Sälj inte Cloetta center

Det pågår någon form av debatt i Corren där det verkar som att man på Sportredaktionen har bestämt sig för att driva frågan om att Linköpings kommun ska sälja Cloetta Center till LHC. Det främsta skälet verkar faktiskt vara politiskt. Det vill säga att de på sporten inte vill att kommunen ska äga arenan. För inte är det av sportliga skäl som man förespråkar en försäljning (utom möjligen att LHC skulle kunna tjäna några få kronor på det).
Uppenbarligen delar jag inte dessa försäljningstankar. Skälen är flera. Vänsterpartiet i Linköping var från början tveksamma till att bygga arenan överhuvudtaget i kommunens regi. Men då stod vi iför en situation med en hockeyförening som höll på att etablera sig i elitserien och beslut skulle fattas väldigt fort och de beslutsunderlag som vi fick att tillgå var väldigt undermåliga. Personligen tyckte jag att det var ok att bygga samtidigt som andra i partiet var direkta motståndare.
Vi som tyckte att kommunen skulle bygga arenan så fanns det flera olika skäl. Dels handlade det om det sportliga men även om att med en ny arena skulle vi få möjlighet till helt nya typer av arrangemang som Linköpingsborna tidigare aldrig kunna få ta del av på hemmaplan. Det handlade då främst om större konserter men också andra arrangemang. Vi uppfattade att detta var positivt för linköpingsborna och för att det skulle bli som vi önskade så krävdes det att kommunen ska vara ägare till arenan,
En privat arena blir ju någonting helt annat än den arena vi har idag. Vi skulle med detta garanterat förlora en rad stora arrangemang som Linköpingsborna nu får del av. Vi skulle dessutom förlora möjligheten till samordning och effektiv användning av resurserna på Stångebrofältet. Inte minst skulle det innebära att vi inte längre kan styra över hur vi vill att idrotten ska få tillgång till nödvändiga tränings- och tävlingslokaler. Det är ju inte bara ishockeyn som utnyttjar Cloetta center.
Att sälja Cloetta center till LHC skulle säkerligen också bli en dålig affär för kommunen. Erfarenheter från andra kommuners försäljningar av arenor av olika slag har visat att det oftast blir så. Dessutom har ju den borgerliga majoriteten i Linköping tidigare tydligt visat att de inte är beredda att ta betalt av LHC för det som man försäljer. Detta gällde ju inte minst när Paul Lindvall, moderat kommunalråd, ville sälja över restaurangen i Cloetta center till LHC från kommunen. Restaurangen drevs tidigare av det kommunala Arenabolaget som till följd av försäljningen hamnade i ekonomiskt obestånd och kommunen fick skjuta in mer pengar i företaget. Restaurangförsäljningen skedde helt enkelt på ett för LHC fördelaktigt sätt att man från den politiska majoriteten riskerade ekonomin i ett kommunalt bolag. Vad är det då som säger att man inte är beredd att slumpa bort hela hallen.
Att bevara Cloetta center i kommunal ägo är en satsning på framtiden som garanterar att vi kan få även andra saker än hockey och sådant som LHC är intresserade av. Det ger oss en gemensam samlingsplats för idrott och kultur.

Spel - en kulturyttring som alla andra

Jag tillhör generationen som växte upp med C64 och Nintendo 8-bitars (även om jag aldrig fick något). Jag har levt med dator- och tv-spel i hela mitt liv. Jag är fortfarande en aktiv spelare och ägnar ett antal timmar i veckan åt detta nöje. Spelandet fyller ju dock en djupare dimension än just enbart nöje. Spelandets utveckling har ju drastiskt utvecklats med tiden och ett välgjort spel kan ju ge en minst lika god kulturell upplevelse som en bok eller ett biobesök. Spelens utveckling och inte minst anpassning till att allt fler ”vuxna” aktivt spelar borde förändra synen på spel och spelande.

Recensioner av spel hittar man oftast under tidningarnas nöjesrubriker. Recensioner och texter handlar till största delen om underhållningsvärde, tekniska framsteg eller konstruktioner och spelbarhet. Väldigt sällan, eller nästen aldrig, diskuteras spelens grundläggande budskap eller samhällsbild. Den blid av världen som spelen förmedlar borde ju ägnas lika mycket intresse som ny litteratur, nya filmer eller tv-serier. Spel är inte bara nöje det är också en kulturyttring.

Oftast när det blir en diskussion kring spelens roll och funktion så handlar det om moraliska aspekter kring våldet som ofta förekommer. Men då förhåller man sig just bara till våldet i sig. Varför inte sätta in spelandet i större kontexter, diskutera och utmana spelarna med debatter kring spelens betydelse för samhällets utveckling. Det skulle dessutom behövas en diskussion kring spelens relation till makt och kön, rasistiska framställningar av människor och så vidare.

På aftonbladets hemsida diskuteras God of war III som jag själv inte spelat. Men det låter ju spontant som ett spel som torde kunnat diskuterats betydligt mer än vad som nu görs. Det skulle ju kunnat blivit en spännande analys och diskussion kring detta.

Att spela spel är mer än nöje. Det är en kulturyttring lika god som andra. När ska tidningarnas kultursidor se detta? När får vi våra första riktiga speldebatter som handlar om någonting annat än moralism?