Förslag till ny logga till Miljöpartiet

Ett förslag till hur "nya" miljöpartiet kan profilera sig nu när de vill göra upp med moderaterna.

DN1, DN2,

Joakim Hörsing, Jens Holm, Johannes,

Vad vill MP egentligen?

Vad vill egentligen miljöpartiet? Det kan man undra efter att ha läst morgonens tidningar. Gustav Fridolin verkar säga helt olika saker beroende vem han pratar med. I Dagens Nyheter skriver han på debattsidan tillsammans med Åsa Romsson att Sveriges historia inte kantats av hårda blockkonflikter och andemeningen är att de vill fortsätta så genom att öppna upp för ett direkt samarbete med regeringen. De vill inte bli ett femte alliansparti säger de men vad de vill utöver att ytterligare närma sig de borgerliga partierna.
I Svenska dagbladet intervjuas Fridolin idag om höstens arbete i riksdagen. Här säger han att det kan bli tuffare tag i riksdagen och en annan riksdagsledamot för MP hotar med att köra över regeringen vad gäller infrastrukturen som Fridolin i DN vill göra upp om.
Tydligt och klart vad miljöpartiet vill? Knappast.

SVD, SVD2, DN

Landstinget i Östergötland borde skämmas

I Östgöta Correspondenten kan vi 30/11 läsa att Landstinget i Östergötland placerar sig i den absoluta botten när det gäller vård till papperslösa. Det handlar om människor som lever under väldigt ansträngda förhållanden med stor psykisk press och som idag endast har tillgång till vården i begränsad omfattning. I ett demokratiskt land som Sverige ska det vara självklart att alla patienter tas omhand om, det är för oss en naturlig slutsats utifrån den medicinska etikens grundläggande princip om allas rätt till vård efter behov och våra tre partiers gemensam syn på vikten av ett solidariskt samhälle.

Papperslösa har idag rätt till akut vård men kan bli betalningsskyldiga i efterhand. Det är skamligt att människor sorteras bort i Sverige och Östergötland för att de inte har papper eller fel papper och då inte har tillgång till den vård de behöver. En rädsla för att bli anmäld och upptäckt gör att de personer som skulle ha stort behov av psykiatrin eller vårdcentralen inte söker sig dit. Detta kan leda till en senare sjukdoms upptäckt och kan leda till ett allvarligare medicinskt tillstånd än vad som skulle behövt vara fallet. Det försvårar också för sjukvården att upptäcka smittor som kan leda till epidemier.

FN kritiserade Sverige redan under 2006 för stora brister i flyktingvården, det handlar i grunden om att Sverige behöver leva upp till FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. I brist på agerande från regering och statsapparat så la vi tre rödgröna partier fram ett förslag, ihop med två folkpartister, om de papperslösas rätt till sjukvård redan under våren 2008, vår målsättning var då och är fortfarande att alla ska få rätt till den vård de har behov av.

De borgerliga partierna och Vrinnevilistan var då inte beredda att ta sitt ansvar som landstingets politiska ledning utan la allt ansvar på vårdens medarbetare och chefer. Vi ansåg då och anser fortfarande att det inte ska behöva vara upp till den enskilda medarbetaren att behöva fatta dessa svåra beslut. Vi kan idag se att deras sätt att hantera frågan har placerat oss i den skamliga botten.

För vår del handlar i det i grunden om att värna de mänskliga rättigheterna. Vi som landstingspolitiker måste ta vårt ansvar. Personalen ska inte behöva känna en rädsla för att förlora sitt arbete när de följer sjukvårdens etiska principer. Vi är lika beredda idag, som 2008, att ta vårt politiska och personliga ansvar för att säkerställa allas rätt till sjukvård. Vår förhoppning är att de borgerliga partierna och Vrinnevilistan nu har ändrat sig och är beredda att komma fram till en gemensam lösning där allas rätt till en likvärdig vård efter behov garanteras.

Christoffer Bernsköld(S)
Emil Broberg(V)
Catarina Engström(MP)

Nej till krig!

Vänsterpartiet fortsätter inte förhandlingarna med den borgerliga regeringen om en uppgörelse kring Sveriges krig i Afgahnistan. Det är inte någonting märkligt med det. Vi har ju en regering som vill vara med och kriga, som vill att svenska trupper ska aktivt delta i strider där människor dödas och blir dödade. De vill inte se till de fredliga möjligheter som finns. För det är faktiskt så att de områden i Afgahnistan där man inte närvarar med stridade trupper och istället satsar på bistånd så fungerar det bättre. Samhällsutvecklingen går åt rätt håll i dessa områden. Det gör det inte där kriger pågår.

Det sorgerliga är att det verkar som att socialdemokraterna och miljöpartiet inte vill hålla fast vid det som de sade innan valet utan tänker göra upp med regeringen om fortsatt krig. Att socialdemokraterna går med på det kanske inte är så väldigt förvånande men det är ju faktiskt så att man blir något förundrad över vad Miljöpartiet pysslar med. Det är ju ett part med med en snarare pacifistisk historia som nu väljer krig framför bistånd.

Läs mer på vänsterpartiet hemsida.

Expressen, DN, SVD, Jonas Sjöstedt, Aftonbladet,

Vrinnevilistans lögn i valrörelsen

En liten rapport/sammanställning som jag gjort och nu delar med mig.

Hur ett parti agerar före och efter ett val brukar hänga ihop. Det brukar vara en av politikens grundläggande utgångspunkter att de utfästelser som görs innan ett val även ska gälla efter. Dolda agendor eller osanningar brukar granskas hårt och kritiseras.

I landstingsvalet i Östergötland ställde ”sjukvårdspartiet” Vrinnevilistan upp till val för andra gången. Deras valrörelse har visat sig bygga på en utgångspunkt som inte var sann.

Detta är en kort sammanställning av hur Vrinnevilistan har agerat. Det mesta är sådant som kan hänföras till offentliga kommentarer i olika massmedier. Det skulle kunna kompletteras med ytterligare information om partiets agerande. Denna information skulle dock vara svårare att belägga.

Bakgrunden till denna sammanställning är att det inte finns någon som följt upp det som Vrinnevilistan sade i valet. Journalistiken har inte ställt de kritiska frågorna eller ställt Vrinnevilistan tillsvars för sitt agerande. För när det väl kom till kritian så visade det sig att Vrinnevilistan faktiskt hade bestämt sig för att samarbeta med borgarna sedan långt tidigare. Allt annat måste ju kunna uteslutas om man ser till hur de själva har agerat efter valet.

Emil Broberg
Vänsterpartiet

Vrinnevilistan har nu aviserat att de kommer att samarbeta med de borgerliga partierna den kommande mandatperioden. Detta utan att de i realiteten fört några politiska samtal med den rödgröna sidan som i valet fick ett betydligt större stöd än de borgerliga.

Detta val av samarbetspartners skulle ju kunna uppfattas som ett naturligt val av Vrinnevilistan då de under föregående mandatperiod regerade tillsammans med de borgerliga partierna. Dock markerade Vrinnevilistan tydligt och klart i valrörelsen att de inte hade för avsikt att knyta sig till något block innan valet. Valresultat och förhandlingar efter valet skulle avgöra vem de skulle samarbeta med.

När Vrinnevilistan presenterade sitt valprogram ibland annat Norrköpings tidningar 20 augusti skrev NT följande:

"Programmet är färgglatt. Rött eller blått spelar ingen roll. Lasse Pettersson hävdar att Vrinnevilistan kan regera med vem som helst.

- Med tre mandat kan vi spela stor roll. Vågmästarrollen är alltid eftertraktad, säger han hoppfullt.”

I Sveriges radio Östergötlands valdebatt torsdagen innan valet ställdes frågan om framtida samarbete till Lars Pettersson. Den konversationen såg ut enligt följande:

”SR: Du har samarbetat med den borgerliga alliansen under den här mandatperioden. Vad blir det efter valet?

Lars Pettersson: Vi måste först se hur valet utfaller och om vi ska styra med någon annan så vill vi styra med dom som bäst accepterar våra vallöften och det vi har gått till val på.

SR: Vilka är det som du ser idag?

Lars Pettersson: Det vet jag inte för vi har ju inte pratat om det än men jag vet att det är ju inte vem vi vill styra med utan vem som vill styra med oss också…”

Under valnatten intervjuades Pettersson återigen av Norrköpings tidningar:

”- Vi har inte bestämt vilka vi ska samarbeta med än, sa Lasse Pettersson, när fler än hälften av rösterna räknats.

Hur partiet vill samverka i framtiden är fortfarande oklart.

Det där får vi prata om. Det har ju fungerat rätt så bra med Alliansen och det vi vill ha är ju en stabilitet i landstinget. Om något väldigt fint erbjudande kommer från dem vill vi samarbeta med vilket block som helst. Fast det är klart att Socialdemokraterna har ju Vänsterpartiet som släpankare vilket inte många i mitt parti gillar, sa Lasse Pettersson.”

Även efter valet upprätthöll Vrinnevilistan att de ännu inte bestämt sig för vem de vill samarbeta med. De ville enligt NT 24/9 avvakta valresultatet samt att man skulle träffas internt i partiet för att fortsätta diskussionerna om hur man ville göra.


Varierande skäl till att inte samarbeta med de rödgröna
Vrinnevilistans agerande efter valet har även det kantats av otydligheter. Man har angett en rad olika skäl och anledningar till att man inte vill samarbeta med de rödgröna partierna.

I NT 21 september anger Lars Pettersson att ett problem är socialdemokraten Mats Johansson som ”inte sagt särskilt snälla saker om oss”. I samma artikel anges även Helene Andersson-Molina, en före detta medlem i Vrinnevilistan som bytt till Socialdemokraterna, vara ett stort problem för möjligheten till samarbete.

I Corren 30 september anger Lars Pettersson att ett skäl för Vrinnevilistan att fortsätta samarbeta med de borgerliga partierna är att man inte vill se den skattehöjning som de rödgröna föreslaget. I samma artikel uppges även att vänsterpartiet skulle vara ett problem för Vrinnevilistan att samarbeta med.

Samma dag, 30 september, fast i Folkbladet slår Pettersson fast att Vrinnevilistan inte kommer att samarbeta med Vänsterpartiet. Skälet för detta är att Vänsterpartiet varit allt för ideologiska de senaste åren.

I corren 2/1o upprepas Lars Pettersson att det inte är tänkbart att samarbeta med Vänsterpartiet. Enligt Pettersson är vänsterpartiet blivande gruppledare ”allt för ideologisk i sin politik”. Vänsterns syn på privatiseringar gör det också omöjligt att samarbeta enligt Pettersson.

Till Sveriges Radio Östergötland säger Lars Pettersson att det är enklare att samarbeta med de borgerliga.

”– Det är väl en helhetsbedömning. Det är ju ganska liten skillnad i sjukvårdspolitiken egentligen, men vi vet ju hur vi ska få igenom våra frågor med alliansen efter den gångna mandatperioden. De andra är ju ett okänt kort för oss.”

I en annan intervju i Sveriges Radio Östergötland 4/10 säger Pettersson

”- Det har ju lite med att göra med historik hur vi känt oss behandlade /…/ vi vet ju hur vi kan få igenom våra frågor med alliansen från den gångna mandatperioden för de andra är ju ett okänt kort för oss.”

I Folkbladet 5/10 så menar Pettersson att den inbjudan som Vrinnevilistan fick till samarbete med de Rödgröna inte var tillräckligt vänlig. Lars Pettersson säger att:

”- Den inviten var armbågsaktig, tycker jag.”

Vrinnevilistan ville aldrig bryta med Alliansen
Vrinnevilistan var tydliga innan valet med att de inte tillhörde något block. Såväl alliansen som de rödgröna hade tydligt presenterat sin politik innan valet. Vrinnevilistan sade tydligt och klart att de inte ville bestämma sig före valet utan se vem som kunde ge dem det bästa budet på politikens innehåll.

Utifrån det valresultat som uppstod hade Vrinnevilistan redan från dag ett avgörandet i sin hand. Oavsett hur de sista mandaten skulle fördelas så hade de möjligheten att göra upp med båda sidor för att skapa ett styre för landstinget. Signalen som gavs omgående var dock att man ville vänta ut den slutgiltiga räkningen för att se om man kunde få ett mandat till.

Tisdagen 21 september säger Lars Pettersson till NT:
”- Min tanke är att vi ska få ett mandat till. Då är det löst.”

Ett ytterligare mandat till Vrinnevilistan skulle enbart ha inneburit att de skulle kunna bilda majoritet med de borgerliga.

Att Vrinnevilistan i valrörelsen inte ville gå hand i hand med sina samarbetspartier i den borgerliga Alliansen har visat sig enbart vara en valtaktisk fråga. I realiteten har de hela tiden varit inställda på att samarbeta med de borgerliga partierna. De samtal som de fört med den rödgröna oppositionen har aldrig kommit att handla om politikens innehåll.


Vrinnevilistan väljer SD före Vänsterpartiet
Vrinnevilistan har i eftervalsdebatten varit extra tydliga i sin kritik av Vänsterpartiet som en del i det rödgröna blocket. Här ställdes tydliga ultimatum på att vänsterpartiet inte skulle kunna ingå i en majoritet tillsammans med Vrinnevilistan. Skälet skulle varit ideologiska. Detta trots att vänsterpartiet har haft samma valplattform och budget inför valet som Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Vrinnevilistan har således i alla diskussioner utgått ifrån en parlamentarisk situation där de gör sig beroende av Sverigedemokraternas stöd. Lars Pettersson har i flera artiklar uttalat sig om att det är oppositionen som har ansvar för att inte fälla de styrande partiernas förslag. Enligt det svenska politiska systemet är det alltid de som styr oavsett i majoritet eller minoritet som presenterar förslag till fullmäktige. Det är de styrande som har ansvar för att deras politik får gehör. Det är aldrig oppositionens ansvar.

Vrinnevilistans agerande sedan valet har helt utgått ifrån att de vill sitta och styra i minoritet där de är beroende av Sverigedemokraternas röster. Detta trots att de haft möjlighet att bilda en stabil majoritet tillsammans med de rödgröna som tydligt markerat att det finns stora möjligheter att för samtal om politikens innehåll. Den möjligheten har inte ens Vrinnevilistan undersökt. Därför är det uppenbart att de väljer stöd från Sverigedemokraterna före samtal med Vänsterpartiet.


Vrinnevilistan förde sina väljare bakom ljuset
Det är utifrån denna korta genomgång av Vrinnevilistans agerande tydligt att de medvetet har fört sina väljare bakom ljuset när de i valrörelsen påstod att de inte hade tagit ställning till vem de vill samarbeta med.

De skäl som de efter valet har anfört har dessutom varit kända redan före valet. Ingenting av detta har varit någon nyhet för Lars Pettersson eller Vrinnevilistan. Frågan är om hur många av de som röstade på Vrinnevilistan som hade ångrat sig om de redan innan valet fått besked från Vrinnevilistan om att de föredrog borgerligt samarbete i minoritet med stöd av Sverigedemokraterna framför en stabil majoritet tillsammans med de rödgröna.

Det minsta som Vrinnevilistans väljare hade kunnat förvänta sig från sitt parti är man skulle uppfyllt löftet om att undersöka vart man fick bäst stöd för sin politik. Detta gjordes aldrig och därmed har Vrinnevilistan fört sina väljare bakom ryggen.

8 skäl för att rösta rödgrönt

Joakim Hörsing har sammanställt en liten lista på 8 skäl varför man ska rösta rödgrönt. Jag delar nog inte riktigt hans prioriteringar. Men det kan ju vara bra att även ta del av andras argument än mina. Det är det som är styrkan med det rödgröna samarbetet. Vi kompletterar varandra bra...

En rödgrön regeringsplattform för rättvisa och välfärd

Idag presenteras den rödgröna regeringsplattformen. Jag åker till Norrköping för att presentera det. Jag har fått förmånen att följa arbetet med denna och ser att det är en mycket bra blandning av satsningar i denna plattform.

Utan att avslöja för mycket så kommer man se att det finns två mycket tydliga alternativ i valrörelsen. Det ena satsar på fortsatta skattesänkningar i första hand. Det andra satsar på rättvisa och välfärd. Jag har lagt de två valmanifesten bredvid varandra och jämfört. Där alliansen pratar utan att komma med konkreta vallöften så är det rödgröna manifestet mycket tydligt. Det är mindre prat om mera politik. Dessutom är det en politik som minskar orättvisorna, förbättrar kraftigt för barnfamiljerna och de äldre.

Jag har många gånger ställt mig lite frågande till samarbetet och om vänsterpartiet ska få något bra genomslag. Det tycker jag att vi har fått. Vi får en regeringsplattform som ger tydliga avstamp från alla tre partier men som också är ett starkt gemensamt budskap. Välfärd går före skattesänkningar.

Valplattformen presenteras klockan 13.00 av partiledarna och 13.30 kommer den att presenteras runt om i landet. Jag återkommer med mer bloggande då…

SVD, Röda Berget, DN, Kulturbloggen, Högberg, HBT-sossen, Expressen, Expressen2, Intressant?

Sätt stopp för stupstocken i sjukförsäkringen!

På Aftonbladets hemsida idag har jag tillsammans med Ylva Johansson (s) och Gunvor G Ericsson (mp) en debattartikel om sjukförsäkringen.

Om du inte orkar läsa den på Aftonbladets hemsida så erbjuder jag den även här för läsning:

Sedan den borgerliga regeringen kom till makten har en rad dramatiska förändringar genomförts. Den kanske mest förödande är strypningen av sjukförsäkringssystemet.

I dag har många människor stor anledning att känna oro. Vi kan inte längre lita på att det finns ett tryggt och stabilt system som håller oss uppe tills vi kommer igen om vi skulle bli sjuka. Och vad tycker då svenska folket om detta? Vi rödgröna lät opinionsinstitutet Novus ställa följande tre frågor till 1 000 personer:

1. Hur upplever du att behandlingen av sjukskrivna har förändrats i Sverige under den senaste mandatperioden?

2. Hur viktig bedömer du att sjukförsäkringen är för din trygghet på arbetsmarknaden?

3. Om du fick bestämma: Tycker du att de sjukskrivna borde få bättre, samma eller sämre villkor än i dag?


Undersökningen visar ett massivt missnöje med de försämringar regeringen infört.

Så många som 69 procent svarar att sjukförsäkringen är viktig för den personliga tryggheten på arbetsmarknaden. 20 procent svarar att den inte är viktig.

65 procent av svenskarna anser att de sjukskrivna borde ha bättre villkor än i dag, endast fyra procent tycker inte att det behövs.

Bara 16 procent av svenskarna tycker att sjukskrivna behandlas väl i Sverige i dag. 64 procent tycker att de behandlas sämre i dag än innan den borgerliga regeringen tog över, enligt Novusundersökningen.

Stupstocken innebär att en människa kan bli helt utan ersättning efter ett visst antal dagar även om han eller hon fortfarande är så sjuk att den inte kan arbeta. Det betyder att den som upptäcker en cancerknöl i bröstet inte bara ska vara orolig för om hon blir frisk utan nu även vara orolig för om hon hinner bli frisk i tid, innan försäkringsdagarna är slut.

Hittills i år har 30 000 människor blivit utförsäkrade. Arbetsförmedlingens egen utvärdering för första halvåret i år visar att bara två procent av de utförsäkrade som hittills gått så kallad arbetslivsintroduktion fått ett riktigt jobb.


Moderaterna sa före valet 2006 att väljarna skulle utvärdera dem på hur väl de skött jobbfrågan. Vi ser hur antalet arbetslösa ökar och hur kostnaderna för socialbidrag skenar i många kommuner. Bland dem som nu tvingas till socialen finns många utförsäkrade, offer för slakten av sjukförsäkringen. Och alltihop bara för att regeringen sänkt skatten för dem som redan har det gott ställt.

I en intervju med Svenska Dagbladet i augusti 2007 sa den ansvariga moderata ministern i Reinfeldts regering, Cristina Husmark Pehrsson, att skärpningen av sjukförsäkringsreglerna skulle bidra till att betala regeringens skattesänkarpolitik.

Vi rödgröna vill att en olycka ska kunna komma ensam, att en allvarlig sjukdom inte också ska behöva leda till fattigdom och utanförskap. Vi vill ha en sjukförsäkring som gäller alla och som solidariskt omfördelar mellan dem av oss som inte drabbas och dem av oss som drabbas, vilket ju är hela tanken med en försäkring.


I en ny regering kommer vi rödgröna att ta bort stupstocken, den stelbenta tidsgräns som gör människor försäkringslösa oavsett hur deras möjligheter att arbeta ser ut. Vi kommer att skapa en rehabiliteringsfond för att sjukskrivna ska kunna garanteras riktig rehabilitering, något som oftast inte fungerar i dag. Och vi kommer att avskaffa den hårdhänta hanteringen som innebär att sjuka inte får en individuell bedömning utan bara behandlas efter hur länge de varit sjuka. Alla ska ha rätt att bedömas utifrån sina specifika problem eller symptom.

Av Novus opinionsmätning att döma så delar de flesta svenskar vår uppfattning att den kalla handens politik som regeringen visat de sjuka behöver bytas ut, och att det behövs en trygg sjukförsäkring.

Ylva Johansson
Gunvor G Ericson
Emil Broberg

Sveriges sexigaste parti

Tidningen S (någon form av skvallertidning) har rankat Sveriges 8 sexigaste politiker. Två av dessa är vänsterpartister. Fyra är moderater, en är sosse och en är miljöpartist. Det är en god utdelning för vänsterpartiet i en sådan mätning. Det är dock ett märkligt fenomen som säger en hel del om vilken tid vi lever i. Utseende och stil har allt mer hamnat i fokus för journalistiken och det blir ju extra tydligt när till och med skvallerpressen uppmärksammar politiken utifrån just detta perspektiv.

Dock känns det ju bra att veta att de två vänsterpartister som är uppsatta på listan, Josefin Brink och Hans Linde, inte bara är snygga utan också väldigt duktiga och kompetenta. Det är nog det som är det mest intressanta faktiskt...

Alliansen ser inte barnfattigdomen

- Han ser dem inte. Med andra ord har han inte heller någon politik för dem.

Detta sade centerns Maud Olofsson i partiledaredebatten med Göran Persson i juni 2006. Frågan hon då talade om var arbetslösheten bland ungdomar. Inspirerad av detta uttalande funderade jag lite kring barnfattigdomen som de borgerliga partierna inte pratar om. Detta trots att den ökat kraftigt sedan de kom till makten 2006. För fram till just det borgerliga maktövertagandet så minskade barnfattigdomen under hela 2000-talet. Detta förändrades dock snabbt när de borgerliga kom till makten. Då ökade barnfattigdomen lavinartat.

Har då de borgerliga någon politik kring barnfattigdomen. Jag söker på deras hemsidor för att finna svar.

När man söker på centerns hemsida hittar man inte någonting som centern tycker utan enbart en länk till ett ”alliansdokument” som jag återkommer till. Centern har således med Mauds retorik inte någon politik för att bekämpa barnfattigdomen.

En sökning på moderaternas hemsida ger faktiskt inte ens en träff på gemensamma dokument. Då har alltså inte heller någon politik för att bekämpa barnfattigdomen.

Kristdemokraternas hemsida ger tre stycken träffar när man söker på barnfattigdom. Inte någon av länkarna fungerar. Dock ger det inte något större intryck av att de har någon vidare politik inom området. De dokument som länkas är: Ett tryggare Ludvika – för barnens skull, Ett tryggare Gagnef – för barnens skull och Ett tryggare Västmanland – för barnens skull. Det är inte så mycket politik för att bekämpa barnfattigdomen hos KD heller. Kanske i Ludvika och Gagnef men länken fungerar ju inte.

Folkpartiet är lite mer spännande. Här får man ganska många träffar på barnfattigdom. Den sista är dock daterad i december 2006. Men då skriver riksdagsledamoten Agneta Berliner:

I dagarna kom också Rädda Barnens rapport ”Ensam är fattig”. Den visar att 116.000 barn i Sverige lever i en ekonomiskt utsatt situation som ger dem en betydligt sämre start i livet än den start vi vill att barn ska få. Sämre möjligheter givetvis till kläder och fritidsaktiviteter. Skammen över att inte ha råd. Bristen på ekonomisk buffert. Och på ett fungerande nätverk. Rapporten behandlar mest de skillnader som en låg levnadsstandard ger upphov till. Redan det är illa nog. Det är dessvärre inte alltför svårt att själv dra ut konsekvenserna. Sämre mat ger sämre hälsa. Svårigheter att hänga med i skolan. Utsatthet ökar risken för att hamna i kriminalitet.
Det finns mycket kvar att göra. För att julen verkligen ska bli alla barns högtid. Och för att resten av året ska bli den bekymmerslösa tid som vi önskar barnen.

Det är ju välskrivet och jag håller med allt som hon säger. Men man undrar ju över vart folkpartiets politik mot barnfattigdomen tog vägen när de kom till makten. Från deras hemsida verkar den ha försvunnit. Och detsamma verkar ju gälla på alla andra områden. Det kan ju te sig märkligt eftersom fattigdomen har ökat under deras tid i regeringen. Men det kanske också är talande.

Det dokument som Centerpartiet länkade till var som jag skrev ovan ett gemensamt dokument för hela alliansen. Det var ett uppdrag till en arbetsgrupp som ska arbeta med familjepolitik för alliansen fram till valplattformen. De ska på något sätt lyfta barnfattigdomen som de menar är ett problem. Dock använder de gamla siffror och diskuterar ju inte alls orsaker eller att det har ökat under deras tid vid makten. Så det ska ju bli intressant om de kommer att presentera någon politik inom området och vad deras analys då blir.

Hur står det då till på den andra kanten? Miljöpartiet ligger inte direkt i framkant vad gäller detta med enbart två träffar. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har desto fler träffar av olika karaktär. Vänsterpartiet har flera rapporter som visar på utvecklingen med barnfattigdomen.

Detta är ju inte någon heltäckande analys över problemet med den ökande barnfattigdomen. Men det gr en fingervisning om hur partierna prioriterar frågan. Den som inte skriver om den har antagligen inte heller någon politik för att minska den.

Kampen om medelklassen stärker högern

Det finns all anledning att känna oro inför den politiska debattens utveckling. Allt fler tenderar att fokusera på storstadens medelklass som den allra viktigaste väljargruppen. Jag antar att föreställningen är att detta är en i storstäderna relativt stor grupp med stora resurser. Det är också den grupp som tenderar att vara rörlig mellan blocken. Därför blir den extra attraktiv i den ibland problematiska politiska logiken som handlar mer om att vinna tillfälliga opinioner snarare än att bygga ett annat samhälle.

Socialdemokraterna har tydliga och uppenbara problem att skapa en politik som de känner sig trygga med. Det verkar som att det råder någon form av inbördeskrig i Stockholm där olika företrädare i omgångar dels anklagar ledningen för att gå till vänster och dels går ut och stödjer stora delar av den borgerliga politiken. Den senaste tidens debatt om fastighetsskatten är väl ett bra exempel på detta.

Frågan är dock vad fokuseringen på storstadens medelklass för med sig för politiken som helhet. Det resulterar givetvis i en orientering höger ut i den politiska debatten vilket är problematiskt. Dock tror jag att de värsta konsekvenserna är att alla som inte tillhör denna utvalda grupp känner sig allt mer främmande för politikens innehåll.

Den som är arbetslös i Finspång känner knappast någon oro för att fastighetsskatten för någon med ett taxeringsvärde på 4 miljoner får betala några tusen mer per år i skatt (finns det ens något hus i Finspång med sådana värden?) eller om man vill bevara avdraget för hushållsnära tjänster. Det finns ju nästan inte någon möjlighet till identifikation med politikens innehåll alls för denna grupp om debatten fortsätter.

Resultatet kan ju då bli att det man i den politiska världen tror sig kunna vinna i storstadens medelklass går förlorad ute i landet. Antingen får man folk att lägga sig på sofflocket för att de enbart känner främlingskap inför politikens agenda eller så kommer det någon annan politisk kraft och fångar upp denna frustration. De krafter som lyckas med detta är ofta de rasistiska och främlingsfientliga krafterna. Sverigedemokraternas bästa vänner är storstadspolitikerna som vurmar för medelklassen. Det stärker bilden av att det är ett vi mot dom. Vi som känner oss utanför och oönskade mot de som är etablerade och har det bra i storstäderna. Då är det inte integrations eller flyktingpolitiken som för in folk till extremhögern utan just det faktum att det inte finns någon annan som sätter ord på den verklighet som allt för många lever under.

Socialdemokraterna kommer inte att släppa kampen om medelklassen. Miljöpartiet har antagligen inte mycket att hämta utanför medelklassen. Kan vänsterpartiet fylla luckan och möta utmaningen att skapa ett politiskt alternativ som når ut med budskapet om solidaritet och rättvisa för alla? Idag ser det inte ut som att vi lyckas. Detta måste förändras. Annars kommer kampen om medelklassen döda möjligheterna att bygga ett rättvisare Sverige.

SVD, Aftonbladet, DN, Peter Andersson, Röda berget, Moberg, Ulrika Falk, DN2, Svensson, Intressant?, Rödgrön

Tydliga skillnader i landstingspolitiken

Idag behandlar Landstingsstyrelsen budgeten för de kommande åren. Alternativen är tydliga. Höjda ambitioner inom hälso- och sjukvården, sänkta avgifter satsningar på kollektivtrafik och en radikal miljöpolitik står mot små förändringar i marginalen, fortsatta nedskärningar och en mycket svag ekonomisk situation för landstinget.

Det rödgröna förslaget finansieras till största delen av en skattehöjning om 50 öre. Det är dock viktigt att betänka att vår landstingsskatt idag är den näst lägsta i landet och kommer även fortsättningsvis så vara. Dock måste man se att vården inte klarar av att gå runt på mindre resurser. Personalen kan inte springa snabbare och snabbare utan att kvaliteten i vården försämras.

Corren skriver idag om budgeten liksom att Widar Andersson rapporterar i Folkbladet. Intressant är att Norrköpings tidningar inte bemödar sig en rad om att den rödgröna oppositionen nu presenterat en gemensam budget för framtiden.

Intressant?, Rödgrön,

Offensiv budget för landstinget i Östergötland

Vänsterpartiet har i dag tillsammans med S och MP i landstinget i Östergötland presenterat vår gemensamma budget för de kommande åren. Det är en offensiv budget med tydliga satsningar på
- Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete
- Satsningar mot psykisk ohälsa med fokus på barn och unga
- Missbruksvården
- Vården för äldre

Vi kommer också sänka patientavgifterna, satsa rejält på kollektivtrafiken, arbeta mot ojämlikheten i vården och så vidare.

De rödgröna i landstinget i Östergötland är på offensiven och presenterar ett starkt förslag som känns som en valvinnare.

Vänsterpartiet värnar A-kassan

Aftonbladet ”avslöjar” de rödgrönas a-kassebluff idag. Problemet med avslöjandet är ju att det inte finns något gemensamt rödgrönt förslag kring deltidsstämplingen som de nu avslöjar. Mp och S vill behålla borgarnas försämring av reglerna. Det vill inte vänsterpartiet. Vi vill öka antalet dagar som man kan deltidsstämpla. Men även om det inte är ett gemensamt rödgrönt förslag är det ju sorgligt att MP och S inte står upp för frågan.

Riskerar de rödgröna att splittras?

Expressen rapporterar om att det finns ett svagt förtroende för att det rödgröna samarbetet ska kunna hålla ihop i längden. Det får man nog tolka som att borgarna tillsammans med massmedierna har lyckats bra med sina försök att skapa en bild av oppositionen som ett icke trovärdigt alternativ. För verkligheten stämmer ju inte överens med det som de hävdar.
Är det några som har uppvisat goda möjligheter till samarbete under längre tider är det just S, V och MP. Under ett antal år lades ju 16 gemensamma budgetar (tror jag det var). Det skedde dessutom under betydligt sämre förhållanden än de som nu råder. Så av de skälen finns det knappast fog för påståendet om att samarbetet inte skulle fungera. Dessutom har det nuvarande samarbetet gett betydligt bättre politiska resultat för alla parter vilken ännu mer talar för att det kommer att hålla.
Vid sidan av detta kommer borgarna att försöka fokusera på att angripa de rödgröna för sin ovana att regera. Men om Reinfeldt och co ska vara helt ärliga så är ju inte de heller så vana vid det. Än mindre var de ju det vid förra valet. Eller är det på grund av deras regeringsovana som de skött allting så dåligt?

MP fegar om jämställdheten

Det är svårt att förstå varför Miljöpartiet fegar så i föräldraförsäkringsfrågan. Det är ju en av de sista resterna i våra offentliga system som klumpar ihop individer till en enhet och kallar det familj. Vi har ju fått bort sambeskattning och annat bråte för ganska länge sedan. Frågan är varför det ska vara så svårt att se att föräldraskapet består av två personer och att det därför ska anpassas efter det. Inte bygger sjukförsäkringen på att man eventuellt är mer än en person i hushållet. Varför ska då föräldraförsäkringen bygga på något slags kollektiv. Man är förvisso föräldrar tillsammans men har ju ett avgörande individuellt ansvar.
Det roliga, eller snarare märkliga, i sammanhanget är att när man hävdar att individualisering av försäkringen innebär en ökad statlig styrning eller att staten ska bestämma. Så är det ju inte. Det man säger är att staten ger individen själv ett ansvar och en rätt att utnyttja sin egen föräldraförsäkring.
Dessutom borde ju oavsett om man individualiserar föräldraförsäkringen eller ej sluta prata om pappadagar. Det är ju faktiskt inte så att alla föräldrapar består av en mamma och pappa. Det finns som bekant andra sammansättningar.
Miljöpartiet försöker ju göra anspråk på att vara ett framtidsinriktat parti inom många områden. Varför då inte våga stå upp för framtidens jämställdhet redan nu.

Andra om MPs kongress; SVD,, DN, Altenberg, Kent Persson, Mattsson, Stefan Nilsson, Aftonbladet, expressen,

Centerpartiet sviker barnen i Linköping

I går behandlade kommunstyrelsen min motion om att stärka de sämsta barnens ekonomiska situation i Linköping. Ett konkret förslag för att minska barnfattigdomen. Det handlar för de flesta inte om så mycket pengar men för de som lever på ekonomiskt bistånd kan det göra stor skillnad. En hundralapp i månaden är vad det kan kosta för barn att spela fotboll eller få möjlighet att besöka simhallen då och då. Det kan ju faktiskt göra skillnad.
När motionen behandlades i Socialnämnden röstade vänsterpartiet, socialdemokraterna och centerpartiet för motionen. När den nu några år senare (efter en massa strul i kommunen) dyker upp i kommunstyrelsen inför kommunfullmäktiges behandling så har centerpartiet ändrat sig. V, S och MP röstar för motionen. Centern och de andra borgarna röstar nej.
Vad är det som fått centern att ändå sig? Är det att de insett att det är deras egen politik som driver fram barnfattigdomen och att de därför nu väljer att bejaka den istället för att bekämpa den. Det kanske är så att fattiga barn blir ivrigare bävrar i centerns värld.

Vänsterpartiets högersväng

Har vänsterpartiet svängt till höger de senaste åren. Det hävdar SVD i en artikel idag. Det är ju en fråga som man kan svara både ja och nej på. I program och egen politik uppfattar jag det som att vänsterpartiet inte på något avgörande sätt har förflyttat sig åt varken höger eller vänster. Vänsterpartiet har en stabil politisk grund som högst troligen inte heller kommer att ändras de närmaste åren. Programmatiskt ligger partilinjen fast.
Innehållet i dagspolitiken har inte heller genomgått avgörande förändringar som jag uppfattar det. Dock har det skett och pågår en förskjutning i vilken retorik vi använder och hur vår politik presenteras. Vi väljer kanske andra typer av frågor och har som ambition att driva en politik som ligger närmare medborgarna som i högre utsträckning också ska vara med och forma vårt arbete. Men det är ju inte en högersväng lika lite som de "nya" moderaterna har gjort en vänstersväng.
Det som främst kommer fram i SVDs artikel är en rad frågor som är inkluderade i de uppgörelser som har presenterats mellan vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna. Här finns det definitivt frågor som man skulle kunna hävda är rejäla högersvängar i politiken. Inte minst handlar det om de alldeles för låga skatter och lite tunna satsningar på vissa områden. Vänsterpartiet hade mer än gärna sett en mer offensiv politik här.
Det som man också måste värdera i sammanhanget är ju då hur politiken har formats utifrån de andra samarbetspartiernas politik. Det som då enligt min mening är det mest slående är miljöpartiets kraftiga vänstergir. Det finns en lång rad för miljöpartiet grundläggande frågor som de gett efter på. Ett sådant exempel är ju deras idé om grundtrygghet där de helt har lagt ner vapnen. Socialdemokraterna har ju också förflyttat sig till vänster inom flera områden. Inte minst inom utrikespolitiken där en rödgrön regering med största sannolikhet kommer att föra en radikalare utrikespolitik än vad Sverige någonsin gjort tidigare.
Så har vänsterpartiet svängt höger. Jag menar att vi inte i grunden har gjort det. Det är ju inte heller så att vi har bytt åsikt i de frågor som vi inte nått ända fram i förhandlingarna. Vi menar ju fortfarande att det behövs ytterligare skattehöjningar och att vi behöver en hårdare ställning mot Nato. Sedan återstår det att se hur vi som parti lyckas att ingå i en regering och behålla vår egen politik och inte göra regeringens politik till vår egen. Om så sker kommer vänsterpartiet definitivt att göra en högersväng som kommer att medföra att hela partiets existens kommer att kunna ifrågasättas. Och det med rätta. Vi behöver inte ett socialdemokratiskt parti till.

SVD, Alltid rött alltid rätt, Jonas Sjöstedt, Intressant?, Rödgrön,

Äntligen satsningar på välfärden

Dagens besked från partiledarna från oppositionen är glädjande. Även om det inte specificeras fullt ut så är det en försmak av en positiv budget som kommer om några dagar på nationell nivå. Det är tydligt att vi får två tydliga alternativ att välja på. Antingen borgarnas fortsatta nedrustnings och orättvisepolitik eller en politik som syftar till att satsa på en bättre välfärd och ökad jämlikhet. I artikeln skriver partiledarna bland annat:

Vår gemensamma syn är att skatt ska betalas efter bärkraft och välfärd fördelas efter behov. Med höga ambitioner för välfärden kommer de med goda inkomster att behöva bidra mer.
/…/
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ser stora behov i välfärden under de kommande åren. Vi har som mål att kvaliteten i den offentliga sektorn ska förbättras, särskilt inom sjukvården, äldreomsorgen och skolan. Det ska bland annat ske genom ökad personaltäthet, satsningar på fortbildning och kompetensutveckling.
/…/
Att investera i välfärden är avgörande för att öka jämställdheten i Sverige. Kvinnorna är ofta de första som känner av konsekvenserna av regeringens politik. För att kunna jobba är många kvinnor beroende av att barnomsorgen fungerar, att äldreomsorgen går att lita på och att sjukvården levererar det den ska. När välfärden inte fungerar måste hushållen lösa mer själva och det innebär oftast att kvinnorna får dra ett tyngre lass.
/…/
Totalt beräknas vår välfärdssatsning medverka till 10000–15000 fler jobb i välfärden i kommuner och landsting. Med våra satsningar, exempelvis på generationsväxling i äldreomsorgen och traineeprogram i välfärden, stärker vi kvaliteten i välfärden genom kompetenshöjning hos personalen samtidigt som vi ger unga en väg in i arbetslivet. Vår satsning på välfärden möjliggör en tryggare vård och omsorg för äldre, mindre barngrupper i barnomsorgen och fler utbildade lärare kring barnen i skolan.
/…/
Valet 2010 är ett vägval för Sveriges kvinnor och män. Det handlar om vilken färdriktning vi ska ta tillsammans. Då ställs vår rödgröna politik för fler jobb och en starkare välfärd mot Moderaternas politik med stora skattesänkningar och ökade klyftor.

Jag kan dessutom, då jag som sett helheten i budgeten, avslöja att allting är finansierat och klart. Det kommer dessutom fler bra satsningar under veckan eller när budgeten nu presenteras…

SVD, Alltid rött alltid rätt, Rödgrön, Kent Persson, Mats Engström, S-buzz, Röda berget, Roger Berzell, In your face, Aftonbladet, AB2, Joakim Hörsing, Rödgröna i Östergötland,

Vi vill höja ambitionen i hälso- och sjukvården

Pressmeddelande

Vi vill höja ambitionen i hälso- och sjukvården

Vid dagens pressträff med den rödgröna oppositionen i Landstinget i Östergötland var de tre partierna eniga om att den borgerliga majoriteten uppvisar ett oroväckande ointresse för att säkra framtidens hälso- och sjukvård i Östergötland.

- Även om man påstår sig se problemen saknar majoriteten förmåga och vilja att ta sitt politiska ansvar för att komma till rätta med de stora underskotten, säger Irma Görtz gruppledare för Socialdemokraterna.

- Det är för lite initiativ och bristande drivkraft i det sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbetet i landstinget. Detta skapar stora problem för framtiden, säger Agneta Niklasson gruppledare för Miljöpartiet

- De konkreta förslag som majoriteten har tagit fram för att förbättra ekonomin har handlat om försämringar för medarbetarna, t.ex. ökad helgtjänstgöring att slopade arbetstidsmodeller. Majoritetens förslag har varit dåligt underbyggda och deras effekter för ekonomin är tveksamma. Vad vi dock ser är att arbetsmiljön försämrats och det vet vi leder tillkostnader i längden, säger Sara Frank för vänsterpartiet.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har under en längre tid arbetat medvetet för att förbereda ett samarbete inför kommande mandatperiod. När landstinget antar treårsbudget i juni kommer oppositionen att presentera en gemensam budget som kommer ligga till grund för den kommande mandatperioden.

- Vi ser flera områden där vi behöver höja ambitionsnivån inom hälso- och sjukvården. De senaste åren har flera grupper fått allt svårare att få sina behov tillgodosedda det gäller inte minst de psykiskt sjuka. Här kommer vi presentera nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med problemen, säger Emil Broberg vänsterpartiets förstanamn på landstingslistan inför valet.

- Vi behöver säkra behovsstyrningen i framtiden. De skillnader i ohälsa som finns i länet måste utjämnas. Det finns idag alldeles för stora skillnader mellan kommuner och stadsdelar, mellan män och kvinnor liksom mellan hög- och lågutbildade. Det här är en av framtidens stora utmaningar, säger Gunnar Gustavsson Miljöpartiets förstanamn från Linköping.

- Behöver arbeta för att få ordning på ekonomin i landstinget. För att kunna utveckla och säkra vår gemensamma hälso- och sjukvård är vi helt beroende av en ekonomi i balans. Detsamma gäller satsningar på att göra landstinget till en mönsterarbetsplats. Medarbetarna ska trivas och må bra. Detta kommer att vara en högt prioriterad fråga för en kommande rödgrön majoritet, säger Mats Johansson Socialdemokraternas förstanamn i Linköping.