Centerns vadnring högerut

Om devisen all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet så torde centerpartiet rusa i höjden i opinionsmätningarna framöver. De dyker ju upp i allehanda sammanhang just nu. Igår var det Maud Olofsson som var stolt över att få ingå i en referensgrupp till amerikanska utrikesdepartementet (läs mer här).

Idag rasar en intern debatt inom Centern/alliansen om lagen om sjöfylleri. En intressant debatt för att komma från centerpartister. Det är allt mer uppenbart att det folkrörelseparti som man en gång, för inte så länge sedan, verkar vara helt dött. I SVD beskyller de sina partikamrater för att vara ”en del av nykterismlobbyns kamp mot vanligt folks livsval och dryckesvanor.”

De vill inte reglera folks drickande till sjöss då det inte riktigt är bevisat om folk dör på grund av fylleri, vilket de inte verkar veta. De ställer dock kravet på bevis för att åtgärder ska vidtas. Det som de själva hävdar att det finns bevis för är att de vanligaste dödsolyckorna är män i äldre medelåldern som drunknar för att de inte har flytväst. Med deras eget resonemang borde man ju kräva flytväst av folk, men det gör de ju givetvis inte.

Svenska dagbladet upplåter idag också plats åt partiledarkandidaten Annie Lööf (som är duktig på att synas överallt just nu), som argumenterar för en kraftfullare miljöpolitik. Det är till stora delar bra förslag hon lyfter fram som t.ex. satsning på järnvägens kapacitet och höghastighetsbanor. Det är också bra att hon vågar prata om att höja vissa miljöskatter för att få mer resurser att investera i en grön omställning. Dock går ju förslagen på tvärs med vad de övriga partierna i regeringen vill.

Det som annars är intressant med centerns partiledarval är att det verkar som om frågan om en individualiserad föräldraförsäkring är den hetaste. Lööf är mot och Hatt är för. Debatten är intressant att följa. Det märkliga är att när förslaget om individualisering kritiseras så görs det utifrån att det skulle vara ”oliberalt”. Jag är förvisso inte liberal men är det inte liberalerna som är stora förespråkare för att se individen och inte klimpa ihop människor till kollektiv. Det kanske inte gäller familjen. Den kanske är undantagen. Eller så är det helt enkelt så att den som slår sig för bröstet idag och påstår sig vara liberal inte alls är så liberal som den vill påskina.

Det är också intressant att se att den interna debatten inom Centern, som är helt öppen, är att de andra allianspartierna verkar vara slagträn som används på olika sätt. Hatt skrev ju alldeles utmärkt på Aftonbladets debattsida:

”Avskaffa vårdnads­bidraget! Eftergiften till Kristdemokraterna var ett kraftigt kliv bakåt i svensk jämställdhetspolitik. Vårdnadsbidraget är en kvinno- och fattigdomsfälla framförallt för utrikes födda kvinnor som ­redan har en svag anknytning till arbetsmarknaden och bör därför avskaffas.”

Jag tycker att debatten om centerpartiets ordförande är intressant inte minst för att de är duktiga på att marknadsföra sig offentligt. Vad valet innebär för Sverige är dock mer tveksamt. Aftonbladet skrev för några dagar sedan en ledare med en noterbar knorr om centerns partiledarval:

”Oavsett om det blir Annie Lööf, Anna-Karin Hatt eller Anders W Jonsson som får leda Centerpartiet är han eller hon dömd att fortsätta det allianssamarbete som dränerat partiet på ideologi, väljare och politisk kraft.”

Centern verkar söka sin framtida roll. Allt pekar dock på att de kommer orientera sig allt längre högerut och anamma frågor som de andra borgerliga partierna lämnat. Det gäller inte minst deras krav på att 50% av all sjukvård ska privatiseras inom några år. Den frågan återkommer jag dock till framöver.

DN1, DN2, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, SVD7, SVD8, Expressen, SVD8, SVD9, DN, GP, Intressant?

Överdrift att kalla Olofsson rådgivare

Roligt för Maud Olofsson att få en betald resa till USA någon gång om året. Det är ju alltid spännande och roligt att komma ut och se världen. Det kan ju också vara nyttigt för den avgående centerledaren att vidga sina vyer och kanske ta lärdom av konsekvenserna av den politik som hon företräder i Sverige. Den har nämligen prövats på många håll runt om i världen och inte visat sig vara särdeles framgångsrik om man vill skapa ett jämlikt samhälle där de allra flesta kan leva ett gott liv.
Att Maud Olofsson blivit inbjuden att ingå i ett råd, The Secretary of State’s International Council on Women’s Business Leadership, under Hillary Clintons administration slås idag upp stort i massmedia. Rubrikerna är i stil med "Olofsson blir Clintons rådgivare" och Aftonbladet kallar det ett "superjobb". Det låter ju tungt och imponerande. Maud Olofsson ser det som ett erkännande och håller inte inne med sin stolthet. Roligt för henne.
Men om man gör en liten bakgrundskoll på vad det är för typ av grupp så hittar man ganska snart att det är en kommitté som styrs av Federal Advisory Committee Act. Det är en amerikansk lag som reglerar instiftandet av olika grupper. Där svensk massmedia får det att framstå som att Maud Olofsson ska bli Clintons rådgivare så verkar det mer vara ett dussinuppdrag då det finns mer än 1000 liknande grupper.
Då Olofsson inte ska leda gruppen utan komma på något möte om året är det nog lite magstarkt att hävda att man är utrikesministerns rådgivare, det är knappast troligt att Olofsson ens får träffa Clinton vid dessa sessioner. Jag skulle i alla fall inte sätta upp det som titel på visitkortet. Det är snarare så att Olofsson är en av kanske 10 000 personer som ingår i något av dessa råd.
Så även om det kanske innebär att Olofsson roll som rådgivare är minimal så vill jag väl ändå gratulera till fri resa och övernattning. Men å andra sidan med Olofssons höga lön kanske hon skulle kunna bekosta det själv.

AB, SVD, DN, Expressen, GP,

Lasses,

Vad vill Centern med Vattenfall då?

Centerns desperation i energifrågan är uppenbar. Deras partisekreterare försöker göra ett klassiskt knep idag och angripa de rödgröna för att vi inte har presenterat en gemensam politik för vattenfall. Frågan är om det inte slår tillbaka på centerpartiet? Har alliansen presenterat en gemensam politik för vattenfall? Har ens Centern gjort det. Jag är tveksam. De verkar ju springa åt lite olika håll de där centerpartistiska ministrarna när det gäller vattenfall. Så den legitima frågan som man ställer är ju vad vill egentligen Centerpartiet med vattenfall?

(notera att även jag använder lite av samma knep och inte skriver vad jag vill:-)

Intressant?

Centern en katastrof för djuren

Jordbruksministern har de senaste dagarna jobbat hårt på att det ska se ut som att regeringen har brytt sig om djurskyddet. Dock avslöjade Rapport i SVT hur drastiskt djurskyddskontrollerna har skurits ned de senaste åren när staten tog över ansvaret.

2008 genomfördes 23018 djurskyddskontroller på ett år halverades dessa och under 2010 fortsätter antalet kontroller att sjunka. När man tittar på statistiken så följde även att de som förbjöds att ha djur halverades. Detta berodde definitivt inte på att djurplågarna blev färre.

Regeringen har inte skjutit till nödvändiga resurser. Situationen på landets minkfarmar var nog ingen slump. Vi har helt enkelt en regering som faktiskt inte tar svensk djurhållning på allvar. Man har inte ens bemödat sig att kommentera frågan från jordbruksdepartementet eller från ansvarigt politiskt håll. Eller är det helt enkelt så att de gömmer sig på sina kontor och försöker fundera ut någon smart lögn för att släta över sin politik en gång till.

Fler arbetslösa och bidragstagare med alliansen

I valrörelsens förenklade språk har den så kallade Alliansen presenterat sin gemensamma kampanj. Det som är tydligt är att de inte är så tydliga. Det enda de verkar lova är att de ska fortsätta ungefär som nu. Det är svårt att tolka det på något annat sätt. Den borgerliga politikens innehåll är faktiskt förvånansvärt tunn. Än så länge. De kanske konkretiserar sig med tiden.

En del av deras retorik är dock lite underlig. Eller så speglar det kanske deras bild av verkligheten. De ställer ofta upp motsättningen mellan arbete och bidrag. De säger att det är en motsättning mellan dessa två och att den rödgröna oppositionen på något sätt skulle stå för en bidragslinje och de själva för en arbetslinje. Att backa bandet i deras affischretorik skulle vara, antar jag, att öka bidragsberoendet och minska arbetslösheten. Men det är ju faktiskt inte sant.

Arbetslösheten är idag större än när borgarna kom till makten. Det är dessutom betydligt fler som är beroende av socialbidrag än vad det var för fyra år sedan. Utifrån dagens situation skulle jag gärna backa bandet. Jag ser gärna fler i arbete och färre som är beroende av socialbidrag.

Att den borgerliga alliansen sedan räknar in A-kassa och sjukpenning i bidragen är ju faktiskt helt galet. Det är ju försäkringar som vi själva betalar in till. Om mitt hus brinner ner och försäkringsbolaget betalar ut min ersättning för det är det ju knappast ett bidrag som jag får för att jag är snäll. Det är ju precis samma som gäller för socialförsäkringarna.

Dock blir det tydligt hur den borgerliga politiken syftar till att skapa motsättningar mellan människor. De är kallt beräknande och räknar röster. Att värva den välbeställda medelklassen räcker väldigt långt. Om man sedan kryddar den med lite varierande retorik från de olika partierna som tilltalar olika grupper (folkpartiet de främlingsfientliga, moderaterna de rika, KD de konservativa och centern vet jag inte) utöver detta så tror man sig kanske kunna vinna valet.

Se också: Aftonbladet, AB2, Peter Andersson, In your face, SVD, Dn, DN2, Joakim Hörsing, Röda Berget, Intressant?

Centern - Privatiseringaspartiet no 1

Centern arbetar hårt på att bli det mest marknadsliberala partiet i landet. De har en valrörelse som till stora delar bygger på privatisering av offentlig sektor. Under våren drev de en kampanj för att privatisera sjukvården. Det skulle bland annat ge fler jobb hävdade de. Jag mailade deras rikskansli och frågade om de visste något exempel där privatiserad hälso- och sjukvård lett till att man anställd mer personal. De kunde de inte utan jag fick ett nonsenssvar som bara hänvisade till någon propagandatext på deras hemsida.

Nu vill Centern också sälja ut delar av Vattenfall. En del av inkomsterna vill de använda för att starta någon form av investeringsbolag som ska satsa på utveckling av miljövänligare energikällor (oklart vad de ska göra för resten av pengarna dock). Låter ju rätt bra men det finns ju en massa problem och en helt annan lösning.

Problemen är ju att om man säljer delar av Vattenfall så kommer det ju finnas andra ägare som kommer vilja dels ha inflytande över verksamheten men också en del av pengarna som motsvarar deras satsade pengar. Det är ju inte av enbart godhet som någon köper in sig i ett bolag som Vattenfall. Vilken betydelse får detta för våra möjligheter dels till intäkter för staten men också för våra möjligheter att styra över vattenfall till en mer miljövänlig produktion. Det svarar inte Centern på.
Vore det inte bättre att behålla ägandet i Vattenfall men varje år avsätta en relativt stor summa pengar för satsningar såväl inom Vattenfall som i andra företag för att arbeta fram bättre alternativa energikällor. Det skulle innebära att man tog ett större totalansvar för framtidens energiförsörjning. Då behöver man inte kompromissa med privata aktörer som enbart har intresse av vinst och inte energiomställning.

Det är dock inte Centern så intresserade av. De verkar vilja sälja ut och avreglera så mycket som möjligt utan att riktigt tycka att konsekvenserna spelar någon roll. Privatisering och avreglering verkar fått någon form av egenvärde i deras politik.
Det är faktiskt inte så konstigt att gamla centerväljare som stått i mitten av det politiska landskapet lämnar Centern till förmån för andra partier. För i en tid där de flesta rör sig mot mitten försöker Centern hitta en position till höger om folkpartiet och moderaterna i välfärdsfrågorna. Det är centern som driver den gamla moderata avreglerings och privatiseringspolitiken vidare.

DN, SVD, Intressant?, AB, Jens Holm, Expressen,

Alliansen ser inte barnfattigdomen

- Han ser dem inte. Med andra ord har han inte heller någon politik för dem.

Detta sade centerns Maud Olofsson i partiledaredebatten med Göran Persson i juni 2006. Frågan hon då talade om var arbetslösheten bland ungdomar. Inspirerad av detta uttalande funderade jag lite kring barnfattigdomen som de borgerliga partierna inte pratar om. Detta trots att den ökat kraftigt sedan de kom till makten 2006. För fram till just det borgerliga maktövertagandet så minskade barnfattigdomen under hela 2000-talet. Detta förändrades dock snabbt när de borgerliga kom till makten. Då ökade barnfattigdomen lavinartat.

Har då de borgerliga någon politik kring barnfattigdomen. Jag söker på deras hemsidor för att finna svar.

När man söker på centerns hemsida hittar man inte någonting som centern tycker utan enbart en länk till ett ”alliansdokument” som jag återkommer till. Centern har således med Mauds retorik inte någon politik för att bekämpa barnfattigdomen.

En sökning på moderaternas hemsida ger faktiskt inte ens en träff på gemensamma dokument. Då har alltså inte heller någon politik för att bekämpa barnfattigdomen.

Kristdemokraternas hemsida ger tre stycken träffar när man söker på barnfattigdom. Inte någon av länkarna fungerar. Dock ger det inte något större intryck av att de har någon vidare politik inom området. De dokument som länkas är: Ett tryggare Ludvika – för barnens skull, Ett tryggare Gagnef – för barnens skull och Ett tryggare Västmanland – för barnens skull. Det är inte så mycket politik för att bekämpa barnfattigdomen hos KD heller. Kanske i Ludvika och Gagnef men länken fungerar ju inte.

Folkpartiet är lite mer spännande. Här får man ganska många träffar på barnfattigdom. Den sista är dock daterad i december 2006. Men då skriver riksdagsledamoten Agneta Berliner:

I dagarna kom också Rädda Barnens rapport ”Ensam är fattig”. Den visar att 116.000 barn i Sverige lever i en ekonomiskt utsatt situation som ger dem en betydligt sämre start i livet än den start vi vill att barn ska få. Sämre möjligheter givetvis till kläder och fritidsaktiviteter. Skammen över att inte ha råd. Bristen på ekonomisk buffert. Och på ett fungerande nätverk. Rapporten behandlar mest de skillnader som en låg levnadsstandard ger upphov till. Redan det är illa nog. Det är dessvärre inte alltför svårt att själv dra ut konsekvenserna. Sämre mat ger sämre hälsa. Svårigheter att hänga med i skolan. Utsatthet ökar risken för att hamna i kriminalitet.
Det finns mycket kvar att göra. För att julen verkligen ska bli alla barns högtid. Och för att resten av året ska bli den bekymmerslösa tid som vi önskar barnen.

Det är ju välskrivet och jag håller med allt som hon säger. Men man undrar ju över vart folkpartiets politik mot barnfattigdomen tog vägen när de kom till makten. Från deras hemsida verkar den ha försvunnit. Och detsamma verkar ju gälla på alla andra områden. Det kan ju te sig märkligt eftersom fattigdomen har ökat under deras tid i regeringen. Men det kanske också är talande.

Det dokument som Centerpartiet länkade till var som jag skrev ovan ett gemensamt dokument för hela alliansen. Det var ett uppdrag till en arbetsgrupp som ska arbeta med familjepolitik för alliansen fram till valplattformen. De ska på något sätt lyfta barnfattigdomen som de menar är ett problem. Dock använder de gamla siffror och diskuterar ju inte alls orsaker eller att det har ökat under deras tid vid makten. Så det ska ju bli intressant om de kommer att presentera någon politik inom området och vad deras analys då blir.

Hur står det då till på den andra kanten? Miljöpartiet ligger inte direkt i framkant vad gäller detta med enbart två träffar. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har desto fler träffar av olika karaktär. Vänsterpartiet har flera rapporter som visar på utvecklingen med barnfattigdomen.

Detta är ju inte någon heltäckande analys över problemet med den ökande barnfattigdomen. Men det gr en fingervisning om hur partierna prioriterar frågan. Den som inte skriver om den har antagligen inte heller någon politik för att minska den.

Kärnkraft ett omfattande hot mot miljön

Idag klubbar riksdagen med största sannolikhet igenom beslut om att tillåta byggandet av nya kärnkraftverk. Det är ett beslut som kan få förödande konsekvenser för framtiden. Kärnkraften medför en stor risk. Inte bara för att en härdsmälta faktiskt kan hända utan även för den svåra sluthanteringen av avfallet. Det kanske största och aktuella problemet är ju brytningen av uran. Här har ju t.ex. Reinfeldt öppnat för uranbrytning i Sverige vilket skulle medföra gigantiska konsekvenser för svensk miljö då just uranbrytning medför extremt stora ingrepp i miljön och omfattande utsläpp av bland annat tungmetaller. Kärnkraften hör till historien. Det gör förhoppningsvis även Centern som svängt i frågan om kärnkraften.

Även om Tage Danielsson också hör till historien så känns ju hans monolog om sannolikheten aktuell även idag så här kommer den:

Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.
Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.
Jag menar före Harrysburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrysburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.
Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrysburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.
I själva verket gick ju hela det socialdemokratiska partiet och väntade i över ett halvår på att få veta om det som hände i Harrysburg har hänt eller inte, innan de kunde bestämma sig för om dom ska tycka att kärnkraften är så farlig som den skulle vara om det som har hänt i Harrysburg hade hänt. Nu har dom bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände i Harrysburg inte har hänt, men att vi å andra sidan måste ha mycket bättre säkerhetsanordningar så det inte händer här också.
Och man förstår ju att dom har tvekat, för en sån olycka inträffar ju enligt alla sannorlikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller...
Sen är det också det att om det som hände i Harrysburg verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Harrysburg hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.
I varje fall inte i Harrysburg. Och säkert inte samtidigt som förra gången.
Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det manas att den finns inte, fast bara lite.
Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha folkomröstning om sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Harrysburg verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.
Så att dom inser att det som hände i Harrysburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.

SVD, Aftonbladet, Ulrika Falk, Peter Andersson, DN, DN2,

Jag firar inte, jag skålar inte - jag hoppas på en ny regering

Linköpings kommunfullmäktige sammanträdde idag. Flera viktiga frågor behandlades. En stor fråga var antagandet av en ny översiktsplan som kommunen arbetat fram tillsammans med Norrköpings kommun. Antagandet av planen firades stort i fullmäktiga. Man sköt konfetti, skålade i cider och (det mest bisarra) så delades det ut diplom till alla som sitter i fulmäktiga för beslutet.
Men jag skålade inte. Jag firade inte. Översiktsplanen i all ära men den debatten överskuggades helt och hållet av att kommunen också hade upp frågan om barnfattigdomen som ökar allt mer. I en motion hade jag föreslagit att de fattigaste av alla, det vill säga de som lever på ekonomiskt bistånd, skulle få 100 kronor mer per barn och månad. Det röstade borgarna emot.
100 kronor per månad kanske inte låter så mycket för de flesta. Men för den aktuella gruppen i samhället så gör det en stor skillnad. Det kan handla om att ha möjlighet att åka till simhallen, köpa lördagsgodis eller kanske kunna vara med och spela fotboll (som kostar 1100 kr per år). Detta vill inte de borgerliga partierna.
Den största besvikelsen är centerpartiet. När motionen behandlades för första gången så röstade de för att barnfamiljerna skulle få det något bättre. Men det gjorde de inte nu.
Jag fick ett diplom att fullmäktiges borgerliga ordförande. Jag kommer inte att spara detta. Det hamnar i papperskorgen. Jag firar inte. Jag är inte glad. Jag hoppas på en ny regering som vågar angripa barnfattigdomen på riktigt.

Centerpartiet sviker de fattiga barnen!

De senaste åren har barnfattigdomen i Sverige vuxit allt snabbare. Det är inte någon slump. Det är ett medvetet resultat av den borgerliga regeringens politik. De är dessutom mycket medvetna om detta och de är inte beredda att göra någonting åt det. Det kan vara en av de största skamfläckarna i vårt samhälle. För det går att komma åt barnfattigdomen bara man vill. Det vill inte borgarna.

Enligt riksdagens utredningstjänst lever i genomsnitt var fjärde ensamstående med barn på inkomster som understiger 60 procent av medianinkomsten, vilket är måttet på relativ fattigdom.

I Linköping lade jag för flera år sedan en motion som handlade om att ge de sämst ställda barnfamiljerna en lite förbättrad ekonomisk situation. Mitt förslag var att även de som lever på ekonomiskt bistånd skulle få tillgodoräkna sig den höjning av barnbidraget som genomfördes 2006. Då sade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern också ja till mitt förslag.

Av olika skäl har kommunen inte behandlat min motion förrän nu och då har Centern ändrat sig. De vill inte längre göra denna justering av det ekonomiska biståndet. Någon motivering har vi ännu inte fått. Kanske kommer vi bli upplysta av centerpartiets kommunalråd Muharrem Demirok om varför det är viktigt att öka klyftorna och se till att de fattigaste förblir fattiga.

Det som är tydligt är att det borgerliga styret i Linköping inte är intresserade av att stärka de fattigaste barnen. Därför behöver såväl Linköping som riket i sin helhet en annan politisk inriktning som faktiskt hjälper människor och som på allvar kan minska fattigdomen i vårt land.

Centerns jobbpolitik är ett hån

Centerpartiet ger sig på en spännande fråga som jag tror att de inte riktigt förstår värdet i. Det driver kampanj för att privatisera hälso- och sjukvården. Det skulle ge fler arbeten menar de. Jag har letat på deras hemsida utan att hitta något som skulle förklara hur det skulle gå till.
Det finns ju i huvudsak två olika sorters vårdföretag i Sverige. Dels finns det de som är helt privata som driver hela sin verksamhet med privata medel helt utan det offentligas inblandning. Dessa är ju ganska få. Den variant av företag inom vården som det finns betydligt fler av är ju de som bedriver sin verksamhet med offentliga medel.
Om centern vill utöka den första typen av företag så är ju det en ganska radikal högerlinje som skulle syfta till att bryta upp den svenska finansieringsmodellen får hälso- och sjukvård. Det skulle ju behöva göras drastiska åtgärder för att skapa en tillräckligt stor efterfrågan av den typen av tjänster som idag tillhandahålls inom det offentliga. Dock skulle det ju krävas kraftiga nedskärningar inom offentlig sektor. Det innebär att ganska många förlorar jobbet där. Det är ju en rätt personalintensiv bransch den där vården. Frågan är om alla de skulle gå över till den privata marknaden. Knappast troligt. Så man kan ju fråga sig om denna reform skulle bli en del av det jobbskapande som centern säger sig vara ute efter. Tveksamt. Jag tror inte heller att det är det som centern primärt är ute efter nu.
Det är nog den andra typen av företag som centern vill stimulera. Det vill säga att lägga ut offentlig verksamhet på privata utförare. Dock är det svårt att se hur detta skulle skapa nya jobb. De företag som tar över tidigare offentlig verksamhet har ju oftast ett grundsyfte, att göra vinst. Vinsten uppnår de genom att skära ned på kostnaderna eftersom intäkterna oftast är hårt reglerade i avtal med beställaren (kommun eller landsting). Då det, som jag tidigare påpekat, är en verksamhet som är ytterst personalintensiv så är det ju här man drar åt svångremmen. Det finns ju ytterst få exempel på privatiserad verksamhet som anställer mer personal än vad det fanns tidigare. Tvärtom. Det finns ett oändligt antal exempel där denna typ av privatiseringar lett till direkta personalnedskärningar. Det vill säga att de som anställda blir färre.
Det finns dock en grupp anställda som tenderar att hela tiden öka med ökad andel privatiseringar. Det är byråkrater och tjänstemän som ska skriva kontrakt och underlag med alla utförare. Är det här som centern ser att framtidens tillväxtarbetsmarknad finns. Offentliga byråkrater som ska administrera dyra kontrakt med privata företag.
Centern är ju ute på djupt vatten och simmar ganska ofta nu för tiden. De verkar vilsna i sin fanatism för privat företagande att de glömmer bort hur verkligheten ser ut. Den här senaste kampanjen gör nog faktiskt inte saken bättre. Även om centern tillhör den andra delen på den politiska skalan så kan jag känna mig lite missmodig hur ett parti som på sitt förvisso borgerliga sätt ändå stod på småfolkets sida en gång i tiden förflyttat sig så långt bort från detta som man kan komma. Det kanske är denna förändring som gör att många av de centerpartister som man träffar ute i bygderna duckar all diskussion om vad partiet ägnar sig på central nivå. Ofta så möts man mest av en suck och en skakning på huvudet från dessa gamla centermän och kvinnor som aldrig satt sin fot på Stureplan.

SVD

Centern, antisemitismen och det bruna arvet

Är det centerns gamla bruna rötter i 30-talets rasbiologi i partiprogrammet som spökar när det visar sig att en riksdagskandidat på sin hemsida/blogg driver antisemitiska frågor och andra galenskaper. Har centern något mer att dölja.
Nej så är det förvisso inte. Centerpartiet har ju aldrig tydligt gjort upp med sitt förflutna ute i de bruna träsken och de har ju tidvis haft svårt att hantera olika strömningar inom partiet. Inte minst hade de stora problem under 1980-talet med Sjöbocentern. Så vad man skulle vilja ha från centern är ju en ärlig historieskrivning där de vågar granska sig som vänsterpartiet gjorde under 1990-talet.
Detta fall är väl mest att betrakta som en olycka från centerns sida. Ibland letar det sig in personer som inte alls hör hemma i partiet men det kan ta ett tag innan man får grepp om detta. Det ligger i sakens natur. Så här ska det nog inte falla någon skugga över centern. Det finns betydligt värre saker att angripa dem för. Som deras politik till exempel...

DN, SVT, SVT2, Expressen, Röda berget, Aftonbladet, Intressant?, Rödgrön

Centerpartiet sviker barnen i Linköping

I går behandlade kommunstyrelsen min motion om att stärka de sämsta barnens ekonomiska situation i Linköping. Ett konkret förslag för att minska barnfattigdomen. Det handlar för de flesta inte om så mycket pengar men för de som lever på ekonomiskt bistånd kan det göra stor skillnad. En hundralapp i månaden är vad det kan kosta för barn att spela fotboll eller få möjlighet att besöka simhallen då och då. Det kan ju faktiskt göra skillnad.
När motionen behandlades i Socialnämnden röstade vänsterpartiet, socialdemokraterna och centerpartiet för motionen. När den nu några år senare (efter en massa strul i kommunen) dyker upp i kommunstyrelsen inför kommunfullmäktiges behandling så har centerpartiet ändrat sig. V, S och MP röstar för motionen. Centern och de andra borgarna röstar nej.
Vad är det som fått centern att ändå sig? Är det att de insett att det är deras egen politik som driver fram barnfattigdomen och att de därför nu väljer att bejaka den istället för att bekämpa den. Det kanske är så att fattiga barn blir ivrigare bävrar i centerns värld.

Visst spelar mätningarna roll

Det är ju inte så konstigt att den senaste opinionsmätningen väcker uppmärksamhet. Även jag blev något förvånad över den snabba svängningen som den eventuellt pekade på. Dock ska man nog inte överskatta betydelsen av en enstaka undersökning. När man tittar närmare på siffrorna så ser det väldigt svängigt ut för alla partier. Dock förstår man ju nyhetsvärdet.

Det är nog troligt att opinionen kommer att bli allt osäkrare och antalet mätningar kommer bara att öka den närmaste tiden. Den intressantaste undersökningen kommer ju 10 juni när SCBs stora PSU kommer. Det brukar ju vara den mest tillförlitliga undersökningen.

Alla hävdar ju alltid dessutom att man inte tittar på mätningarna så noga utan att det är den verkliga mätningen i september som spelar roll. Så är det ju inte. Alla tittar med förtjusning eller förskräckelse. Mätningarna spelar stor roll för det interna klimatet och hur man bedömer hur man har kommit ut i olika frågor. Miljöpartiets framgångar i mätningarna ger dem givetvis ett gott självförtroende liksom att man kan tänka sig att centerpartiets och främst kristdemokraternas mätningar påverkar det interna klimatet och arbetet rätt rejält.

Jag kan själv känna att det är frustrerande att vänsterpartiet tenderar att snurra runt ett resultat som ligger i paritet med för valet som i och för sig inte var någon katastrof men inte heller någon framgång. Så dessa mätningar spelar roll oavsett vad olika partiföreträdare hävdar.


SVD, In your face, Aftonbladet, Expressen

Odell - dagens vinnare?

Nervositeten sprider sig i de politiska leden. Jag är nervös helt klart. Hur ska det gå i höst. Det är mycket som står på spel. Men om jag är nervös så verkar de borgerliga partiernas företrädare vara ännu nervösare. Centerpartiet är nog de som darrar mest. Torstenssons och Olofssons allt märkligare utspel mot höghastighetståg och miljöpartiet de senaste dagarna är ju minst sagt märkliga, men det tänkte jag återkomma till i ett kommande blogginlägg.
Det som jag mest reagerade på nu var det så kallade "Tobleroneutspelet" från Mats Odell. Vid en första betraktelse är det ju lite lätt roligt och underhållande. Men det var nog inte detta som var syftet. Syftet var att provocera socialdemokraterna att gå i affekt och skylla borgarna för negativt kampanjarbete och smutskastning. Att jaga Sahlin är tacksamt då leden nu sluter sig kring ledaren som ska stärkas och försvaras inför valet.
Genom att få socialdemokraterna att rikta in sig på att försvara sin ledare så flyttas fokus från att diskutera det som borde diskuteras: Det rödgröna förslaget om mer resurser till kommuner och landsting. Det vill inte borgarna diskutera. De diskuterar hellre ett utspel i gränslandet för vad som är ok och som dessutom drar upp en gammal skandal som ytterligare påminner folk om att de inte ska lita på Sahlin.
Det är lätt att i stridens hetta gå över gränsen, att raljera lite för mycket eller att skriva någonting som man kanske inte riktigt menar. Det händer då och då att även jag gör det. Det här är dock högst troligen genomtänkt som en liknelse som legat och väntat på att användas av kommunminister Odell. För han vill ju inte prata om nedskärningar och försämringar i kommuner och landsting som han beslutat om. Om man ska kolla på massmedias bevakning så har han ju dessutom lyckats.

DN, SVD, Aftonbladet, Rödgrön, Rödgrönt Östergötland, Exp1, Exp2, Exp3, Johannes, Intressant?

Beräknande lögnare i alliansen?

Jag uppfattar mig inte som en särskilt naiv person. Nej, snarare skulle nog många i min omgivning hävd att jag är en cyniker. Men ibland förundras jag över politiken och hur den bedrivs. Jag har ännu inte läst Torbjörn Nilssons bok De omänskliga men den verkar ju vara intressant läsning. Där kanske man kan hitta någonting som kan svara upp mot mina funderingar denna sena söndagskväll.
Det som rör sig i det Brobergska huvudet är hur de borgerliga partierna och deras företrädare uppträder som ogenerat ohederligt i många sammanhang. De ljuger och hittar på utifrån den situation som de befinner sig i. Att man många gånger inom politiken anpassar sitt budskap, skarvar när man är osäker eller om man väljer att vinkla en fråga något ohederligt genom att bortse från vissa fakta kan även jag göra (även om jag inbillar mig att jag är väldigt återhållsam med detta). Men det som jag upplever att borgarna sysslar med är någonting annat. Det är överlagda och kalkylerade lögner eller felaktigheter.
I dagens debatt och mediala situation är det de snabba utspelen med goda möjligheter till rubriksättning som premieras. Ju enklare och desto snabbare ju mer utrymme får man. Dessutom hinner det aldrig göras någon form av granskning från journalisternas sida.
Jag har tre aktuella exempel som jag tycker illustrerar problematiken ganska bra.
Det första är debatten om avdrag för hushållsnära tjänster (aka Pigavdraget eller Rut). Här presenterade tjänsteföretagens intresseorganisation Almega en rapport där de hävdade att 11 000 nya jobb skapats inom hemserviceområdet. Eller det var åtminstone så som det presenterades. Moderaterna snappade upp frågan och gjorde de 11000 nya jobben till sina och hävdade att alla skulle försvinna med ett maktskifte. Det gick några dagar innan någon på riktigt hade hunnit granska uppgifterna som Almega och Moderaterna spred. För det visade sig ju snart att det inte förhöll sig så som man försökte hävda.
Det andra exemplet är när Anders Borg veckan innan vårbudgeten skulle presenteras gick ut och hävdade att man skulle göra särskilda satsningar på kvinnor. Vid det tillfället var budgeten helt klar och Borg visst mycket väl vad budgeten innehöll. Den innehöll inte några satsningar på kvinnor på det sätt som han hade gett bilden av.
Det tredje exemplet är när regeringen presenterade sin infrastruktursatsning för framtiden så fanns det inte några pengar avsatta för Norrbottniabanan som verkligen hade behövts. När detta uppdagades skickades en statssekreterare från Centern ut och hävdade att det minsann fanns pengar avsatta och allt var som det skulle. Banan skulle byggas. Problemet är dock att det inte finns några pengar. Det var bara ett påhitt.
Vad kan man dra för slutsats av dessa tre exempel. Jo jag antar att man i det borgeröiga lägret kallt räknar med att det är fler som uppfattar det ursprungliga utspelet än de som uppfattar den flera dagar senare kommentaren om att det inte stämde. Borg vill locka fler kvinnor till moderaterna och hävdar att de har satsningar som inte finns. Han kan ju inte göra det när budgeten kommer för då finns ju facit. Men en vecka innan kan ju inte någon granska och när väl budgeten kommer har man glömt bort det hela. Dock har man etablerat en bild av att de säkert satsar på kvinnorna, varför annars hävda det.
Det som borgarna ägnar sig åt är ju någon form av manipulation som är svår att komma åt. Den är dessutom med största sannolikhet effektiv. Sedan gör säkerligen även andra partier på liknande sätt. Jag noterade till exempel att Miljöpartiet i en enkät från LO-distriktet i Stockholm svarat på ett helt annat sätt i vissa frågor än vad de brukar göra i andra sammanhang där jag stöter på dem.
Gör då inte mitt eget parti detta ibland? Inte vad jag vet faktiskt (och jag brukar ha hyfsad koll). Det är inte bara någonting jag hävdar för att måla upp en juste bild av mitt eget parti. Det är nästan så att man ibland känner att vi är alldeles för hederliga i vårt agerande vilket gör att man får extra svårt för andra partier och deras agerande.
Är längtan efter makt så stor inom politiken att man inte drar sig för enkla men samtidigt utstuderade och effektiva sätt att måla upp bilder av sig själv och sitt eget parti att man gör nästan vad som helst. Man tänjer på sanningen och ljuger och kalkylerar med att vinsten är större än förlusten på lögnerna. Är det längtan efter makt och inflytande som gör folk inom politiken till just så omänskliga som Torbjörn Nilsson hävdar?
Läs mer om exemplen på Alliansfritt Sverige.
Intressant?, Rödgrön Aftonbladet,

Svar till Demirok/Gunnarsson

DSet börjar bli väldigt mycket pigavdrag här nu. Dock kräver väl den aktuella debatten att man fortsätter att diskutera frågan i alla former. Jag klistrar in mitt svar på en debattartikel som Centerpartisterna Göran Gunnarsson och Muharem Demirok publicerade i dagens Corren.

Håll till godo:

Svar till Demirok och Gunnarsson 20100306

Frågan om skatteavdrag för städning och andra tjänster som utförs i privata hem har seglat upp som de borgerliga partiernas viktigaste frågor. Det är en på många sätt viktig principiell fråga och i grunden handlar det om vad ska vi betala med skattepengar och vad ska inte betala för gemensamt.
Vi har idag en borgerlig regering som valt att skära ner i a-kassa och sjukförsäkring, som strypt statliga utgifter till kommuner och landsting för att kunna sänka skatterna för de allra rikaste. Till detta har man infört skattesubventioner för bland annat städning av hemmet. I praktiken så har vi en regering som är ovillig att satsa nödvändiga resurser till skola, förskola, äldreomsorg och hälso- och sjukvård men däremot är mer än villig att lägga skattepengar på städning, fönsterputsning och nu senast rastning av hunden. Vi i vänsterpartiet menar att detta är en felaktig prioritering.
Vad gäller ROT-avdraget så kan det fylla andra funktioner än pigavdraget. ROT-avdraget är ett konjunkturstöd som vi vill använda för att få gröna satsningar av svenska hem för att minska energiåtgången och på det sättet ytterligare bidra för att möta den stora klimatutmaning vi står inför.
Vi måste hela tiden göra prioriteringar med de resurser vi har. Vårt alternativ är att vi väljer att lägga våra gemensamma resurser på en välfärd för alla och inte städning åt de rikaste som faktiskt är de som utnyttjar avdragen mest.

Centern vill tvinga fram privatiseringar av äldreomsorgen

Centerpartiet kräver idag att kommunpolitikerna runt om i landet ska ta av sig sina ideologiska skygglappar som de menar dominerar i den kommunala politiken. Enligt Maud Olofsson, som skrivit under artikeln, består dessa skygglappar av att en majoritet av kommunerna inte infört etableringsfrihet för privata företag inom äldreomsorgen.
Lösningen på detta blir för Olofsson att man vill tvinga kommunerna att göra lagen om valfrihetssystem obligatorisk i alla kommuner. Denna lagstiftning innebär att privata företag fritt får etablera sig och få betalt av kommunerna.
Frågan är vem som har ideologiska skygglappar egentligen. Är det de kommunpolitiker som väljer att utforma äldreomsorgen utifrån de behov som finns utifrån lokala förutsättningar eller är det Olofsson som vill tvinga alla att genomföra exakt samma modell som bygger på en mycket politisk lagstiftning som tvingar fram privatiseringar?

SVD, Rödgrön