Vad hvilja Piraterna i landstinget?

Piratpartiet ställer upp i en rad kommun- och landstingsval. Det kan ju bli en intressant injektion i den politiska debatten. Jag delar ju de flesta av Piratpartiets ståndpunkter som till mycket stora dela sammanfaller med Vänsterpartiets politik inom viktiga områden.

Jag läste dock igenom Piratpartiets program inför landstingsvalet i Östergötland och blir lite fundersam över hur de ser på det politiska arbetet. Det kan ju vara möjligt att kandidera till EU-parlamentet med ett oerhört smalt program och det kanske fungerar till riksdagen (även om det också känns knepigt). Frågan är varför man kandiderar till ett landstingsval när man inte har några som helst uppfattningar kring hur hälso- och sjukvården ska se ut i framtiden?

I programmet som jag tagit del av så finns det förvisso en rad ståndpunkter som jag helt delar och som ligger i linje med Vänsterpartiets politik. Det gäller flera synpunkter kring integritetsfrågorna, rätten för papperslösa att få vård och så vidare. Piratpartiet menar att vård borde vara en mänsklig rättighet vilket FN redan fastslagit så det är ju också bra.

Men frågor som man skulle önska att de gav besked om är ju t.ex. hur ska man prioritera hälso- och sjukvården mellan olika grupper i samhället, hur arbetar vi för att minska ojämlikheten i vården, hur ser man på patientavgifterna, hur ska vården finansieras, vilken betydelse har regionfrågan, hur ska hälso- och sjukvården styras och ledas, hur ska man ställa behovsstyrningen mot de ökade inslagen av efterfrågansstyrning inom vården, hur ser man på privatiseringen av vården, är man för eller mot vårdval och fri etablering, klimatfrågan berörs inte och så vidare.

Piratpartiet är duktiga och bra på flera frågor men det är också uppenbart att det inte räcker. Om man ska ge sig in och arbeta med hälso- och sjukvården så krävs det lite mer kött på benen. Det är komplicerade frågor som förvisso till stora delar har med den personliga integriteten att göra men det är inte riktigt där som de största utmaningar inom hälso- och sjukvården idag ligger.

Skulle vi efter valet sitta i en situation där Piratpartiet kommit in i Landstinget så ser jag dock inte någon anledning för Vänsterpartiet och de andra Rödgröna att inte inleda en diskussion kring ett eventuellt samarbete. För där Piratpartiet verkligen tycker något så är det ju i de stora dragen fullt rimliga ståndpunkter som Vänsterpartiet delar (men då är ju frågan om det verkligen behövs ett piratparti i Landstinget, men det får väljarna avgöra…)

Bra att pigjobben försvinner!

Pigdebatten fortsätter att rasa. Gårdagens stora händelse att några framträdande socialdemokrater utnyttjar avdraget är väl egentligen inte förvånande. De ingår ju precis i den grupp av människor som har haft störst nytta av avdraget. Det vill säga att de tjänar mycket pengar och arbetar förhållandevis mycket. Nu ska det göras ett stort nummer av denna påstådda dubbelmoral. Jag kan väl själv tycka att det är klantigt och onödigt men det är ju lite svårt att se proportionerna i det hela. Några hävdar att man ska leva som man lär. Det kan ju ibland bli rätt svårt. Skulle jag som vänsterpartist propsa på att betala mer i skatt bara därför? Ska en miljöpartist enbart få köpa ekologiska närodlade varor? Ska en folkpartistisk lärare slå eleverna?

Kärnan i pigfrågan är ju inte om det är rätt att köpa städning eller inte. Jag har inte så stora problem med att man köper städhjälp om man har behov av detta. Dock finns det ju inte någon anledning att staten ska betala hälften av arbetskostnaden. Att ”hemhjälpsbranschen” är förhållandevis liten i Sverige är ju dessutom bra enligt min mening. Det är ju ett tecken på att vi lever i ett, i jämförelse med många andra länder, relativt jämlikt samhälle. Detta gör ju att det kostar en hel del att köpa någon annans tid i relation till sina egna inkomster. Det är helt enkelt relativt dyrt. Städpersonalen tjänar ändå så pass bra att de får en lön som de kan leva på. I ett förhållandevis jämlikt samhälle kan därför den typen av tjänster leda till en omfattande arbetsmarknad.

De som idag arbetar inom denna sektor skulle snarare behövas inom välfärden. Ett bra alternativ är att satsa och bygga ut möjligheterna för äldre med behov att få ytterligare hjälp i hemmet. Det skulle garanterat medföra såväl en bättra standard för de äldsta och svagaste i samhället samtidigt som det antagligen skulle leda till samhällsekonomiska positiva effekter.

Aftonbladet, Aftonbladet, Jinge, Aftonbladet, Aftonbladet, DN, SVD, Svensson, Röda malmö, Intressant, Alliansfritt Sverige, Rödgrön, SVD,

Bidragslinjen - nya moderaternas politik

Reinfeldt och hans kompisar försöker ju det till att valrörelsen kommer stå mellan två alternativ där oppositionen utgör ett "bidragsalternativ" och hans eget gäng som ett jobb alternativ". Dels blir ju det lite märkligt när deras egen politik leder till att fler tvingas leva på socialbidrag.

Det allra mest förvånande är att moderaterna och de övriga borgerliga partierna slår på trumman för att försvara pigavdraget. Moderaternas arbetslinje verkar i praktiken vara en bidragslinje. Är det någon som förstår logiken? Finns det någon logik?

SVD, Alliansfritt Sverige, Ung Vänster, Rödgrön

Centern vill tvinga fram privatiseringar av äldreomsorgen

Centerpartiet kräver idag att kommunpolitikerna runt om i landet ska ta av sig sina ideologiska skygglappar som de menar dominerar i den kommunala politiken. Enligt Maud Olofsson, som skrivit under artikeln, består dessa skygglappar av att en majoritet av kommunerna inte infört etableringsfrihet för privata företag inom äldreomsorgen.
Lösningen på detta blir för Olofsson att man vill tvinga kommunerna att göra lagen om valfrihetssystem obligatorisk i alla kommuner. Denna lagstiftning innebär att privata företag fritt får etablera sig och få betalt av kommunerna.
Frågan är vem som har ideologiska skygglappar egentligen. Är det de kommunpolitiker som väljer att utforma äldreomsorgen utifrån de behov som finns utifrån lokala förutsättningar eller är det Olofsson som vill tvinga alla att genomföra exakt samma modell som bygger på en mycket politisk lagstiftning som tvingar fram privatiseringar?

SVD, Rödgrön

Landstingets majoritet godkänner utbudsbegränsningar av Cancermediciner

Landstinget i Östergötlands borgerliga majoritet fattade idag beslut om att bland annat begränsa tillgången till vissa cancermediciner. Jag klistrar in det pressmeddelande som oppositionen skickade med anledning av detta:

Den borgerliga majoriteten godkände vid dagens möte i Landstingsstyrelsen att Kirurgi- och onkologicentrum genomför besparingar som riskerar att drabba sjuka östgötar hårt.
Utan någon öppen dialog eller information beslutade man bland annat att spara pengar genom att använda äldre sorters sytostatika vid lungcancer, avstå från cancerbehandlingar med nyare mediciner samt personalnedskärningar.
Den politiska oppositionen stod inte bakom dagens beslut.
- Vi har fått ett slutet landsting de senaste åren. Öppenhet och dialog om utvecklingen inom hälso- och sjukvården lyser med sin frånvaro, säger Lars Wilzen, Miljöpartiet
- Det saknas helt en redovisning av vilka effekter som besluten kommer få för patienter och medborgare. Det är skrämmande att den borgerliga majoriteten inte ens frågar efter detta säger Lotta Heelge Vänsterpartiet
- Vi vet att behoven inom cancervården ökar. Trots detta väljer den borgerliga majoriteten att godkänna nedskärningar som kan riskera den medicinska kvaliteten samtidigt som utbudsbegränsningar av cancermediciner påannonseras säger Anna Larsson Socialdemokraterna.
De tre oppositionspartierna yrkade att förslaget skulle återremitteras och återkomma med fylligare underlag så att det är möjligt att göra en riktig bedömning av vilka behoven är och vilka konsekvenser som eventuella beslut får.

Håll de unga borta från kommunpolitiken

Inom politiken får ungdom ofta ett egenvärde. Att ha unga representanter för ett parti ses ofta som någonting positivt. Det framhäver representativiteten, skapar en positiv mediebild och så vidare. DN uppmärksammar Magda Lukaszewicz en ung moderat som fyller 18 i september, några veckor innan valet. Hon kan bli landets yngsta folkvalda. Denna mandatperiod. För den yngsta någonsin är jag, faktiskt.
1994 sammanföll valdagen den 18 september med min 18 årsdag. Det var den första dagen som jag fick rösta och den senast möjligt födda dagen för att kunna bli invald i en folkvald församling. Jag stod på plats fyra (tror jag det var) på kommunfullmäktigelistan i Västerviks kommun.
Jag själv tyckte ju detta var rätt fräckt. Aftonbladet ringde och ville intervjua mig, lokalpressen gjorde mig till en lokalkändis men jag hade inte en aning om vad jag skulle pyssla med om jag blev invald, vilket jag blev. Sedan dess har jag varit fast i kommunpolitiken. Detta är dock om man tittar tillbaka mycket märkligt.
Att komma in som väldigt ung i parlamentariska sammanhang är oftast ett bra sätt att kväva det politiska engagemanget, man får väldigt lite utrymme och man får definitiv t inte någon makt. Dessutom hade åtminstone jag inte särskilt mycket att tillföra debatten och politiken särdeles mycket. Jag var inte så väldigt intresserad av diskussionen i kulturnämnden där vi diskuterade taket på utsiktstornet "Unos torn" som skulle byggas. Vi var i och för sig emot hela bygget om jag inte missminner mig själv.
Så vad vill jag säga egentligen. Jo att jag skulle aldrig rekommendera andra att göra som jag. Det parlamentariska arbetet är väldigt ofta tungt och tråkigt. Det krävs ganska mycket av en och det krävs en stödjande partigrupp för den som är oerfaren och det finns det sällan. Att använda kommunpolitik som en skola för blivande politiker tror jag är helt fel. Satsa på ungdomsförbunden. Där får man en bättre skolning, man lär sig att hantera motståndare och man lär sig definitivt att se det viktiga i politiken.
Så min uppmaning till unga i partierna och till partierna. Håll de yngsta borta det mår de bäst av. Det gör även demokratin. Satsa istället på att få in kvinnor mellan 30-40 år med småbarn. Här finns den största utmaningen. Det är den gruppen som kanske behövs mest inom politiken idag.

Dags att vakna Littorin och Husmark-Persson - ni har gjort fel!

Hår långt ska regeringen driva sin sjukförsäkringsreform kan man undra. Liksom inom andra områden som t.ex. arbetsmarknadspolitiken så visar det sig att när den borgerliga regeringens politik realiseras så visar den sig vara ett fiasko som drabbar människor på ett mycket hårt sätt. En av de mest misskötta frågorna handlar om den numera omdebatterade sjukförsäkringen.

Idag presenterar fackförbundet ST en rapport som borde innebära spiken i kistan för den borgerliga regeringens politik. Några valda citat ur den DN-debattartikel där rapporten presenteras:

”Undersökningen visar att långt fler av de utförsäkrade än vad regeringen bedömt är så sjuka att de behöver vård i första hand. Det gör att regelverk och insatser inte är anpassade efter behoven. Därtill sänks ersättningen för dem som deltar i Arbetsförmedlingens program, tvärtemot regeringens utfästelser. Dessutom räcker resurserna inte till för att hjälpa alla inom den utlovade ramtiden på tre månader.”

”På frågan ”Vilken typ av stöd uppskattar du att långtidssjukskrivna som passerar den bortre tidsgränsen och utförsäkras främst behöver?” anger respondenterna att 61 procent främst behöver medicinsk rehabilitering och vård. Det är en oerhört hög siffra! Regeringen grundade sitt beslut om reformen på bedömningen att omkring 10 procent skulle vara så sjuka att de var i behov av fortsatt vård i första hand. Många remissinstanser var redan då kritiska och menade att denna bedömning var för låg.”

” Regeringen har grovt felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjukskrivna, trots upprepade varningar. De flesta utförsäkrade är helt enkelt fortfarande sjuka.”

”Ersättningen till de utförsäkrade har vållat mycket debatt. Regeringen antog först innan jul en förordning som slutgiltigt fastställde ersättningen. I samband med detta gjordes bedömningen att de flesta utförsäkrade skulle få en högre ersättning när de gick över till arbetsförmedlingen. Det här är utfästelser som Sven-Otto Littorin vidhöll så sent som den 18 februari i samband med att Försäkringskassans första, preliminära, statistik tvärtom visade på lägre ersättningar.
ST:s undersökning ger Försäkringskassan rätt. 50 procent anger att de flesta får sänkt ersättning, bara 4 procent anger att ersättningen höjs. Regeringen sviker arbetslinjen eftersom många som vill återgå till arbete faktiskt straffas ekonomiskt.”

I denna stil fortsätter hela artikeln som är så tydlig i sitt klargörande över regeringens misslyckande. Dock är det väl knappast troligt att Husmark-Persson eller Littorin kommer göra någonting annat än att stoppa huvudet i sanden, låtsas som att det regnar eller möjligen komma med några nya vaga löften som de inte har för avsikt att infria.

DN, Alliansfritt Sverige, Alltid rött alltid rätt, S-buzz, Rödgrön, Röda berget, Aftonbladet, SVD, Intressant AB,