And the winner is...

Mona!

Mona Sahlin har vuxit i denna valrörelse. Jag såg henne live i veckan och blev glatt överraskad. Hon var tydlig och klar. Detsamma gäller kvällens debatt. Mona var tydlig med att det finns tydliga alternativ. Det ena handlar om större klyftor och ökade orättvisor. Det andra håller ihop och ser till att satsa på välfärd och arbete åt alla.

Jag var lite skeptisk till kvällens debatt. Hur skulle Mona klara sig. Hon har inte alltid varit så bra i mina ögon. Men ikväll var jag nöjd. Nej, mer än nöjd. Hon levererade tydliga bra besked. Hon höll sig väldigt mycket till egen politik på ett sätt som Reinfeldt inte alls klarade av. Han lovar inte någonting annat än ökade klyftor och fortsatt utanförskap för sjuka och arbetslösa.

Om kvällens debatt får inflytande på valutgången så innebar den ett tydligt steg framåt för en rödgrön regering!

SVD, Aftonbladet, Expressen, Intressant?, DN, SVD2, AB2

Vi behöver en bättre sjukförsäkring!

Mona Sahlin och Anne Carlsson, ordförande för reumatikerförbundet, har idag skrivit en artikel på SVDs brännpunkt om hur de nya sjukskrivningsreglerna med stupstock och utförsäkringar slår mot t.ex. de moed kroniska sjukdomar. Sjukförsäkringen är en skam för sverige. Artikeln avslutas med några meningar som man tycker att alla borde omfamna. Men så är det inte.

Mona och Anne Carlsson skriver:

Sjuka människor ska inte tvingas ut ur sjukförsäkringen. Eftersom människor och sjukdomar är olika måste det finnas utrymme för individuella bedömningar och individuella hänsyn.

Rätten till arbete måste gälla alla. Vi kan alla bli sjuka. Det ska finnas en sjukförsäkring som ger ekonomisk trygghet och en hälso- och sjukvård av god kvalité som möjliggör återgång till arbetet efter individuell förmåga.

Läs också Storstad som kanske är den blogg som just nu på det allra bästa sättet tydligt och klart visar på den borgerliga politikens effekter.

Intressant?

Nu är Kådisarna ute och cyklar om sex igen

Politiken kan ju vara underhållande. En Kristdemokrat förordar nu sänkt ålder på inköp av sprit och statliga bordeller. Man kan ju faktiskt driva med detta hur mycket som helst. Statliga bordeller skulle ju öppna en helt ny arbetsmarknad som kanske ganska många skulle kunna få jobb på. Skulle det krävas några kvalifikationer eller krav på tidigare erfarenhet. Ska staten erbjuda utbildningsverksamhet. Man kanske skulle starta en yrkesförberedande gymnasieutbildning för prostituerade.

En annan fråga är ju hur staten skulle organisera detta. Skulle vi kanske få ett statligt bolag som svenska spel. Kanske skulle det heta ”Svenska hor”. Överskottet kanske skulle kunna gå till någonting fint.

Sofie Jakobsson, som kristdemokraten heter, har nog en ganska svag förankring i verkligheten. Förslaget är så korkat att det är enkelt att driva med det som ovan. Men i grunden så visar det på att vi har lång väg att gå på många områden. För Jakobsson verkar inte prostitutionen inte alls vara ett problem utan att det just är dess former idag som är problemet.

Hon uttalar sig också om att porren på nätet är så osmaklig idag och att det är bättre att människor möts på riktigt. Detta verkar ju faktiskt vara ett återkommande tema när kristdemokrater ska tänka till kring sex och kärlek. Det är det naturliga som är det viktigaste. Därför måsta man ju också dela med sig av detta fantastiska klipp. Se hela inslaget och förvånas över kristdemokratens fantastiska analys av ”djursex”.



DN, Högberg, Alliansfritt, Aftonbladet, Expressen, Intressant?

Attack mot välfärdens fiender

Lasse Ohly har en bra debattartikel i SVD idag. Den borde läsas. Det handlar om de enorma vinster som nu plockas ut från vår välfärd och som slussas till vinster i stora riskkapitalbolag med säten i skatteparadis.

I Östergötland såldes några vårdcentraler får någon månad sedan till just ett sådant bolag som är registrerat i ett skatteparadis. De vårdcentralerna hade tidigare gett en vinstutdelning på 13% av omsättningen förra året. Skulle man omsätta detta på hela landstinget skulle den utdelade vinsten uppgå till över 1 miljard kronor per år som skulle plockas bort från den östgötska sjukvården. Det skulle få förödande konsekvenser. Dock ser vi ju att detta är någonting som de borgerliga partierna gärna ser framför sig. De kommer med allt fler förslag om privatiseringar och utförsäljningar av vår gemensamma välfärd vilket kommer att leda till att vi inom några år kommer stå med en välfärdsmodell som vi inte känner igen och som inte heller kommer att kunna kallas för välfärd.

Frasse,

Knappast trovärdigt Borg

Anders Borg försöker hävda att oppositionens förslag är underfinansierade. Inte förvånande att han tycker det. För i den borgerliga retoriken så verkar det som att satsningar på välfärd kostar pengar men att skattesänkningar inte gör det.

Att bygga ut skola och förskola är dyrt medan en omfattande skattesänkning inte är det i den Borgska logiken. För det var ju bara någon dag sedan som Borg själv var ute och pratade om ytterligare skattesänkningar utöver de redan utlovade.

Utifrån detta finns det ju inte så stor anledning att ta moderaten Anders Borg på särdeles stort allvar.

SVD, DN, DN2, Peter Andersson, Alliansfritt, Alltid rött alltid rätt, Intressant?, Expressen,

Öppet brev till Fredrik Reinfeldt

Jag läste ett brev som läkaren Jenny Fjell, initiativtagare till nätverket resurs, har skrivit till Fredrik Reinfeldt med anledning av sjukföräkringarna och den politik som borgarna har drivit igenom. Jag tycker att det är väl värt att läsa och publicerar det här. Besök också Resurs hemsida för mer information.


Öppet brev till statsminister Fredrik Reinfeldt

Nätverket Resurs (Respekt för Sjuka och Utsattas Rätt i Samhället) har dagligen kontakt med långvarigt sjuka som kämpar för att överleva då deras sjukersättning eller sjukpenning upphör då de blivit ”friskförkarade” eller ”omförsäkrade” efter alliansens omdaning av sjukförsäkringssystemet.

Under två års tid har vi i Nätverket Resurs försökt påtala några av de skrämmande konsekvenserna av utförsäkringarna. Vi ser att många av de sjukas försämras kraftigt i samband med hot om utförsäkring med tillkomst av ångest, depressioner, förvärrade symtom och till och med självmord. När självmord nämns i media uppges de gärna vara enskilda tragiska fall. I stark kontrast med denna uppfattning antyder vår eget material att 4,8% gjort självmordsförsök i samband med utförsäkringen från sjukförsäkringen. En handfull av dessa har vi lyckats rädda till livet genom kontakter med polis, sjukvård och jurister.

Att utifrån denna dramatiska vardag bemötas med lögner, myter och vinklad statistik tär på krafterna. Vi skulle därför vilja be statsministern om ett ärligt och eftertänksamt svar på våra frågor.
Med tanke på att statsministern uppgivit att han är mycket nöjd med förändringen i sjukförsäkringen och att denna utan tvivel är alliansregeringens mest omfattande reform under den gångna mandatperioden förväntar vi oss som ett kortfattad, snabbt och öppet svar.

Fråga 1. Angående antalet personer som tidigare fick del av sjukförmånen

Alliansföreträdare använder ofta formuleringen ”140 personer om dagen” för att tala om hur många sjuka som förtidspensionerades och hamnade i ett ”permanent utanförskap” under den socialdemokratiska regeringen. Siffran 140 är ett genomsnitt på hur många personer som nybeviljades sjukbidrag och förtidspensioner samt sjuk- och aktivitetsersättningar på 25-100 procent mellan åren 1998-2006.

På liknande sätt hävdar Reinfeldt, senast i Aftonbladet den 5/9-2010, att vi i Sverige år 2006 hade 750 000 personer som var förtidspensionerade eller långtidssjukskrivna. Det statsministern inte nämner är att även denna siffra inkluderar ersättningar på 25-100%, både med och utan tidsgräns.

Anser statsministern att en person som exempelvis arbetade 75 procent och hade sjukersättning på 25 procent var förtidspensionerad i ett permanent utanförskap?

Har statsministern några tankar kring etiska aspekter av användningen av statistik i media- sammanhang?


Fråga 2. Angående sjuktalet i Sverige ur ett internationellt perspektiv

Statsministern brukar ofta antyda överdrivet många som är sjukskrivna/förtidspensionerade i Sverige jämfört med andra länder. Reinfeldt torde dock vara väl medveten om att myten om Sveriges påstått höga sjuktal avslöjades redan år 2003. Att jämföra ett fåtal länder i Europa, som har olika sjukförsäkringssystem, och dra slutsatsen att vi överutnyttjat sjukförsäkringen i Sverige är inget annat än grovt missvisande. Sverige redovisar långa sjukfall på ett annat sätt än andra länder gör och har en större andel av befolkningen (såsom t.ex många kvinnor) i arbetslivet. Ofta späder alliansen på myten och raljerar över Sveriges påstått höga sjuktal.

Kommer ni fortsätta använda denna myt? Om ja: anser ni då att årets forskning kring ämnet inte stämmer? Hur tror du att de sjuka upplever att bli betraktade med perspektivet att de överutnyttjar sjukförsäkringen? Hur tror du att det påverkar deras hälsa och välbefinnande?


Fråga 3. Angående begreppet ohälsotal

Reinfeldt nämner gärna det minskade ohälsotalet som ett tecken på sjukförsäkringsreformens positiva resultat. Ohälsotalet är ett mått på vissa utbetalda ersättningar från socialförsäkringen. När sjuka går från sjukpenning till introduktionsprogram på arbetsförmedlingen, socialbidrag eller tvingas leva på sin sambos inkomst så sjunker ohälsotalet automatiskt. Hur människan bakom det sjunkande ohälsotalet mår eller hur folkhälsan generellt påverkats kan inte utläsas av ohälsotalet.

Anser statsministern att ett sjunkande ohälsotal är ett bra mått på reformens effekter?

Är det intressantare hur detta index sjunkit än hur folkhälsan faktiskt utvecklas eller hur många sjuka och funktionshindrade som faktiskt har haft möjlighet att återgå i arbete?

Vad är syftet med att få ned ohälsotalet? Varför har man valt just detta mått?


Fråga 4. Angående syftet med alliansregeringens reform

År 2007 talade Husmark-Pehrsson om att skärpta sjukregler skulle hjälpa till och betala skattesänkningar såsom jobbskatteavdragen. Senare har man mer sällan diskuterat hur stora besparingar som gjorts på sjukförsäkringen, och man hävdar gärna snarare att man satsat på rehabilitering och hjälpa sjuka tillbaka till arbete.

Var syftet med reformen att betala skattesänkningar eller hade Husmark-Pehrsson fel?

Hur stora besparingar har man gjort på förändringarna i sjukförsäkringen?

Hur mycket pengar har gått tillbaka till vård, rehabilitering respektive aktivitetsstöd?

Om syftet är att hjälpa människor tillbaka vilka studier har man gjort på de sjukas livskvalité och hälsotillstånd i samband med ”omförsäkringen”?

Om man verkligen vill hjälpa långtidssjukskrivna, hur kommer det sig att man genomgående tackat nej till att delta i dialog med dessa grupper inom Resurs?


Fråga 5. Angående attityd mot sjuka bland alliansanhängare

Sedan alliansen kom till makten har vi runt om i landet kunna höra och läsa om den missunnsamhet som finns mot sjuka. Man hör ofta att de sjuka lever på ”mina skattepengar”. Man pratar om sjuka som parasiter och lata bidragstagare. I en bloggkommentar för några dagar sedan kunde vi läsa ”För Sveriges skull, inga statsfinansierade "fibbesjuka" hemmafruar som orkar vadsomhelst utom att jobba”. Ytterligare en kommentar var: ”Låt dom som vill betala bidrag till dom behövande och låt oss andra vanliga hårt arbetande få behålla våra pengar, skatt är stöld. Och tack o lov blir det Alliansen fyra år till troligen. Börjat gnugga händerna för än mer skattelättnader”.

Stödjer ni i alliansen dessa åsikter?

Om inte, hur ser ni på Gunnar Axén och Helena Rivière replik till en fibromyalgi sjuk kvinna i Aftonbladet i januari 2010?


Fråga 6. Angående begreppet "bidragslinjen"

Högeralliansen pratar ofta om den så kallade bidragslinjen i syfte att smutskasta oppositionen. Är inte detta att håna och kränka sjuka och arbetslösa? Enligt vår erfarenhet har dessa människor inte valt att vara i den situationen de är och många beskriver att de blivit sårade av att bli betraktade som parasiterande ”bidragstagare”. I andra sammanhang brukar regeringen vara noga med att sjukförsäkringen ska vara just försäkringsmässig.

Hade statsministern själv velat bli utmålad som bidragstagare om han var var sjuk och fick ersättning från Försäkringskassan?

Anser statsministern att bidrag och försäkring är helt synonyma begrepp?


Fråga 7. Angående rättsäkerheten i bedömning av arbetsförmåga

När särskilt ömmande fall dyker upp i media brukar alliansföreträdare vara snabba med att poängtera att man inte får kommentera enskilda fall och att människor alltid kommer i kläm vid stora samhällsomdaningar. Vid införandet av den nya sjukförsäkringen förändrats formuleringarna kring flera nyckelbegrepp i försäkringen såsom ”arbetsförmåga mot hela den nationella arbetsmarknaden”. Som statsministern säkerligen vet innebär även små förändringar av formuleringarna av sådana juridiska nyckelbegrepp att tidigare rättspraxis faller. I sin sjukförsäkringsutredning konstaterade Anna Hedborg hösten 2009 att det är näst intill omöjligt att hitta en juridiskt och medicinskt hållbar definition av arbetsförmåga mot hela arbetsmarknaden. Detta innebär i praktiken att fältet för tolkning av rätten till ersättning vid sjukdom ligger helt fritt.

Vilka åtgärder vidtog regeringen för att säkerställa rättssäkerheten vid förändringen av sjukförsäkringen? Vad hade riksdagens lagråd för synpunkter på sjukförsäkringsreformen? Hur många enskilda tragiska fall behövs innan alliansregeringen upplever det som mer alarmerande än ”lite spill får man räkna med”?

Anser ni att sjukförsäkringen uppfyller grundlagens krav på rättsäkerhet och förutsägbarhet?


Fråga 8. Angående aktivitetstöd på 4000 kr i månaden

I gruppen med tidsbegränsad sjukersättning finns en betydande andel som saknar sjukpenning grundande inkomst (SGI) och som får sjukersättning på garantinivå vilket ligger på ca 8500 kronor i månaden. När dessa ”omförsäkras” och introduceras på arbetsförmedlingen övergår ersättningen till aktivitetsstöd, som för de som saknar SGI motsvarar ca 4000 kr i månaden. Dessutom förlorar den ”omförsäkrade” även eventuellt bostadstillägg från försäkringskassan. Enligt Maud Olofsson var syftet med denna låga ersättning att inte minska arbetsviljan hos de sjuka då det ska "löna sig att arbeta". Detta innebär i praktiken att inkomsten mer än halveras jmf med sjukersättning på garantinivå och bostadstillägg.

Känner statsministern någon som kan klara sig på 4000 kronor i månaden inkl bostadskostnad?

Vem tycker statsministern ska ha ansvar för att ”komplettera upp” ersättning till en dräglig nivå? Kommunen? Anhöriga? Den sjuke själv?

Hur tror statsministern att denna halvering av en redan låg inkomst påverkar den sjukes hälsotillstånd och arbetsförmåga?


Fråga 9. Angående de SGI lösas möjlighet till omförsäkring

Alliansregeringen talar gärna om att det alltid finns en väg tillbaka till sjukförsäkringen för de som blivit utförsäkrade. Detta påstående är felaktigt eftersom de som saknar SGI och vars arbetsförmåga inte bedöms vara stadigvarande nedsatt inte kan få varken sjukpenning eller sjukersättning.

Anser statsministern att det är i sin ordning att en grupp av de ”omförsäkrade” inte kan komma tillbaka till sjukförsäkringen även då Försäkringskassan bedömt att de pga sjukdom helt saknar arbetsförmåga?

Om så, varför fortsätter man att hävda att de alltid finns en väg tillbaka till sjukförsäkringen för dem som blivit "omförsäkrade"?

Om inte, är man beredd att återinföra den tidsbegränsade sjukersättningen eller en garantinivå i sjukpenningen?

Anser statsministern att det är de anhöriga eller kommunernas ansvar att bära kostnaderna för de som fallit mellan stolarna i samband med er reform?

Fråga 10. Angående respekt för väljarna

Slutligen, anser statsministern att ni inom Alliansen har givit det svenska folket ärliga och korrekta uppgifter för att kunna fatta ett grundat beslut i riksdagsvalet den 19 september?


Med vänliga hälsningar,

Jenny Fjell

Disputerad läkare och initiativtagare till Nätverket Resurs

Nätverket Resurs

Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället


Andra om sjukföräkringen: Ett hjärta rött, SVD, DN, Röda Malmö, SVD2, Expressen,