Klimatets nollpunkt
2 dagar sedan
onsdag 2 maj 2012
Cyniskt utspel av moderaterna
En debattartikel jag publicerat i Norrköpings tidningar om moderaterna och barnfattigdomen:
De senaste veckorna har gator och torg fyllts men barn som är ute och säljer majblommor. Det är blommor som säljs till förmån för de allt fler barn som växer upp i fattigdom i dagens Sverige. De gör en fantastiskt viktig arbetsinsats. Men det är en insats som inte borde behövas i dagens rika samhälle.
Att vi får allt fler fattiga barn i samhället är inte någon slump. Inte heller är det bara resultatet av den globala finanskrisen utan främst en direkt konsekvens av en moderat politik som medvetet ökar klyftor och orättvisor. De som tidigare var rika har blivit rikare och de som hade det sämst har fått det sämre under moderaternas styre.
Därför är det upprörande att läsa att moderaternas nya partisekreterare i NT skriver att han vill lyfta fram de barn som växer upp i ekonomisk utsatthet. Att många av de barn som tvingas leva i fattigdom är en direkt konsekvens av moderaternas försämringar av sjukförsäkringen och A-kassan skriver han givetvis inte. Enligt moderaterna är hela skulden för den ökande barnfattigdomen på föräldrar som i många fall inte haft någon möjlighet att påverka sin livssituation.
Den moderata politiken är cynisk och brutal. Hur nya de än vill framstå att vara så är det det gamla klassamhället som de försöker att återupprätta. Vänsterpartiet har på alla nivåer lagt förslag som drastiskt skulle minska barnfattigdomen och mildra dess konsekvenser.
Vi satsar stora resurser på att få fler i arbete, på att förbättra sjukförsäkringen och a-kassan. I Östergötland har vi föreslagit fria glasögon till alla barn och i Norrköping arbetar vi systematiskt med barnperspektiv och anställer just arbetslösa barnföräldrar, men det finns givetvis mer att göra.
Att bekämpa barnfattigdomen är inte svårt. Det handlar om en politisk vilja om att fördela resurser mer jämlikt. Det vill inte moderaterna och därför är de enbart en orsak till fattigdom och aldrig en lösning.
Emil Broberg, gruppledare landstinget i Östergötland
Linda Snecker, partistyrelsen och kommunstyrelsen i Norrköping
torsdag 15 mars 2012
Landstinget borde satsa på vindkraft
Sverige kan och behöver bli ett föredöme i arbetet för att minska vår påverkan på klimatet. Det finns en lång rad insatser som behöver göras och vi behöver hjälpas åt på alla nivåer. Vänsterpartiet har en lång rad förslag på klimatsatsningar som ger både gröna jobb och ett bättre klimat.
I Östergötland har vänsterpartiet en ambition om att landstinget ska bli klimatneutralt. Det innebär att landstingets påverkan på klimatet ska minskas drastiskt samtidigt som vi ska kompensera den påverkan som vi gör. För att bli klimatneutrala krävs det en rad åtgärder. Ett förslag som vänsterpartiet nu lagt är att landstinget ska investera i egen vindkraft.
Forskarvärlden är enig om att planetens temperatur höjs och att det beror på våra utsläpp av växthusgaser. Det är svårt att veta exakt hur snabbt uppvärmningen går men om vi inte kraftigt minskar utsläppen kan resultatet bli torka, svält, översvämningar, stormar och konflikter. Sverige är ett land som jämfört med de flesta andra släpper ut mycket växthusgaser per person. Den absolut viktigaste faktorn för att minska utsläppen av växthusgaser är att ställa om till förnyelsebar energi. Här är vindkraft en viktig energikälla.
Det finns också goda ekonomiska skäl för att producera egen vindkraftsel. Det är viktigt att se till att våra skattepengar används effektivt så att vi får så mycket god sjukvård som möjligt för pengarna. Landstinget skulle genom vårt förslag kunna få el från egna vindkraftverk till mycket låg kostnad då egenproducerad vindkraftsel är skattebefriad. Investeringen skulle snabbt betala tillbaks sig och ge landstinget bättre ekonomi.
Att satsa på vindkraft är en vinst för klimatet, för landstinget och för skattebetalarna.
Emil Broberg, gruppledare (V)
Kerstin Sagström och Jonas Andersson, Landstingsgruppen (V)
I Östergötland har vänsterpartiet en ambition om att landstinget ska bli klimatneutralt. Det innebär att landstingets påverkan på klimatet ska minskas drastiskt samtidigt som vi ska kompensera den påverkan som vi gör. För att bli klimatneutrala krävs det en rad åtgärder. Ett förslag som vänsterpartiet nu lagt är att landstinget ska investera i egen vindkraft.
Forskarvärlden är enig om att planetens temperatur höjs och att det beror på våra utsläpp av växthusgaser. Det är svårt att veta exakt hur snabbt uppvärmningen går men om vi inte kraftigt minskar utsläppen kan resultatet bli torka, svält, översvämningar, stormar och konflikter. Sverige är ett land som jämfört med de flesta andra släpper ut mycket växthusgaser per person. Den absolut viktigaste faktorn för att minska utsläppen av växthusgaser är att ställa om till förnyelsebar energi. Här är vindkraft en viktig energikälla.
Det finns också goda ekonomiska skäl för att producera egen vindkraftsel. Det är viktigt att se till att våra skattepengar används effektivt så att vi får så mycket god sjukvård som möjligt för pengarna. Landstinget skulle genom vårt förslag kunna få el från egna vindkraftverk till mycket låg kostnad då egenproducerad vindkraftsel är skattebefriad. Investeringen skulle snabbt betala tillbaks sig och ge landstinget bättre ekonomi.
Att satsa på vindkraft är en vinst för klimatet, för landstinget och för skattebetalarna.
Emil Broberg, gruppledare (V)
Kerstin Sagström och Jonas Andersson, Landstingsgruppen (V)
onsdag 25 januari 2012
Höj sjuksköterskornas löner
Här är en debattartikel som jag skickat till Extra Östergötland. Den artikel som jag svarar på hittar ni här: http://etidning.ntm.eu/extra-ostergotland/2012/01/24/#
Två moderata riksdagsledamöter skriver 24/1 om att sjuksköterskorna är kraftigt underbetalda. Det är inte ofta jag håller med moderater men i denna fråga har dom rätt! Det krävs medvetna satsningar för att höja lönerna inom flera grupper inom hälso- och sjukvården. Problemet är att moderaterna saknar en politik för att åstadkomma vad de lovar. Det är faktiskt moderaterna som sitter vid makten både i regeringen och i Östergötlands Landsting, det är alltså helt upp till dom att se till att höja lönerna, om det nu är det man vill.
Den moderatledda regeringen har istället valt att lägga resurser på skattesänkningar istället för att stärka och utveckla välfärden. Genom att prioritera skattesänkningar för de rikaste kan vi se hur medlen till offentlig sektor stryps på olika sätt. Detta skapar inte några förutsättningar för att genomföra de kraftiga löneförhöjningar som de önskar i sin artikel. Det skulle endast vara möjligt genom att satsa mer resurser på välfärden genom att också våga höja skatterna för de rika.
I landstinget i Östergötland där moderaterna också sitter i ledningen har vi inte heller sett något av de stora personalsatsningar som de moderata riksdagsledamöterna tycks vilja ha. Här är det ständiga nedskärningar och allt större besparingskrav som är verkligenheten inom sjukvården. Här är det försämrade arbetsvillkor för sjuksköterskorna och inte kraftiga löneförhöjningar som är den förda politiken.
Vänsterpartiet vill ha mer resurser till välfärden. Vi vill förbättra och utveckla hälso- och sjukvården och vi kan också finansiera våra förslag. Vi vill kraftigt förbättra möjligheten till betald specialistutbildning för sjuksköterskor, bättre arbetsvillkor och höjda löner. Det har vi till skillnad från moderaterna en riktig politik för!
Två moderata riksdagsledamöter skriver 24/1 om att sjuksköterskorna är kraftigt underbetalda. Det är inte ofta jag håller med moderater men i denna fråga har dom rätt! Det krävs medvetna satsningar för att höja lönerna inom flera grupper inom hälso- och sjukvården. Problemet är att moderaterna saknar en politik för att åstadkomma vad de lovar. Det är faktiskt moderaterna som sitter vid makten både i regeringen och i Östergötlands Landsting, det är alltså helt upp till dom att se till att höja lönerna, om det nu är det man vill.
Den moderatledda regeringen har istället valt att lägga resurser på skattesänkningar istället för att stärka och utveckla välfärden. Genom att prioritera skattesänkningar för de rikaste kan vi se hur medlen till offentlig sektor stryps på olika sätt. Detta skapar inte några förutsättningar för att genomföra de kraftiga löneförhöjningar som de önskar i sin artikel. Det skulle endast vara möjligt genom att satsa mer resurser på välfärden genom att också våga höja skatterna för de rika.
I landstinget i Östergötland där moderaterna också sitter i ledningen har vi inte heller sett något av de stora personalsatsningar som de moderata riksdagsledamöterna tycks vilja ha. Här är det ständiga nedskärningar och allt större besparingskrav som är verkligenheten inom sjukvården. Här är det försämrade arbetsvillkor för sjuksköterskorna och inte kraftiga löneförhöjningar som är den förda politiken.
Vänsterpartiet vill ha mer resurser till välfärden. Vi vill förbättra och utveckla hälso- och sjukvården och vi kan också finansiera våra förslag. Vi vill kraftigt förbättra möjligheten till betald specialistutbildning för sjuksköterskor, bättre arbetsvillkor och höjda löner. Det har vi till skillnad från moderaterna en riktig politik för!
tisdag 24 januari 2012
Fel att privatisera sjukvård
I en artikel 23/1 beskriver Folkbladet hur vänsterpartiet medverkade till att Östertulls vårdcentral privatiserades 2003. Artikeln är korrekt. Vänsterpartiet medverkade till privatiseringen. Detta var helt fel. Vänsterpartiet skulle inte ha medverkat i det beslutet.
I Folkbladet 23 januari publicerades en artikel om att Vänsterpartiet 2003 var med och privatiserade en vårdcentral i Norrköping. Jag skrev ett svar på denna artikel:
Privatiseringen av Östertull är också ett bra exempel på hur privatiseringen av sjukvården går till. Inte sällan har politiker sålt av verksamheter till underpriser till mindre privata företag som ofta drivs av en eller flera läkare. Dessa företag driver verksamheten några år för att sedan med extrema övervinster sälja verksamheten vidare. Köparna är då oftast riskkapitalbolag vars enda affärsidé är att köpa och sälja olika verksamheter för att tjäna så mycket pengar på så kort tid som möjligt.
En privatiserad vård leder till att pengar som ska gå till sjukvård går till vinster. Detta riskerar att leda till mindre och sämre sjukvård i framtiden. Därför är vänsterpartiet mycket starka motståndare till privatisering av hälso- och sjukvården.
Emil Broberg, gruppledare Vänsterpartiets landstingsgrupp i Östergötland
I Folkbladet 23 januari publicerades en artikel om att Vänsterpartiet 2003 var med och privatiserade en vårdcentral i Norrköping. Jag skrev ett svar på denna artikel:
Privatiseringen av Östertull är också ett bra exempel på hur privatiseringen av sjukvården går till. Inte sällan har politiker sålt av verksamheter till underpriser till mindre privata företag som ofta drivs av en eller flera läkare. Dessa företag driver verksamheten några år för att sedan med extrema övervinster sälja verksamheten vidare. Köparna är då oftast riskkapitalbolag vars enda affärsidé är att köpa och sälja olika verksamheter för att tjäna så mycket pengar på så kort tid som möjligt.
En privatiserad vård leder till att pengar som ska gå till sjukvård går till vinster. Detta riskerar att leda till mindre och sämre sjukvård i framtiden. Därför är vänsterpartiet mycket starka motståndare till privatisering av hälso- och sjukvården.
Emil Broberg, gruppledare Vänsterpartiets landstingsgrupp i Östergötland
onsdag 11 januari 2012
Råd till vänsterpartiets partistyrelse
Vänsterpartiet har haft kongress. Det är nog få som missat detta. Dessutom har det valts en ny partiledare och en ny partistyrelse. Det är alltid en maktkamp inför och under kongresserna där olika personer ska hissas eller dissas. Skälen kan vara politiska, personliga eller ganska oförståeliga. Efter kongressen startar en ny maktkamp där positionerna inom partistyrelsen ska fördelas. Här handlar det om fördelning av makt, inflytande och prestige.
Posterna som i första hand ska fördelas är de sex platserna (en är ju given för partiordföranden) i verkställande utskottet, en eller två vice ordföranden samt en partisekreterare. Det är de personer som innehar dessa platser som kommer att utgöra vänsterpartiets yttersta ledning de kommande åren.
Jag har suttit i partistyrelsen under ett antal år men valde nu att inte kandidera igen. Flera av dessa satt jag i den interna valkommittén som är beredande organ för alla val i partistyrelsen. Valen som ska göras efter en kongress är de viktigaste och de som arbetas mest med. Det är också här som det blir tydligt vilka drivkrafter som finns, hur olika människor agerar för att gynna sina egna intressen och å vidare. Inte sällan handlar det om personliga motsättningar.
Som ny partistyrelseledamot hamnade jag efter kongressen i valkommittén som bland annat skulle utse en ny partisekreterare. Det var en process som har stora likheter med den som nu verkar finnas i den nyvalda partistyrelsen. Det fanns flera kandidater med ambitioner.
En av kandidaterna hade mer tydligt uttryckt sin vilja att bli partisekreterare. Dessutom hade partiordföranden uttryckt någon form av stöd för denna persons kandidatur. Detta föranledde många personer i och runt partistyrelsen att börja agera för att denna person av just dessa skäl inte skulle bli vald till partisekreterare. De sakliga skälen var grumliga utan diskussionen innehöll mycket formalia och andra ickeargument. Det viktigaste var inte vem man valde till partisekreterare utan att den aktuella personen inte blev vald. Det främsta skälet var att man ville begränsa partiordförandens makt och möjlighet att driva på politiken.
Vid samma tillfälle skulle partiet välja vice partiordföranden. Det blev ett val av två personer. Även här fanns tydliga inslag av att skapa någon maktbalans och nästan medvetet bygga in personliga och politiska konflikter i partiets ledning.
Detta är ett mönster som jag sett upprepas gång på gång i vänsterpartiet. Ibland har även jag varit delaktig i detta arbete. Med facit i hand så kan jag se att det är ett direkt dåligt sätt att arbeta på. Det har nog bidragit till att vänsterpartiets yttersta ledning inte har varit så handlingskraftig och pådrivande för att utveckla partiet som den annars hade kunnat vara. Det är sorgligt.
Det är också sorgligt att se att samma tendenser upprepas igen. På Facebook rasar nu en mer öppen debatt än tidigare men det är samma strukturer och samma typ av argumentation som jag nu ser. Det viktigaste är ibland att blockera en kandidat än att välja en riktigt bra kandidat. Den här gången är det inte minst könsaspekten som verkar vara det som man för fram som det största argumentet.
Det skulle vara otänkbart med en manlig partisekreterare när vi har en manlig partiledare. För min egen del skulle jag inte ha några problem med män på båda dessa poster, men det förutsätter att man har fler kvinnor på andra tunga poster. Inte minst i verkställande utskottet.
Under hela processen med val av partiledare har argumentet mot två partiledare varit att vi vill slå vakt om det kollektiva ledarskapet och att det inte är en lösning med en man och en kvinna som partiledare. Argumentationen om ett kollektivt ledarskap verkar ha glömts bort nu efter kongressen när voteringen om det delade ledarskapet är över.
Mitt råd till den nyvalda partistyrelsen är att börja med att diskutera vad vi vill ha för partisekreterare. Vill vi ha en nationell ombudsman som ansvarar för att upprätthålla organisationen, lösa konflikter och hålla ordning på partikansliet eller vill vi ha en partisekreterare som har som sin främsta uppgift att leda den politiska och organisatoriska utvecklingen av vänsterpartiet de kommande åren. Jag har sett den första varianten och är helt övertygad om att det vänsterpartiet behöver är en partisekreterare som kan bidra till att utveckla vår politik och organisation.
Det finns de som menar att man som partistyrelseledamot kan bidra till att utveckla partiet. Det är inte sant. Den möjligheten är ytterst begränsad. Makten till förändring ligger i verkställande utskottet och hos partisekreteraren.
Vidare tycker jag att partistyrelsen ska fundera över sammansättningen av verkställande utskottet. Min erfarenhet från föregående period är att det skulle behövas ett VU som har mer kraft och vilja till politisk och organisatorisk utveckling. Det är inte den uppfattningen som jag fått av VU de senaste åren. Utifrån det skulle jag råda till att röra om i grytan. Byt ut folk. Sätt dit de som är hungriga på arbete och som har en vilja att åstadkomma resultat.
Mitt VU skulle nog se ut enligt följande: Jonas Sjöstedt, ordförande, Aron Etzler, partisekreterare , Josefin Brink, vice partiordförande, Rosanna Dinamarca, vice partiordförande, Ulla Andersson, Karin Rågsjö och Ida Legnemark.
Det skulle vara en bra blandning av gammalt och nytt med spridda kunskapsområden samt flera personer som skulle kunna vara starka och kända representanter för vänsterpartiet i framtiden.
Det primära för mig är att vänsterpartiet får en ledning som kan leda partiet. Så vågar pröva förändring och utveckling. Jag hoppas att också partistyrelsen vågar detta och inte stirrar sig blind på gammalt groll, personmotsättningar eller av olika strategiska skäl vill välja vissa personer för att förhindra andra kanske mer kompetenta.
Posterna som i första hand ska fördelas är de sex platserna (en är ju given för partiordföranden) i verkställande utskottet, en eller två vice ordföranden samt en partisekreterare. Det är de personer som innehar dessa platser som kommer att utgöra vänsterpartiets yttersta ledning de kommande åren.
Jag har suttit i partistyrelsen under ett antal år men valde nu att inte kandidera igen. Flera av dessa satt jag i den interna valkommittén som är beredande organ för alla val i partistyrelsen. Valen som ska göras efter en kongress är de viktigaste och de som arbetas mest med. Det är också här som det blir tydligt vilka drivkrafter som finns, hur olika människor agerar för att gynna sina egna intressen och å vidare. Inte sällan handlar det om personliga motsättningar.
Som ny partistyrelseledamot hamnade jag efter kongressen i valkommittén som bland annat skulle utse en ny partisekreterare. Det var en process som har stora likheter med den som nu verkar finnas i den nyvalda partistyrelsen. Det fanns flera kandidater med ambitioner.
En av kandidaterna hade mer tydligt uttryckt sin vilja att bli partisekreterare. Dessutom hade partiordföranden uttryckt någon form av stöd för denna persons kandidatur. Detta föranledde många personer i och runt partistyrelsen att börja agera för att denna person av just dessa skäl inte skulle bli vald till partisekreterare. De sakliga skälen var grumliga utan diskussionen innehöll mycket formalia och andra ickeargument. Det viktigaste var inte vem man valde till partisekreterare utan att den aktuella personen inte blev vald. Det främsta skälet var att man ville begränsa partiordförandens makt och möjlighet att driva på politiken.
Vid samma tillfälle skulle partiet välja vice partiordföranden. Det blev ett val av två personer. Även här fanns tydliga inslag av att skapa någon maktbalans och nästan medvetet bygga in personliga och politiska konflikter i partiets ledning.
Detta är ett mönster som jag sett upprepas gång på gång i vänsterpartiet. Ibland har även jag varit delaktig i detta arbete. Med facit i hand så kan jag se att det är ett direkt dåligt sätt att arbeta på. Det har nog bidragit till att vänsterpartiets yttersta ledning inte har varit så handlingskraftig och pådrivande för att utveckla partiet som den annars hade kunnat vara. Det är sorgligt.
Det är också sorgligt att se att samma tendenser upprepas igen. På Facebook rasar nu en mer öppen debatt än tidigare men det är samma strukturer och samma typ av argumentation som jag nu ser. Det viktigaste är ibland att blockera en kandidat än att välja en riktigt bra kandidat. Den här gången är det inte minst könsaspekten som verkar vara det som man för fram som det största argumentet.
Det skulle vara otänkbart med en manlig partisekreterare när vi har en manlig partiledare. För min egen del skulle jag inte ha några problem med män på båda dessa poster, men det förutsätter att man har fler kvinnor på andra tunga poster. Inte minst i verkställande utskottet.
Under hela processen med val av partiledare har argumentet mot två partiledare varit att vi vill slå vakt om det kollektiva ledarskapet och att det inte är en lösning med en man och en kvinna som partiledare. Argumentationen om ett kollektivt ledarskap verkar ha glömts bort nu efter kongressen när voteringen om det delade ledarskapet är över.
Mitt råd till den nyvalda partistyrelsen är att börja med att diskutera vad vi vill ha för partisekreterare. Vill vi ha en nationell ombudsman som ansvarar för att upprätthålla organisationen, lösa konflikter och hålla ordning på partikansliet eller vill vi ha en partisekreterare som har som sin främsta uppgift att leda den politiska och organisatoriska utvecklingen av vänsterpartiet de kommande åren. Jag har sett den första varianten och är helt övertygad om att det vänsterpartiet behöver är en partisekreterare som kan bidra till att utveckla vår politik och organisation.
Det finns de som menar att man som partistyrelseledamot kan bidra till att utveckla partiet. Det är inte sant. Den möjligheten är ytterst begränsad. Makten till förändring ligger i verkställande utskottet och hos partisekreteraren.
Vidare tycker jag att partistyrelsen ska fundera över sammansättningen av verkställande utskottet. Min erfarenhet från föregående period är att det skulle behövas ett VU som har mer kraft och vilja till politisk och organisatorisk utveckling. Det är inte den uppfattningen som jag fått av VU de senaste åren. Utifrån det skulle jag råda till att röra om i grytan. Byt ut folk. Sätt dit de som är hungriga på arbete och som har en vilja att åstadkomma resultat.
Mitt VU skulle nog se ut enligt följande: Jonas Sjöstedt, ordförande, Aron Etzler, partisekreterare , Josefin Brink, vice partiordförande, Rosanna Dinamarca, vice partiordförande, Ulla Andersson, Karin Rågsjö och Ida Legnemark.
Det skulle vara en bra blandning av gammalt och nytt med spridda kunskapsområden samt flera personer som skulle kunna vara starka och kända representanter för vänsterpartiet i framtiden.
Det primära för mig är att vänsterpartiet får en ledning som kan leda partiet. Så vågar pröva förändring och utveckling. Jag hoppas att också partistyrelsen vågar detta och inte stirrar sig blind på gammalt groll, personmotsättningar eller av olika strategiska skäl vill välja vissa personer för att förhindra andra kanske mer kompetenta.
lördag 19 november 2011
Vinstmaximeringen är grundproblemet
En artikel som jag och Ulla Andersson publicerade i dagens Norrköpings tidningar:
Det är inte förrän ansvariga politiker tar sitt fulla ansvar och sätter stopp för spekulation med våra äldres liv och hälsa som vi kan sätta fokus på att skapa bästa möjliga kvalitet. Det skriver Emil Broberg (V), gruppledare Vänsterpartiets landstingsgrupp och Ulla Andersson (V), ekonomisk politisk talesperson och riksdagsledamot.
När Caremas uppenbara vanvård av äldre uppdagas framstår helt plötsligt samtliga partier som mer eller mindre kritiska till företagens jakt på vinster i välfärden. Socialdemokraterna och Moderaterna lägger skulden på direktörerna i riskapitalbolagen och Kristdemokraterna skyller på personalen i äldreomsorgen. Detta är dock bara ett exempel på att dessa partier inte är beredda att vidta de åtgärder som krävs för att komma tillrätta med problemen.
Det som nu sker inom svensk äldreomsorg är en naturlig utveckling av en politik som har skapat en marknad där vinstdrivande företag ska konkurrera om att få utföra vår äldreomsorg.
När politiken haft som ambition att betala minsta möjliga summa till den som är villig att bedriva äldreomsorg så får det konsekvenser. Ju mindre man betalar desto mindre får man utfört.
När politiken sätter upp marknadslösningar så får detta även konsekvenser för kommunalt utförd välfärd som tvingas anpassa sig till de privata aktörerna. Det har ofta medfört nedskärningar, sämre arbetsförhållanden och sämre livskvalitet för de äldre.
Även om chefsbonusar och riskkapitalbolag skulle försvinna från äldreomsorgen så står vi fortfarande kvar med samma grundläggande problem, jakten på vinstmaximering. Det är inte förrän ansvariga politiker tar sitt fulla ansvar och sätter stopp för spekulation med våra äldres liv och hälsa som vi kan sätta fokus på att skapa bästa möjliga kvalitet. Därför måste det bli ett förbud mot vinstdrivande bolag i äldreomsorgen.
Vi ser att vi också måste göra andra satsningar för att förbättra kvaliteten inom äldreomsorgen. Nedskärningarnas och privatiseringarnas tid måste vara slut. I vår höstbudget satsar vi tre miljarder till personalförstärkningar, det motsvarar 7 500 fler anställda. Det är dags för satsningar på ökad personaltäthet i äldreomsorgen, men också på fortbildning därför avsätter vi även pengar för det ändamålet. Dessutom vill vi lagstifta om rätt till fasta jobb på heltid.
Många pratar nu om en värdig äldreomsorg. För att nå dit krävs det politiskt ansvarstagande, ett slut för jakten på vinster och mer resurser. Denna politik har vi drivit länge. Vi hoppas att de senaste skandalerna ska öppna ögonen hos fler partier så att vi verkligen kan garantera alla äldre ett tryggt åldrande.
EMIL BROBERG (V), gruppledare Vänsterpartiets landstingsgrupp; ULLA ANDERSSON (V), ekonomisk politisk talesperson och riksdagsledamot;
Det är inte förrän ansvariga politiker tar sitt fulla ansvar och sätter stopp för spekulation med våra äldres liv och hälsa som vi kan sätta fokus på att skapa bästa möjliga kvalitet. Det skriver Emil Broberg (V), gruppledare Vänsterpartiets landstingsgrupp och Ulla Andersson (V), ekonomisk politisk talesperson och riksdagsledamot.
När Caremas uppenbara vanvård av äldre uppdagas framstår helt plötsligt samtliga partier som mer eller mindre kritiska till företagens jakt på vinster i välfärden. Socialdemokraterna och Moderaterna lägger skulden på direktörerna i riskapitalbolagen och Kristdemokraterna skyller på personalen i äldreomsorgen. Detta är dock bara ett exempel på att dessa partier inte är beredda att vidta de åtgärder som krävs för att komma tillrätta med problemen.
Det som nu sker inom svensk äldreomsorg är en naturlig utveckling av en politik som har skapat en marknad där vinstdrivande företag ska konkurrera om att få utföra vår äldreomsorg.
När politiken haft som ambition att betala minsta möjliga summa till den som är villig att bedriva äldreomsorg så får det konsekvenser. Ju mindre man betalar desto mindre får man utfört.
När politiken sätter upp marknadslösningar så får detta även konsekvenser för kommunalt utförd välfärd som tvingas anpassa sig till de privata aktörerna. Det har ofta medfört nedskärningar, sämre arbetsförhållanden och sämre livskvalitet för de äldre.
Även om chefsbonusar och riskkapitalbolag skulle försvinna från äldreomsorgen så står vi fortfarande kvar med samma grundläggande problem, jakten på vinstmaximering. Det är inte förrän ansvariga politiker tar sitt fulla ansvar och sätter stopp för spekulation med våra äldres liv och hälsa som vi kan sätta fokus på att skapa bästa möjliga kvalitet. Därför måste det bli ett förbud mot vinstdrivande bolag i äldreomsorgen.
Vi ser att vi också måste göra andra satsningar för att förbättra kvaliteten inom äldreomsorgen. Nedskärningarnas och privatiseringarnas tid måste vara slut. I vår höstbudget satsar vi tre miljarder till personalförstärkningar, det motsvarar 7 500 fler anställda. Det är dags för satsningar på ökad personaltäthet i äldreomsorgen, men också på fortbildning därför avsätter vi även pengar för det ändamålet. Dessutom vill vi lagstifta om rätt till fasta jobb på heltid.
Många pratar nu om en värdig äldreomsorg. För att nå dit krävs det politiskt ansvarstagande, ett slut för jakten på vinster och mer resurser. Denna politik har vi drivit länge. Vi hoppas att de senaste skandalerna ska öppna ögonen hos fler partier så att vi verkligen kan garantera alla äldre ett tryggt åldrande.
EMIL BROBERG (V), gruppledare Vänsterpartiets landstingsgrupp; ULLA ANDERSSON (V), ekonomisk politisk talesperson och riksdagsledamot;
måndag 14 november 2011
KDs kommande valaffisch
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
