensiv budget för landstinget i Östergötland

Vänsterpartiet har i dag tillsammans med S och MP i landstinget i Östergötland presenterat vår gemensamma budget för de kommande åren. Det är en offensiv budget med tydliga satsningar på
- Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete
- Satsningar mot psykisk ohälsa med fokus på barn och unga
- Missbruksvården
- Vården för äldre

Vi kommer också sänka patientavgifterna, satsa rejält på kollektivtrafiken, arbeta mot ojämlikheten i vården och så vidare.

De rödgröna i landstinget i Östergötland är på offensiven och presenterar ett starkt förslag som känns som en valvinnare.

Vänsterpartiet värnar A-kassan

Aftonbladet ”avslöjar” de rödgrönas a-kassebluff idag. Problemet med avslöjandet är ju att det inte finns något gemensamt rödgrönt förslag kring deltidsstämplingen som de nu avslöjar. Mp och S vill behålla borgarnas försämring av reglerna. Det vill inte vänsterpartiet. Vi vill öka antalet dagar som man kan deltidsstämpla. Men även om det inte är ett gemensamt rödgrönt förslag är det ju sorgligt att MP och S inte står upp för frågan.

Är hyran hälften så dyr för ungdomar?

Ungdomar ska bara ha halva lönen av vad en vuxen har för samma jobb. Detta vill folkpartiet. Den stilla undran man har är ju om maten, hyran, kläderna, bensinen och allt annat är hälften så dyrt bara för att man är ung? Inte vad jag vet men jag har ju haft fel förr.

AB, Spaceylise, Expressen,

KD mot jämställdhet - någon förvånad?

Göran Hägglund, Kristdemokraternas fürer, är emot jämställdhet. Valfrihet är viktigare. Någon förvånad? Nej inte alls. I kvällens agenda granskades KD lite i kanten. Det blev dock inte mer spännande än när Hägglund faktiskt uttalade det som de oftast tigit med. De gillar inte jämställdhet. Men man kan ju fråga vem det är som får valfrihet med KDs politik. Är det kvinnor vars situation på arbetsmarknaden försämras än mer och blir mindre attraktiva att anställa. Eller ökar valfriheten för männen som förväntas att finnas tillgängliga på arbetsmarknaden och då inte känner att de kan vara hemma som de kanske hade velat. Eller är det de små barnens valfrihet att inte få lika mycket tid med sina föräldrar som KD vill värna?
Det är nog bra att KD vågar säga vad de tycker. Det gynnar förhoppningsvis inte deras möjligheter att göra ett bra val i höst...

Aftonbladet, ab2, Stenberg, Rödgrön, expressen, Jinge,

Årets eftervalsdebatt

En god gissning är att en av de stora eftervalssnackisarna kommer bli frågan om opinionsmätningarnas roll i valrörelsen. Aldrig har de väl pendlat så upp och ner och visat så olika resultat. Partier åker upp och ner i opinionen utan att man kan se några självklara själ till detta. Likaså har övertag i opinionen som bedömts som omöjliga att ta ikapp vänts på bara någon vecka. Mätningarna sköljer dessutom över oss i allt högre tempo med allt fler företag som mäter.
Det store problemet med mätningarna är kanske inte hur rätt de visar utan att de bara sätter fokus på det politiska spelet snarare än på det politiska innehållet. Det är nog få som tjänar på att man pratar om någon tiondel hit eller dig istället för att prata om var de politiska konflikterna står.
Men som sagt. Det kommer nog inte en sådan diskussion förrän efter valet. Får jag dessutom tipsa om hur diskussionen då kommer gå som kommer alla vara kritiska, inte minst massmedia som som granska sig själva och enigt säga att det här var inte bra. Men det kommer med största sannolikhet vara glömt redan till valet därefter...

SVD, DN, Aftonbladet, Expressen, Rödgrön

Jesusfest?

Det är någon form av Jesusfest i Stockholm i helgen. Det gör ju att man kommer att tänka på Cornelis gamla låt Tältet. Den känns ju minst lika aktuella idag. Här i Jacob Hellmans version.



SVD, DN

Hägglund på jakt för yttrandefriheten

Hägglund från KD är på jakt. Efter Lars Ohly. Detta enligt honom själv i Expressen. Anledningen till denna jakt är att Lasse uttalat sig kritisk till Lars Vilks konst och vilka syften han har med den. Detta menar Hägglund skulle vara att försöka inskränka yttrandefriheten. Det är ju så fånigt och uppenbart desperat från KD. Återigen är de ute och fiskar i väldigt grumliga vatten.
För det som Lasse sagt är ju att man måste ge alla rätt att uttala och uttrycka sig som de vill men också att man måste få kritisera dem för det de tycker. Det tycker uppenbarligen inte Hägglund. Man undrar ju hur mannen resonerar. Hur ser KDs demokrati och yttrandefrihet ut.
Det var ju inte för så långe sedan som representanter i för KD i Linköping tyckte att det var rätt att censurera en affisch föreställande satan bajsande på Jesus. Det var inte ok att publicera denna typ av bilder menade de. Jag förstod aldrig varför. De aktuella bilden kan ju knappast varit teologisk provocerande utan snarare enbart bekräfta kristendomens lära. Men KD ville trots detta få bort den från offentligheten i kommunens lokaler.
Jag vet inte hur Hägglund ställer sig till Linköpingsdebatten men där intervenerar ju bland annat KD direkt mot en bild. De kritiserar den inte bara utan ser till att den tas ner och inte får visas. Lasse väljer att kritisera Vilks för att denne försöker underblåsa rasism och motsättningar med sin konst han agerar ju inte för någon form av censur eller förbud. Det tycker Hägglund är att inte respektera yttrandefriheten. I min värld så är det väl just detta som är yttrandefrihet.

Expressen, Intressant?, Rödgrön, Esbati

Fattiga Fredrik Reinfeldt

Det är ju ett riktigt hån att Fredrik Reinfeldt sitter i TV och hävdar att han minsann kan förstå de långtidsarbetslösa. Han har minsann också varit fattig och fått vända på pengarna. Det är så vidrigt att han har mage att sitta och hävda detta. Eller så är det ett fruktansvärt bra exempel på hur världsfrånvänd våran statsminister är.
Om man kollar in Reinfeldts bakgrund är han född 1965. Hans mamma är psykolog och pappan är konsult och kommunpolitiker. Det låter inte som att hans tidiga barndomsår präglades av fattigdom direkt. Han lär även ha bott en del av sin uppväxt i London. Inte heller det torde ju tyda på svåra ekonomiska umbäranden för unge Reinfeldt.
1985 gjorde han lumpen. Då har man det inte så fett men det är ju inte heller någon direkt fattigdom heller. Man behöver ju inte oroa sig för om man ska ha råd med mat och kläder. Det är ju så att säga ordnat av staten.
Efter lumpen så pluggade han till civilekonom och tog sin examen 1990. Man blir förvisso inte fet av att vara student och man kan nog få vända på pengarna en del. Men som student i slutet på 1980-talet hade man det betydligt bättre ekonomiskt än dagens studenter.
1991 blev han invald i riksdagen och har sedan dess uppburit en ansenlig lön som knappast kan medföra några stora problem att klara vardagen.
Reinfeldt har inte bara varit fattig. Han har även upplevt arbetslöshet. Han har nämligen sökt sommarjobb som han inte fått. Det måste kännas brutalt.
Reinfeldt retar sällan upp mig då han generellt sett är skicklig. Men när han försöker framstå som en vanlig människa så vill man faktiskt bara kräkas. Detta är nog ett av de mest absurda jag har sett. Jag är på riktigt upprörd och förbannad.

Rödgrön, Intressant?, Aftonbladet,

Är det invandrarna som ska rädda välfärden?

Invandrare som en arbetskraftsreserv? Invandrare som lösning på framtidens välfärdsproblem? Är det rimliga frågeställningar eller utgångspunkter? På Aftonbladets debattsida lyfter Berit Danielsson, Studieförbundet, och Martin Ådahl, tankesmedjan Fores, fram dessa tankegångar.
Jag vet inte särdeles mycket om debattörerna utom att jag tror att jag läst en bok av den senare som hette den Barmhärtige entreprenören för ett antal år sedan. Den var inte bra och rekommenderas inte (om det nu var han som skrev den:-) Det som jag dock tror, eller hävdar snarare, är att de inte är särdeles medvetna om vilken typ av människosyn som de förmedlar. De representerar nog på många sätt den naiva liberalismens goda tankar som leder till helt fel slutsatser. I bästa fall.
Det som de föreslår är att dels välfärdens framtid ska säkras genom invandring och att människor med invandrarbakgrund ska sköta om stora delar av välfärden. Jag utgår från att de menar äldreomsorg och andra områden som har svårt att locka folk. Det är jobb som allt för få idag söker sig till. Deras lösning är då att få de stackars invandrarna att ta dessa jobb. Detta vill de åstadkomma genom att försämra anställningsskyddet, sänka arbetsgivaravgifterna i invandrartäta områden samt att man vill anpassa SFI-undervisningen efter olika segment inom arbetsmarknaden (man kan tänka sig en äldreomsorgssvenska eller är städarsvenska kanske).
Det är också i glesbygden som de stora problemen finns i framtiden menar de. Unga svenska kvinnor flyttar idag in till städerna vilket gör att välfärden hotas då få finns kvar som kan fylla ut de arbeten som måste utföras inom t.ex. äldreomsorgen. Detta ska också lösas genom att få fler invandrare att flytta ut på landet eller till avfolkningsbygder.
De problem som de beskriver är ju verkliga på flera sätt. Dock är ju lösningarna inga lösningar. De är på gränsen till rasistiska utgångspunkter där man tänker sig att låta andra än infödda svenskar sköta det som inte någon annan vill göra. Vore det inte rimligare att se till de grundläggande orsakerna. Varför söker sig få unga idag till äldreomsorgen t.ex. Kan det inte finnas en koppling till dåliga löner, tungt arbete få möjligheter till karriär och utveckling? Men för att kunna se det måste man ju kunna se att det är vanliga människor som du och jag som även arbetar inom äldreomsorgen som vill ha samma möjligheter till ett gott liv som alla vi andra. Och är inte våra äldre värda någonting bättre än detta synsätt?
När det kommer till frågan om avfolkningsbygder så gäller det ju detsamma där. Varför skulle någon med invandrarbakgrund ha ett större intresse av att flytta till bygder som alla andra som kan flyr? Inte kan det väl vara så att de dåligt betalda anställningarna inom äldreomsorgen lockar så mycket? Det måste ju faktiskt till någonting annat. Det krävs ju att människor ska kunna se att det finns en framtid även där. Att välfärden inte ständigt rustas ner eller försvinner bort. Det behövs ju en politik för att hela Sverige ska leva och då räcker det inte med att försöka få invandrare att flytta ut på landet.
Utgångspunkten att invandrare skulle ha andra intressen eller viljor än vad svenskar sedan generationer har är som sagt på gränsen till det rasistiska. Det är samma synsätt som när man anlitar en polsk piga eller att städbranschen allt mer domineras av människor med utländsk bakgrund. Det är inte bra eller eftersträvansvärt som författarna till artikeln antyder. Det är skapandet av ett klassamhälle där etniciteten blir än mer avgörande för vilka framtidsmöjligheter man har. Dit vill inte jag.
Jag ser dock gärna mer invandring och generösare flyktingpolitik. Men det ska ske på ett sätt där vi behandlar folk likvärdigt och ger alla samma chanser. Det gör vi inte idag och med debattörerna i Aftonbladet skulle vi definitivt inte göra det.

Står Israel över internationell lag

Ship to Gaza planerar att via havsvägen resa till det ockuperade Gaza med hjälp i form av bland annat cement, undervisningsmaterial och mediciner. Detta gillar inte ockupationsmakten Israel. Enligt DN har Israeliska UD meddelat att detta hjälparbete "är en provokation och brott mot israelisk lag".
Har Israeliska UD någonsin funderat över att ockupationen och blockaden mot Gaza är ett brott mot Internationell lag och mänskliga rättigheter? Uppenbarligen inte vilket gör det hela lite ironiskt. Israel är bara intresserade av att följa sina egna lagar vilket sållar dem till en rad andra mindre trevliga länder runt om i världen.

Centerns jobbpolitik är ett hån

Centerpartiet ger sig på en spännande fråga som jag tror att de inte riktigt förstår värdet i. Det driver kampanj för att privatisera hälso- och sjukvården. Det skulle ge fler arbeten menar de. Jag har letat på deras hemsida utan att hitta något som skulle förklara hur det skulle gå till.
Det finns ju i huvudsak två olika sorters vårdföretag i Sverige. Dels finns det de som är helt privata som driver hela sin verksamhet med privata medel helt utan det offentligas inblandning. Dessa är ju ganska få. Den variant av företag inom vården som det finns betydligt fler av är ju de som bedriver sin verksamhet med offentliga medel.
Om centern vill utöka den första typen av företag så är ju det en ganska radikal högerlinje som skulle syfta till att bryta upp den svenska finansieringsmodellen får hälso- och sjukvård. Det skulle ju behöva göras drastiska åtgärder för att skapa en tillräckligt stor efterfrågan av den typen av tjänster som idag tillhandahålls inom det offentliga. Dock skulle det ju krävas kraftiga nedskärningar inom offentlig sektor. Det innebär att ganska många förlorar jobbet där. Det är ju en rätt personalintensiv bransch den där vården. Frågan är om alla de skulle gå över till den privata marknaden. Knappast troligt. Så man kan ju fråga sig om denna reform skulle bli en del av det jobbskapande som centern säger sig vara ute efter. Tveksamt. Jag tror inte heller att det är det som centern primärt är ute efter nu.
Det är nog den andra typen av företag som centern vill stimulera. Det vill säga att lägga ut offentlig verksamhet på privata utförare. Dock är det svårt att se hur detta skulle skapa nya jobb. De företag som tar över tidigare offentlig verksamhet har ju oftast ett grundsyfte, att göra vinst. Vinsten uppnår de genom att skära ned på kostnaderna eftersom intäkterna oftast är hårt reglerade i avtal med beställaren (kommun eller landsting). Då det, som jag tidigare påpekat, är en verksamhet som är ytterst personalintensiv så är det ju här man drar åt svångremmen. Det finns ju ytterst få exempel på privatiserad verksamhet som anställer mer personal än vad det fanns tidigare. Tvärtom. Det finns ett oändligt antal exempel där denna typ av privatiseringar lett till direkta personalnedskärningar. Det vill säga att de som anställda blir färre.
Det finns dock en grupp anställda som tenderar att hela tiden öka med ökad andel privatiseringar. Det är byråkrater och tjänstemän som ska skriva kontrakt och underlag med alla utförare. Är det här som centern ser att framtidens tillväxtarbetsmarknad finns. Offentliga byråkrater som ska administrera dyra kontrakt med privata företag.
Centern är ju ute på djupt vatten och simmar ganska ofta nu för tiden. De verkar vilsna i sin fanatism för privat företagande att de glömmer bort hur verkligheten ser ut. Den här senaste kampanjen gör nog faktiskt inte saken bättre. Även om centern tillhör den andra delen på den politiska skalan så kan jag känna mig lite missmodig hur ett parti som på sitt förvisso borgerliga sätt ändå stod på småfolkets sida en gång i tiden förflyttat sig så långt bort från detta som man kan komma. Det kanske är denna förändring som gör att många av de centerpartister som man träffar ute i bygderna duckar all diskussion om vad partiet ägnar sig på central nivå. Ofta så möts man mest av en suck och en skakning på huvudet från dessa gamla centermän och kvinnor som aldrig satt sin fot på Stureplan.

SVD

Jag blir rånad i pensionssystemet

Det är ju ett smått bisarrt pensionssystem vi har i detta avlånga land. Det gäller ju i huvudsak vårt grundläggande system. Sedan har vi ju en massa andra tillägg och konstigheter som man inte orkar bry sig om. Idag trillade det ner en kuvert från någon som tydligen har hand om en del av min tjänstepension.
Tjusigt uppställt kunde de visa att jag den 31 december 2009 hade hela 225 kronor i tjänstepension. Jag brukar faktiskt inte bry mig så noga om de där papprena men nu läste jag igenom den lilla text som fanns i bladet. Där kunde jag läsa att vid början av 2009 hade jag ett kapital om 282 kr. Det vill säga mindre än vad jag har nu. Då hade 14 kr förlorats i så kallad värdeförändring två kronor i avkastningsskatt och avgifter 41 kr.
Det sista kan man ju bli rätt förbannad på. Vad är det för jävla företag som har mage att ta ut 41 kr i avgifter för att förvalta mina surt förvärvade 282 kr och dessutom göra en förlust på det hela. Det är ändå en avgift om 15 procent på förvaltat kapital som de inte ens lyckas förmera.
Men varför bli förbannad. Det kommer ju ändå bara dröja fem år om de fortsätter i samma takt så har de gjort av med hela min tjänstepension. Då behöver jag ju inte bli upprörd över en massa kuvert med fina tabeller som artigt talar om att jag återigen blivit rånad av kapitalet.

Inget ovanligt att regeringen är splittrad

Alliansregeringen är splittrad. I utrikespolitiken. Inte en så stor grej egentligen. Det är ju fyra partier med olika politik inom vissa områden. Annars vore det ju inte tre partier.
Nu handlar det om Sveriges relationer till Saudiarabien. Ett ytterst ickedemokratiskt land där mänskliga rättigheter inte alltid står högt i kurs. Folkpartiet vill avbryta ett gammalt avtal och det vill inte de andra partierna i regeringen. En till synes liten splittring.
Dock är kanske splittringen större vad gäller NATO-medlemsskapet som Folkpartiet driver på. Det vill ju inte heller de andra partierna (även om man inte kan fråga sig om vi i praktiken redan är med...).
Det är ju en rätt stor splittring. Till och med större än splittringen inom den rödgröna oppositionen vad gäller Afghanistan. Men det är det inte någon större diskussion om. Varför är det inte det. Regeringen är ju faktiskt inte överens. Det blir ju stora rubriker när oppositionen inte är eniga i allt...

SVD, Klamberg, Rödgrön, Intressant?

Riskerar de rödgröna att splittras?

Expressen rapporterar om att det finns ett svagt förtroende för att det rödgröna samarbetet ska kunna hålla ihop i längden. Det får man nog tolka som att borgarna tillsammans med massmedierna har lyckats bra med sina försök att skapa en bild av oppositionen som ett icke trovärdigt alternativ. För verkligheten stämmer ju inte överens med det som de hävdar.
Är det några som har uppvisat goda möjligheter till samarbete under längre tider är det just S, V och MP. Under ett antal år lades ju 16 gemensamma budgetar (tror jag det var). Det skedde dessutom under betydligt sämre förhållanden än de som nu råder. Så av de skälen finns det knappast fog för påståendet om att samarbetet inte skulle fungera. Dessutom har det nuvarande samarbetet gett betydligt bättre politiska resultat för alla parter vilken ännu mer talar för att det kommer att hålla.
Vid sidan av detta kommer borgarna att försöka fokusera på att angripa de rödgröna för sin ovana att regera. Men om Reinfeldt och co ska vara helt ärliga så är ju inte de heller så vana vid det. Än mindre var de ju det vid förra valet. Eller är det på grund av deras regeringsovana som de skött allting så dåligt?

Centern, antisemitismen och det bruna arvet

Är det centerns gamla bruna rötter i 30-talets rasbiologi i partiprogrammet som spökar när det visar sig att en riksdagskandidat på sin hemsida/blogg driver antisemitiska frågor och andra galenskaper. Har centern något mer att dölja.
Nej så är det förvisso inte. Centerpartiet har ju aldrig tydligt gjort upp med sitt förflutna ute i de bruna träsken och de har ju tidvis haft svårt att hantera olika strömningar inom partiet. Inte minst hade de stora problem under 1980-talet med Sjöbocentern. Så vad man skulle vilja ha från centern är ju en ärlig historieskrivning där de vågar granska sig som vänsterpartiet gjorde under 1990-talet.
Detta fall är väl mest att betrakta som en olycka från centerns sida. Ibland letar det sig in personer som inte alls hör hemma i partiet men det kan ta ett tag innan man får grepp om detta. Det ligger i sakens natur. Så här ska det nog inte falla någon skugga över centern. Det finns betydligt värre saker att angripa dem för. Som deras politik till exempel...

DN, SVT, SVT2, Expressen, Röda berget, Aftonbladet, Intressant?, Rödgrön

MP fegar om jämställdheten

Det är svårt att förstå varför Miljöpartiet fegar så i föräldraförsäkringsfrågan. Det är ju en av de sista resterna i våra offentliga system som klumpar ihop individer till en enhet och kallar det familj. Vi har ju fått bort sambeskattning och annat bråte för ganska länge sedan. Frågan är varför det ska vara så svårt att se att föräldraskapet består av två personer och att det därför ska anpassas efter det. Inte bygger sjukförsäkringen på att man eventuellt är mer än en person i hushållet. Varför ska då föräldraförsäkringen bygga på något slags kollektiv. Man är förvisso föräldrar tillsammans men har ju ett avgörande individuellt ansvar.
Det roliga, eller snarare märkliga, i sammanhanget är att när man hävdar att individualisering av försäkringen innebär en ökad statlig styrning eller att staten ska bestämma. Så är det ju inte. Det man säger är att staten ger individen själv ett ansvar och en rätt att utnyttja sin egen föräldraförsäkring.
Dessutom borde ju oavsett om man individualiserar föräldraförsäkringen eller ej sluta prata om pappadagar. Det är ju faktiskt inte så att alla föräldrapar består av en mamma och pappa. Det finns som bekant andra sammansättningar.
Miljöpartiet försöker ju göra anspråk på att vara ett framtidsinriktat parti inom många områden. Varför då inte våga stå upp för framtidens jämställdhet redan nu.

Andra om MPs kongress; SVD,, DN, Altenberg, Kent Persson, Mattsson, Stefan Nilsson, Aftonbladet, expressen,

Hvad hvilja vänstern med Afghanistan

Med anledning av en diskussion om vad vänsterpartiet vill med Afghanistan så kommer här vänsterpartiets senaste uttalande i frågan...

För fred, demokrati och mänskliga rättigheter i Afghanistan
– stärk biståndet och ta hem de svenska trupperna!

USA:s krig i Afghanistan, som Sverige deltar i, kan inte vinnas. Däremot kan det förloras. Förr eller senare kommer USA att tvingas lämna Afghanistan. I frånvaro av den politiska fredsprocess som förhindrats av krigföringen, är det sannolikt att landet än en gång kastas in i ett inbördeskrig med en ny diktatur som resultat. Sveriges politik bör vara att bidra till att skapa förutsättningar för fred och demokrati i Afghanistan. Ett tillbakadragande av de svenska trupperna är både en förutsättning för och ett bidrag till en sådan politisk fredsprocess.

Bakgrund
Afghanistan är ett land med en rik historia, men en historia som tyvärr också präglats av krig. Det område som idag heter Afghanistan har genom historien utgjort slagfält för andra länders maktambitioner, från Persien på 500-talet f.Kr. till det brittiska imperiet fram till självständigheten 1919. Under de senaste 30 åren har landets härjats av krig och lidit under utländsk ockupation. 1979 invaderades Afghanistan av Sovjetunionen som under nio år förde ett grymt krig mot stora delar av det afghanska folket och mot olika väpnade motståndsgrupper som i sin tur understöddes av bl.a. USA. Ur det efterföljande inbördeskriget steg talibanerna fram som segrare, efter kraftigt stöd från USA, Saudiarabien och Pakistan, och införde en hård religiös diktatur. Sedan terrordåden mot USA den 11 september 2001 är landet en av skådeplatserna för USA:s ”krig mot terrorismen”, men Afghanistans strategiska position som transitområde för gas- och oljetillgångar i Centralasien spelar en minst lika viktig roll i detta sammanhang.
De som fått betala det högsta priset är det afghanska folket genom ett oöverskådligt mänskligt lidande, så också i det nu pågående kriget. Det är ett plågat och krigstrött folk som idag försöker skapa en vardag i sitt sargade land.

Afghanistan idag
Utvecklingen i Afghanistan i dag oroar. Våldet trappas upp, blir allt grymmare och sprider sig till allt fler delar av landet. Stora delar av det afghanska folket blir dagligen vittnen till krig och förstörelse. De utländska trupperna som idag står under NATO-befäl bedriver en aggressiv militär kampanj för att försöka militärt besegra talibanerna. Den internationella säkerhetsstyrka, ISAF, där Sverige bidrar med trupp har sammankopplats mer och mer med den USA-ledda krigförande insatsen Operation Enduring Freedom. Resultatet är mer våld, fler civila dödsoffer och ett än mer sönderslaget samhälle. Den fred som man sa sig vilja främja har under de gångna åtta åren blivit allt mer avlägsen.
Men de utländska truppernas närvaro är inte det enda som försvårar en fredlig utveckling i landet. Regeringen i Kabul uppfattas inte företräda folket. Efter presidentvalet 2009 kunde den sittande presidenten Hamid Karzai sitta kvar efter att huvudmotståndaren Abdullah Abdullah dragit sig ur. Rapporter om valfusk strömmade in. I dagsläget anser många afghaner att regeringen är en del av problemet, snarare än en del av lösningen.
Korruptionen bland statstjänstemän och politiska ledare är omfattande. I brist på en legitim centralmakt i Kabul så breder kriminaliteten ut sig. Afghanistan är världens största producent av opium vilket är en stor inkomstkälla för en växande ”opium-maffia” som tar till vilka medel som helst för att trygga pengaströmmen.
Talibanrörelsen och andra väpnade motståndsgrupper begår dagligen grova och omfattande övergrepp mot civilbefolkningen och utgör ett stort hinder för fred och säkerhet. De afghanska kvinnornas oacceptabla situation under talibanväldet upprätthålls fortfarande idag, dels i de provinser som kontrolleras av talibanerna och dels av den afghanska regeringen som infört lagar som förstärker underordningen av kvinnor i det afghanska samhället. Samtidigt har talibanerna kunnat utnyttja hopplösheten bland många unga afghanska män, besvikelsen över regeringen och upprördheten över de utländska truppernas övergrepp till att värva nya anhängare och flytta fram sina positioner.

Sverige medverkar till kriget
2006 övertog den Natoledda ISAF-styrkan, där Sverige deltar, ansvaret för säkerheten i hela Afghanistan från den USA-ledda OEF. ISAF-insatsens syfte försköts därigenom kraftigt från det ursprungliga mandatet, det vill säga att bevara och främja fred. ISAF har dessutom till stor del övertagit USA:s militära strategi.
Vänsterpartiet anser att Sverige ska medverka till internationella militära insatser med FN-mandat när det finns förutsättningar för att de kan bidra till fred, säkerhet och återuppbyggnad. Sådana förutsättningar saknas i dagens Afghanistan. Det är inte möjligt att främja fred samtidigt som man har ett långtgående samarbete tillsammans med en krigförande part i konflikten.

Vad vill Vänsterpartiet?
Vår utgångspunkt är solidariteten med Afghanistans folk. Den avgörande frågan för Vänsterpartiet är hur det afghanska folket så fort som möjligt kan få leva i fred och få sina mänskliga rättigheter respekterade. Är det genom ökad militarisering, fler vapen och fler strider? Eller är det genom ett starkt och aktivt biståndsarbete, en återuppbyggnad av det civila samhället samt en bred och inkluderande försoningsprocess?
Historien har med all önskvärd tydlighet visat att ökad militär närvaro inte är lösningen på de problem som Afghanistan står inför. Landet är kanske det tydligaste exemplet på att demokrati, fred eller jämställdhet inte kan bombas fram. Det krig som USA leder och Sverige medverkar i kan inte vinnas. Det motverkar sitt syfte genom att driva afghaner i armarna på talibanerna. Det förhindrar den politiska lösning som är en förutsättning för en stabil fred.
Vägen till fred i Afghanistan kräver en i grunden annan strategi än den ensidigt militära som bland annat USA, och tyvärr även den svenska regeringen, förespråkar. Det viktigaste i dagsläget är att stridigheterna upphör så att civila liv räddas samt att den nödvändiga försoningsprocessen och återuppbyggnaden av samhället kan påbörjas. Världssamfundets samlade krafter måste riktas mot att hjälpa civilbefolkningen bygga upp skolor, sjukhus, vägar och annan infrastruktur. Avgörande är att kvinnors rättigheter stärks och att mödradödlighet och våld mot kvinnor bekämpas. Att fattigdomen, ojämlikheten och ojämställdheten minskar är förutsättningar för en fredlig utveckling i Afghanistan.
En förutsättning är att internationella biståndsinsatser når fram och att de får en chans att under trygga förhållanden verka i landet. Om inte humanitärt bistånd separerats från militära insatser, uppfattas hjälporganisationer lätt som en del av USA:s insats i Afghanistan. Det leder till att motståndsgrupper riktar våld mot hjälpinsatserna.
Vänsterpartiet vill att Sverige ska vara berett att under lång tid fram över finnas på plats i Afghanistan för att ge stöd till återuppbyggnaden och fredsprocessen. Vi vill öka de civila insatserna och biståndet samtidigt som svensk och utländsk trupp dras tillbaka. Ett snabbt beslut om att ta hem de svenska trupperna skulle vara en viktig internationell politisk signal som kan hjälpa till att ersätta omvärldens ensidiga militära fokus med ökat civilt stöd och bidrag till politiska lösningar. Fred kan bara byggas genom en inkluderande dialog och en bred försoningsprocess. Den processen måste inkludera samtliga parter i konflikten. Bara genom en aktiv försoningsprocess, en återuppbyggnad av institutioner med folkligt stöd, samt ett ökat biståndsarbete kan fred uppnås i Afghanistan. I det arbetet vill Vänsterpartiet att Sverige spelar en nyckelroll.

Får vi en ursäkt från Hägglund och Reinfeldt?

Mats Hulth förde detta borgarråd för S i Stockholm "erkänner" nu vilket stort misstag det var att sälja Birka energi från Stockholms stad till det Finska energibolaget Forum. Stora vinster från bolaget som tidigare gick tillbaka till Stockholmarna går nu rakt ner i fickorna på de finska ägarna som själva tycker att de gjort en utmärkt affär. Inte så konstigt kan man ju tycka.
Affären har ju inte heller blivit bättre för Stockholmarna då priset på energi dessutom har stigit kraftigt sedan försäljningen.
Nog är det lite konstigt att det verkar som att alla avregleringar och privatiserar efter en tid är så uppenbara försämringar att det inte längre går att förtiga. Trots det fortsätter hela tiden hetsen och propagandan att allt mer av det offentliga ska säljas ut.
Nu tror jag inte att Göran Hägglund eller Filippa Reinfeldt kommer sitta och erkänna att de hade fel och be om ursäkt när det inom några år visar sig att allt har blivit sämre och dyrare med privatiseringen av Apoteken och hälso- och sjukvården. Det är ju ett medvetet val från deras sida att genomföra dessa ideologiska förändringar oavsett hur det kommer att drabba folk.
Jag tror inte att jag kan komma på ett enda exempel där privatiseringar har lett till förbättrad kostnadseffektivitet eller förbättrad kvalitet för vanliga medborgare. Det är nog få som kan det. Ändå driver man allt snabbare på privatiseringarna trots att effekterna är kända.

DN, Intressant?, Rödgrön

Sverige medverkar till dödandet av civila

Allt fler civila dödas av USA och Nato i Afghanistan rapporteras det om på morgonen. Ökningen är under årets första fyra månader 76% jämfört med samma period förra året. Det handlar om 90 oskyldigt dödade. Kriget går åt helt fel håll. Dessutom är det ett krig som Sverige medverkar i och för sida vid sida med amerikansk trupp. Det kommer aldrig gå att bomba fram demokrati och frihet i Afghanistan. Sverige borde därför omedelbart dra hem alla militära trupper från landet. Vi ska inte fortsätta medverka till och legitimera att civila dödas i ett orättfärdigt krig.

SVD, DN, Rödgrön,

Centerpartiet sviker barnen i Linköping

I går behandlade kommunstyrelsen min motion om att stärka de sämsta barnens ekonomiska situation i Linköping. Ett konkret förslag för att minska barnfattigdomen. Det handlar för de flesta inte om så mycket pengar men för de som lever på ekonomiskt bistånd kan det göra stor skillnad. En hundralapp i månaden är vad det kan kosta för barn att spela fotboll eller få möjlighet att besöka simhallen då och då. Det kan ju faktiskt göra skillnad.
När motionen behandlades i Socialnämnden röstade vänsterpartiet, socialdemokraterna och centerpartiet för motionen. När den nu några år senare (efter en massa strul i kommunen) dyker upp i kommunstyrelsen inför kommunfullmäktiges behandling så har centerpartiet ändrat sig. V, S och MP röstar för motionen. Centern och de andra borgarna röstar nej.
Vad är det som fått centern att ändå sig? Är det att de insett att det är deras egen politik som driver fram barnfattigdomen och att de därför nu väljer att bejaka den istället för att bekämpa den. Det kanske är så att fattiga barn blir ivrigare bävrar i centerns värld.

Borgarna vägrar satsa på de fattigaste barnen

Redan 2006 skrev jag en motion till Linköpings kommunfullmäktige att man skulle stödja de barnfamiljer som har det sämst ställt i samhället. Anledningen att jag då motionerade kring detta var att den socialdemokratiska regeringen med stöd av vänsterpartiet hade höjt barnbidraget. Det som var problemet med detta var dock att de barnfamiljer som levde på ekonomiskt bistånd inte fick ta del av denna inkomstökning. Detta medförde att de barn som hade det absolut sämst ställt i samhället inte fick någon förbättring alls.

Av någon anledning har denna motion blivit liggande så länge att jag själv glömt bort den. Nu ska den dock upp till kommunstyrelsen i morgon. Borgarna yrkar givetvis avslag på motionen och vägrar satsa en enda krona på de barn som har det sämst i dagens Sverige. Det som är än mer beklagligt är att sedan jag skrev motionen för 4 år sedan så har barnfattigdomen ökat kraftigt till följd av regeringens politik.

Så när motionen ska upp i fullmäktige så småningom så ska vi se till att det blir ordentligt med debatt. Detta ska de inte komma undan.

Stöd till vänort i Palestina

Miljöpartiet har motionerat om att Linköpings kommun ska skaffa en vänort i Palestina som en markering för att stödja fred i mellanöstern. Motionen som borgarna avslår har jag för avsikt att stödja fullt ut vid morgondagens kommunstyrelse. Det är kanske inte detta som gör att rättvisa segrar men alla markeringar som kan göras mot den Israeliska ockupationen bör ju uppmuntras.

Ett löfte till Palestina som aldrig får svikas

Ibland möts man av världens absurditeter. Jag kan verkligen gå igång och bli förbannad över borgarnas försök att slakta vår svenska modell för hälso- och sjukvård. Men deras system är ju inte ett system där man låter gravida kvinnor eller deras nyfödda barn dö i väntan på att passera en Israeliskt checkpoint på väg till sjukhuset.
Jag träffade på morgonen idag en delegation med representanter för vänsterpartiets palestinska systerparti PPP och PLO. De villa veta mer om den svenska hälso- och sjukvården men när vi diskuterade frågan så insåg man vilka banala problem som vi ibland brottas med. Vi är inte hänvisade till enbart smärtstillande vid cancer som man är i de palestinska flyktinglägren eller att människor dör i hjärtattack helt i onödan på grund av att man hindras i en Israelisk kontrollstation på väg till sjukhuset. Man räknar med att runt ett femtiotal kvinnor eller deras barn dör per år i samband med förlossningar som försvåras av de Israeliska kontrollerna.
Är det detta som ska kallas mellanösterns enda demokrati? Det kan inte vara ett demokratiskt land värdigt att agera på det sättet.
Dessa möten som ändå är en stor förmån att få vara med om ger alltid en stor dos kraft och vilja att fortsätta kampen för en rimligare värld. Alla som försvarar Israels ockupation av Palestina borde verkligen sätta sig ner och lyssna på vad denna ockupation innebär för liv för de som bor i dessa områden. Ännu bättre vore det kanske att rese till Gaza och skåda förödelse, svält och förtryck som drabbar människorna där.
Med vänsterpartiets kongress i ryggen känns det därför skönt att veta att vänsterpartiet prioriterar denna fråga högt och att en framtida rödgrön regering kommer att i grunden ändra den svenska politiken gentemot Israel och Palestina. Detta är ett löfte som aldrig skall svikas.

Slutord om kongressen

Min ambitioner att fortsätta rapportera direkt från kongressen gick inte så bra under söndagen. En lång kongressfest avlöstes med en galen förkylning sätter sina spår. Men det finns ju några saker att säga om kongressen.
Det var en otroligt trevlig kongress där enigheten var nästan för stor. De politiska konflikterna som massmedia har försökt blåsa upp handlade ju nästan inte alls om skillnader i politiska ställningstaganden utan helt om i vilken grad de ska prioriteras i valrörelsen eller den närmaste framtiden.
Det bästa exemplet är ju 6-timmars arbetsdag. Inte någon har ju velat stryka det kravet i partiet (som jag känner till i alla fall) utan vad diskussionen handlade om var om det skulle stå med i valplattformen eller ej. Så mycket till konflikt var det således inte och partistyrelsen kände sig inte särskilt överkörd som massmedia försökt ge sken av.
Annars var det en bra partistyrelse med en del gammalt och en del nytt som blev vald. Jag fick själv förnyat förtroende vilket känns bra. Det kommer inte bli en helt enkel kongressperiod att försöka leda partiet i.
Därför var väl min analys av denna för vänsterpartiet extremt lugna kongress att kommande kongress kommer bli desto stormigare. Antingen har vi vunnit valet och sitter i en regering. Då kommer vi garanterat, oavsett vilka beslut som fattas, ha en grupp människor som kommer skälla på ledningen för en massa beslut. Om det går åt andra hållet och vi förlorar. Då kommer det vara ett jäkla liv för att vi misslyckades. Låter det dystert. Nej inta alls. Jag bara känner mitt parti ganska väl. Detta är också ett av skälen till att älska det. Man ska aldrig vara nöjd det kan alltid bli bättre. Annars är det dags att lägga av...

Andra som utvärderat kongressen på olika sätt: Jens Holm, Socialist och bajare, Jöran Fagerlund, Intressant?, Jonas Sjöstedt

Lars Ohly omvald som ordförande

Lars Ohly är nu enhälligt omvald till partiordförande för vänsterpartiet. Det är bra!

Aftonbladet,

6-timmarsdagen i valplattformen

Kongressen skriver in 6-timmars dag i valplattformen. Det var dessutom en tydlig majoritet för detta. Det är ju inte något stort problem. Det blir något mer ofokuserat i valplattformen men det är ju inte fel i sak. Det har ju inte handlat om att vara för eller mot förslaget i sig utan enbart om vilken prioritet den ska ha i valrörelsen.

Expressen,SVD

Kongressen i bilder

Några bilder från partikongressen i Gävle. Kommer flera under dagen.

Vill Maud ha RUT på prostitution?

Lite då och då dyker det ju upp liberaler som vill släppa prostitutionen fri. Nu har åter en lanserat idén. Folkpartisten Camilla Lindberg som sitter i riksdagen vill tillåta bordeller och ge de prostituerade en social trygghet. Det dröjer kanske inte så länge innan Maud Olofsson ser att detta är en möjlig tillväxtmarknad och vill inkludera bordellbesök i RUT avdraget...

Aftonbladet, Intressant?, expressen, Röda berget

Direkt från kongressen: Enighet kring allt för låga skatter

Kongressens första dag var en ovanligt lugn tillställning för att vara just en vänsterpartikongress. Med eller utan konflikter brukar alltid debatten var intensiv och spännande. Det är ju högt i tak och väldigt många har ju åsikter som skiljer sig från partiets alla åsikter. Valplattformsdiskussionen som dominerade hela gårdagen präglades dock tvärtom av stor enighet. Det var i stort sett ingen fråga där det var en diskussion om vad partiets politik ska vara utan på vilket sätt de olika frågorna ska prioriteras i valrörelsen. Det är ju faktiskt någonting helt annat och kanske också kan förklara varför diskussionen var förhållandevis lugn.
Svenska dagbladet skriver att flera partidistrikt vill höja skatten mer än vad som finns med i den rödgröna budgeten. Det skriver nog nästan hela partiet under på. Vi har inte nått till vad vi vill ha i förhandlingarna och har ju inte heller bytt politik. Så det är knappast någon kritik som man kan hävda riktas mot partiet utan möjligen mot överenskommelserna med s och mp.
Den diskussion som kommer att dominera förmiddagen nu på kongressen är diskussionen om vi ska skriva in kravet på 6-timmars arbetsdag eller inte. Diskussionen påbörjades sent i går kväll och Josefin Brink (bilden) från partistyrelsen inledde frågan. Det handlar alltså inte om vi är för eller mot arbetstidsförkortningen utan om det ska stå med i valplattformen eller inte. Kanske inte så dramatiskt...

Hur är det egentligen med högertrafiken inom vänstern

En lite genomgång av massmedias rapportering kring vänsterpartiets kongress i denna arla morgonstund.

Svenska dagbladets Göran Eriksson analyserar det som han menar är vänsterpartiets högersvängning. Hans analys är att vänsterpartiet har svängt till höger i politiken för att anpassa sig till regeringssamarbetet och att denna svängning var ungefär det som i medierna brukar kalla "förnyarna" ville ha för några år sedan.
Erikssons analys är ju inte av den värsta sorten som man ibland ser men det finns några grundläggande utgångspunkter som han har missat. Vänsterpartiet har i stort sett inte bytt politik i något område de senaste åren. Åtminstone inte på ett sätt som kan betraktas som högersväng. För det är ju ändå så att det som kommer ut ur förhandlingarna med S och MP inte blir vänsterpartiets politik. Det är ju enbart ett antal förslag där vi hittat gemensamma lösningar eller kompromisser kring avgörande frågor. Ingen skulle väl hävda att folkpartiet helt plötsligt gjort det kristdemokratiska vårdnadsbidraget till folkpartistisk politik bara för att de har en överenskommelse kring denna fråga.
De konkreta uppgörelserna som de rödgröna har gjort har ju oftare flyttat S och MP till vänster än V till höger om man kan använda sig av den terminologin om förhandlingsresultaten.
Det är ju också här som Erikssons analys av de så kallade förnyarna kring vägval vänster som inte fick stöd för sin politiska linje också faller lite. Vänsterpartiet har ju inte ändrats så mycket sakpolitiskt som de hade önskat däremot har ju samarbetet nått dit som de önskade liksom att partiets profil och retorik också förändrats. Den stora skillnaden är att denna förändring har skett i en öppen demokratisk process där medlemmar och kongresser beslutat om inriktningen. Inte på hemliga möten och med odemokratiska metoder som en mindre grupp personer planerade.
Så kontentan är ju att vänsterpartiet inte på något avgörande sätt har gjort en högersväng i sin egen politik. Däremot har flera förslag i gemensamma uppgörelser på vissa punkter skiljt sig ganska mycket från vänsterpartiets egen politik. Dock har detta vägts upp av att vi har fått betydligt mer genomslag i andra frågor i samarbetet.

Löften fr ån Lasse vid invigningen

Här i Gävle kommer vi att fatta beslut som kommer att förändra Sverige efter valet, så avslutade Lasse invigningen på kongressen.
Lasse utfäste en rad löften som vänsterpartiet lovar att fullfölja om det blir en rödgrön regering. Representanter från en rad olika organisationer och intressen ställde raka och viktiga frågor till Lasse under invigningen. Det var bland annat från lärarnas riksförbund, miljöförbundet jordens vänner och PLO.
Lasse hade några viktiga löften till dessa gäster:
Vänsterpartiet kommer i regeringställning inte svika Palestina och palestiniernas kamp för fred och frihet.
Skolan behöver mer resurser och vi vill sätta stopp för vinst i skolan.
Vänsterpartiet ska absolut stoppa avregleringen av kollektivtrafiken.
Män kan inte avstå från ansvaret att vara förälder. Därför kräver vi en individualisering av föräldraförsäkringen.
Vänsterpartiet kommer inte heller att ge sig i frågan om pensionerna oavsett vad olika tidningar skriver.

Dagens bästa artikel om kongressen

Allt detta tågresande. Höghastighetståg nu. Eller gärna magnettåg, som jag fick ett påpekande på bloggen för en tid sedan, som går ännu snabbare. SJs dubbeldäckare är inte några höjdare. I synnerhet inte när resan bär hela vägen från Linköping till Gävle.
Jag har fortsatt att gå igenom nyhetsskörden kring partikongressen och kom till slut till Fokus där Torbjörn Nilsson skriver riktigt bra om partiet och kongressen. Hans texter är nog de som känns mest relevanta i journalistsverige. Alltid insatt och seriöst. Dessutom en rimlig och bra kritik som är väl värd att lyssna på och ta med i diskussionen. Det är ändå ett föredöme för svensk politisk journalistik. Och så kommer han ju från Kisa i Östergötland. Bara det...
Läs artikeln i Fokus.

Konfliktfrågor på kongressen?

Dagens nyheter har nu också skrivit om kongressen och lyfter fram några frågor som kommer att diskuteras. Det handlar om miljö och 6-timmars arbetsdag. Två frågor som fortfarande är viktiga men som inte har prioriterats i valrörelsen av partistyrelsen. Dock har ju partiet inte på något sätt sagt att vi ändrat åsikt eller att frågorna skulle vara mindre viktiga. Det lär dock bli en spännande debatt kring dessa frågor.
Det som är noterbart i DN-artikeln är att man fortfarande väljer att ta upp interna stridigheter som var i vänsterpartiet för över fyra år sedan. Som vanligt har massmedia inte heller någon ambition att återge det hela på något så när korrekt sätt. DN skriver:

Den pragmatiska högerflygeln är nästan utraderad och dess nätverk Vägval Vänster är nedlagt sedan ett år. Trots det har identitetsskiftet varit relativt konfliktfritt.

Den pragmatiska högerflygel man pratar om finns ju kvar, även om jag definitivt inte skulle använda den typen av terminologi då den är direkt felaktig. Några har ju lämnat. Det som har skett under de år som gått är ju att mycket av det som man från den så kallade högern var missnöjd med har fått tillgodosett.
Det gäller till exempel närmandet till socialdemokratin med samarbetet liksom att politikens form och utformning har förändrats. Politiken ligger närmare vardagen. Dock har ju detta skett i en öppen demokratisk process där medlemmarna fått styra utvecklingen. Det är ju här den stora skillnaden är mot de som låg bakom "Vägval vänster". De arbetade ju fram hemliga planer på hur de skulle kunna få partiet att gå i en inriktning som medlemmarna inte ville. De ville med odemokratiska metoder förändra partiet. Det var det som var problemet, inte vad de hade för åsikter.
Detta passar ju inte in i den mediebild som etablerades för så många år sedan och nu lever kvar. Det är tragiskt att journalistiken inte kan lyfta sig lite ovanför den nivån.

Strunta i betygen - det går bra ändå

Betygsfrågan dyker upp ganska ofta när vänsterpartiets skolpolitik diskuteras. Nu uppmärksammar Aftonbladet detta inför kongressen.. Det gör den väl egentligen rent allmänt. Av de som förespråkar betyg så hävdas det att de mäter kunskap eller något sådant. Jag ställer mig ju så klart tvivlande till detta. Men även om det var så vad ska vi ha betygen till även om de skulle fylla den funktionen.
Jag var nog inte världens mest ambitiösa elev i skolan. Eller rättare sagt var jag en elev som helt enkelt vände skola ryggen under långa tider och valde att ligga hemma i sängen och lyssna på musik och festa med kompisarna långa perioder. Detta resulterade i att jag fick gå om någon årskurs och lämnade skolan utan några lysande betyg. Jag har dock inte haft några stora men eller problem på grund av detta i livet. Jag tror faktiskt aldrig att jag behövt visa upp dem i något sammanhang och det är inte någon som har efterfrågat dem.
Universitetet tog jag mig in på genom högskoleprovet och att jag förvisso hade rätt betyg i rätt ämnen. Men betygen har jag ju aldrig haft någon nytta av. Så om vi har kvar betyg i skolan när mina barn blir större ska jag verkligen försöka lära dem att inte ta betygen på stort allvar. De gör ingen nytta (kanske mer skada egentligen). Betygshets och press ger dem bara sämre förutsättningar att lära för livet och skaffa de verktyg som behövs för att klara livet (som förälder kanske jag dock inte heller skulle uppskatta om de följde mitt beteende heller även om det gick bra i slutändan...).

Expressens rädsla för vänstern

Eftersom jag sitter på tåget på väg till partikongressen så har jag ovanligt mycket tid för detta med bloggen. Jag noterar att även expressen har skrivit om vänsterpartiet på ledarsidan idag. Det är nog morgonens märkligaste läsning. Expressen verkar ju ha startat ett privat korståg mot Lars Ohly. Tidigare har de jagat honom för vilken skola hans nästan vuxna son går i liksom en massa annan skit de har skrivit.
I dagens ledare är det en kombination av nedskrivning av vänsterpartiets påverkan på det rödgröna samarbetet samt en rad märkliga påhopp på Lasse som de bland annat hävdar först och främst har ett personligt egenintresse av att sitta i regeringen. Men det behöver man ju inte kommentera mer än att notera att det är lite fånigt.
Det som är intressant är att de i sin artikel hävdar att vänsterpartiet inte har haft något större inflytande över det rödgröna samarbetet. Det är konstigt eftersom borgerligheten har skrämts med att vänsterpartiet har haft för stort inflytande över samarbetet och att Mona Sahlin har vikt ner sig för Lars Ohlys politik. Kom ihåg debatten om utrikespolitiken eller om sjukförsäkringen.
Men för expressen handlar det nog inte om att göra ett ordentligt arbete utan att misskreditera vänsterpartiet så mycket som möjligt. Det får vi väl ta som ett tecken på att de faktiskt är bekymrade över vårt kommande inflytande över svensk politik.

Vänsterpartiet drar de rödgröna till vänster

Med en lite märklig rubrik, att vänsterpartiet vuxit upp, gör aftonbladets ledarsida en ganska rimlig analys av vänsterpartiets betydelse för den rödgröna budgeten när de skriver (han är Lars Ohly om någon undrar):

I den senaste rödgröna budgeten kunde man också se att han spelat roll. En miljard för att göra deltidsjobb till heltider, 12 miljarder till jobb inom vård, skola och omsorg. Stopp för den militära upprustningen och tågmästaren Lars Ohly hade säkert även bidragit till den historiska satsningen på snabbtåg.
Han drar åt vänster och det kan samarbetspartierna behöva i en tid då varenda förskola riskerar privatisering. I tider av triangulering är det viktigt att någon upprepar begrepp som jämlikhet och jämställdhet.

Likaså lyfter man fram vänsterpartiets valplattform där vi presenterar och prioriterar vår integritetspolitik. Vi lever ju i en tid där man verkligen behöver fråga sig vem det är som egentligen vill ha det som i Sovjet. Aftonbladet skriver bland annat:

Vänsterpartiet vill riva upp FRA-lagen, få bort Ipred-lagen och göra upp med övervakningssamhället.
Annars finns risken att den information som samlas in kan användas i bredare politiska och sociala övervakningssyften.
Partiet vill ha integritetsskydd i arbetslivet samt en samlad lag om allmän kommunikationshemlighet.
Människor måste kunna kommunicera med varandra utan att staten lägger sig i. Vänsterpartiet har anklagats för att bara se statliga lösningar på människors problem, men här varnar de snarare för staten.