Moderaten Torolf Nilzén bemöter 3/11 min artikel om att privatisering av offentlig sektor öppnar för korruption och mutor med ett inlägg visar en förvånansvärt liten insikt i hur den offentliga sektorn fungerar.
Nilzén avfärdar påståendet om att privatiseringar och upphandlingar ökar risken för korruption och mutor. Han menar att det är lika förekommande inom såväl offentlig som privat sektor. Detta påstående visar ju klart och tydligt på att Nilzén faktiskt inte vet vad han talar om.
Det som är fullt tillåtet och vanligt förekommande inom den privata företagsvärlden är ju inte tillåtet i den offentliga sektorn. När det offentliga ska köpa varor och tjänster av privata företag är detta ytterst noga reglerat i lagstiftning på ett sätt där alla anbudsgivare ska behandlas likvärdigt. Det är detta som privata företag kan vara beredda att vilja kringgå för att skaffa sig fördelar mot andra genom t.ex. mutor.
Det är i krocken mellan det privata näringslivets traditioner och den offentliga regleringen som mutor och korruption uppstår. Det är när företag ser stora möjligheter att tjäna pengar på vår välfärd som de är beredda att gå över gränsen för vad som är tillåtet. Detta legitimeras också delvis genom en politik som tydligt visar på att man fattar beslut som tydligt medger att man ska kunna berika sig på var gemensamma välfärd.
Många borgerliga politiker drivs idag av en politisk vilja att sälja ut så stora delar av vår offentliga välfärd som möjligt. Inte för att det skulle bli bättre, utan just för säljandets skull. Detta leder till att de blundar för det faktum att det är tack vare att vi i Sverige valde att bygga en gemensam välfärd för gemensamma resurser som vi idag t.ex. har en sjukvård i världsklass till ganska små kostnader i jämförelse med länder som valde andra vägar. Detta är politisk dogmatism idag.
Emil Broberg
Partistyrelseledamot Vänsterpartiet
Denna artikel är skickad till Corren 3/11, Nilzens artikel hittar ni här.
Alternativ till evig upprustning
1 vecka sedan
Inlägg
2 kommentarer:
bra text! 8)
Med pengar som drivkraft...
Den borgerliga regeringen driver den så kallade ”arbetslinjen”. Det ska löna sig att arbeta säger man. Med andra ord ska pengar förmå människor att vilja arbeta. Så långt är nog alla överens. Men det man aldrig pratar om är att samma människor, den dag de är utslitna, sjuka eller arbetslösa istället drabbas av en tillvaro där de kommer att få det enormt mycket sämre. Man säger att man vill ”öka incitamenten” för att börja arbeta. Det är en mycket märklig omskrivning av att man vill tvinga sjuka människor in i arbete.
Regeringen tycks också, i strid med all forskning och anständighet, ha kommit på att sjuka människor kan bli friska om de bara blir fattigare. Att sambandet skulle kunna vara att även sjuka människor offrar sin hälsa för att kunna försörja sina barn tycks man inte ha tänkt på.
Om vi betänker att pengar är en så stark drivkraft, så betydelsefull i vårt samhälle att människor är beredda till enorma uppoffringar så torde det heller inte vara så svårt att förstå att pengar också kan göra människor giriga.
Pengar har fått människor att begå illdåd gentemot varandra, pengar har fått länder att starta krig och pengar förmår människor att passera etiska och moraliska gränser. Är vårt samhälle vaccinerat mot detta fenomen? Det är det knappast! Ju mer ett samhälle och dess regering vädjar till människors allra mest egoistiska intressen, desto större blir risken för att man väljer de personliga vinsterna framför det som är etiskt och moraliskt, vilket ju är själva grunden för korruption.
Det är just här som Emil har sin poäng som jag ser det. Därför måste ett samhälle begränsa enskildas rätt att roffa åt sig på bekostnad av de många.
Skicka en kommentar