Istället för Björklund

Ibland måste man göra val i livet. Ikväll gjorde jag ett. Det var antingen SVT:s utfrågning av Jan Björklund eller dokumentären Jobbcoacherna. Jag valde den senare. Jag hoppas att väldigt många fler med mig gjorde det valet.
Förvisso borde många som ser Björklund bli avskräckta. Men den verklighet som skildrades i jobbcoacherna var smärtsam. Det är antagligen en verklighet som Jan Björklund inte särdeles funderar över.

Det som presenterades i dokumentären var en ganska vidrig verksamhet. Allt handlar om att man ska ändra sig själv och anpassa sig till allt annat. Att tänka på andra står inte högt i kurs. Det kanske är signifikant för vår tid. Regeringen för en politik som i förlängningen går ut på att det är enbart den arbetslöses fel att man är arbetslös. I programmet framgick det med all tydlighet att den som inte fick jobb enbart hade sig själv att skylla och att det främst handlade om personligheten som var avgörande för om man fick jobb eller inte.

Det var en väl investerad timme. Betydligt bättre än att lyssna på Björklund. Detta är nämligen den verklighet som han tvingar fram. Detta var politiken i realiteten bortom den borgerliga retoriken.

SVD, Högberg, Aftonbladet, DN, expressen

Fler arbetslösa och bidragstagare med alliansen

I valrörelsens förenklade språk har den så kallade Alliansen presenterat sin gemensamma kampanj. Det som är tydligt är att de inte är så tydliga. Det enda de verkar lova är att de ska fortsätta ungefär som nu. Det är svårt att tolka det på något annat sätt. Den borgerliga politikens innehåll är faktiskt förvånansvärt tunn. Än så länge. De kanske konkretiserar sig med tiden.

En del av deras retorik är dock lite underlig. Eller så speglar det kanske deras bild av verkligheten. De ställer ofta upp motsättningen mellan arbete och bidrag. De säger att det är en motsättning mellan dessa två och att den rödgröna oppositionen på något sätt skulle stå för en bidragslinje och de själva för en arbetslinje. Att backa bandet i deras affischretorik skulle vara, antar jag, att öka bidragsberoendet och minska arbetslösheten. Men det är ju faktiskt inte sant.

Arbetslösheten är idag större än när borgarna kom till makten. Det är dessutom betydligt fler som är beroende av socialbidrag än vad det var för fyra år sedan. Utifrån dagens situation skulle jag gärna backa bandet. Jag ser gärna fler i arbete och färre som är beroende av socialbidrag.

Att den borgerliga alliansen sedan räknar in A-kassa och sjukpenning i bidragen är ju faktiskt helt galet. Det är ju försäkringar som vi själva betalar in till. Om mitt hus brinner ner och försäkringsbolaget betalar ut min ersättning för det är det ju knappast ett bidrag som jag får för att jag är snäll. Det är ju precis samma som gäller för socialförsäkringarna.

Dock blir det tydligt hur den borgerliga politiken syftar till att skapa motsättningar mellan människor. De är kallt beräknande och räknar röster. Att värva den välbeställda medelklassen räcker väldigt långt. Om man sedan kryddar den med lite varierande retorik från de olika partierna som tilltalar olika grupper (folkpartiet de främlingsfientliga, moderaterna de rika, KD de konservativa och centern vet jag inte) utöver detta så tror man sig kanske kunna vinna valet.

Se också: Aftonbladet, AB2, Peter Andersson, In your face, SVD, Dn, DN2, Joakim Hörsing, Röda Berget, Intressant?

Mer eller mindre orättvisor?

Valaffischer presenteras på löpande band. Alliansen har en gemensam serie affischer där de frågar om man vill framåt eller bakåt. Lite fiffig är den ändå. De sätter upp motsättningar som passar bra för den borgerliga retoriken. Det är också tydligt att de menar att det är mer av samma politik som de själv vill föra.

I realiteten är det alltså ökade klyfter, ökad barnfattigdom, fortsatt massarbetslöshet, fortsatta nedskärningar och privatiseringar som väntar med fyra år till med borgarna vid makten.

Läs också Joakim Hörsing och se Alliansfritt Sverige.

Ska jobben fälla även denna regering?

Förra valet handlade till stor del om jobben. Det var en statsminister som satte sin tilltro till marknaden. Det förlorade han på. Vi verkar gå mot en ny valrörelse där jobben står i fokus. Den nuvarande statsministern sätter sin tilltro till marknaden (och skattesänkningar). Ska även det bli hans fall?

Den rödgröna oppositionen presenterade idag ett antal punkter för att få fler i arbete. Marknaden är inte lösningen på arbetslösheten. Det krävs mer.

På DN debatt idag presenteras ett antal punkter:

1). Investera i klimatomställning. Vi investerar i snabbtåg, infrastruktur och de gröna jobben. Det stärker människors möjlighet att pendla till de jobb som växer fram, och bidrar till att arbetsmarknaden fungerar bättre. Investeringar i infrastruktur innebär också jobb här och nu för alla dem som planerar och bygger de nya vägarna och järnvägarna.
2). Investera i bostäder. Unga och arbetslösa måste kunna flytta till de nya jobben. Därför investerar vi i nya bostäder, särskilt hyresrätter. Trots bostadsbrist har bostadsbyggandet fallit kraftigt under den gångna mandatperioden. Det håller inte. Det skapar flaskhalsar på arbetsmarknaden. Vi utvidgar rot till att även gälla flerfamiljsbostäder och inför ett statligt investeringsstöd till nya bostäder. Det stora sociala projektet de närmaste åren handlar om att modernisera och bygga om miljonprogrammen.
3). Investera i välfärden. Under det senaste året har antalet anställda i kommuner och landsting minskat med ungefär 25 000 – och ytterligare uppsägningar väntar med regeringens politik. Det är fel väg att gå. Vi satsar i stället 12 miljarder kronor på vård, skola och omsorg. Det räddar många jobb i välfärden. De ökade resurserna motsvarar 10–15 000 jobb. Sveriges kvinnor och män måste kunna lita på att barnomsorgen, äldreomsorgen och sjukvården fungerar bra – för att kunna gå till jobbet.
4). Investera i Sveriges konkurrenskraft. Vi vill sänka arbetsgivaravgiften för de små företagen. För ett företag med tre anställda innebär det en sänkt kostnad med cirka 50 000 kr om året. Vi föreslår också en riskkapitalfond på 5 miljarder för att öka takten när det gäller investeringar och utveckling i teknikintensiva företag. I dialog med fack och företag vill vi utforma en rad strategiska branschprogram för svenska nyckelsektorer som till exempel miljöteknik- och fordonsbranschen.
5). Investera i utbildning. Människor ska rustas med kunskap. Företagen ska kunna växa med rätt kompetens. Svenskt Näringsliv rapporterar att vart femte rekryteringsförsök misslyckas – eftersom företagen inte hittar rätt personal. Mitt i lågkonjunkturen råder arbetskraftsbrist. Därför investerar vi i 44 000 utbildningsplatser – i högskolan, yrkeshögskolan, vuxenutbildningen och den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Det ger företagen bättre möjligheter att växa och stärker människors möjligheter på arbetsmarknaden.
6). Investera i en rivstart för Sveriges unga. Ungdomsarbetslösheten är 30 procent – och bland de högsta i Europa. I detta läge har regeringen infört ett aktivitetsförbud för ungdomar på Arbetsförmedlingen. De måste vänta minst tre månader för att komma i fråga för utbildning eller praktik. Det är meningslöst. Vi avskaffar aktivitetsförbudet. Vi tar också bort hela arbetsgivaravgiften för de företag som anställer en ung arbetslös. Vi satsar också på generationsväxlings och traineeprogram i välfärden och utbildnings- och företagsvikariat – viktiga insatser för att ge unga en väg in i arbetslivet.
Sverige behöver målas med framtidstro. Nu behövs fler jobb – inte ökade klyftor. Det är vägvalet den 19 september.

DN, Högberg, S-buzz, Krassmann, SVD, Rödgrön,

Fattiga Fredrik Reinfeldt

Det är ju ett riktigt hån att Fredrik Reinfeldt sitter i TV och hävdar att han minsann kan förstå de långtidsarbetslösa. Han har minsann också varit fattig och fått vända på pengarna. Det är så vidrigt att han har mage att sitta och hävda detta. Eller så är det ett fruktansvärt bra exempel på hur världsfrånvänd våran statsminister är.
Om man kollar in Reinfeldts bakgrund är han född 1965. Hans mamma är psykolog och pappan är konsult och kommunpolitiker. Det låter inte som att hans tidiga barndomsår präglades av fattigdom direkt. Han lär även ha bott en del av sin uppväxt i London. Inte heller det torde ju tyda på svåra ekonomiska umbäranden för unge Reinfeldt.
1985 gjorde han lumpen. Då har man det inte så fett men det är ju inte heller någon direkt fattigdom heller. Man behöver ju inte oroa sig för om man ska ha råd med mat och kläder. Det är ju så att säga ordnat av staten.
Efter lumpen så pluggade han till civilekonom och tog sin examen 1990. Man blir förvisso inte fet av att vara student och man kan nog få vända på pengarna en del. Men som student i slutet på 1980-talet hade man det betydligt bättre ekonomiskt än dagens studenter.
1991 blev han invald i riksdagen och har sedan dess uppburit en ansenlig lön som knappast kan medföra några stora problem att klara vardagen.
Reinfeldt har inte bara varit fattig. Han har även upplevt arbetslöshet. Han har nämligen sökt sommarjobb som han inte fått. Det måste kännas brutalt.
Reinfeldt retar sällan upp mig då han generellt sett är skicklig. Men när han försöker framstå som en vanlig människa så vill man faktiskt bara kräkas. Detta är nog ett av de mest absurda jag har sett. Jag är på riktigt upprörd och förbannad.

Rödgrön, Intressant?, Aftonbladet,

Utmärkt rapport om arbetslösheten

Om de rödgröna vinner valet i höst så är det givetvis många som ska ha beröm och tack för sina insatser. En av de främsta är nog de som ligger bakom sidan Alliansfritt Sverige. Få har nog gjort ett sådant välgrundat arbete som de har gjort de senaste åren. Det är en av de källor som jag oftast återvänder till och som alltid är uppdaterade

Nu presenterar de en rapport om arbetslöshetsstatistiken som är enkel men också oerhört tydligt. Rapporten fastslår bland annat detta:

Arbetslösheten3var hög i början på 00-talet, under Socialdemokraternas styre. Den började dock vända neråt under våren 2005.
Nedgången i arbetslösheten fortsatte under Alliansens styre, men avtog för att sedan nå nivåer som är betydligt högre än vid maktövertagandet.
Sysselsättningsgraden är sonika bevisligen betydligt lägre, och andelen arbetslösa betydligt högre än vid maktövertagandet 2006.