Beräknande lögnare i alliansen?

Jag uppfattar mig inte som en särskilt naiv person. Nej, snarare skulle nog många i min omgivning hävd att jag är en cyniker. Men ibland förundras jag över politiken och hur den bedrivs. Jag har ännu inte läst Torbjörn Nilssons bok De omänskliga men den verkar ju vara intressant läsning. Där kanske man kan hitta någonting som kan svara upp mot mina funderingar denna sena söndagskväll.
Det som rör sig i det Brobergska huvudet är hur de borgerliga partierna och deras företrädare uppträder som ogenerat ohederligt i många sammanhang. De ljuger och hittar på utifrån den situation som de befinner sig i. Att man många gånger inom politiken anpassar sitt budskap, skarvar när man är osäker eller om man väljer att vinkla en fråga något ohederligt genom att bortse från vissa fakta kan även jag göra (även om jag inbillar mig att jag är väldigt återhållsam med detta). Men det som jag upplever att borgarna sysslar med är någonting annat. Det är överlagda och kalkylerade lögner eller felaktigheter.
I dagens debatt och mediala situation är det de snabba utspelen med goda möjligheter till rubriksättning som premieras. Ju enklare och desto snabbare ju mer utrymme får man. Dessutom hinner det aldrig göras någon form av granskning från journalisternas sida.
Jag har tre aktuella exempel som jag tycker illustrerar problematiken ganska bra.
Det första är debatten om avdrag för hushållsnära tjänster (aka Pigavdraget eller Rut). Här presenterade tjänsteföretagens intresseorganisation Almega en rapport där de hävdade att 11 000 nya jobb skapats inom hemserviceområdet. Eller det var åtminstone så som det presenterades. Moderaterna snappade upp frågan och gjorde de 11000 nya jobben till sina och hävdade att alla skulle försvinna med ett maktskifte. Det gick några dagar innan någon på riktigt hade hunnit granska uppgifterna som Almega och Moderaterna spred. För det visade sig ju snart att det inte förhöll sig så som man försökte hävda.
Det andra exemplet är när Anders Borg veckan innan vårbudgeten skulle presenteras gick ut och hävdade att man skulle göra särskilda satsningar på kvinnor. Vid det tillfället var budgeten helt klar och Borg visst mycket väl vad budgeten innehöll. Den innehöll inte några satsningar på kvinnor på det sätt som han hade gett bilden av.
Det tredje exemplet är när regeringen presenterade sin infrastruktursatsning för framtiden så fanns det inte några pengar avsatta för Norrbottniabanan som verkligen hade behövts. När detta uppdagades skickades en statssekreterare från Centern ut och hävdade att det minsann fanns pengar avsatta och allt var som det skulle. Banan skulle byggas. Problemet är dock att det inte finns några pengar. Det var bara ett påhitt.
Vad kan man dra för slutsats av dessa tre exempel. Jo jag antar att man i det borgeröiga lägret kallt räknar med att det är fler som uppfattar det ursprungliga utspelet än de som uppfattar den flera dagar senare kommentaren om att det inte stämde. Borg vill locka fler kvinnor till moderaterna och hävdar att de har satsningar som inte finns. Han kan ju inte göra det när budgeten kommer för då finns ju facit. Men en vecka innan kan ju inte någon granska och när väl budgeten kommer har man glömt bort det hela. Dock har man etablerat en bild av att de säkert satsar på kvinnorna, varför annars hävda det.
Det som borgarna ägnar sig åt är ju någon form av manipulation som är svår att komma åt. Den är dessutom med största sannolikhet effektiv. Sedan gör säkerligen även andra partier på liknande sätt. Jag noterade till exempel att Miljöpartiet i en enkät från LO-distriktet i Stockholm svarat på ett helt annat sätt i vissa frågor än vad de brukar göra i andra sammanhang där jag stöter på dem.
Gör då inte mitt eget parti detta ibland? Inte vad jag vet faktiskt (och jag brukar ha hyfsad koll). Det är inte bara någonting jag hävdar för att måla upp en juste bild av mitt eget parti. Det är nästan så att man ibland känner att vi är alldeles för hederliga i vårt agerande vilket gör att man får extra svårt för andra partier och deras agerande.
Är längtan efter makt så stor inom politiken att man inte drar sig för enkla men samtidigt utstuderade och effektiva sätt att måla upp bilder av sig själv och sitt eget parti att man gör nästan vad som helst. Man tänjer på sanningen och ljuger och kalkylerar med att vinsten är större än förlusten på lögnerna. Är det längtan efter makt och inflytande som gör folk inom politiken till just så omänskliga som Torbjörn Nilsson hävdar?
Läs mer om exemplen på Alliansfritt Sverige.
Intressant?, Rödgrön Aftonbladet,

När blev skattesubventionerad städning en mänsklig rättighet?

Tonläget kring Rut-avdraget höjs. I dagens DN har en företagare en artikel som går ut på att försvara avdraget. Hon riktar sig direkt till oss i den rödgröna oppositionen när hon skriver:
"Ni i vänstern leker faktiskt med människors liv och förmåga att försörja sig när ni talar om att riva upp reformen."
Man kan ju undra om hon ställde samma frågor när Alliansens politik lett till neddragningar i välfärden då människor fått sparken, när den borgerliga regeringen sparkade ut folk från A-kassan eller ställde dem utan sjukförsäkring? På tonläget och retoriken tror jag faktiskt inte det.
Sedan fortsätter snacket om att om man tar bort statliga subventioner så är det bara de rikaste som kommer att ha råd med pigtjänster. Det paradoxala är att det ändå till största delen bara de som är rikast som utnyttjar avdraget.
Det märkliga i debatten är också att möjligheten att köpa billig skattesubventionerad städning och annan hemhjälp verkar har blivit en mänsklig rättighet. Så är det tyvärr inte.
Anledningarna till att ta bort pigavdraget är ju flera. Men det som de varma anhängarna av uppbyggandet av ett tjänarsamhälle borde svara på är varför staten ska betala dessa privata tjänster och inte andra? Var går gränsen?
Att acceptera ROT-avdraget anges ofta som ett skäl att acceptera RUT. Jag delar inte den uppfattningen, men jag anser att man även behöver justera ROT-avdraget. Det är inte rimligt med statliga subventioner till anläggandet av t.ex. stora pooler. Däremot är det befogat med stöd till investeringar som minskar energiåtgången och möter klimathotet. Rot-avdraget borde inte heller vara permanent utan användas som ett konjunkturstöd.

DN, Röda Malmö, Alltid rött alltid rätt, Rödgrön, Intressant, AB

De 11300 existerar inte idag enligt Almega

Jag har nu debatterat och diskuterat RUT-avdraget ganska rejält de senaste dagarna. Jag har läst Almegas rapport som hela debatten grundar sig på flera gånger. Men det är först idag när jag VERKLIGEN läste den som jag upptäckte vad de skriver. Jag är så förvånad att jag inte ens är riktigt övertygad om jag har rätt eller inte. Men allt tyder faktiskt på att jag har rätt. Jag återkommer till det.
I sin rapport "Hemservice- attityder och fakta kring hushållsnära tjänster" skriver Almega på sidan 4:

Mellan perioden för den sista mätmånaden (17 januari – 16 februari) fördubblades skatteverkets utbetalningar för hushållsnära tjänster. Det kan antas bero
på en eftersläpning av, och ökad, konsumtion under jul och nyårshelgerna.

Utifrån denna månadstakt skulle branschen omsätta 2,6 miljarder kronor per år. En
omsättning som i sin tur innebär 7 580 helårsanställda eller 11 300 sysselsatta, då
hälften av de anställda arbetar deltid.

Det finns inte 11 300 sysselsatta idag. Det är resultatet som uppnås om ett år om utvecklingstakten fortsätter som den gjorde under de tre aktuella månaderna. Dessa tre månader är inte representativa för helåret. Det medger även Almega. Dels beror detta på att efterfrågan ökar kring julhelgerna men om jag inte har fel så är det också innan årsskiftet som man skall lämna in underlag för avdrag som gjorts under året men som inte har gjorts direkt av företagen. Det är det som är det som Almega benämner eftersläpning. Denna eftersläpning kan ju faktiskt täcka in ett helt halvår av avdrag där arbetet utfördes innan regeländringarna. Jag kan ha fel kring detta men det tror jag faktiskt inte.
Allting bygger således på en mycket tvivelaktig beräkningsgrund som Almega använder sig av. Det är dessutom tragiskt att detta har kunnat etablerats som en sanning. Det var först när Roland Spånt häromdagen i Svenska dagbladet kom med ett alternativt sätt att räkna som fasaden började krackelera. Nu kan vi se att hela huset med pigavdraget rasat.
Almegas rapport har ju tidigare sågats kring hur de har beräknat hur olika samhällsklasser har utnyttjat avdraget. När även denna del av rapporten fallit så återstår ju inte så mycket.

Aftonbladet, Rödgrön, AB2, AB3, Röda Malmö, Annarkia, ett hjärta rött, mina moderata karameller, SVD, Alliansfritt Sverige, martin moberg, joakim Hörsing, Jonas Sjöstedt, Peter Andersson, Intressant

RUT - bara för de rika

3 procent tar 35 procent av Rut avdraget och det är inte de fattigaste tre procenten som utnyttjar det. Det är de som tjänar mer än 50 000 kronor i månaden som är de som utnyttjar pigavdraget mest. Det är inte barnfamiljer eller pensionärer som borgarna försöker hävda. Se dagens aftonbladet. Det är ju talande.

Aftonbladet skriver också om några av de framträdande borgerliga fuskarna. Jag har tidigare sammanställt en rad olika kända fuskare som många glömt bort. Den listan hittar ni här.


Aftonbladet, Aftonbladet 2, lindahl,

Varför är det så tyst om RUT?

Det har varit en rasande debatt i bloggvärlden, i tidningarna, i televisionen och var helst man kan tänka sig den sista veckan. Men nu är det tyst och dött på högerkanten. Jag har gått igenom de mest länkade borgerliga bloggarna och inte hittat någon som kommenterar Roland Spånts artikel i Svenska Dagbladet igår. Det är inte så att alla dessa bloggare hade en skön söndag framför TVn och tittade på Vasaloppet. Nej flera har kommenterat andra saker i svenska dagbladet till och med på sin blogg. Men inte Spånts artikel. Vad kan det bero på? Varför denna tystnad? Kan fakta göra så ont att till och med de ivrigaste borgarna som inte drar sig för någonting i debatten blir tystade.

Joakim Hörsing frågar samma sak. Vart tog ni vägen?

Här är ett gäng bloggare som inte valt att ta debatten kring Spånts artikel:

Mina moderataKaremeller, Kent Persson Magnus Andersson, Dick Erixon, Per ankersjö, Tokmoderaten, Federley, Rasmusliberal, Peace, Love and Capitalism, Johan Ingerö,

Pigavdrag en fråga om makt och återskapandet av ett klassamhälle

Jag lyfte tidigare väldigt kort en debattartikel av Kerstin Fredholm som skrev om pigavdraget på Newsmill igår. Det är en bra artikel men för den som vill gå djupare in i frågan kring de så kallade hushållsnära tjänsterna ska läsa hennes bok Fint hemma. Boken har förvisso några år på nacken men är fortfarande aktuell.
Bakgrunden till boken är att Kerstin utger sig för att vara en städerska som gärna tar jobb i privata hem runt om i Stockholm. Hon utforskar den svarta marknaden för städningen. Den statligt subventionerade marknaden hade ju ännu inte förverkligats. Men det är ju samma principer som gäller. Även om jag själv aldrig jobbat som städare i privata hem så kan jag känna igen mig från alla de år då jag harvade runt på kvällar och helger med att städa offentliga toaletter, idrottshallar, förskolor och fritidsgårdar.
Kerstin skriver i förordet till sin bok:

"I samma ögonblick som jag, förklädd till piga, steg över tröskeln till arbetsgivarnas hem tog jag steget in i en relation byggd på makt och ojämlikhet. De skilda villkoren som vi hade var på ett odramatiskt sätt självklara i vår relation. Det var grunden i vårt kontrakt.
/.../
För nittio år sedan tog Ester Blenda Nordström , journalist på Svenska Dagbladet, jobb som piga på en bondgård i Sörmland, också under falskt namn.
När jag läser hennes texter och jämför våra erfarenheter känns det som ett stillastående samhälle i många avseenden.
/.../
Piga är ett ord som jag värjde mig emot och inte använde innan jag varit ute och wallraffat som Anita Lundin. Det är ett ord sim inte hör hemma i modern svenska men jag upptäckte att verkligheten motiverar ordets existens och fyller det med innehåll än idag."

Boken i sig är till stor del en beskrivning över hur arbetet med att städa hos andra människor ser ut. Det är enkla iakttagelser och beskrivningar som är journalistiskt tydliga. Det är inte några stora teorier kring saken då verkligheten och Kerstins reflektioner kring dessa talar sitt tydliga språk. Flera citat visar på just hur man betraktar de som städar andras hem.

"Man kan uppfatta det som om jag fick ett obegränsat förtroende i vissa hem där jag lämnades ensam och fick inblick i det mest privata. Jag tolkar det tvärtom. I mina arbetsgivares ögon var jag en så obetydlig person att det inte spelade någon roll vad jag såg eller tog hand om. Vad skulle jag kunna göra? En maktlös svartstäderska."

Kerstin gnetar på i månader i rollen som städerskan Anita. Hon beskriver hur toaletterna ska städas, hur hon övervakas och blir kritiserad, får sexuella inviter och så vidare. Städjobb är inte en dans på rosor. Det är hårt och slitit. I min släkt har städerskorna varit många och jag vet hur en kropp kan värka efter ett arbetsliv. Dock hinner inte Kerstin att under sin tid uppleva den fysiska utmattningen. Men hon hinner lära sig att det tal om tillfredsställelse över ett gott utfört arbete som kan leda till någon form av yrkesstolthet inte existerar. Hon skriver:

"Tillfredsställelsen? Jag tycker att all energi, andlig kraft och kreativitet spolas ner i toaletten tillsammans med skurvattnet. Jag hinner precis vad jag ska på fyra timmar. Men det är enahanda. Jag blir lågmäld och deprimerad. /.../ Jag börjar känna mig sliten som Anita. Mentalt men inte fysiskt.
Om städarbetet hade varit vitt avlönat hade inte det förändrat saken? Nej, det skulle snarare legitimera att vissa människor ska ha den här typen av jobb. Det handlar om attityder och människosyn, hur man använder sig av andra människor. Vem ska vara tjänare? Vilka passar bäst till det?"

Pigorna försvann aldrig. De har bara dolts undan. Det har varit svart arbetskraft, flyktingar utan papper, desperata arbetslösa och så vidare som har upprätthållit en yrkeskår som borde vara utrotad. Vi har idag en borgerlig regering som med skattesubventioner och glättiga leenden försöker sälja in pigorna på nytt. Än har de inte lyckats få det allt för etablerat även om de gör sitt bästa för att medelklassen ska steget fullt ut och se möjligheten att klättra än högre på samhällstegen. Kanske inte närmare överklassen men betydligt längre från de längst där nere. Ett klassamhälle måste ha tjänare och för att få tjänare måste de som vill bli tjänade. Det är det samhället som de borgerliga bygger idag.

Pigavdraget måste bort. Tvekar du? Läs Kerstin Fredholms bok. Fint Hemma, Fredholm & Claesson, Stockholm 2005.

Aftonbladet, Kaj Raving, Badlands hyena, DN, Expressen, Peter Andersson, Röda Berget, Storstad, Martin Moberg, In your face, Alliansfritt Sverige, Jöran Fagerlund, Ali Esbati, Jonas Sjöstedt,
Rödgrön , Intressant,

RUT gav kanske 900 jobb - högt räknat!

De borgerliga partierna borde nog lägga ner prtatet om att RUT-avdraget gett så mycket jobb som de hävdar. Ekonomen Råland Spont har räknat på Almegas ssiffror som de borgerliga använder sig av för att föra fram sina fakta och han konstaterar snabbat att det rakt igenom är felaktigheter.

Sektorn omfattar inte alls 11000 personer om man ser till vilka summor som omsätts. Det handlar snarare om max 2200. Antagligen ännu färre. Vad RUT avdraget gett är också tveksamt. Om man räknar högt även här så kanske det handlar om 900 nya jobb. Med tanke på den satsning som staten lagt på denna reform så har varje nytt jobb då kostat 800 000 kr. Det är mycket pengar det.

SVD, Alliansfritt Sverige, Röda Berget, Alltid rött alltid rätt, annarkia, Röd grön,

Bra läsning kring pigavdraget

Samtidigt som nu även moderaterna öppnar sig för att ytterligare utöka pigavdraget så skriver Kerstin Fredholm en artikel på Newsmill som berör städningen som yrke. Hon har själv erfarenhet efter att hon skrivit en bok, Fint hemma, som är mycket läsvärd. Boken bygger på en längre tids arbete som just städerska hemma i ett antal hem i Stockholm. Det är inte någon smickrande bild hon ger av det livet som oavsett vad man tycker om att staten ska betala privat städning eller ej borde leda till eftertanke. Läs hennes artikel. Det är dagens tips.

Se även SVD Intressant, Röda malmö, Rödgrön,

Svar till Demirok/Gunnarsson

DSet börjar bli väldigt mycket pigavdrag här nu. Dock kräver väl den aktuella debatten att man fortsätter att diskutera frågan i alla former. Jag klistrar in mitt svar på en debattartikel som Centerpartisterna Göran Gunnarsson och Muharem Demirok publicerade i dagens Corren.

Håll till godo:

Svar till Demirok och Gunnarsson 20100306

Frågan om skatteavdrag för städning och andra tjänster som utförs i privata hem har seglat upp som de borgerliga partiernas viktigaste frågor. Det är en på många sätt viktig principiell fråga och i grunden handlar det om vad ska vi betala med skattepengar och vad ska inte betala för gemensamt.
Vi har idag en borgerlig regering som valt att skära ner i a-kassa och sjukförsäkring, som strypt statliga utgifter till kommuner och landsting för att kunna sänka skatterna för de allra rikaste. Till detta har man infört skattesubventioner för bland annat städning av hemmet. I praktiken så har vi en regering som är ovillig att satsa nödvändiga resurser till skola, förskola, äldreomsorg och hälso- och sjukvård men däremot är mer än villig att lägga skattepengar på städning, fönsterputsning och nu senast rastning av hunden. Vi i vänsterpartiet menar att detta är en felaktig prioritering.
Vad gäller ROT-avdraget så kan det fylla andra funktioner än pigavdraget. ROT-avdraget är ett konjunkturstöd som vi vill använda för att få gröna satsningar av svenska hem för att minska energiåtgången och på det sättet ytterligare bidra för att möta den stora klimatutmaning vi står inför.
Vi måste hela tiden göra prioriteringar med de resurser vi har. Vårt alternativ är att vi väljer att lägga våra gemensamma resurser på en välfärd för alla och inte städning åt de rikaste som faktiskt är de som utnyttjar avdragen mest.

Bra att pigjobben försvinner!

Pigdebatten fortsätter att rasa. Gårdagens stora händelse att några framträdande socialdemokrater utnyttjar avdraget är väl egentligen inte förvånande. De ingår ju precis i den grupp av människor som har haft störst nytta av avdraget. Det vill säga att de tjänar mycket pengar och arbetar förhållandevis mycket. Nu ska det göras ett stort nummer av denna påstådda dubbelmoral. Jag kan väl själv tycka att det är klantigt och onödigt men det är ju lite svårt att se proportionerna i det hela. Några hävdar att man ska leva som man lär. Det kan ju ibland bli rätt svårt. Skulle jag som vänsterpartist propsa på att betala mer i skatt bara därför? Ska en miljöpartist enbart få köpa ekologiska närodlade varor? Ska en folkpartistisk lärare slå eleverna?

Kärnan i pigfrågan är ju inte om det är rätt att köpa städning eller inte. Jag har inte så stora problem med att man köper städhjälp om man har behov av detta. Dock finns det ju inte någon anledning att staten ska betala hälften av arbetskostnaden. Att ”hemhjälpsbranschen” är förhållandevis liten i Sverige är ju dessutom bra enligt min mening. Det är ju ett tecken på att vi lever i ett, i jämförelse med många andra länder, relativt jämlikt samhälle. Detta gör ju att det kostar en hel del att köpa någon annans tid i relation till sina egna inkomster. Det är helt enkelt relativt dyrt. Städpersonalen tjänar ändå så pass bra att de får en lön som de kan leva på. I ett förhållandevis jämlikt samhälle kan därför den typen av tjänster leda till en omfattande arbetsmarknad.

De som idag arbetar inom denna sektor skulle snarare behövas inom välfärden. Ett bra alternativ är att satsa och bygga ut möjligheterna för äldre med behov att få ytterligare hjälp i hemmet. Det skulle garanterat medföra såväl en bättra standard för de äldsta och svagaste i samhället samtidigt som det antagligen skulle leda till samhällsekonomiska positiva effekter.

Aftonbladet, Aftonbladet, Jinge, Aftonbladet, Aftonbladet, DN, SVD, Svensson, Röda malmö, Intressant, Alliansfritt Sverige, Rödgrön, SVD,

Bidragslinjen - nya moderaternas politik

Reinfeldt och hans kompisar försöker ju det till att valrörelsen kommer stå mellan två alternativ där oppositionen utgör ett "bidragsalternativ" och hans eget gäng som ett jobb alternativ". Dels blir ju det lite märkligt när deras egen politik leder till att fler tvingas leva på socialbidrag.

Det allra mest förvånande är att moderaterna och de övriga borgerliga partierna slår på trumman för att försvara pigavdraget. Moderaternas arbetslinje verkar i praktiken vara en bidragslinje. Är det någon som förstår logiken? Finns det någon logik?

SVD, Alliansfritt Sverige, Ung Vänster, Rödgrön

Moderaterna ljuger som en häst travar

Utan någon heder i kroppen hävdar nu moderaterna att det innan pigavdraget inte fanns några anställda inom hushållssektorn. I en annons som de tagit fram hävdar de att det skapats över 11000 arbeten sedan införandet av avdraget. Nivån på den moderata retoriken är så låg att det är skrämmande.
Jag har vid ett flertal tillfällen tidigare skrivit om de moderata lögnerna som präglat partiet den senaste tiden. Det är ju bara att konstatera att de fortsätter, men nu till och med i organiserad kampanjform.
Sorgligt.
Alliansfritt Sverige, Rödgrön, SVD, Alltid rött alltid rätt,

Staten ska inte betala de rikas städning!

Högern har sedan välfärdssamhället började byggas alltid varit för att man ska minska statens utgifter och minska dess makt. Detta gäller med vissa undantag. Det ena är militären och polisen. Statliga maktmedel är bra enligt högern. Det andra exemplet är när det gäller ekonomiska intressen för överklassen. Då drar man sig inte för extra utgifter. Högern och moderaterna har ju tydliga uppdragsgivare och det är väl därför de försöker hålla partibidragen så hemliga som möjligt.

Moderaterna ska nu dra ut i strid för att försvara pigavdraget. De har antagligen identifierat denna fråga som en potentiell murbräcka där det rödgröna samarbetet inte är överens. Genom att så splittring i oppositionen ska man antagligen försöka återerövra lite stöd från väljarna som flytt alliansen till följd av övriga politiska fiaskon.

När avdraget infördes så var det med olika argument, men det handlade mycket om att man ville underlätta livspusslet för småbarnsfamiljer och så vidare. Det blev ju inte riktigt så. Alliansfritt Sverige lyfter fram några viktiga påpekanden:

• Skatterabatten skulle minska skattefusket - men att det har lett till omfattande nytt fusk rapporterade DN redan i oktober 2007
• Det skulle hjälpa småbarnsfamiljer med låg inkomst med "livspusslet"
- men de är inte småbarnsfamiljer: 78% av brukarna är över 40 år
- och de är framför allt inte låginkomsttagare: SCB har rapporterat att det är 26 gånger vanligare bland människor med mycket hög inkomst än hos låginkomsttagare
• Inte helt otippat har avdraget var absolut mest populärt i Danderyd, Lidingö och Täby.
• De siffror som släppts om skatterabattens avskaffande kommer från Almega, som alltså är samarbetsorganisationen för de företag som gynnas av skatterabatten. Dock har de accepterats utan granskning i debatten.

Jag har tidigare skrivit om fördelningen av avdraget och skrev då bland annat att:

Data från SCB visar att 7 procent av inkomsttagarna med över en halv miljon kronor i årsinkomst under 2008 tog del av skattereduktionen för hushållsnära tjänster. I gruppen med årsinkomster under 200000 kronor var motsvarande siffra endast 6 promille.

När den gamla retoriken inte stämmer överens med verkligheten så byter borgarna strategi. Pigavdraget ska nu bli en fråga om arbete. Det vill säga att en del av de arbetet som tillkommit med avdraget nu skulle försvinna. Så är det säkert men med detta försvinner ju också en kostnad för staten som betalar hälften av arbetet. Staten skulle snarare behöva satsa mer resurser till kommuner och landsting för att anställa mer personal i äldreomsorgen, skolan, förskolan och så vidare. Där är behoven större och det skapas definitivt fler arbetstillfällen till lägre kostnader räknat till den totala samhällsekonomin.

Det är sorgligt att socialdemokraterna inte klarar av att stå upp mot pigavdraget ordentligt. I deras ambition att kapa åt sig så många borgerliga väljare som möjligt så börjar de nu glida i frågan. Det är inte bra. Jag är rätt övertygad om att en majoritet av svenska folket vill ha mer välfärd och fler anställda inom välfärdsområdet istället för skatterabatt för de rikas städning. Det är symbolfråga, men inte en oviktig sådan. I vilkens intresse man verkar blir kanske aldrig tydligare än här.

Aftonbladet, SVD, Marika Lindgren-Åsbrink, Röda berget, Högbergs tankar, Taher Pelaseyed, Rödgrön, Intressant, AB

Pigavdrag ökar ojämlikheten - tänk om MP!

Miljöpartiet tvekar om att avskaffa pigavdraget, eller hushållsnära tjänster som det heter på nyspråk. Detsamma verkar gälla socialdemokraterna. Åtminstone i vissa socialdemokratiska (höger)kretsar. Det är intressant. Denna fråga tror jag mer än andra visar på vilken bild man har av sina presumtiva väljare. Misstänker man att man förlorar väljargrupper på att ta bort pigavdraget så blir man tveksam eller motståndare.
Därför blir det ju väldigt intressant och tydligt när In your face skriver:

Data från SCB visar att 7 procent av inkomsttagarna med över en halv miljon kronor i årsinkomst under 2008 tog del av skattereduktionen för hushållsnära tjänster. I gruppen med årsinkomster under 200000 kronor var motsvarande siffra endast 6 promille.

Det stora grundläggande problemet med denna typ av arbete är att det förutsätter ett samhälle med stora klyftor där det finns de som har råd att anlita andra för att utföra deras vardagssysslor. Borgarna har insett att det finns ett svagt stöd för att öka klyftorna medvetet. Även hos den välbeställda medelklassen finns det ett ganska grundmurat motstånd. Därför inleds förändringen med att man gör denna typ av arbete billigare att köpa. På detta sätt normaliserar man tjänarsamhället samtidigt som klyftorna ökar allt mer. De välbeställda kommer i framtiden att ha råd att i högre utsträckning betala "fullt pris". Det som händer nu är att man bereder vägen för detta.
Pigavdragen kommer också i förlängningen också att handla om vad vi ska lägga samhällets resurser på. Ska vi skattesubventionera städning av privata hem för de välbärgade eller ska vi satsa resurser och en allt mer begränsad arbetskraft på att stärka och utveckla välfärden.
Miljöpartiet har ju lite annorlunda utgångspunkter i sina resonemang. Som ett utpräglat medelklassparti med sitt starkaste stöd i de större städarena är det ju deras väljare som kanske är de som är den mest troliga framtida kundkretsen för pigtjänster. Därför tvekar det. Jag har inte några andra illusioner om att det skulle förhålla sig på något annat sätt.
Joakim Hörsing tydliggör den Miljöpartistiska diskussionen kring frågan på ett sätt som ökar förståelsen för den miljöpartistiska världsbilden som ändå är intressant.
Pigavdraget är kanske inte valets viktigaste fråga. Men de olika partiernas ställningstaganden i frågan är en tydlig indikator ur vilken politisk grund man växer, vilket samhälle man vill ha och vilken människosyn som vi vill bygga detta på.

HBT-sossen, Rebella, SVT,, SVD, Intressant, Robert Noord, Aftonbladet, Rödgrön