
Expressen, SVD, DN1, Dn2 AB,





Ja detta är ett inlägg om sjukförsäkringen och Alliansens politik att ta från de sjuka, svaga och fattiga för att kunna ge till de redan rika. Frågan vi ställer oss idag är hur evangeliskt detta kan vara egentligen, med tanke på att ett parti med kristen värdegrund helhjärtat stödjer denna politik.
Fattar ni hur allvarligt läget är?
Kan ni med gott samvete rösta på alliansen i höst?
Jag kan det då rakt inte efter allt jag har bevittnat i form av fruktansvärda mänskliga tragedier.
Själv vill jag se en politik som sätter individen i fokus. Som skyddar människovärdet. Som skyddar mänskliga rättigheter.
Kristdemokraterna har efter de senaste fyra åren visat att de driver en människofientlig politik som inte överensstämmer med det kristna budskapet. Svårt sjuka har kastats ut från sjukförsäkringen, personer med arbetsförmågenedsättningar har fått gå från sin anpassade deltidsarbeten och klyftorna i samhället har ökat markant. Många sjuka och utsatta tvingas idag vända sig till kyrkan för stöd och mat och Sverige har också fått en stor ökning av hemlösa. Bland Diakoner pratas det om "Det nya fattigsverige".
/…/
Om Kristdemokraternas väljare var insatta i sjukreformens verkliga effekter hade partiet i dagsläget troligtvis haft ett näst intill obefintligt stöd. Många sjuka har blivit sjukare av den nya sjukförsäkringen och en del har även avslutat sina liv. Alla farhågor regeringen varnades för har tyvärr besannats. Göran Hägglund, chef på socialdepartementet, pratar mycket om "verklighetens folk". Det behövs inte funderas länge innan man inser att "Verklighetens folk" inte kan innefatta sjuka och utsatta utan enbart är riktad till de alliansen anser vara i innanförskap. Vi misstänker också att "köksbordsturnén" inte var hemma hos någon utförsäkrad. Däremot var det troligtvis ett lyckat PR-trick.








- Han ser dem inte. Med andra ord har han inte heller någon politik för dem.
I dagarna kom också Rädda Barnens rapport ”Ensam är fattig”. Den visar att 116.000 barn i Sverige lever i en ekonomiskt utsatt situation som ger dem en betydligt sämre start i livet än den start vi vill att barn ska få. Sämre möjligheter givetvis till kläder och fritidsaktiviteter. Skammen över att inte ha råd. Bristen på ekonomisk buffert. Och på ett fungerande nätverk. Rapporten behandlar mest de skillnader som en låg levnadsstandard ger upphov till. Redan det är illa nog. Det är dessvärre inte alltför svårt att själv dra ut konsekvenserna. Sämre mat ger sämre hälsa. Svårigheter att hänga med i skolan. Utsatthet ökar risken för att hamna i kriminalitet.
Det finns mycket kvar att göra. För att julen verkligen ska bli alla barns högtid. Och för att resten av året ska bli den bekymmerslösa tid som vi önskar barnen.
- Allt är inte politik och allt ska inte vara politik. Kanske verkar det alltför självklart för att behöva upprepas, som något de flesta skulle hålla med om. Men så är det inte. Tvärtom har svensk politik under lång tid präglats av motsatsen – att allt är politik.
- Tvångsdelad föräldraförsäkring är något som vi som kristdemokrater säger nej till. Hur familjer ska leva sina liv är inget som politiker ska bestämma över, och vi ska framförallt inte reglera hur många dagar mamma eller pappa ska vara hemma med sina barn. Föräldrarna är myndiga nog att avgöra detta själva. Här ska politiken backa helt.
• Jobbskatteavdraget har ökat inkomstklyftan mellan kvinnor och män. Regeringens samlade skattepolitik har gynnat gruppen män som fått mer än kvinnorna.
• Neddragningar inom kommunala omsorgstjänster drabbar i betydligt högre grad kvinnor än män, som anhöriga, anställda och vårdtagare. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning 4 mars var det 27 000 färre kvinnor anställda i den kommunala sektorn 2009 jämfört med 2008.
• Nedmonteringen av de gemensamma trygghetssystemen som a-kassa och socialförsäkring drabbar i högre grad kvinnor än män.
• Vårdnadsbidraget ökar skillnaderna i ansvar och kontakt med barnen mellan män och kvinnor. I Stockholms togs mer än 90 procent av vårdnadsbidraget ut av kvinnor.
• Jämställdhetsbonusen har blivit ett fiasko. Försäkringskassan har visat att den inte har någon effekt på fördelningen av föräldradagarna mellan kvinnor och män.
• Avdraget för hushållsnära tjänster har inte på något sätt motverkat problemen med den ojämlika fördelningen av hemarbetet mellan kvinnor och män, utan cementerar snarare den rådande ordningen.
• Arbetsgivare med färre än 25 anställda slipper göra jämställdhetsplaner. Större företag behöver bara göra det var tredje år sedan regeringens förslag om ny diskrimineringslag trädde i kraft.