Vänstern inspireras av USA

En artikel som jag skickat till Norrköpings tidningar inför vår partieldarutfrågning i Norrköping nu på lördag:

Val av partiledare har i Svenska partier länge varit en intern och sluten process. Få personer, såväl inom som utanför partierna, har varit involverade i de avgörande diskussionerna. Goda exempel på det är Socialdemokraternas val av Håkan Juholt och nu inom Kristdemokraterna där partiledningen verkar ducka för all öppenhet kring Göran Hägglunds framtid.

Redan tidigt när det stod klart att vänsterpartiet stod inför en diskussion kring partiledarskapet så valde vi att göra processen så öppen som möjligt och vi uppmuntrade flera kandidater att kliva fram.

Här i Östergötland har vi i flera omgångar bjudit in de fyra kandidaterna för att möta östgötar på arbetsplatser, skolor och gator och torg. Vi har också erbjudit alla medlemmar och andra intresserade goda möjligheter att komma på öppna möten med kandidaterna.

Runt om i landet har det också ordnats utfrågningar av kandidaterna. Flera av dessa har dessutom sänts via SVT och via nätet så att alla som har haft intresse har kunnat följa med i diskussionerna. Nu gör vi samma sak här i Östergötland. På lördag kommer alla fyra kandidaterna till Arbetets museum för att diskutera och debattera vänsterns framtid.

Den process som Vänsterpartiet är inne i är nog den mest öppna valprocessen som vi haft i Svensk politik någonsin. Det finns stora likheter med de primärvalskampanjer som bedrivs i USA när de ska välja presidentkandidater. Detta har varit ett stort lyft för vänsterpartiet. Diskussionen om framtidens vänsterparti är nu öppnare, tydligare och betydligt mycket ärligare än den tidigare har varit. Makten över partiets framtid ligger inte i slutna mötesrum utan i öppna möten där alla är välkomna.

Att öppna upp partiet och arbeta för att alla som vill ska kunna vara med och diskutera vår politiska utveckling ska dock inte stanna med att vi väljer en (eller två) partiledare i januari. Partiledarvalet måste få vara en start för ett nytt vänsterparti. Vi måste våga se att det alltid är bättre att vara öppen och att även låta andra delta i våra politiska samtal. Det finns mycket få tillfällen då våra interna politiska diskussioner inte kan föras i öppenhet med andra utanför vårt parti. Det kommer definitivt att förändra vänsterpartiet men också möjligheterna för vanligt folk att påverka svensk politik.

Reklam för partiledarutfrågning 29 oktober

Moderaterna, Juholt och det negativa kampanjarbetet

Socialdemokraterna har till slut presenterat sitt förslag till budget. Innehållet är nog inte lika förvånande som det gatlopp som Juholt och Waidelich sprungit den senaste veckan. För om denna budget inte anses allt för anpassad efter moderaterna så blir man lite mörkrädd över hur den såg ut vid en första presentation för den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Detta blogginlägg syftar dock inte till att kritisera den socialdemokratiska politiken, det blir lite för enkelt och platt.

Den tanke som snarare jagat mig sedan i går eftermiddag när jag hörde Waidelich intervjuas i radio är hur vänstern ska hantera denna nya socialdemokratiska ledning. Grunden till att få bort de borgerliga från regeringskansliet går ju än så länge via en stark socialdemokrati. Dock känns den starka socialdemokratin ganska långt borta just nu. Inte minst med Waidelich i ledningen. Detta vet högern om och de utnyttjar situationen.

Jag har den senaste tiden försökt sätta mig in en del i hur de amerikanska valrörelserna ser ut och hur man bygger upp sin argumentation och retorik. Det har även moderaterna gjort. De har förstått att vägen till seger bland annat går via så kallat negativt kampanjarbete. Det är absolut mer effektivt att sänka sin motståndare med negativa kampanjer än att få fler väljare via egna politiska budskap om den egna politiken. Detta förnekas av många men forskningen är nog ganska entydig. Detta vet moderaterna om.

En stor del av kritiken mot den moderatledda regeringen har ju varit deras brist på idéer och visioner bortom skattesänkningarna. De presenterade själva en budget som inte heller går till historien som den mest spännande. Detta torde ju innebära en stor möjlighet för socialdemokraterna att kapa åt sig en del av debatten och angripa Borg och Reinfeldt. Denna har de ju försuttit med ett ganska dåligt budgetförslag där deras kommunikation utan enbart förmedlar att Socialdemokraterna har ”omprövat” och anpassat sin politik till den borgerliga regeringens på ett stort antal punkter.

Så när Socialdemokraterna igår presenterade sin budget så hade moderaterna en given strategi. Den handlade om att sänka Juholt. Moderaterna visste naturligtvis att Juholts budget inte skulle möta upp alla de löften han ställt under våren. Vi har ju hört hur han har lovat att utrota barnfattigdomen till exempel. Vid Reinfeldts presskonferens gick en stor del av retoriken ut på att sänka Juholt och nästan omgående så lade moderaterna upp ett flygblad på sin hemsida med rubriken ”Juholts tomma löften”.

Det enkla flygbladet pryds av vad man skulle kunna beskriva som en nidbild av Juholt och sedan radar man upp några löften som han ställt under våren och som nu inte infrias i den socialdemokratiska budgeten. Syftet är att nagla fast en bild av Juholt som en som pratar men inte levererar. Det handlar om att sänka hans trovärdighet i botten. Problemet är ju att de till viss del har rätt men också att detta är mycket effektivt. Med den presentation av sin budget som socialdemokraterna nu gjort så har de get moderaterna öppet mål för en tid framöver.

Mina funderingar handlar nu om hur vi i vänstern ska agera. Det är länge sedan vi hade ett rödgrönt samarbete som på en rad punkter skulle förändrat Sverige i en rättvisa riktning. Vi har en socialdemokrati som springer långt åt höger och ett miljöparti som gör allt för att närma sig de borgerliga för att öppna möjligheten för att fylla tomrummet om KD trillar ur riksdagen. Var lämnar det oss som vill någonting annat?
Ska vi angripa Juholt och socialdemokratin för att de sviker en lång rad grupper i samhället, för att de inte bekämpar barnfattigdomen och för att de anpassar sig efter den borgerliga politiken. Det skulle vara enkelt att få en hel del vänstersossar att förflytta sig vänsterut. Inte minst när det skett ett ledarbyte inom vänstern som kommer innebära att vi uppfattas som lite nyare och fräsigare än tidigare.

Det andra alternativet är att blunda för sossarnas högersvängning och fortsätta jag regeringen och hoppas på att socialdemokratin svänger vänsterut när det väl gäller? Detta innebär ju också en retorisk anpassning från vänsterns sida om vi ska undvika att angripa socialdemokratin.

Det är inte helt självklart men jag tror att det rimliga faktiskt är att angripa även den socialdemokratiska politiken. För om deras orientering högerut inte kritiseras så kommer det innebära att ett framtida regeringsskifte bara blir ett skifte av personer och inte politiken. Vi behöver nu arbeta för att upprätthålla en rättviselinje i svensk politik och då måste orättvisor även från Socialdemokraterna att kritiseras.

Vidare måste vi också våga vässa våra knivar. Den moderata verktygslådan är numera fylld av Carl Rove inspirerade verktyg när det gäller att arbeta för att misstänkliggöra och smutskasta sina motståndare. Den verktygslådan måste även vi skaffa oss. Det finns inte någon annan väg om vi inte vill vara dömda till ständiga politiska förluster för en lång framtid.

Det blev lite spretigt detta men det var den spontana känslan såhär en regnig morgon i Linköping...

SVD, SVD2, SVD3, Dn1, DN2, DN3, DN4, AB