Hellre tandvård än sänkt skatt!

Tandhälsan hos unga i Stockholm är kartlagd. Det visar sig, föga förvånande, att barn i familjer med låg inkomst och utbildningsnivå har en betydligt sämre tandhälsa än de barn som bor i de rikare delarna av staden. Detta är som sagt inte förvånande eller nytt. Klasskillnader har alltid synts i munnen. Ibland mer och ibland mindre. Problemet är dock att klassklyftorna i munnen, liksom i övriga samhället, ökar.

Allt som sker i Stockholm tenderar ju att vara uselt. Här finns det dock ett intressant exempel där folktandvården arbetar mer förebyggande och nu sätter resurser på att möte barnen tidigt för att kunna ge så goda förutsättningar som möjligt för att barnen ska kunna förbättra sin tandhälsa. Detta är ju också någonting som får konsekvenser hela livet.

Ett barn som växer upp med en dålig tandhälsa kommer också leva resten av livet med dåliga tänder. Har man dessutom en dålig erfarenhet av tandvården samtidigt som man har begränsade ekonomiska resurser så kommer väldigt många att inte uppsöka tandläkare trots att de har behov.

Vi vet ju att det är otroligt många som av rent ekonomiska skäl inte går till tandläkaren. Detta på grund av att i Sverige har vi bestämt att tänderna inte är en del av kroppen när det kommer till hälso- och sjukvården. Bryter du benet betalar du någon hundralapp eller två. Behöver du fixa en tand så kan det kosta tusentals kronor. Logiken saknas men konsekvenserna är tydliga.

Vi har nu en regering som älskar att sänka skatter. Det är det som de bråkar om internt mellan de borgerliga partierna. Det handlar inom om man ska sänka skatten utan vilka skatter som man ska sänka.

KD fick ju helt väntat stryk i förhandlingarna. Deras höga tonläge om sänkt skatt för pensionärerna var ju bara ett desperat försök att få lite uppmärksamhet. Nu när de lade sig platt så är det nog ännu fler väljare som kommer att tvivla på varför de ska rösta på KD. Jag har lite svårt att förstå deras taktik.

Istället för ett politiskt klimat där allt handlar om skattesänkningar skulle det vara mer spännande med en debatt om människors verkliga problem. Som dåliga tänder till exempel. Här finns det inte någon diskussion alls idag, trots att tandhälsan är ett enormt problem.

Hade jag haft makten hade jag inte prioriterat några skattesänkningar. Inte för pensionärer och inte för välavlönade kroggäster. Jag hade t.ex. valt att istället satsa de resurserna på en billigare och bättra tandvård. Jag tror att de allra flesta faktiskt skulle tycka att det var värt det.

Det vill inte KD och inte regeringen. De inför istället något slags gåvobidrag. Om man skänker pengar till välgörenhet så ska man få dra av lite på skatten. Detta är ett förslag som sågades av regeringens egen utredare, men det kanske är så KD vill finansiera framtidens ”välfärd”: frivilliga allmosor från den allt rikare överklassen.

SVD, DN, AB, AB2, Expressen, EXP2, SVT, SR, SR2, GP
Martin Moberg, Westerholm, Peter Andersson,

Ett rättvisare samhälle minskar brottsligheten

En rapport som presenteras på DN debatt idag visar på att det kan finnas ett betydligt svagare stöd för hårdare straff än vad många gör gällande i den politiska debatten. Artikeln där rapporten presenteras är intressant och bör kunna ge lite hjälp till att kanske skapa lite större bredd i en annars väldigt smal och ofta hätsk debatt.

Min uppfattning är att de straff som man utdömer till brottslingar först och främst ska syfta till att få dessa människor att inte begå ytterligare brott när de blir fria. Därför måste avtjänande av fängelsestraff i så hög utsträckning kombineras med behandling och utbildning för att kunna leva en så vanligt liv som möjligt efter en fängelsevistelse. Idag när många bara låses in under ett stort antal år och sedan släpps ut i samhället är de föga rustade för att klara ett normalt liv och återfallen blir därför omfattande.

Svensk kriminalvård, som det faktiskt fortfarande heter, måste satsa mer på att vårda och hjälpa människor. Det är vägen till mänskligare och tryggare samhälle med färre brottslingar. Men det krävs ju även andra insatser för detta. Det krävs en mer offensiv politik för att ge alla möjligheter till arbete, en mycket bättre fungerande välfärd som kan fånga upp unga på glid och så vidare.

Ett samhälle med hårda straff är inte ett samhälle med låg brottslighet. Den kopplingen finns inte. Däremot så finns det en tydlig koppling att samhällen med stora klyftor har hög brottslighet och mer jämlika samhällen har låg brottslighet.

SVT, DN, Svensson,

Sabuni drömmer om ett hårdare klassamhälle

Högern är på frammarsch i sin strävan efter att skapa förutsättningar för ett ytterligare förstärkt klassamhälle. Tidigare har moderata företrädare förespråkat ekonomiska frizoner i invandrartäta områden som skulle öppna för låglönejobb utan samma sociala rättigheter som för andra. Nu presenterar den folkpartistiske ministern Sabuni ett förslag om att skapa en låglönesektor.

Sabuni menar att det finns många som kommer till Sverige med låg utbildning och att man då måste skapa jobb för dem. Det är lite ospecificerat vad hon vill skapa för typ av jobb men det är uppenbart att hon vill vrida klockan tillbaka till en tid där de rika hade råd med hushållerskor och pigor.

Den folkpartistiska retoriken och politiken gränsar hela tiden till att vilja klassa människor olika. Etnicitet och religion är uppenbarligen någonting som i folkpartiets Sverige kommer att spela en stor roll i framtiden. Är man muslim ska man inte bedömas som andra utan ha andra regler vad gäller klädsel. Är man invandrare och saknar utbildning ska man inte erbjudas fortbildning och utbildning som andra i Sverige. Då ska man istället förvisas till en låglönemarknad.

Folkpartiets Sverige känns som ett allt annat än ett liberalt land där alla människor behandlas som lika mycket värda. Folkpartiets Sverige känns snarare som ett allt mer kluvet och uppsorterat land. Folkpartiets Sverige är inget annat än ett förstärkt klassamhälle som vi en gång lämnat bakom oss.

Aftonbladet, SVD, Intressant?, Samuel Karlsson, id:pelaseyed, DN, Alliansfritt Sverige, GP, Joaking Hörsing, Krassman, Högberg

Högern är sig lik

Högern är sig lik om man tittar bakom den tomma retoriken som dominerar från framförallt moderaterna. I dagens SVD driver de på ledarsidan nu frågan om att avskaffa den statliga inkomstskatten. Den utjämnar ändå inte så mycket som man skulle kunna tro är deras linje. Man skulle nästa kunna tro att de skulle vilja hitta andra sätt att omfördela för att skapa en mer rättvis inkomstfördelning i samhället. Men så är det givetvis inte.
De menar också att Sverige inte skulle bli ett brutalt klassamhälle om man tog bort inkomstskatten på den statliga nivån. Folk kanske inte skulle svälta eller leva i total misär men det innebär ändå ett inkomstbortfall för staten på runt 40 miljarder som ska sparas. Vem är det som ska betala dessa? Är det de sjuka och arbetslösa som nu betalar skattesänkningarna eller ska det bli barnen och de gamla som ska stå för besparingarna. För det är ju definitivt inte så att SVDs ledarredaktion vill att de rika och välavlönade ska vara med och bidra efter förmåga till samhällets utveckling. De ska bara få mer pengar till utlandsresor, champagne och pooler i trädgården,

Borgarna gör de rikare rikare och de fattiga fattigare

Aftonbladet rapporterar att de rikaste blivit rikare trots krisen. Är det en nyhet? Knappast. Vi har ju en regering som oavsett kris eller inte gjort allt de kan för att öka klyftorna och orättvisorna i samhället de senaste åren. Det är ju inte bara de extremt rika som blivit rikare utan även de ”vanliga miljonärerna”. Deras ökande rikedom har ju dock bekostats av de fattigaste, de sjuka, de arbetslösa och av pensionärerna. Det är högerpolitik när den lyckas med sina föresatser…

Pigavdrag en fråga om makt och återskapandet av ett klassamhälle

Jag lyfte tidigare väldigt kort en debattartikel av Kerstin Fredholm som skrev om pigavdraget på Newsmill igår. Det är en bra artikel men för den som vill gå djupare in i frågan kring de så kallade hushållsnära tjänsterna ska läsa hennes bok Fint hemma. Boken har förvisso några år på nacken men är fortfarande aktuell.
Bakgrunden till boken är att Kerstin utger sig för att vara en städerska som gärna tar jobb i privata hem runt om i Stockholm. Hon utforskar den svarta marknaden för städningen. Den statligt subventionerade marknaden hade ju ännu inte förverkligats. Men det är ju samma principer som gäller. Även om jag själv aldrig jobbat som städare i privata hem så kan jag känna igen mig från alla de år då jag harvade runt på kvällar och helger med att städa offentliga toaletter, idrottshallar, förskolor och fritidsgårdar.
Kerstin skriver i förordet till sin bok:

"I samma ögonblick som jag, förklädd till piga, steg över tröskeln till arbetsgivarnas hem tog jag steget in i en relation byggd på makt och ojämlikhet. De skilda villkoren som vi hade var på ett odramatiskt sätt självklara i vår relation. Det var grunden i vårt kontrakt.
/.../
För nittio år sedan tog Ester Blenda Nordström , journalist på Svenska Dagbladet, jobb som piga på en bondgård i Sörmland, också under falskt namn.
När jag läser hennes texter och jämför våra erfarenheter känns det som ett stillastående samhälle i många avseenden.
/.../
Piga är ett ord som jag värjde mig emot och inte använde innan jag varit ute och wallraffat som Anita Lundin. Det är ett ord sim inte hör hemma i modern svenska men jag upptäckte att verkligheten motiverar ordets existens och fyller det med innehåll än idag."

Boken i sig är till stor del en beskrivning över hur arbetet med att städa hos andra människor ser ut. Det är enkla iakttagelser och beskrivningar som är journalistiskt tydliga. Det är inte några stora teorier kring saken då verkligheten och Kerstins reflektioner kring dessa talar sitt tydliga språk. Flera citat visar på just hur man betraktar de som städar andras hem.

"Man kan uppfatta det som om jag fick ett obegränsat förtroende i vissa hem där jag lämnades ensam och fick inblick i det mest privata. Jag tolkar det tvärtom. I mina arbetsgivares ögon var jag en så obetydlig person att det inte spelade någon roll vad jag såg eller tog hand om. Vad skulle jag kunna göra? En maktlös svartstäderska."

Kerstin gnetar på i månader i rollen som städerskan Anita. Hon beskriver hur toaletterna ska städas, hur hon övervakas och blir kritiserad, får sexuella inviter och så vidare. Städjobb är inte en dans på rosor. Det är hårt och slitit. I min släkt har städerskorna varit många och jag vet hur en kropp kan värka efter ett arbetsliv. Dock hinner inte Kerstin att under sin tid uppleva den fysiska utmattningen. Men hon hinner lära sig att det tal om tillfredsställelse över ett gott utfört arbete som kan leda till någon form av yrkesstolthet inte existerar. Hon skriver:

"Tillfredsställelsen? Jag tycker att all energi, andlig kraft och kreativitet spolas ner i toaletten tillsammans med skurvattnet. Jag hinner precis vad jag ska på fyra timmar. Men det är enahanda. Jag blir lågmäld och deprimerad. /.../ Jag börjar känna mig sliten som Anita. Mentalt men inte fysiskt.
Om städarbetet hade varit vitt avlönat hade inte det förändrat saken? Nej, det skulle snarare legitimera att vissa människor ska ha den här typen av jobb. Det handlar om attityder och människosyn, hur man använder sig av andra människor. Vem ska vara tjänare? Vilka passar bäst till det?"

Pigorna försvann aldrig. De har bara dolts undan. Det har varit svart arbetskraft, flyktingar utan papper, desperata arbetslösa och så vidare som har upprätthållit en yrkeskår som borde vara utrotad. Vi har idag en borgerlig regering som med skattesubventioner och glättiga leenden försöker sälja in pigorna på nytt. Än har de inte lyckats få det allt för etablerat även om de gör sitt bästa för att medelklassen ska steget fullt ut och se möjligheten att klättra än högre på samhällstegen. Kanske inte närmare överklassen men betydligt längre från de längst där nere. Ett klassamhälle måste ha tjänare och för att få tjänare måste de som vill bli tjänade. Det är det samhället som de borgerliga bygger idag.

Pigavdraget måste bort. Tvekar du? Läs Kerstin Fredholms bok. Fint Hemma, Fredholm & Claesson, Stockholm 2005.

Aftonbladet, Kaj Raving, Badlands hyena, DN, Expressen, Peter Andersson, Röda Berget, Storstad, Martin Moberg, In your face, Alliansfritt Sverige, Jöran Fagerlund, Ali Esbati, Jonas Sjöstedt,
Rödgrön , Intressant,