Barbro Holmberg - veckans simulant

Det är få som inte följer och har synpunkter på Tiger Woods och allt som händer i den cirkusen. Alla diskuterar och debatterar. På tvn i morse spelade man upp samtalet till larmtjänsten efter att fru Woods mamma kollapsat. Denna mamma är ju inte vem som helst utan Barbro Holmberg som tidigare var minister med ansvar för flyktingfrågor. I min värld stod hon för några av de mer brutala delarna av svensk flyktingpolitik då hon bland annat hävdade att mycket svårt sjuka apatiska flyktingbarn simulerade för att slippa utvisning. Hon hade givetvis fel men med hennes uppenbara logik kanske man kan tänka sig att hon tillämpar denna taktik själv. Holmberg simulerar nu sjukdom för att väcka stöd och sympati för sin dotter som har en utsatt sitiuation privat. Så skärp sig nu landshövding Holmberg, sluta låtsas och se till att hjälpa alla de Gävlebor somnu bli arbetslösa istället.

Resursbristen i offentlig sektor beror inte på de anställdas löner

Ledningen för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har uttalat sig om förutsättningarna inför nästa års avtalsrörelse. De målar en bild av att kommuner och landsting befinner sig i en svår kris och att detta måste innebära att lönerna i sektorn måste hållas nere. Politikerna som undertecknat artikeln menar dessutom att avtalet med Vårdförbundet eventuellt ska sägas upp.

Vi som representerar Vänsterpartiet delar inte denna bedömning. Det är helt riktigt att kommuner och landsting har ett mycket bekymmersamt ekonomiskt läge framför sig. Det kommer dessutom att kvarstå ett bra tag efter det att konjunkturen vänt uppåt igen.

Men det är fel och provocerande att hävda att sjuksköterskors eller andra offentliganställdas löner ligger bakom resursbristen. Vi menar att de offentliga arbetsgivarna ska stå fast vid det ingångna avtalet med Vårdförbundet. Att hävda att nuvarande avtal är ett hot mot kvaliteten i välfärden är såväl oförskämt som felaktigt. Vi menar snarare att det är tvärtom. Vi vet att rimliga och rättvisa löner är en förutsättning för att vi som offentliga arbetsgivare ska kunna behålla utbildad och kompetent personal i framtiden.

Det stora problemet är den borgerliga regeringens prioriteringar. Stora skattesänkningar har under flera år genomförts av regeringen istället för att satsa på vår gemensamma välfärd. De resursförstärkningar till kommunsektorn som man genomfört har varit helt otillräckliga och de upphör dessutom innan krisen är över för kommuner och landsting.

Istället för att framställa avtalsrörelsen som ett hot mot vår välfärd, borde SKL vända sig till regeringen med krav på tillräckliga resurser för att upprätthålla kvaliteten i vården och övriga verksamheter, samt att möjliggöra för arbetsgivarna att sluta avtal utan att verksamheterna hotas.

Emil Broberg, styrelseledamot (v) i SKL
Tamara Spiric, ersättare (v) i styrelsen för SKL
Lotta Heelge, gruppledare (v) i Östergötland läns landsting

Hederligt av företagarna

Företagarna, en av dessa lobbyorganisationer för det privata näringslivet, presenterade för några dagar sedan en rapport som jag känner att man, även om det nu är lite sent, vill kommentera. Rapporten gick ut på att man hade tagit fram förslag från riksdagspartierna som syftade till att förbättra för företagarna i Sverige. Man tog bort partibeteckningarna och lät företagarna svara på vilka reformer som de ansåg vara bäst för företagsklimatet.

Miljöpartiet toppar och vänsterpartiet kommer två med vårt förslag om att slopa ansvaret för sjuklöneperioden för företag med färre än tio anställda. Det gör att vänsterpartiet kom före alla de borgerliga partierna vilket egentligen inte alls är konstigt men för massmedia och kanske företagarna framstår som förvånande.

Slutsatsen som man kan dra av den korta rapport som företagarna presenterat är att företagarna tycker att det är viktigare med att försvara den generella välfärden med ett brett samhälleligt ansvar för t.ex. sjukförsäkringen framför försämrade turordningsregler, sänkta ingångslöner, sänkta bolagsskatter och andra försämringar av arbetsrätten.

Jag tror att det skulle vara nyttigt och bra om fler intresseorganisationer ibland vågade göra liknande undersökningar kring politiska förslag där man inte stämplar ut dem med partibeteckning först, så att företagarna gör denna undersökning ska hedra dom-. Det gäller inte minst för vänsterpartiet där man skulle se att stora delar av vår politik även intresserar och gör nytta för många som uppfattar sig som borgerliga.

”Judarna är vårt största utländska hot”

Jag har svårt att släppa Sverigedemokraternas artikel i dagens aftonbladet. för att visa på hur långt ute på den extrema högerklanten de befinner sig och i vilka vatten som de fiskar kopierade jag artikeln från Åkesson och ersatte muslimer med judar, islam med judendom och sharialagar med gammal testamentig lag. Det man får är en text som inte någon skulle finna någon som helst acceptans för. Sverigedemokraterna är inte ett parti som andra och ska inte heller behandlas som ett parti som andra.

Jzag har säkert brutit mot någon lag när jag gjort detta men det kan jag leva med.

Här är artikeln med enbart islam utbytt mot judendom o.s.v.:

Judarna är vårt största utländska hot
En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba* västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.
Detta är också anledningen till att dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna med judendom och judifiering. Man utgår från att judar inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett västerländskt levnadssätt och västerländska normer, liksom att judendom i grund och botten är samma sak som kristendom, med den enda skillnaden att judar har ett annat namn på gud.
Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja judendom på samma sätt som sekulära krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska kristendomen och förpassat den till den privata sfären.
Judendomen skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på våldsanvändning. Judendomen har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att judendomen och den judiska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.
Detta, tillsammans med nästan 1400 år av krig och motsättningar mellan judendomen och det kristna Europa, tror sig nu dagens makthavare kunna övervinna i en handvändning.

Såhär långt tvingas man dock konstatera att judendomen har påverkat det svenska samhället i betydligt högre utsträckning än det svenska samhället har påverkat judendomen. Massinvandringen från judiska länder tillsammans med de relativt höga födelsetalen inom den judiska befolkningsgruppen talar för att denna utveckling kommer att fortsätta om inte en politisk kursändring sker. Naturligtvis är en betydande andel av Europas judar inte bokstavstroende, även om de flesta studier som gjorts på området visar att fundamentalisterna är en stor och växande minoritet.
Rotlösheten, som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till judendomen som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland judiska ungdomar i Europa.
I Sverige finns mig veterligen inga kända studier på området, men i en brittisk undersökning från 2007 uppgav 37 procent av de unga, brittiska judarna att de skulle föredra gammal testamentisk lag framför brittisk lag och lika många ansåg att den som konverterar från judendom skall avrättas. I andra studier från bland annat Frankrike och Tyskland kan samma mönster urskiljas.
För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att judendom skulle komma att bli Sveriges näst största religion, att svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med judendomen skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal judiska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige, att ledande judiska företrädare skulle framföra krav på införandet av gammal testamentiska lagar i Sverige, att svenska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar, att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att judiska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna, att svenska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött, att svenska skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Jom Kipur samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.
Allt detta är i dag en del av den svenska verkligheten. Frågan är hur det ser det ut om ytterligare några decennier, när den judiska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Malmö, med största sannolikhet har en judisk majoritet.
Den mångkulturella samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit ”svenskt” eller ”europeiskt”.
Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.


*) Oikofob är enligt den brittiske filosofen Scruton en person som föraktar sin hembygd. (Red. anm.)
Jimmie Åkesson, partiledare Sverigedemokraterna

KD och SD mobiliserar mot samma fiende

I en debattartikel i Aftonbladet får Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson breda ut sig i en artikel som, trots att jag hängt med länge i sammanhanget, får mig att lyfta på ögonbrynen. SD har ju länge arbetat på att försöka hyfsa sin retorik och framtoning. I den aktuella artikeln faller SD in i en traditionell retorik som har sina rötter i den nazistiska och rasistiska idétradition som partiet kommer ifrån. Hur mycket man än försöker putsa fasaden så är det samma grundläggande rasistiska politik som deras idéer vilar på.

För den som tvekar på påståendet ovan så är det bara att ta SDs artikel och byta ut muslimerna mot judarna så blir det hela uppenbart. Det som dock är problemet är att det i allmänhet inte uppfattas som lika extremt att uttrycka dessa åsikter när det gäller muslimer och islam. Hade det handlat om judar eller judendomen hade det aldrig publicerats (ett stickspår är ju dock att judendomen indirekt angrips genom att SD menar att orsaken till den ondska som kommer från Islam beror på att de inte har något kärleksbudskap som kristendomen har med nya testamentet, vilket inte heller judendomen har. Detta är ju också ett eko hämtat direkt från 1930-talet). Det är i grunden ett stort problem men det är ju lite en annan diskussion.

Vid sidan om muslimerna så målar SD upp ytterligare en fiende, Den mångkulturella samhällseliten. Det är denna elit som har öppnat dörrarna för den nya tiden. När man läser SDs artikel och den retorik den bygger på så är det dessutom omöjligt att inte göra kopplingen till Kristdemokreternas retorik om vardagens folk och de hätska utfallen mot kultureliten som vill främja så onda saker som t.ex. jämställdhet. Kristdemokraterna är förvisso inte nazister och rasister men de fiskar efter SDs eventuella väljare.

Om det vore så enkelt att det bara handlade om taskig retorik från KDs sida som berodde på valtaktiska överväganden kanske man inte skulle vara så uppjagad över detta. Vad det innebär är dock att kristdemokraterna och Göran Hägglund är de som öppnar grinden för ett politiskt klimat som bara kommer att leda till att det politiska landskapet kommer omformas. Vi går mörkare och hårdare tider tillmötes. Rasism och hat kommer att bli vardagsmat om inte borgerligheten, och främst KD, motar Olle i grind.

Hägglunds talskrivare hämtad från extremhögern

Kristdemokraternas Göran Hägglund har ju gjort en hel del utspel om verklighetens folk som få väl har missat. Den som pekas ut som hjärnan (?) bakom detta är den relativt nyrekryterade talskrivaren Fredrik Haage.

Haage har ett förflutet som ledarskribent på bland annat Corren och har jobbat på den borgerliga ”Svenska nyhetsbyrån”. Han var även under 1990-talet ordförande för den konservativa sammanslutningen Heimdal i Uppsala. Detta kan man läsa på Wikipedia. Det som dock inte står på Wikipedia och som Helle Klein lyfter fram på aftonbladets ledarsida idag är att denne Haage var en av männen bakom Samtidsmagasinet SALT som kom ut runt millenieskiftet.

Eftersom mitt minne ibland är gott så ringde det genast några varningsklockor. Då jag under några år försökte vara tidningen EXPO behjälplig med att arbeta mot högerextrema rörelser så minns jag denna tidning väl, inte minst för att den fick ett relativt stort medialt utrymme och dess extrema innehåll.

SALT skulle vara en konservativ intellektuell tidning av hög kvallitet och jämför man med andra tidningar på yttersta högerkanten så var den välproducerad och hyfsat slipad i kanterna, till att börja med.

SALT visade dock snart upp extremhögers värsta sidor av antisemitism, rasism och antidemokrati. Man bjöd in representanter från den högerextrema och rasistiska organisationen Blågula frågor, intervjuade förintelseförnekaren David Irving, presenterade konspirationsteorier om medias rapportering och så vidare. Tidningen fick även uppskattning från olika håll inom extremhögern och antisemitiska kretsar. Inte minst Radio Islam, som enbart pysslar med grov antisemitism, hyllade tidningen och som fortfarande har texter från densamma på sin hemsida.

Den mest framträdande personen i tidningen var Jonas de Geer som senare har gått till det mer eller mindre nazistiska Nationaldemokraterna och han är även medlem i Pius X-brödraskapet SSPX som blev kända när en av deras företrädare förnekade förintelsen.

Så Kristdemokraterna har fiskat upp en ledande tjänsteman ur ett träsk som är hyfsat grumligt. Därför torde man inte vara förvånad över att det genast syns genom att retoriken blir identisk med den Ny demokrati förde när de härjade som mest under 90-talets början. Verklighetens folk som Hägglund återlanserat som begrepp var bärande i den ny demokratiska retoriken. Vad ska vi vänta oss här näst från Haages penna och Hägglunds mun. Är det fränare utfall mot jämställdhet eller varningar om att vi snart kommer att tvingas vändas mot Mecka.

Nytt namn

jag har ju gift mig. Med det kommer ett nytt efternamn, Broberg. Jag kommer väl försöka fixa till det på något sätt. Kanske blir det en ny blogg för att manifestera denna förändring. Vi får se. Men jag fortsätter med mitt sporadiska bloggande här tills vidare.

Det finns inte två stolar i politiken!

I det politiska arbetet finns det ofta föreställningen om att man befinner sig i olika roller och sitter på olika stolar. Senast jag konfronterades med fenomenet var när en sosse på allvar menade att vi som ”SKLare” borde hålla ihop och därför skulle jag överge partiets uppfattningar i skolpolitiken.

Detsamma gäller nr man arbetar i kommunen eller landstinget. Man måste se sin roll och sitt uppdrag heter det. Därför ska man gå med på att enbart se en sida av en fråga och strunta i andra konsekvenser. Det finns ett bra exempel där inte minst socialdemokratin har snärjt in sig i en problematik som är så svår att de inte längre ser det som problematiskt.

Det som jag främst tänker på at synen på upphandling och konkurrensutsättning av offentlig verksamhet. Här har det för sossarna blivit naturligt att upphandla t.ex. äldreomsorg. Här har man satt dels det ekonomiska perspektivet i första hand vilket innebär att billigast är bäst. Sedan finns ju givetvis de äldre med behov av omsorg med i bilden. Men om man även försöker lyfta in ett tredje perspektiv, personalens villkor, så blir det omgående stopp i diskussionen. Det är inte kommunpolitikerns sak att ta hänsyn till detta utan här ska det levereras omsorg och inte någonting annat. Man får ju inte sitta på dubbla stolar.

Detta kan jag absolut inte köpa. Jag arbetar politiskt för att jag vill förändra samhället. Jag ingår i ett parti som menar sig ingå i en rörelse bestående av män och kvinnor som i mer än 100 år kämpat för att förbättra sina villkor på arbetet och på sin fritid. Där kampen för rätt till 8-timmars arbetsdag, säkra och förutsägbara anställningsvillkor och så vidare. Ska jag bara för att jag är vald att sitta i kommunen som en del och en representant för denna rörelse säga att jag sitter bara på en av två stolar och struntar i vilka konsekvenser mina beslut får för de som arbetar inom välfärden.

Det som har hänt inom offentligt finansierad verksamhet som konkurrensutsatts är att vi politiskt, ofta under ledning av arbetarrörelsens partier, kraftigt bidragit till att försämra villkoren på en arbetsmarknad som domineras av kvinnor. Genom krav på ständig prispress, tidsbegränsade avtal och så vidare pressas löner, anställningsvillkor med mera ned allt lägre. Färre ska göra mer. En fast anställning är egentligen aldrig mer fast än att man kan sägas upp så fort den man är anställd hos förlorar kontraktet.

Den offentliga sektorn som konkurrensutsätts har blivit en arbetsmarknad för kvinnor som underminerar hala den kvinnliga arbetsmarknaden, för om inte ens de demokratiskt styrda delarna av samhället kan skapa goda arbetsförhållanden så kan man väl inte ställa krav på det privata näringslivet att göra detsamma.

Politikens uppgift kan aldrig bli att bara se ett perspektiv av en fråga. Helheten och bedömningen av förändringar måste tas utifrån alla perspektiv och där väga för och nackdelar mot varandra. För det finns ju givetvis tillfällen där det finns motstridiga intressen i ett beslut och då måste man välja sida i det konkreta exemplet men man kan aldrig komma undan med att hävda att vissa konsekvenser inte ingår i mitt förtroendeuppdrag att ta hänsyn till. Det finns inte två stolar i politiken!

Kommunal debatt intellektuell förnedring

I tisdags behandlade fullmäktige i Linköping mitt förslag om att man ska kräva kollektivavtal eller motsvarande för de som utför arbeten för kommunen. Borgarna var givetvis motståndare (även om de i landstinget röstat för exakt samma skrivningar). De flesta försökte gömma sig bakom juridiken, men inte ens där hade de ett enda rätt. Det var få som vågade säga som det var.

Folkpartiets Linnea Darrell, fd riksdagsledamot och nu nämndordförande, var ju tydlig när hon ville värna företagens frihet. Att ställa krav på rimliga löner och att de anställda hade t.ex. hade försäkringar var något som man absolut inte ska kräva. Det handlar om företagens frihet, som sagt. Linnea gick så långt att man inte borde ställa några som helst krav på företagen utom det som krävs av lagen. Det vill säga adjö till krav på att man ska vara miljövänlig till exempel.

Moderaten Hanna Höglund var också tydlig i sitt motstånd. Kollektivavtal var för dyrt och därför ska det vara okej för företagen som arbetar för kommunen att strunta i dessa. Det är ju inte någon tvekan att det är de gamla moderaterna som talar (om det nu någonsin har funnits några ”nya”). Det var nog inte det som man trodde att moderaterna skulle driva när de gick ut och kallade sig för ”det nya arbetarpartiet”.

Ibland kan det vara befriande att vinna politiska debatter stort, för det gjorde vi verkligen denna gång. Ibland kan man vinna så att det nästan känns som att man sparkar på en som ligger ner när man argumenterar mot usla motståndare och det gjorde det också denna gång. Det är ju helt klart en sida av politiken. Men ibland så känns det som något form av intellektuell förnedring att debattera i fullmäktige. Människor gör sig dummare än vad de är och saknar helt heder i sin argumentation. Så var det också denna gång. Då kan man undra lite över vilka som egentligen styr över vår välfärd.

Våldtäkt = felparkering eller att pissa i parken?

I Afghanistan förbjuder man kvinnor att neka sina män sex och i Sverige har man en kammaråklagare i SVD, Rolf Hillegren, som fäller uttalanden som:

”När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse.”.”

Att knulla frun när hon inte vill är som att kissa i parken eller parkera bilen fel enligt åklagaren. Man kan ju undra vilken tid vi lever i. Att uttalandet är absurt och förkastligt är hyfsat uppenbart för de allra flesta människor. Att en enskild person har dessa åsikter kanske man kan leva med men när det ändå är så att kammaråklagare Hillegren tycker att åsikten är så acceptabel att han går ut med den i en intervju i SVD så säger det ju också en del om vilken värld han befinner sig i. Det är ju uppenbart att han anser att det är en åsikt som man inte behöver skämmas för och andra åklagare som jag har sett har aktat sig för att kritisera för hårt.

Man blir ju rätt orolig för hur det svenska rättssystemet ser ut om vi har människor med de åsikterna, eller de som visar tolerans mot dem, som ska avgöra vilka ärenden som ska leda till åtal eller ej. För även om det enbart är enskilda eller ett fåtal som uttrycker åsikterna så måste de ju ändå uppfatta det som att det är en rimlig ståndpunkt i sitt sociala sammanhang och det är väl det som är det verkligt oroande.

Det enda goda som kan komma av uttalandet är väl att vi kan få upp kampen för ett jämlikt och jämställt samhälle på agendan igen. För som vänsterpartiet har visat så är kvinnorna de som idag är de som förlorar mest på regeringens politik och vänstern har allt att vinna på att driva på den feministiska debatten. Så låt oss under det kommande året göra det tydligt att det i sverige idag finns två alternativ ett som vill stärka mannens position och ett som vill skapa jämlikhet och rättvisa.

Kom till Stockholm 6 september

Den 6:e september arrangerar Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet en gemensam fest i Kungsträdgärden i Stockholm. Det är då ett år kvar till valet då det blir dags för en ny regering och en ny politik. Givetvis ska man åka dit. Ta med vänner familj. jag tänkte göra det.

Ett urval av de artister som uppträder:
Sarah Dawn Finer
The Poodles
Rikard Wolff
Cookies n´ Beans
Kevin Borg
Lili & Susie
Stefan Sundström
Jack Vreeswijk
Love Antell från Florence Valentine
Marika Lagercrantz
Shima Niavarani
(fler artister tillkommer)

Konferencier:
Hans Rosenfeldt

Vad: Rödgrön dag
Plats: Kungsträdgården
Pris: Gratis
Tid: Sö 6 sept 12-16

Corren är ute och seglar om kollektivavtalen

I lördagens Corren ägnades hela ledarspalten åt att angripa mitt förslag om att Linköpings kommun ska ställa krav på kollektivavtal eller motsvarande vid upphandling. Man menade att detta var att skjuta den svenska modellen i sank. Tyvärr finns inte ledaren tillgänglig på nätet men här är det svar som jag författade:

Vi försvarar den svenska modellen

Correns ledare 15/8 ställer frågan hur arbetarna kan vinna på mitt förslag om kollektivavtal vid upphandling i Linköpings kommun. Innan jag svarar på den frågan så är det på sin plats att reda ut lite felaktigheter eller missförstånd i den ovan nämnda artikeln.

Det förslag som jag lagt till kommunstyrelsen, som har stöd av S och MP, ställer kravet på att de företag som levererar varor eller tjänster till kommunen ska teckna kollektivavtal eller att de krav som finns i kollektivavtalet ska vara uppfyllda. Det finns således inget absolut krav på att kollektivavtal ska tecknas. Däremot finns det krav på att man ska ge de anställda rimliga löner och bra anställningsförhållanden som följer det som arbetsmarknadens parter kommit överens om.

I nästan alla upphandlingar idag ställs det olika krav på miljöhänsyn och så vidare. Detta uppfattas inte som kontroversiellt. Men när det kommer till att garantera att människor inte ska behandlas dåligt då reser sig borgerligheten i protest.

Att den borgerliga ledarsidan på Corren angriper mitt förslag som helt orimligt och att det skulle skada den svenska modellen är extra intressant då den borgerliga majoriteten i Landstinget har genomfört exakt den skrivning som jag föreslår i kommunen. Där anser man tydligen att det är oproblematiskt att ställa dessa krav.

Det blir ju dessutom smått ironiskt när samma ledare som anklagar mig för att vilja förstöra den svenska modellen går till angrepp mot att Lagen om anställningsskydd (LAS) och menar att den försvårat för arbetsgivarna att sparka vem man vill. Så när de borgerliga ska försvara den svenska modellen så vill de försämra LAS och inte ställa krav på att man ska leva upp till kraven i kollektivavtalen. För mig låter det inte särskilt trovärdigt och framför allt inte någonting som de svenska arbetarna tjänar på.

Den svenska modell som jag värnar bygger på bra villkor och omfattande trygghet för arbetarna. En modell som även ger en trygghet vid sjukdom och arbetslöshet. Kampen för att försvara denna modell måste föras på flera plan. Där handlar det om att förbättra A-kassan, sjukförsäkringen och i alla lägen hävda kollektivavtalens roll. Detta är en politik som de svenska arbetarna vinner på.


Emil Berg
Vänsterpartiet

The soundtrack of valrörelsen 2010, part II

Så om den första delen av soundtracket för min valrörelse 2010 hade ett feministiskt tema så grundar sig denna andra del på vår andra utgångspunkt; klass.

Det finns nog en rad olika låtar och texter att välja mellan om man skulle vilja illustrera klasskamp. En av mästarna, om än något förutsägbart, inom genren är Bruce Springsteen. För även om det är en amerikansk arbetarklass och den speciella situation som råder i USA som han skildrar så är ändå klasstillhörighetskänslan universal. Uppvuxen med en städerska till mamma och en sotare till pappa så är känslan och texterna av att vilja fly, uppnå något bättre och kampen för ett bättre liv lätta att identifiera sig med.

En av Springsteens största stunder är när han lyckas kombinera sin musik med stor litteratur som han gör i den andra delen av mitt soundtrack för valrörelsen. Låten är; The goast of Tom Joad.

1939 publicerades John Steinbecks klassiker och mästerverk Vredens druvor (Grapes of Wrath). Boken handlar om familjen Joad som under depressionen tillsammans med tusentals familjer blir vräkta från sin bondgård av något storföretag och familjen söker sig då västerut till Kalifornien för att söka arbete. Väl där är det ont och jobb och familjen tvingas leva under fattigdom och de ser sina drömmar om ett bättre liv krossas samtidigt som familjen splittras.

Boken handlar till stor del om den hänsynslöshet de rika landägarna visar upp mot de fattiga immigranterna, men också om den samhörighet och solidaritet som växer fram bland de fattiga lycksökarna som alla har kommit till Kalifornien med drömmen om ett bättre liv. Det är en bok som har full politisk bäringskraft än idag då det är i grunden samma samhälle med samma motsättningar då som nu.

När Springsteen lyfter Tom Joad in i ljuset i mitten av 1990-talet är det i grunden samma Amerika som han skildrar som Steinbeck gör i boken. Med en lågmäld fantastisk sång sjunger han om de utstötta och jagade. De som samhället inte önskar förutom när det passar. Det blir inte heller sämre av att han lyckas med nästan exakta citat återge ett centralt stycke i boken där han sjunger:

“Wherever there is a cop beating a guy,
Where every hungry newborn baby cries,
Where there is a fight against the blood and hatred in the air
Look for me mom I will be there
Wherever somebody is fighting for a place to stay,
or a decent job or a helping hand
Wherever somebody is struggling to be free,
Look in their eyes mom and you will see me”

Tom Joad kan säkert betraktas som en symbol för kampen för ett rimligt gott liv, ett liv som förnekas och bekämpas av andra intressen. Vänsterpartiet har traditioner av konkret klasskamp för att vanliga människor ska kunna leva ett drägligt liv. Det är en grundläggande absolut utgångspunkt. Utan den saknar vi existensberättigande som rörelse. Det finns dock problem i hur vi som parti lyckats förmedla detta till människor som ofta tyckt att vi varit kantiga i vår retorik. En vänster som vill vinna framgång måste kunna visa på att klasskamp idag som alltid handlat om att skapa förutsättningar för ett bättre och drägligt liv. Så valrörelsen 2010 handlar mer än på länge om en klasskamp som måste förpackas och förmedlas på ett effektivt sätt.

Så känner du nu att du vill lyssna på låten klicka här.

Eftersom det är svårt att välja ut en låt av Springsteen så kommer det även en liten bonus. Det är en liveupptagning från september 1985 där han framför This land is my land. Det är ju en bra låt men det är försnacket som är den absoluta behållningen. Dessutom framstår han nog som snyggast i sin karriär just här (det förra klippet kanske är det motsatta). För att se låten på youtube klicka här.

Soundtrack till valet 2010, del 1

Jag har fått det spännande och roliga uppdraget att sitta med och ta fram vänsterpartiets förslag till valplattform till valet 2010. Det är inte helt enkelt, vi står inför svåra och nya utmaningar. Vi har ett parti som behöver se över sin retorik och hur vi ser på oss själva.

I grunden handlar politiken om att skapa en berättelse som människor kan tro på. En berättelse kan ju vara uppbyggd på olika sätt. Som uppvuxen under 1980-talet så spelade film en viktig roll i skapandet av sin identitet och vad hade 80-talets filmer varit utan filmmusiken, soundtracket. Så när jag funderat över vilken berättelse om Sverige 2010 vi ska utforma så har jag hela tiden haft någon märklig tanke på vilken musik jag skulle vilja att den ackompanjerades av. Därför ska jag här på min anspråkslös blogg när kraften infinner sig försöka presentera mitt soundtrack för valrörelsen 2010.

När jag ska utforma mitt soundtrack, som just är mitt personliga och därför givetvis till stora delar återspeglar min musiksmak och min generation, så är ambitionen att ha en blandning av stilar, en god könsfördelning samt att det ska bidra till att stärka bilden av vänsterpartiet som det parti det faktiskt är idag (d.v.s. att gammal progg och liknande är helt uteslutet att ta med i en lista som denna).

Så då har jag kommit till att presentera mitt första val, det saknas rangordning mellan låtarna, som är en låt av Säkert och heter ”Allt som är ditt”. Detta blir mitt första val utifrån en rad skäl. Inte minst för att det ändå är en låt som har någon form av tydlig feministisk linje, eller lyfter upp ett sinnessjukt fenomen i samhället. För den som inte kan texten så går det ut på att det är en tjej som blir våldtagen och som känner att och har sig själv att skylla, vilket hon givetvis inte har. Kontentan i låten är de som gjorde det borde skjutas.

Kan tyckas vara en drastisk lösning som kanske inte är rimlig i ett rättsamhälle. Men just nu idag är jag helt inne på den linjen rent känslomässigt. Jag träffade en bekant idag som berättade om att hennes 14-åriga barnbarn tillsammans med en kompis hade blivit drogade och våldtagna av en 26-årig man för två veckor sedan. Heka deras liv är omkullkastade, hela familjer är nedbrutna och grunden för att detta sker är att vi lever i ett samhälle som inte är jämställt.

Vänsterpartiet är och har länge varit ett feministiskt parti. Under Gudrun Schymans tid fick det ett stort medialt utrymme som minskat sedan hon försvann. Uppfattningen om partiet i media verkar vara att vi idag är mindre feminister än då. Jag skulle nog hävda motsatsen. Vår feminism är starkare och spetsigare idag och vi måste göra det tydligt i valrörelsen. Just idag kan jag inte komma på något bättre med musik tydliggöra detta.

Så håll till godo med Säkert och ”Allt som är ditt”. Efterssom man inte får lägga upp saker hur som helst så får jag länka vidare till toutube.

Om Samuelsson hade varit en man?

Visst är det helt fel det som Marianne Samuelsson har gjort på Gotland. Det är det första man kanske ska klargöra. Alla ska vara lika inför lagen och som vänsterpartist är man ju av åsikten att de som har det bäst ställt som är vana med gräddfiler ska vara mest lika inför lagen...

Nu har jag ledigt och anstränger mig å det bästa för att inte hänga med i alla turer kring såväl denna som andra nyheter, men det lilla jag har uppfattat får mig ända att vilja ställa en fråga och göra en liten fundering.

Frågan skulle egentligen vara den ganska enkla: hade det hänt samma sak om Samuelsson inte varit kvinna utan man, dessutom en miljöpartistisk sådan. Tänk om det vara en borgerlig manlig trotjänare, tex Anders Björk, som hade yttrat något liknande. Hade det blivit samma tryck eller samma krav. Tror inte det. Det kan ju bero dels att ingen förväntar sig något annat av en borgare och att man kan ställa högre krav på en miljöpartist kring dessa frågor. Men i grunden tror jag ändå att kön spelar roll. Det kanske någon redan har påpekat i debatten, men jag har inte sett det.

Funderingen som jag har är om det Marianne Samuelsson egentligen har gjort någonting konstigt utöver sina klantiga yttranden som fastnade i någons mobil? I den värld av kommunpolitiker som jag rör mig i så är det ju uttalat från de flesta partier, utom mitt eget och miljöpartiet, att man vill luckra upp strandskyddet så att man ska få möjlighet att bygga attraktiva bostäder för att öka intresset för näringslivet.

undersommaren har jag vistats en del i min gamla hemkommun Västervik som styrs av moderaterna (en man i toppen) och som dessutom har en landshövdning som är moderat (man så klart). Här har man exploaterat enormt mycket mark som ligger inom strandskyddsgränsen för att öka attraktiviteten för kommunen och det har definitivt inte varit några billiga bostader åt vem som helst man har byggt där.

Så vad som utifrån min föga upplysta horrisont har hänt är att en landshövdning råkade yttra sig klantigt och att det fastnade på en inspelning men i sak är det samma sak som sker över hela landet helt öppet. Men då kanske det är män som sitter i bastun eller var de nu sitter och bestämmer detta utan att telefonerna är på...

Stärk det lokala självstyret

Artikel som publiceras i kommande Dagens samhälle;

Den svenska kommunala självstyrelsen har en lång och djup tradition. Den är en självklarhet i det svenska demokratiska systemet. Det är bra – beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt.
Den lokala och regionala närheten ger en unik möjlighet till den överblick som behövs för att fatta beslut på bra grunder. Den ger också möjlighet till anpassning efter lokala förutsättningar, vilket många gånger kan vara avgörande för effektiviteten i ett mångfacetterat land som Sverige.
Närheten främjar dessutom medborgaransvar och demokratiskt deltagande – inte minst för att det skapar utrymme för fler att engagera sig. 44 000 lokalpolitiker ska jämföras med 349 riksdagspolitiker.
Dessvärre inskränks denna möjlighet till lokalt självbestämmande allt för ofta. Riksdag, regering och diverse statliga myndigheter utfärdar lagar och regler som i praktiken försvagar självstyret, vilket får konsekvenser för både demokratin och effektiviteten.
Att ha ansvar utan befogenheter är alltid svårt. Särskilt svårt är det för en folkvald församling som dessutom alltid ska kunna ställas till svars inför sina väljare. Att vara politiskt ansvarig för att få ihop en budget och göra nödvändiga och av väljarna efterfrågade prioriteringar, samtidigt som man plötsligt vingklipps av nya statliga direktiv eller ändrade ekonomiska förutsättningar, är minst sagt besvärligt.
Det skapar en omöjlig situation och otydliggör det demokratiska styret. Medborgarna har rätt att veta vem de ska ställa till svars. Det gör de inte i dag. En ny undersökning som SKL låtit göra, visar till exempel att hela 30 procent av svenskarna tror att ansvaret för vård, skola och omsorg ligger på riksdag och regering. Detta skapar problem för demokratin. Det är svårt för medborgarna att göra medvetna val till kommuner och landsting, när det inte är tydligt vem som ansvarar för vad.
Risken är också att förtroendet för de folkvalda och demokratin minskar i takt med att kommuner och landsting tvingas fatta beslut baserat på annat än sina egna politiska löften och prioriteringar. Väljarna känner inte igen sig. Tilliten till politiken utarmas.
Den ryckighet som ofta följer av plötsliga och statliga beslut har ofta direkt negativa effekter på den gemensamma välfärd som kommuner och landsting är satta att förvalta.
Alla politiska nivåer har en viktig roll att spela i det svenska systemet, och samverkan kommer alltid att vara en förutsättning för bästa möjliga resultat – både när det gäller demokrati och effektivitet. Men det krävs tydligare spelregler och en tydlig ansvarsfördelning.
Därför är det av största vikt att det införs ett regelbundet samråd mellan regeringen och kommunsektorn i frågor som påverkar kommuner och landsting. Det bör också snarast införas en proportionalitetsprincip som tydligt anger att en inskränkning i självstyret aldrig får vara större än absolut nödvändigt för att avsedda ändamål ska uppnås.
Den lokala och regionala demokratin ger människor stora möjligheter att ta ansvar för sitt lokalsamhälle. Kommuner och landsting får inte reduceras till viljelösa instrument för regering och riksdag. Den risken är uppenbar med dagens oklara reglering. Därför måste det lokala självstyret stärkas.
Anders Knape, ordförande SKL och gruppledare för Moderaterna
Carola Gunnarsson, 1:e vice ordförande SKL och gruppledare för Centerpartiet
Ilmar Reepalu, 2:e vice ordförande SKL och gruppledare för Socialdemokraterna
Lennart Gabrielsson, 3:e vice ordförande SKL och gruppledare för Folkpartiet
Anders Andersson, styrelseledamot och gruppledare för Kristdemokraterna
Ann-Catrin Lofvars, styrelseledamot och gruppledare för Miljöpartiet
Emil Berg, styrelseledamot och gruppledare för Vänsterpartiet

Regeringen lämnar chockbesked om kommande välfärdskris

Regeringen lämnade under onsdagen den 19 mars besked om att inga resurstillskott kan väntas till kommuner och landsting under 2009. Regeringen mörkar sina avsikter för 2010.

Detta tvingar kommuner och landsting att planera för och genomföra uppsägningar i enlighet med de knappa ekonomiska ramar vi står inför. Upp mot 20 000 välfärdsarbetare, vårdbiträden, sjuksköterskor, lärare och barnskötare riskerar att förlora sina arbeten.

Det är mycket olyckligt.

Den ekonomiska situationen för landets kommuner och landsting blir allt tuffare. De 100 000 varsel som lagts under hösten verkställs nu i uppsägningar. Arbetslösheten spås öka dramatiskt. År 2010 väntas arbetslösheten nå 10 procentstrecket.

De kommande årens ekonomiska nedgång hotar välfärden i kommunerna. Kommunernas intäkter minskar i takt med att arbetslösheten ökar. Samtidigt ökar kostnaderna. Allt fler förlorar jobbet och tvingas att vända sig till kommunen för att söka hjälp för sin försörjning. Dessutom har regeringens politik pressat en halv miljon människor att lämna a-kassan. Allt fler tvingas vända sig till sin kommun för att klara sin vardag.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) får inget svar på frågan om hur välfärdens kärna ska kunna försvaras när intäkterna minskar och kostnaderna ökar. Hur ska vi kunna se till att barnen får en bra skola som berikar deras kunskap när antalet lärare minskar? Hur ska vi kunna ge våra äldre en givande och värdig vardag när vårdbiträdena blir färre?

Inte minst dramatisk blir situationen inom hälso- och sjukvården. Jobbkrisen resulterar i att många utsatta medborgare kommer att drabbas av psykiska och fysiska sjukdomar. Människors förväntningar på hälso- och sjukvården ökar. Detta samtidigt som landsting och regioner får kraftigt försämrade förutsättningar att möta dessa berättigade behov.

Den djupa lågkonjunkturen skulle inte behöva innebära sämre skola för våra barn och sämre vård för våra gamla. Regeringen skulle kunna välja att investera i välfärden – istället för att i år sänka skatter med 15 miljarder kronor, främst till höginkomsttagare.

Vi ser nu tydligt bevis på att den borgerliga regeringens långsiktiga strategi är att undergräva den gemensamma sektorns ekonomi – för att på så sätt skapa efterfrågan på försäkringslösningar, kommersialisering av välfärdstjänster och gräddfiler i hälso- och sjukvården.

Sveriges kommuner och landsting är grunden för svenska folkets gemensamma välfärd. Detta trots att statsministern tycks leva i vanföreställningen att Sveriges Kommuner och Landsting är en intresseorganisation, vilken som helst.

Nu handlar det om att ge landets kommuner och landsting – och därmed svenska folket - en chans att ta sig igenom krisåren. Det behövs besked om mer resurser nu. Då kan vi tillsammans säkra välfärden idag och i framtiden.

Ilmar Reepalu
gruppledare (S) i SKL

Ann-Catrin Lofvars
gruppledare (MP) i SKL

Emil Berg
gruppledare (V) i SKL

Denna Debattartikel har publicerats på Dagens samhälles hemsida.

Blogg om socialbidrag ger bitter eftersmak

Aftonbladets Journalist Jessica Ritzén ska leva på socialbidragsnormen i en månad och blogga om hur det är.Syftet ska vara att lyfta fram hur det kan vara att leva på socialbidrag. Det kan ju tyckas som en journalistisk intressant idé, att själv leva som de som har det sämst de som har svårt att få vardagen att gå ihop. Dock kan man inte låta bli att det hela får en besk eftersmak. En känsla av medelklassens aningslöshet om hur verkligheten ser ut.

Nästan vem som helst kan leva drägligt under en månad på socialbidragsnormen efter att hyra och räkningar är betalda. Nästan alla kan spara in om snåla ordentligt en månad utan att det känns in på bara skinnet. Men problemet är ju att för de som är beroende av socialbidrag se ser verkligheten helt annorlunda ut. De lever med denna norm år ut och år in.

För Jessica Ritzén kommer knappast ha något uppbyggt behov av att köpa kläder som är slitna, eller en ny tv om den gamla går sönder, hon lär ju knappast ha slängt ut sin dator eller för den delen sålt sin bil (om hon har någon). Hon behöver antagligen inte gå till tandläkaren med sin urusla tandhälsa. Hon lär ju inte heller ha skickat iväg sina eventuella pengar på banken eller sålt sin bostadsrätt. Hon vet att det är en månad. Hon vet att det finns ett slut och att det trillar in en löneutbetalning.

För den som lever på socialbidrag ser verkligheten helt annorlunda ut. Jag mötte en man för en tid sedan. Han hade ett liv av missbruk och kriminalitet bakom sig. Han var nu nykter sedan 15 år. Hans berättelse var inte ovanlig.Han levde ensam med sin katt hade stora skulder som var en rest från hans kriminella karriär. Han levde inte på socialbidrag utan hade precis så att han klarade sig ovanför normen efter att kronofogden hade mätt ut pengar som skulle täcka hans skulder. Han bodde i en liten etta med gamla slitna möbler, köpta begagnade. Han hade en dröm. Att kunna ha råd att ta körkort och ha en liten billig bil eller möjligen köpa sig ett litet torp någonstans. För många människor en anspråkslös dröm men för hon en omöjlighet. Han hade gått till socialen och ansökte om att få hjälp om att bli av med den skuld som tvingade honom attt leva detta liv, men det fanns inte något utrymme för det. Så han fick fortsätta detta liv utan ljusning eller ende.

Det är någonting helt annat än att fundera över att man lyckades få en billig lunchlåda. Det är annat en en månad med små utgifter men en framtid säkrad. Ju mer jag tänker på det ju mer osmakligt känns det faktiskt. Fast Ritzén vill väl bara väl men det blir så fel.

Sverigedemokraterna vill ha vänort i Israel

I en motion till kommunfullmäktige i Forshaga har i en motion föreslagit att kommunen ska inrätta en vänkommun i Israel. Ett förslag som kanske kan få en del att höja på ögonbrynet. Dock är det inte alls konstigt. Sverigedemokraterna försöker använda en påstådd antisemitism för att legitimera och lyfta fram islamofobin. För sverigedemokraterna är det muslimerna som är den stora fienden idag. I ett annat läga hade de knappast proklamerat sitt eventuella motstånd mot antisemitismen.

I det pressmeddelande som de skrivit med anledning av förslaget så lyser det igenom att det inte alls är Israelerna som är det viktiga att lyfta fram. De skriver bland annat:

Dessutom så har vårt mångkulturella samhälle kraftigt bidragit till att vi har en ökande befolkningsandel som inte erkänner eller vägrar erkänna staten Israels rätt att existera.

Det motstånd som finns mot Israels illegala ockupation är enligt sverigedemokraterna etniskt eller kulturellt betingat. Det vill säga att fienden här är muslimerna.

I samma pressmeddelande blir syftet med initiativet än tydligare då de skriver att:

Ett vänortsavtal innebär också att det blir lättare att förmedla förståelse, kunskap och kännedom om människorna som förvägras rätten till sitt eget land, till våra invånare i Forshaga.

Förvisso är det en något skruvad beskrivning av situationen för Israel som faktiskt är de som fövägrar palestinerna rätten till sitt land genom också pation och förtryck men det är intressanta är ju att de menar, om än indirekt, att även befolkningen i Forshaga förvägras rätten till sitt eget land. Och vem fienden är har vi ju redan förstått.

Det är några år sedan som jag arbetade som mest aktivt med det antirasistiska arbetet, bland annat med tidningen Expo, men Sverigedemokraternas resonemang känns väl igen fårn organisationer och grupper som arbeat mindre på att hålls sin fasad så rn och prydlig som möjlig.

Det skrämmande är dock att Sverigedemokraterna antagligen lyckas att bli lite mer legitimerade hos en hel del krafter inom högern som i sin iver att försvara staten Israel och dess övergrepp genom detta utspel. Islamofobin växer sig allt starkare och försvaret av Israel hade aldrig varit möjligt utan detta. För det känns ju faktiskt, tyvärr, inte som att det skulle vara särdeles förvänande om en Folkpartist hade lagt samma förslag. Tiderna är mörka helt enkelt.

Samarbetet fortsätter

I fredags hade gruppen för Välfärd och rättvisa (det centrala samarbetet med S och MP) möte igen. Vi hade vårt första temamöte och nu avhandlade vi en diskussion kring socialförsäkringssytemen och hur de kan utformas i framtiden. Vi är alla överens om att det krävs ordentlgia förändringar.

Till mötet hade vi bjudit in en rad intressanta personer från alla tre centrala fackliga organisationer, forskare från universiteten representanter för intresseorganisationer och så vidare. Det blev ett väldigt bra möte, igen. Så som samarbetet i vår grupp utvecklat sig känns det som att det är en av de roligaste politiska uppgifterna nu. Det först diskussioner som leder frammåt, där det är högt i tak och en stark gemensam vilja att hitta gemensamma lösningar. Det känns verkligen som att vi kommer kunna hitta gemensamma förslag som kommer kunna leda till nödvändiga förändringar.

Att lämna ett möte med den tillförsikten är inte vanligt förekommande nu för tiden, vilket kanske ytterligare bidrar till att man ser fram emot näste möte. Men det väcker även en förhoppning om att de lokala och regionala samarbeten som finns runt om i landet kan ske i samma anda.

Kommunal ekonomi i kris

Kommunstyrelsemöte. Inte det sexigaste som finns. Det blir inte roligare med de senaste skatteprognoserna. Det återstår att se om borgarna lyckas prestera någonting i vårbudgeten.

Annars är det mest en del mindre frågor som socialdemokraterna som lagt en motion om en kommunal teknikskola. Jättebra förslag. Det föreslog vi i vänsterpartiet för flera år sedan. Dock handlar KS diskussion om en märklig protokollsanteckning som borgarna lagt. Spänning på hög nivå. Eller kanske inte. Tur att den nya tekniken erbjuder möjlighet tillalternativ sysselsättning för den del av hjärnkapaciten som inte behöver nyttjas för att hänga med i diskussionen.

Har du varit inblandad i folkmord?

Om några veckor ska jag resa till USA på uppdrag med styrelsen i Sveriges kommuner och landsting. Det ska bli väldigt spännande.

Det är dock väldigt underhållande att förbereda sig för resan. Bland annat måste man ju fylla i lite ansökningar om att få komma in i det stora landet i väst. Så jag har nu suttit och svart på fror om jag var inblandad i Nazitysklands förföljelser 1933-1945, om jag varit inblandad i folkmord, spionage, sabotage eller terroristaktiviteter eller om jag någonsin blivit anhällen eller dömd för brott med "inslag av moralisk skändlighet". Det sista vet jag inte riktigt vad det kan vara, men jag har svarat nej.

Man har ju bara en stilla undran om någon människa någonsin sedan detta infördes svarat ja på någon av frågorna (möjligen någon gammal tysk som kanske inte kommer undan). Det skulle ju vara kul att testa men risken är ju att jag aldrig får komma in i landet. De verkar ju inte vara upplagda för skämt...

Rör inte aborträtten

I diskussionen som följt efter att en läkare rapporterat om en kvinna som valt att göra abort på grund av barnets kön har abort motståndarna, den kristna högern, vädrat mrgonluft. De flesta har lärt sig läxan att det i sverige finns ett väldigt starkt stöd för lagstiftningen så det är uppenbart att de griper efter varje litet halmstrå för att få möjlighet att inskränka den så mycket som möjligt.

Om man på något sätt skulle gå abortmotståndarna till mötes i denna fråga så skulle det ju få ganska stora konsekvenser. Idag är det kvinnans beslut att göra abort. Hon behöver inte motivera det på något sätt. Säg att man skulle begränsa rätten inom detta område så skulle man alltså behöva redogöra för sina skäl till aborten vilket givetvis gör det hela lite mindre fritt. Det är väl det som är tanken.

Det finns ju två saker som man skulle vilja lyfta i debatten. Dels är det väl positivt om man genom en aktiv sexualupplysning kan få fler ungdomar att använda preventivmedel, både för att slippa få oönskade graviditeter men också att minska könssjukdomar och genom detta minska antalet aborter. Det är ju ok. Men det är ju knappast så att moralens väktare ser positivt på att människor ska leva ut sin sexualitet, så därför finns inte detta med idebatten.

Den andra aspekten som borde ha diskuterats i det aktuella fallet är väl egentligen inte alls aborträtten utan synen på kön. Vi kommer ju aldrig kunna komma åt problemet som skildrats genom att göra det svårare att genomföra aborter. Problemet ligger ju i samhällstrukturer där män värderas högre än kvinnor. Det är väl det som diskussionen ska handla om. Men det har ju inte de kristna fundamentalisterna något intresse av. Resultatet blir ju att kvinnorna ska straffas med inskränkt aborträtt för att kvinnor värderas lägre än män. Kristen logik och moral när den är som sämst.

Jag är mest lik Paris Hilton!

Ibland hamnar man på suspekta och subversiva hemsidor av konstiga anledningar. Nu trillade jag in på hemsidan Fri företagsamhet, som inte riktigt presenterar vilka de är men de har i allafall tag SAFs gamla logotyp och gjort till sin (så man kan ju anta att även detta är ett projekt som Svenskt näringsliv pumpar in pengar i för att få oss att bli mer vänligt instälda till sänkta skatter, sämre välfärd och almän misär och världssvält). I ett litet enkättest, kallat för "Personlighetstestet", fick man svara på lite olika frågor och så skulle de lista ut vilket typ av entreprenör som jag var. Döm om min förvåning när jag blev mest lik Paris Hilton, för övrigt var jag minst lik Donald Trump vilket ändå kan vara en tröst. Motiveringen löd:

Oscar Wilde skrev en gång "There is only one thing in life worse than being talked about, and that is not being talked about." Ett motto som Paris hade kunnat mynta. Att vara öppen med sitt privatliv och bära minimala plagg är exempel på sådant som fört henne mot toppen. Du har mycket att vinna på att utnyttja din personlighet kommersiellt – gillar du shopping och lyxiga resor så se till att tjäna pengar på det. Men akta dig för att lämna ut dig själv för mycket, det kan du komma att ångra.

Jag uppfattar inte riktigt det vara överensstämmande med mitt eget liv, men å andra sidan är det ju kanske inte de skarpaste knivarna i lådan som formulerar enkäter åt näringslivet...

Du vet väl om att du är värdefull…

…för Carema i alla fall. Landstinget har nyligen privatiserat Berga vårdcentral och som en brev på posten, bokstavligen talat, får jag en inbjudan att lista mig hos Carema. De lovar ”bättre tider” och allt ska bli bättre. Eftersom jag inte alls tillhör deras geografiska område så försöker de locka mig att lista mig där genom att skicka med en ”hälsocheck” där de bjuder på en liten hälsokontroll. Om jag listar mig hos dem så klart. För Carema vet ju givetvis att vi snart får ett vårdvalssystem i Östergötland. Då gäller det att roffa åt sig så många listade som möjligt för att kunna maximera sina vinster. Och vad är väl bättre än att få en fullt frisk relativt ung man att lista sig hos dem. Det innebär troligen inga kostnader utan bara en hel del intäkter.



Jag kan meddela Carema att jag inte är intresserad av deras hälsocheck eller deras vårdcentral. Dock ser jag med fasa på utvecklingen. Vad ska nästa privata företag erbjuda för att jag ska lista mig hos dem? Vi går nu mot ett marknadssystem där vi medborgare blir handelsvaror som storföretagen ska tjäna pengar på. Vi vet ju dessutom redan nu från andra landsting där man genomfört denna reform vad som händer. De som har störst behov av hälso- och sjukvård, dvs. gamla och multisjuka, får sämre vård samtidigt som vi som är relativt friska prioriteras. För det är ju oss man tjänar pengar på.

Samarbetets Östergötland

Efter att arbetet nu kommit igång med det centrala samarbetet med S och MP verkar det som det rör på sig på allt fler håll. Samarbeten breder ut sig och tar just nu lite väl mycket av min vakna tid i anspråk. I helgen hade vi i landstinget ett gemensamt seminarium där vi nu har inlett diskussionerna inför valet 2010 och vad som komma skall.

Vi fick besök av representanter för de tre partierna som tidigare regerat tillsammans i Uppsala län och som nu inlett ett samarbete inför valet 2010. Det var tydligt att de hade haft en del svårigheter initialt när de senast kom till makten men hade lyckats lösa det på ett framgångsrikt sätt som nog även gav de flesta av oss som var på mötet en del inspiration.



Igår, måndag, var jag även i Norrköping på deras årsmöte och presenterade det centrala arbetet och ahde en bra diskussion med dem (för övrigt hade jag även gjort min första egenhändiga Powerpoint-presentation, jag borde verkligen blir lite bättra på teknik...). Som vanligt upplevde jag att det finns en stor tilltro till att samarbetet kommer falla väl ut men aatt det samtidigt kommer att ställa oss inför en hel del nya utmaningar. I Norrköping har man ju erfarenheter av att regera och vilka svårigheter det kan ställa oss inför. Dock har de redan nu inlett ett arbete med gemensamma arbetsgrupper som ska arbeta fram förslag till politik för våra tre partier till kommande mandatperiod.



Men det rör ju även på sig i länet i övrigt där partidistrikten ska ordna gemensamma seminarier för att utveckla samarbetet inom bland annat Östsam. Ett ännu tydligare tecken på att det rör sig är att det ska till någon typ av gemensamma seminarier i Linköpings kommun mellan våra tre partier. Där kan det bli väldigt intressant att se hur Miljöpartiet ställer sig då de tidigare inte uppvisat så god samarbetsvilja. Dock får man väl hoppas att de inser att det är nödvändigt att byta majoritet för att få Linköping på rätt kurs även om det kanske inte blir helt oproblematiskt.

Rödgröna samarbetet kommer att presentera en politik för framtiden

Med anledning av två artiklar i corren har jag skickat in detta svar. Länkar i texten.

Vänsterpartiet har tillsammans med Miljöpartiet och Socialdemokraterna inlett ett historiskt samarbete som ska leda till en ny regering och en ny politik efter valet 2010. Tillsammans har vi tillsatt ett antal arbetsgrupper som ska arbeta fram underlag för en regeringsförklaring som kommer att presenteras inför valet 2010. Vi är överens om att det inte finns något politiskt område där vi inte kommer att kunna ha en gemensam politik i framtiden. Vår ambition är dock att vi initialt ska arbeta brett ute i samhället och föra samtal med folkrörelser, fackföreningar, privat näringsliv och andra intresserade för att därefter kunna presentera en politik som har ett brett folkligt stöd.

Betty Malmberg, moderat riksdagsledamot, angriper i Corren 9/2 det rödgröna samarbetet för att vi inte har presenterat en gemensam skolpolitik. Malmberg behöver inte oroa sig. Trots att vi har en rad olika ståndpunkter mellan våra tre partier så kommer vi presentera en gemensam politik. Malmberg försöker lyfta fram högerregeringen som ett föredöme där man är enig om politiken. Då verkar hon glömma regeringens splittring i såväl äktenskapsfrågan som försvaret som rasat den senaste tiden.

Correns ledare 10/2 försöker även den lyfta fram att det inte råder total enighet inom samarbetet vilket således inte kommer att vara ett problem i valrörelsen 2010. Vidare lyfter man fram att vår gemensamma hållning i energipolitiken är problematisk. Om man verkligen lyssnar på vad som sägs från såväl regering som opposition så blir det tydligt att regeringen faktiskt frånsäger sig ansvaret för energipolitiken till stora delar. De säger att marknaden får lösa frågan om kärnkraften. Vad vi säger är att vi garanterar svensk industri energi i framtiden. Vi kommer att se till att föra en politik som även i framtiden ger Sverige möjlighet att fortsätta exportera energi och att det även kan ske utan en kärnkraft som ger oss avfall som vi inte kan hantera och en brytning av uran som är ytterst miljöfarlig.


Emil Berg
Partistyrelseledamot och representant i samarbetsgruppen Välfärd och rättvisa

Nu blir vi aldrig av med kärnkraften

De borgerliga partierna har nu presenterat en överenskommelse om att amn ska upphäva förbudet att bygga nya kärnkraftsreaktorer. De äldre ska få ersättas med nya modernare. Det kan ju låta bra men i praktiken innebär det att vi bygger in ett kärnkraftsberoende för oöverskådlig framtid.

Enligt Aftonbladet yttrar sig Maud olofsson om att centerpartiet inte gillar kärnkraft men kan leva med den i överskådlig framtid. Man kan ju undra lite över vilket perspektiv hon har när hon pratar i de termerna. Nya reaktoreer kommer definitivt att över leva Maud Olofsson. Men Olofsson är ju inte den skarpaste kniven i Lådan och det är ju inte heller särskilt oväntat att centern gör det mesta för att lämna det som ändå en gång i tiden kunde uppfattas som sypatsikt med det partiet bakom sig.

Man kan ju också bli lite förundrad över hur lite det i debatten diskuteras kring slutförvaringen av avfallet som inte på långa vägar är löst. Det som dessutom är än märkligare är att man inte heller diskuterar de enorma problem som uranbrytningenn, vilken är en förutsättning för kärnkraften, medför. Uranbrytningen ödelägger och förgiftar miljön i orimliga mått. Det är ju dessutom så att i Sverige har vi kanske en av världens största tillgångar på just uran men har undvikit att bryta den här då man vet vad det medför för katastrofala effekter. Vad vi istället gör är att låta andra delar av världen betala ett mycket högt pris för att vi ska fortsätta med kärnkraft. Det känns inte helt ok kan jag tycka.

Vänsterpartiet avvisar vårdval

I två artiklar, 28/1 och 29/1, hävdar Corren att oppositionen i landstinget varit enig om att införa vårdval inom primärvården. Detta är felaktigt. Vänsterpartiet har röstat mot förslaget och vi har reserverat oss. Anledningarna till detta är flera.

Den svenska primärvården har byggt på att den ska vara tillänglig för alla, ha en bred sammansättning av personalgrupper, jobba i samarbete med närsamhället och utgå från en helhetssyn på hälsa och utgå från hälsans sociala bestämningsfaktorer. Med genomförandet av vårdvalsmodeller kommer man att gå ifrån detta perspektiv mot en mer läkarfokuserad vård. I internationella jämförelser har det visat sig att det innebär att vi går ifrån en mycket framgångsrik organisering av primärvård till en modell med betydligt sämre resultat vad gäller befolkningens hälsa.

Det nya med vårdvalet är inte möjligheten att kunna välja vårdcentral, det har man kunnat länge, utan att det är ett nytt sätt att organisera och ersätta aktörerna. Vi går ifrån ett system som i grunden har varit behovsstyrt till ett system som blir efterfrågansstyrt. Detta kan i vissas öron låta lockande men i praktiken innebär det att gamla och svårt sjuka som redan har en svag ställning i samhället får mindre och sämre vård samtidigt som de som är unga och förhållandevis friska får mer och bättre vård. Detta kan vi redan se i de landsting som genomfört vårdval.

Vårdvalets marknadslogik bygger på att människor ska göra aktiva val och att detta ska styra var vårdcentraler ska etablera sig. Detta kan komma att leda till att socioekonomiskt svaga områden drabbas då det kommer vara mindre attraktivt att etablera sig där. De som drabbas är då inte de som aktivt valt att välja att ha få sin vård någon annanstans utan de som inte har möjlighet att göra detta. Återigen är det gamla och de sjukaste som kommer att drabbas då de inte har möjlighet att förflytta sig längre sträckor för att få sina behov av vård tillgodosedda.

Den borgerliga regerings politik har en tydlig röd tråd. Följer man den kan man tydligt se att det är en politik som gynnar den som arbetar, är frisk, bor i socialt starka områden, är medelålders och dessutom är man. Det är en uppfattning som vi inte delar.

Fullmäktige

Kommunfullmäktige. Inte superintressant, vilket ger ett bra tillfälle att testa min nya telefon. Det verkar som att det fungerar att kolla nätet och uppdatera bloggen. Antar att detta ger goda möjligheter att skriva här då dessa möten ger oanade möjligeter till inovativt tidsfördriv.

Israel erkänner och försvarar krigsförbrytelser

Ehud Olmert har lovat att inga Israeler kommer att ställas inför rätta för förbrytelser under attacken mot Gaza. Man har till och med förbjudit publicering av namn på befäl som deltog i kriget. Man har också tillsatt en kommitté som ska skydda alla som deltog på Israels sida så att de inte ska kunna ställas inför rätta. Om man vidtar denna typ av åtgärder så finns det med största sannolikhet någonting att skydda och gömma. Det går inte att tolka på något annat sätt än att Israel är mycket väl medvetna om att de har begått krigsbrott och att de tycker att detta är så bra att man in i det yttersta kommer att försvara de som begick dem.

Om det är någon som behöver påminnas så dödades tio Israeliska soldater och tre civila vid den senaste attacken. De dödade på den palestinska sidan var 1 330 och 5 450 skadade. Omkring 65 procent av de döda är civila, bland dem 437 barn.

Kom ihåg detta nästa gång någon försvarar Israels politik.

Välfärden drabbas hårt – regeringen sitter med armarna i kors

I preliminära siffror som Sveriges kommuner och landsting tagit fram ser det mörkt ut för välfärden. På frågan om hur uppsägningsläget ser ut i kommer och landsting uppger 120 kommuner och 9 landsting, dvs långt ifrån alla, att deras nedskärningar de närmaste två åren uppgår till över 7100 personer. Den verkliga siffran kan antas vara betydligt högre.

Trots detta sitter regeringen med armarna i kors och vägra skjuta till mer resurser till kommuner och landsting. Tillsammans med regeringens övriga politik där man välter över kostnader till kommunerna genom bland annat förändringarna i sjukförsäkringen och a-kassan som kommer tvinga folk till socialbidragsberoende gör att det ser mörkt ut för den svenska välfärden.

Vi vet vilka som drabbas av nedskärningarna. Det är gamla och unga, barn och sjuka. Men å andra sidan, vem blir förvånad. Regeringens politik har hela tiden byggt på att gynna den som är vit, rik, man och har ett arbete (eller mycket pengar på banken). Var det någon som pratade om ”nya” moderater?

Förvånande ställningstagande mot religionsfriheten

Landstinget i Östergötland har yttrat sig över förslaget till rekommendation rörande omskärelse av pojkar på icke medicinska grunder. Trots att man bara ska yttra sig över regler för detta så väljer den borgerliga majoriteten aktivt att ta ställning mot omskärelse i sig. Mycket märkligt. Dels för att det inte är landstingets uppgift att ta ställning i sak och dessutom är det ett ställningstagande som går emot partiernas centrala ståndpunkter. Regering och riksdag har under årens lopp diskuterat och utrett frågan om har där kommit fram till att det inte råder någon tvekan om att denna form av omskärelse är förenligt med barnkonventionen. Frågan avgörs vid landstingsstyrelsens möte i morgon och det ska bli spännande och lyssna på argumentationen.

Leijonborg avgår

Från ”säkra källor” har jag fått veta att Lars Leijonborg avgår inom kort. Vet inte riktigt om det finns så mycket att säga. Det är ju inte oväntat, Leijonborg syns inte särskillt mycket och har ju knappast gjort ett imponerande arbete som minister. Han kan knappast heller vara ett betrakta som en tillgång när det närmar sig valrörelse. Jag har inte läst om det någon annan stans ännu. Så jag kanske fick vara först med att släppa denna ”nyhet”.

SVTs Palestinarapportering har köpt Israels propaganda

I dagens Rapport sändes ett reportage om vapenvilan som äntligen har kommit. Det märkliga i inslaget var dock att man hela tiden talade om Israels krigföring mot Hamas. Det är precis så som Israel har velat få det till. Kriget har inte handlat om att Israel har bombat och mördat palestinska kvinnor, män och barn. I vilken annan konflikt rapporterar man på det sättet? Visserligen ingår det allt som oftast i krigspropagandan men inte brukar man rapportera att ett land ligger i krig med ett parti som är demokratiskt valt av landets medborgare? Oavsett vad man tycker om Hamas och deras politik så är det otvivelaktigt så att de har ett tydligt folkligt mandat. Det är lite sorgligt att SVT inte kan bättre än så.

Björklund vill ha mer vapen och mindre välfärd

Folkpartiet har gjort ett nytt utspel som känns så där lagom genomtänkt. Samtidigt som regeringen vägrar att satsa mer resurser till att stärka välfärden i kommuner och landsting som skriker efter resurser i dessa kristider vill folkpartiet satsa mer resurser för att bygga ut försvaret. Syftet med att satsa på mer vapen och militär skulle vara utvecklingen i Ryssland.

Man kan undra om folkpartiet haft ett nytt internt möte och konstaterat att deras försök att rida på främlingsfientlighet och islamofobi misslyckats och den nya fienden är den gamle ryssen.

Ett av de grundläggande dragen i dagens borgerlighet är att man i alla lägen försöker göra samhället allt mer osäkert, eller åtminstone att man ska uppleva sin omvärld mer osäker. Det kan handla om att försämra trygghetssystemen så att man ska vara lite extra oroad för att bli arbetslös eller sjuk. Vi ska dessutom gärna vara lite rädda för de flyktingar som flytt från krig och förföljelse. Men det räcker inte. Det måste även till en yttre fiende. Och vad passar bättre än den gamle gode ryssen.

Syftet med att skapa ett samhälle som upplevs som allt mer osäkert är att osäkra människor gör andra prioriteringar och agerar på ett annat sätt. I det osäkra samhället sätter människor sig själva i första rummet. De försvar sina egna intressen tar inte strid för gemensamma intressen. Samhället bryts upp och blir starkare individualiserat. Kollektiv kamp försvåras och marken ligger öppen för långtgående förändringar.

Borgarna skulle givetvis aldrig erkänna detta. De skulle säga att jag konspirerar. Tyvärr är det inte så. Men jag tror inte heller att alla borgare är helt införstådda i att detta blir resultatet av deras politik. Samtidigt är jag helt övertygad om att en hel del faktiskt driver denna politik ytterst medvetet.

Stoppa matchen

Hoola bandola band gjorde en protestlåt när Sverige skulle möte Chile i en Davis cup match som då styrdes av militärjuntan. Mikael Wiehe har skrivit en bra artikel i Sydsvenska dagbladet. Han har skrivit en ny text till låten som man kan hoppas blir inspelad snart.

Israel ockuperar med terror och tortyr
Sen snackar dom om fredsprocess
Ja, det är nästan så man spyr
Medan Västbanken och Gaza
hålls i schack med militär
kan israeler spela tennis
Men dom ska jävlar inte spela här
Stoppa matchen ...
Under OS 2008
bjöd Kina på en fest
som gav så mycket reklam
att hälften hade räckt
Israels politiker dom är ute efter samma sak
Men vi ska inte propagera för deras terrorapparat
Stoppa matchen ...
Moderaterna som hotar med polis och militär
vill bara skydda dom profiter som handeln innebär
Precis som staten Israel
har dom ekonomiska motiv
Och sen säger dom att sport inte hör ihop med politik
Stoppa matchen ...
Man måste välja sida
och man måste ta parti
Man kan inte dra sej undan eller ställa sej bredvid
Om matchen spelas blir den israeliska staten stolt
Men om matchen stoppas
visar vi vårt stöd åt Palestinas folk
Stoppa matchen ...
MIKAEL WIEHE

Orginalet finns ju också på Youtube.

Sjukvårdsplatser till Gazas barn

Israels vidriga övergrepp på palestinierna i Gaza fortsätter. Den otroliga vanmakt mak känner går knappast att beskriva. Det finns dock givetvis vissa saker som vi kan göra. I landstinget i östergötland lämnar vi (vänsterpartiet) nu in ett förslag om att man ska upplåta ett antal sjukvårdsplatser till alvarligt skadade barn i Gaza. Vi föreslår också att landstinget ska göra det möjligt för personal inom landstinget som vill hjälpa till på plats ska få möjlighet till detta. Läs mer här.

Rödgröna grupper

Efter en relativt turbulent höst ska nu samarbetet mellan vänsterpartiet socialdemokraterna och miljöpartiet komma igång på riktigt. Själv blev jag igår invald i arbetsgruppen för välfärd och rättvisa. Det kan nog bli en rejäl utnmaning att hitta gemensamma lösningar för att städa upp efter borgarnas försök att inom flera områden totalt omstrukturera den svenska välfärden. Det ska säkerligen finnas goda förutsättningar för goda resultat här. För att se hur alla grupper ser ut så kan man gå in på vänsterpartiets hemsida.

Regeringspartierna stödjer Israel

Efter att ha skrivit lite om KDs inställning till bombningarna av Gaza fortsatte jag till de andra borgerliga partiernas hemsidor. KD är ju ändå KD och det kanske skulle finnas lite rimligare tongångar och sundare tankar hos de andra. Dock är det nog så att det inte går att tolka på annat sätt än att de fyra borgerliga partierna sluter upp bakom Israel.

Folkpartiet är ju inte sämre än KD. Där är det partiledare tillika ministern Björklund som även han lägger skulden på Palestinierna och att det vara Hamas som började(!). Dessutom är det insmugglingen av vapen till Gaza som är det stora problemet. Han ställer sig lite undrande över varför det så ofta blossar upp konflikter kring Israels gränser. Svaret är givetvis, enligt Björklund, att alla andra runt omkring är extremister. Av runt 2000 tecken författade av Jan Björklund ägnas inte ett enda åt att kritisera Israel.

Går vidare till centerns hemsida. Regeringens radikalaste parti i denna fråga går så långt att det kräver att Israel ska ”upprätthålla folkrätt och sina skyldigheter som ockupationsmakt”. Men trots att det är Israel som ockuperar och förtrycker så anser Centerpartiet att Israel måste få försvara sig.

Hos moderaterna är nog det inte så viktigt med Gaza. Här får man leta en stund i arkivet innan man hittar ett uttalande från Bildt. Det handlar om att man måste sluta kriga och föra samtal. Inte helt orimligt kan man ju tycka. Förutsättningarna för detta verkar dock enligt Bildt vara att man slutar smuggla vapen till Gaza. Återigen så är det Palestiniernas rätt futtiga vapenresurser som är det grundläggande problemet. Inte Israels extremt omfattande vapenarsenal som används ganska friskt för att mörda civila och ödelägga Gaza.

Det är således uppenbart att den svenska regeringen inte har några större ambitioner vad gäller att försöka påverka Israel i att upphöra med sitt förtryck av det palestinska folket. Frågan är om de hade varit lika överseende med förtrycket om det hade varit ett kristet land som sedan årtionden ockuperats och systematiskt utsatts för våld och massmord av ett muslimskt styrt land. Knappast. Vad detta står för kan man ju dra sina egna slutsatser av.

KD lägger skulden på palestinierna

Kristdemokraternas före detta partiledare har skrivit en debattartikel i tidningen Dagen, vilken också lyfts fram på KDs hemsida, där han kritiserar omvärlden för att inte tidigare ingripit mot Hamas. För i Svenssons värld är det Palestinierna som är skyldiga och att det är Israel som är angripna och nu enbart försvarar sig, och hur skulle detta kunna gå till utan att civila drabbas undrar Svensson.

Nu verkar det visserligen som att KDs stöd är minimalt i Sverige efter helgens opinionsundersökningar men det är ändå ett parti som ingår i den svenska regeringen som lyfter fram dessa åsikter. Vilken betydelse har detta för Sveriges agerande i frågan?

Att det är Palestina som är ockuperat och att det är palestinierna som år efter år utsätts för förtryckt och utstuderat mördande nämner inte Svensson eller KD. Att Israel är världens fjärde största militära militärmakt med stora lager av såväl kemiska- som atomvapen går Svensson helt förbi när han klagar över att Palestinierna smugglat in vapen genom tunnlar från Egypten. Men det kanske beror på att det är USA som levererar vapnen och då är det ok.
Det är svårt att förstå KDs inställning. Att man inte kan se under vilket förtryck som palestinierna lever under och vad detta leder till i desperationen. Men liksom att Svensson beklagar sig över Hamas extremism så förblindas han kanske av sin egen extremism när han inte klarar av att se vem som förtrycker vem eller vem som mördar vem.

Tillbaka

Nu är jag tillbaka i arbete igen. Nästen. Efter att varit hemma med de två minsta sedan i juni så är det bra två veckors inskolning på dagis kvar. Så nu är ambitionen att även försöka skriva lite på denna blogg som jag startade för länge sedan men aldrig använt ordentligt. Vi får se hur det går, det ser ut att bli en intensiv vår så det går väl åt helvete, men det ska göras ett försök.