640 000 fick höjd fastighetsskatt med den borgerliga regeringen

Minnet är kort inom politiken. Många glömmer allt för snabbt. De rödgrönas förslag till höjd fastighetsskatt orsakar ramaskri i tidningarna. Detta trotts att det är ytterst få som får bidra lite ytterligare till samhällsutvecklingen. Det är ju ett ganska tamt förslag.

För jämför man med förra valrörelsen där man basunerade ut att fastighetsskatten skulle avskaffas så blev det ju inte riktigt så som många hade trott. Skatten försvann och ersattes med an avgift vilket bara handlar om semantik. Rent juridiskt är det inte heller någon avgift utan just en skatt. Men det är ju inte det viktiga.
Det viktiga och intressant är ju att avskaffandet av fastighetsskatten inte alls blev sänka kostnader. För 640 000 personer innebar det en höjning av skatten. Det var de som hade stora dyra hus som tjänade mest.

Kanske skulle den borgerliga regeringens politik kunna sammanfattas ganska bra av deras fastighetsskatt. Mer till de som har mycket och mindre till de som har lite. Den borgerliga politiken är en politik som konsekvent inom alla områden allt tydligare omfördelar från fattiga till rika. Detta gäller såväl inom fastighetsskatten som arbetsmarknaden, sjukvården och så vidare. Den borgerliga politiken är en ojämlikhetspolitik som ökar klyftorna för var dag som går.

SVD, Intressant?, Rödgrön, SVD2, Moberg, Högberg, SVD3, SVD4,

Ojämlik och kontraproduktiv avgift i vården

Sveriges radio rapporterar om att det finns stora olikheter för att utföra sterilisering inom de olika landstingen. En rad landsting tar enbart ut patientavgift medan t.ex. Östergötland tar ut den högsta avgiften, 13200 för kvinnor och 10 400 för män. Jag kan inte historien kring varför Östergötland har en så hög avgift. Det är inte bra enligt mitt tyckande. Det finns flera skäl.

Det främsta skälet till att jag tycker att man ska ifrågasätta denna höga avgift är om det blir någon besparing i längden. En utebliven sterilisering innebär ju framförallt för kvinnor att man antagligen fortsätter ett antal år med preventivmedel som subventioneras av staten liksom att det kostar pengar varje gång det ska skrivas ut genom besök i vården, administration och kostnaden för läkemedlet. Frågan är också om det inte är en bättre hälsoinvestering att få människor att käka så lite medicin som möjligt.

Ett annat skäl som gör att jag är djupt skeptisk till denna typ av avgift är att det enbart blir vissa som har råd. Ojämlikheten förstärks. Det är inte vem som helst som kan lägga upp mer än 10 000 kr för denna typ av ingrepp. Sjukvård blir då en klassfråga. Man kan köpa sig den vård som man vill ha helt enkelt. Jag skulle då faktiskt hellre se att man kraftigt sänkte avgiften men begränsade antalet ingrepp per år och så fick alla rättvist köa för att få ingreppet utfört. Vill man ändå betala för att det ska gå snabbt får man väl gå till den privata marknaden. Det är förvisso inte jämlikt heller men då upprätthålls inte ojämlikheten av det offentliga som behandlar alla lika.

Sjukvårdspolitik för ökade orättvisor

De borgerliga partierna presenterar idag sin vision om den framtida sjukvården i Sverige. Man blir inte imponerad. Föga förvånande att jag inte blir det men det känns som en orimligt tunn politisk överenskommelse. Vid en snabb genomgång av rapporten kan man konstatera att det är många konstateranden över saker som behöver ses över och gås igenom. Få konkreta förslag. Detta kan man tycka även om man skulle vara borgare av något slag.

Det som är mest intressant är att de borgerliga vågar lyfta frågan om ojämlikheten i vården. Allt fler instanser pekar ju på att klasstillhörighet har stor betydelse på vilken vård man får. En högavlönad och välbetald person får bättre vård än en som har låg utbildning. Att se detta har för de borgerliga partierna inte varit självklart. Det var knappt tre veckor sedan som landstingsstyrelsens ordförande i Östergötland Marie Morell, moderaterna, förnekade att detta var fallet. Nu kanske hon ändrar sig när Filippa har sagt att det är ok att erkänna skillnaderna...
Det som dock är det märkliga i den borgerliga politiken som presenteras är att de saknar nästan helt förslag som ska kunna åtgärda ojämlikheten i vården. Kanske kan det bero på att den politik som de fört de senaste åren lägger grunden för en ökad ojämlikhet. Inte tvärtom.

Detsamma gäller när de skriver att alla ska få samma vård. Att plånboken inte ska få styra. Detta trots att de den senaste mandatperioden just genomfört reformer som gör det möjligt att köpa sig före kön. De gräddfiler som tidigare varit förbjudna i den skattefinansierade vården har man ju öppnat upp. Trots detta skriver de att de inte vill ha detta.

Borgerlig retorik har sällan någonting med verklighetens politik att göra. Orwell gör sig påmind allt som oftast. Krig är fred. Rättvisa är ökade orättvisor. Jämlik vård är ökad ojämlik vård. Och så vidare.

SVD, DN, Martin Moberg, Peter Andersson, Högberg, Intressant?, Rödgrön

Hur kommer vi åt klasskilnader i vården?

Svenska dagbladet fortsatte idag sin reportageserie om klasskillnader i vården. Dagens artikel handlade om Pelle som fick epilepsi. Han är maskinoperatör i Ljungby och kunde inte tolka eller förstå vad det var som hände när han blev sjuk. Inte heller sjukvården lyckades identifiera vilka problemen var utan han slussades runt till olika instanser innan han hamnade rätt efter många turer fram och tillbaka.
Pelles berättelse är nog väldigt typisk för det som ligger bakom en stor del av sjukvårdens ojämlika behandling av människor. Han var en vanlig person utan högre utbildning eller hög status som kom till sjukvården och kände sig underlägsen. Han var inte den som ställde några stora krav eller efterfrågade några speciella undersökningar eller mediciner. Han var som många av oss andra är. Men detta gjorde att han högst troligen inte fick den vård han behövde så snabbt som möjligt. Troligtvis hade det sett helt annorlunda ut om han varit välutbildad med hög status.
Det är ju inte av ren ondska som sjukvården agerar på detta sätt. Det handlar om väldigt grundläggande strukturer i samhället där klasstillhörighet i så många sammanhang är helt avgörande för vilken behandling man får. Detta gäller även sjukvården. Det är därför som det är svårt att komma åt problemen men det måste man. Den jämlika vården i Sverige är en av våra stora utmaningar.
Jag sitter precis nu och arbetar med ett underlag till landstingets budget kring dessa frågor. Jag vrider och vänder på mina funderingar för att hitta sätt att dels formulera problematiken på ett vettigt sätt men också hitta olika sätt som kan peka ut olika alternativ till lösningar. Jag har ännu inte hittat hela vägen fram så ge mig gärna tips och idéer.

Intressant?, Rödgrön

Klassklyftor i hälsan förstärks av borgerlig politik

De som har lägst utbildningsnivå och har det sämst ställt ekonomiskt har sämre hälsa än andra. Trots detta är det inte denna grupp som får den bästa sjukvården. Det är den grupp som är friskast i samhället, det vill säga de högavlönade och välutbildade, som får den bästa vården. Hälsoskillnaderna i samhället förstärks alltså av sjukvården. Detta är en av våra stora utmaningar inom den svenska sjukvården. Därför är det ju alldeles galant att SVD nu uppmärksammar detta i en artikelserie om den ojämlika vården.

Idag skriver de om hur läkemedelsförskrivningen ser ut i Stockholms län. Det är mycket stora skillnader mellan olika delar av Stockholms län där de rikaste delarna har fler och dyrare mediciner utskrivna per invånare än i andra delar av länet. Detta gäller ju inte bara Stockholm utan samma mönster finns ju i hela landet.

Ojämlikhet i vården är en av våra stora utmaningar. Problemet är ju att den borgerliga politiken inom hälso- och sjukvården snarare förstärker skillnaderna i hälsa än minskar dem.

Barnen drabbas hårdare av orättvisorna

Som småbarnsförälder blir det allt oftare som man inser hur hårt orättvisorna i samhället slår mot barnen. Pengar är idag en allt mer avgörande faktor i barnens uppväxt. Det är ju inte så att man per definition skulle få en dålig uppväxt med fattiga föräldrar men utrymmet för att uppleva nya saker, delta i idrotts- och kulturliv är starkt begränsande.
Min son, nu 7 år, har testat på fotboll. Han var inte så sugen på att fortsätta men om han hade velat det hade det kostat 1100 kr bara för att få träna en gång i veckan. Utöver det skulle det säljas toalettpapper samt att vi som föräldrar skulle ställa upp och arbeta vid ett antal A-lagsmatcher. Vid sidan om detta illkommer att laget har en träningsdress som barnen säkert vill liksom att det ska köpas fotbollskor och så vidare. Det är idag en kostnad som är alldeles för stora för många föräldrar och då är det ändå fotboll vi pratar om. Det ska ju vara en av de billigare idrotterna tänker åtminstone jag.
I dagens aftonbladet lyfter en rad Vänsterpartister problemet med höga kostnader för att delta i kulturskolan . Kostnaderna varierar stort över landet och det är allt fler som inte har råd med denna typ av aktiviteter för sina barn.
Ett annat fenomen som breder ut sig allt mer är en massa dolda, oftast kamouflerade till "frivilliga", avgifter eller bidrag. På småbarnens förskola finns det en föräldraförening som samlar in "frivilliga" bidrag till förskolans verksamhet. Häromdagen fick vi hem papper från skolan att man skulle ha en insamling till Haiti och ett speciellt datum skulle barnen ha med sig en peng till skolan. Givetvis var det "frivilligt". Poängen är ju att denna frivillighet känns som ett tvång att delta i någonting som för många är orimligt.
För att erbjuda alla barn rimliga uppväxtvillkor med rätt till en aktiv fritid är det dags att se att samhället måste ta ett större ansvar för fritidsaktiviteter för alla och inte minst måste det bli tydligt att alla former av frivilliga eller ofrivilliga bidrag och kostnader inom skola och förskola slopas. Barnen ska inte mer än nödvändigt behöva uppleva klassamhället under sin uppväxt. Ju mer vi kan kompensera för dessa orättvisor desto större möjligheter har vi att bygga ett samhälle för alla.

Pigavdrag ökar ojämlikheten - tänk om MP!

Miljöpartiet tvekar om att avskaffa pigavdraget, eller hushållsnära tjänster som det heter på nyspråk. Detsamma verkar gälla socialdemokraterna. Åtminstone i vissa socialdemokratiska (höger)kretsar. Det är intressant. Denna fråga tror jag mer än andra visar på vilken bild man har av sina presumtiva väljare. Misstänker man att man förlorar väljargrupper på att ta bort pigavdraget så blir man tveksam eller motståndare.
Därför blir det ju väldigt intressant och tydligt när In your face skriver:

Data från SCB visar att 7 procent av inkomsttagarna med över en halv miljon kronor i årsinkomst under 2008 tog del av skattereduktionen för hushållsnära tjänster. I gruppen med årsinkomster under 200000 kronor var motsvarande siffra endast 6 promille.

Det stora grundläggande problemet med denna typ av arbete är att det förutsätter ett samhälle med stora klyftor där det finns de som har råd att anlita andra för att utföra deras vardagssysslor. Borgarna har insett att det finns ett svagt stöd för att öka klyftorna medvetet. Även hos den välbeställda medelklassen finns det ett ganska grundmurat motstånd. Därför inleds förändringen med att man gör denna typ av arbete billigare att köpa. På detta sätt normaliserar man tjänarsamhället samtidigt som klyftorna ökar allt mer. De välbeställda kommer i framtiden att ha råd att i högre utsträckning betala "fullt pris". Det som händer nu är att man bereder vägen för detta.
Pigavdragen kommer också i förlängningen också att handla om vad vi ska lägga samhällets resurser på. Ska vi skattesubventionera städning av privata hem för de välbärgade eller ska vi satsa resurser och en allt mer begränsad arbetskraft på att stärka och utveckla välfärden.
Miljöpartiet har ju lite annorlunda utgångspunkter i sina resonemang. Som ett utpräglat medelklassparti med sitt starkaste stöd i de större städarena är det ju deras väljare som kanske är de som är den mest troliga framtida kundkretsen för pigtjänster. Därför tvekar det. Jag har inte några andra illusioner om att det skulle förhålla sig på något annat sätt.
Joakim Hörsing tydliggör den Miljöpartistiska diskussionen kring frågan på ett sätt som ökar förståelsen för den miljöpartistiska världsbilden som ändå är intressant.
Pigavdraget är kanske inte valets viktigaste fråga. Men de olika partiernas ställningstaganden i frågan är en tydlig indikator ur vilken politisk grund man växer, vilket samhälle man vill ha och vilken människosyn som vi vill bygga detta på.

HBT-sossen, Rebella, SVT,, SVD, Intressant, Robert Noord, Aftonbladet, Rödgrön