Landstinget i Östergötland borde skämmas

I Östgöta Correspondenten kan vi 30/11 läsa att Landstinget i Östergötland placerar sig i den absoluta botten när det gäller vård till papperslösa. Det handlar om människor som lever under väldigt ansträngda förhållanden med stor psykisk press och som idag endast har tillgång till vården i begränsad omfattning. I ett demokratiskt land som Sverige ska det vara självklart att alla patienter tas omhand om, det är för oss en naturlig slutsats utifrån den medicinska etikens grundläggande princip om allas rätt till vård efter behov och våra tre partiers gemensam syn på vikten av ett solidariskt samhälle.

Papperslösa har idag rätt till akut vård men kan bli betalningsskyldiga i efterhand. Det är skamligt att människor sorteras bort i Sverige och Östergötland för att de inte har papper eller fel papper och då inte har tillgång till den vård de behöver. En rädsla för att bli anmäld och upptäckt gör att de personer som skulle ha stort behov av psykiatrin eller vårdcentralen inte söker sig dit. Detta kan leda till en senare sjukdoms upptäckt och kan leda till ett allvarligare medicinskt tillstånd än vad som skulle behövt vara fallet. Det försvårar också för sjukvården att upptäcka smittor som kan leda till epidemier.

FN kritiserade Sverige redan under 2006 för stora brister i flyktingvården, det handlar i grunden om att Sverige behöver leva upp till FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. I brist på agerande från regering och statsapparat så la vi tre rödgröna partier fram ett förslag, ihop med två folkpartister, om de papperslösas rätt till sjukvård redan under våren 2008, vår målsättning var då och är fortfarande att alla ska få rätt till den vård de har behov av.

De borgerliga partierna och Vrinnevilistan var då inte beredda att ta sitt ansvar som landstingets politiska ledning utan la allt ansvar på vårdens medarbetare och chefer. Vi ansåg då och anser fortfarande att det inte ska behöva vara upp till den enskilda medarbetaren att behöva fatta dessa svåra beslut. Vi kan idag se att deras sätt att hantera frågan har placerat oss i den skamliga botten.

För vår del handlar i det i grunden om att värna de mänskliga rättigheterna. Vi som landstingspolitiker måste ta vårt ansvar. Personalen ska inte behöva känna en rädsla för att förlora sitt arbete när de följer sjukvårdens etiska principer. Vi är lika beredda idag, som 2008, att ta vårt politiska och personliga ansvar för att säkerställa allas rätt till sjukvård. Vår förhoppning är att de borgerliga partierna och Vrinnevilistan nu har ändrat sig och är beredda att komma fram till en gemensam lösning där allas rätt till en likvärdig vård efter behov garanteras.

Christoffer Bernsköld(S)
Emil Broberg(V)
Catarina Engström(MP)

SD röstar för nedskärningar och dyrare tandvård

Landstingsfullmäktige i Östergötland har haft sitt första möte. Det var med en viss spänning som jag gick dit. Vi visste ju inte exakt vad som skulle hända då de borgerliga partierna inte fått egen majoritet utan var beroende av stöd från Sverigedemokraterna. Det var ett stöd som de fick. Det var mycket tydligt att vi har en borgerlighet som sett till att knyta upp SD till sig och nu regerar med ett aktivt stöd av dem. Sverigedemokraterna uttalade sig dock inte på mötet utöver tidernas kortaste och märkligaste gruppledaranförande.

Den politik som SD röstade för och som de motiverat i tidningarna nu på morgonen. Den borgerliga budgeten stödde de för att de ansåg att man kunde spara pengar på sjukvården vilket innebär fortsatta nedskärningar. Likaså röstade de för högre patientavgifter och dyrare tandvårdstaxor.

Landstinget i Östergötland styrs nu således av en borgerlig allians med ett mycket tydligt stöd från SD. Detta gör att vi kan se fram emot en mandatperiod där politiken kommer leda åt fel håll på alla fronter. Det är djupt sorgligt och det kommer att drabba medborgarna i Östergötland hårt.

Borgerlig dogmatism bakom privatiseringar

Moderaten Torolf Nilzén bemöter 3/11 min artikel om att privatisering av offentlig sektor öppnar för korruption och mutor med ett inlägg visar en förvånansvärt liten insikt i hur den offentliga sektorn fungerar.

Nilzén avfärdar påståendet om att privatiseringar och upphandlingar ökar risken för korruption och mutor. Han menar att det är lika förekommande inom såväl offentlig som privat sektor. Detta påstående visar ju klart och tydligt på att Nilzén faktiskt inte vet vad han talar om.

Det som är fullt tillåtet och vanligt förekommande inom den privata företagsvärlden är ju inte tillåtet i den offentliga sektorn. När det offentliga ska köpa varor och tjänster av privata företag är detta ytterst noga reglerat i lagstiftning på ett sätt där alla anbudsgivare ska behandlas likvärdigt. Det är detta som privata företag kan vara beredda att vilja kringgå för att skaffa sig fördelar mot andra genom t.ex. mutor.

Det är i krocken mellan det privata näringslivets traditioner och den offentliga regleringen som mutor och korruption uppstår. Det är när företag ser stora möjligheter att tjäna pengar på vår välfärd som de är beredda att gå över gränsen för vad som är tillåtet. Detta legitimeras också delvis genom en politik som tydligt visar på att man fattar beslut som tydligt medger att man ska kunna berika sig på var gemensamma välfärd.

Många borgerliga politiker drivs idag av en politisk vilja att sälja ut så stora delar av vår offentliga välfärd som möjligt. Inte för att det skulle bli bättre, utan just för säljandets skull. Detta leder till att de blundar för det faktum att det är tack vare att vi i Sverige valde att bygga en gemensam välfärd för gemensamma resurser som vi idag t.ex. har en sjukvård i världsklass till ganska små kostnader i jämförelse med länder som valde andra vägar. Detta är politisk dogmatism idag.

Emil Broberg
Partistyrelseledamot Vänsterpartiet

Denna artikel är skickad till Corren 3/11, Nilzens artikel hittar ni här.

Har Vrinnevilistan ändrat sig?

1 november är ett viktigt datum inom kommun och landstingspolitiken. Det är idag som årets val träder i kraft. Så runt om i landet sitter nog många i olika fullmäktigemöten. Detta sker också i landstinget i östergötland. Det är dock inte ett riktigt formellt möte utan mer av en utbildningsdag.

En intressant sak under denna morgon är Vrinnevilistans Lasse Pettersson som i valrörelsen avfärdade våra förslag om mer pengar till vården. Han menade att det gick att förbättra vården genom effektiviseringar o.s.v. Idag, på det första mötet, när han presenterar Hälso- och sjukvårdsnämndens arbete så säger han att det behövs mer pengar till vården.

Om så är fallet, att vården behöver mer resurser, kan man ju fråga sig varför han bedriver en politik som kommer innebära nedskärningar i vården...

Nej till krig!

Vänsterpartiet fortsätter inte förhandlingarna med den borgerliga regeringen om en uppgörelse kring Sveriges krig i Afgahnistan. Det är inte någonting märkligt med det. Vi har ju en regering som vill vara med och kriga, som vill att svenska trupper ska aktivt delta i strider där människor dödas och blir dödade. De vill inte se till de fredliga möjligheter som finns. För det är faktiskt så att de områden i Afgahnistan där man inte närvarar med stridade trupper och istället satsar på bistånd så fungerar det bättre. Samhällsutvecklingen går åt rätt håll i dessa områden. Det gör det inte där kriger pågår.

Det sorgerliga är att det verkar som att socialdemokraterna och miljöpartiet inte vill hålla fast vid det som de sade innan valet utan tänker göra upp med regeringen om fortsatt krig. Att socialdemokraterna går med på det kanske inte är så väldigt förvånande men det är ju faktiskt så att man blir något förundrad över vad Miljöpartiet pysslar med. Det är ju ett part med med en snarare pacifistisk historia som nu väljer krig framför bistånd.

Läs mer på vänsterpartiet hemsida.

Expressen, DN, SVD, Jonas Sjöstedt, Aftonbladet,

Korruption är resultatet av en förd politik

Bilden av att Sverige skulle vara ett land utan omfattande korruption stämmer inte längre. Det har blivit väldigt tydligt i såväl Göteborg och Norrköping den senaste tiden. Men så har det inte alltid varit. Sverige har varit ett land där korruptionen var jämförelsevis mycket låg. Anledningen till att vi ser denna förändring är följden av en förd politik.

Det allt mer omfattande införandet av marknadsmekanismer med allt mer och större upphandlingar och privatiseringar inom offentlig sektor är det som skapat förutsättningar för korruptionens utbredning. För det är när de privata vinstintressena hägrar som medborgarintresset får träda till tillbaka.

För den allt mer privatiserade välfärden ger möjligheter till så stora inkomster och vinster att företagen är beredda att gå långt för att försäkra sig om att just de ska vinna upphandlingarna då de ser stora möjligheter att tjäna grova pengar.

Att någonting är fel i dagens Sverige kan också exemplifieras av de många avknoppningar som gjorts i borgerliga kommuner runt om i landet. En moderat politiker i Österåker köpte en skola av kommunen för 150 000 kr. Redan första året gjorde företaget en vinst på över en miljon.

När hemtjänsten i Vantör avknoppades till de tidigare kommunala cheferna för 69 500 kunde de året därpå räkna in en vinst på 4 miljoner kronor. Listan kan göras lång på exempel där offentlig verksamhet slumpas bort till privata företag som sedan gör stora vinster på våra skattepengar.

Orimliga avknoppningar och privatiseringar hänger ihop med korruption och mutor i offentlig sektor. Det är när ekonomismen tränger in i de offentliga verksamheterna som de kortsiktiga vinstintressena tar över hos alla parter. För varför ska tjänstemän och personal ta andra hänsyn än dessa när det verkar vara detta som är den politiska inriktningen.

Ivern att privatisera offentlig sektor handlar enbart om politik, eller snarare politisk dogmatism. De borgerligas ledstjärna är att sälja ut det vi har gemensamt och låta vinstintresset vara drivande. Det är när politiker leker affär med våra gemensamma tillgångar som korruptionen ligger nära till hands.

Ska vi kunna trygga framtidens välfärd och bygga en offentlig sektor där medborgarintresset sätts i första hand krävs det en annan inriktning på politiken. Tyvärr leds landet idag av en regering som just sätter det privata vinstintresset före vårt gemensammas bästa.

Detta är en debattartikel som är skickad till Corren

Ett rödare Östergötland

Efter valet så har vi sett att ett allt med rödgrönt Östergötland växer fram. I Norrköping, Mjölby och Motala ar det sedan en tid varit klart med klara rödgröna majoriteter. I går blev det även klart att det blir ett rödgrönt styre i Finspång. Det är bra. I Finspång ingick vänsterpartiet i majoritet med de borgerliga partierna under förra mandatperioden. Det var nog nödvändigt då men det kan nog aldrig vara delen i ett långsiktigt arbete. Vi får nu hoppas att socialdemokratin i Finspång har gjort hemläxan och nu klarar av att delta i ett samarbete på ett rimligt sätt.

I flera andra kommuner är det mer osäkra styren. Det gäller vad jag vet i Vadstena, Valdemarsvik, Ödeshög och Åtvidaberg. I Boxholm är det socialdemokratisk majoritet och i Söderköping och Linköping är det borgerliga majoriteter. Så den borgerliga sidan av politiken står sig inte så stark i Östergötland.

Med rödgrönt styre i fyra av Östergötlands fem största kommuner torde det även vara naturligt med en rödgrön majoritet även i landstinget. Det var också de förutsättningarna som fanns efter valet. De borgerliga partierna backade och den rödgröna sidan gick fram, dock utan att få egen majoritet. Vrinnevilistan som innan valet inte tagit ställning till vem man ville samarbeta med hade makten i sin hand. Man valde att regera i minoritet med stöd av SD. Det är djupt tragiskt att man väljer en sådan politisk instabil lösning. Men å andra sidan bekräftar det väl bara att Vrinnevilistan inte är något annat än ett borgerliga sjukvårdsparti som hellre ser nedskärningar och besparingar i vården än offensiva satsningar på en förbättrad sjukvård för östgötarna.