måndag 8 februari 2010

Hjältar som dog för freden?

Krig skördar alltid sina offer. Varje person som dör är alltid en stor tragik. Ibland kan det vara oundvikligt. Jag är på intet sätt någon pacifist. Men man måste alltid värdera våld och krig utifrån vad man kan förväntas uppnå. Nu befinner sig Sverige i ett regelrätt krig med målsättningar som är något luddiga. De målsättningar om allmänt goda insatser för mänskligheten som de svenska krigshetsarna driver håller inte för man kan inte bomba fram demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Jag är sannerligen inte någon expert på området men min uppfattning är att vi antagligen just nu förvärrar läget i Afghanistan. Utländsk ockupation leder allt som oftast till ett ökat folkligt motstånd som kommer att stärka de krafter man säger sig vilja bekämpa. Historien har väl visat det gång på gång. En alternativ väg utmålas av Hans Linde i Aftonbladet idag.

Och vad det gäller kvällstidningarna så är det kanske idag tydligare än någonsin att vi befinner oss i krig. Expressens framsida talar sitt tydliga språk. Det är rubriker och retorik som sälla syns i länder som inte är på väg in i allvarliga problem. Patriotism, hjältedåd och en oklar fiendebild av muslimer i ett land långt borta känns inte helt spännande. Försök till glorifiering av lidande och död är enbart smaklöst.

Steget är inte långt borta från att man tar upp kampen mot de muslimska fundamentalisterna på hemmaplan och där sjunker vi långt ner i avgrunden anförda av liberalerna som krigshetsare som i den goda sakens namn sänker friheten till någonting vi inte känner igen.


Idag har jag lyssnat en del på Hero of War med Raise Against. Det var inte så länge sedan som jag sittandes i bilen hörde denna låt för första gången. Då var det soldater i det svenska lägret som önskad e att man skulle spela denna för dem. Det gjorde radiostationen. Oklart vad de menade. Om ni inte vet jag menar lyssna på låten.

Andra som skrivit intressant: Jöran Fagerlund, Daniel Sestrajcic, Frasse och Alltid rött alltid rätt.

Är valet redan vunnet?

Att årets valkampanj skulle bli smutsig har många med mig förutspått. De borgerligas stora vilja att behålla makten för att fortsätta nedmonteringen av den svenska välfärden för att gynna de rika måste ju få fortsätta. På en mandatperiod hinner de ju inte sänka hela skiten utan det krävs antagligen två för att uppnå detta mål.

Det är därför inte heller förvånande att ett gäng högernissar i dagens Aftonbladet går till storms mot att vänsterpartiet efter en valseger skulle ingå i en rödgrön regering. Deras tes är inte helt oväntat att vänsterpartiet består av ett gäng gammelkommunister som helst vill spärra in i stort sett alla i Gulag och sedan festa loss på deras barn.

Det är ju inte första gången som jag i den politiska debatten möter detta. Dock är det anmärkningsvärt vilken otroligt låg nivå debattörerna lägger sig på. Det är ju faktiskt så lågt att det inte är värt att besvara i sak utan det kräver snarare en kommentar kring vad det är som de fruktar.

Den politiska agendan som vänsterpartiet satt upp handlar om att skapa en rimligare fördelning av resurserna, vi vill ta från de som har och ge till de som inte har, vi vill flytta makt från de som idag har alldeles för mycket makt till de som saknar makt. Det handlar om konkret politik som vilka regler som ska gälla på arbetsmarknaden, vilken skola eller sjukvård vi ska ha. De borgerliga politikerna gör sitt bästa för att utmåla detta som någonting stalinistiskt när det faktiskt är någonting som de allra flesta i vårt land skulle gynnas av.

Hotet om en stärkt välfärd måste uppenbarligen flåsa borgarna i nacken. Denna typ av propaganda som de nu driver brukar komma i debatten när de känner att de håller på och förlora och inte vet vad de ska ta sig till. Det är dock förvånande att de redan verkar ha gett upp. Är valet redan vunnet? Vi får väl se inlägget som ett tecken i skyn på att vi har en borgerlighet på väg ut från maktens korridorer.


Alliansfritt Sverige har en rolig kommentar.

söndag 7 februari 2010

Fusklöfte från Olofsson

Reinfeldt har gått ut hårt och kritiserat det rödgröna samarbetet för att vi inom vissa områden sagt att vi anger en inriktning på politiken men att detaljerna ska utredas vidare efter att vi vunnit valet. Reinfeldt har kallat detta för att det är "fuskuppgörelser". Uppgörelser där man slår fast att vi inte vill hasta igenom förslag som sedan inte visar sig stämma överens med verkligheten som borgarna nu gjort under flera år är inte giltiga enligt honom.

Maud Olofssson, denna gigant i att vara usel, intervjuades i ekots lördagsintervju häromdagen. Det är väl värt att lyssna på. Det är påtagligt att hon inte är kompetent nog för sitt uppdrag och svarar pinsamt dåligt på många frågor där hon blir pressad. Om tillräckligt många av centerns potentiella väljare lyssnade skulle knappas opinionssiffrorna skjuta i höjden.

Mot slutet av intervjun passade hon även på att utlova en obligatorisk A-kassa (vilket är ett riktigt dåligt förslag) men att frågan måste utredas mer först (det har dock redan utretts en gång och ska då göras en gång till). Är detta då ett fusklöfte från Olofsson?

Moderat cynism leder till nej till sprututbyte

Sprututbytesprogram för narkomaner är en ständigt återkommande fråga som är viktig. Senast idag deklarerade moderaterna i Stockholm på debattsidan i SVD att de inte har för avsikt att genomföra detta trots rekomendationer från proffessionen. Hoppas att moderaterna i Östergötland inte har samma inställning. Vänsterpartiet lade en motion i november till landstingsfullmäktige om att det behöver genomföras ett sprututbytesprogram, inte minst i Norrkping där det finns ett stort antal herionister.

Här kommer motionen som vi lade i Östergötland och som ännu inta har behandlats

Motion till landstingsfullmäktige
Inför sprututbytesprogram i Östergötland

Sedan 1 juli 2006 ger lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler alla landsting möjlighet att bedriva sprututbytesverksamhet om tillstånd beviljas av Socialstyrelsen.

Det finns många myter kring sprututbytet som gång på gång har motbevisats av forskning. Utbytesprogram motverkar smittspridning, ökar inte antalet missbrukare och påtvingar inte Sverige en drogliberal politik.
Den viktigaste riskfaktorn för blodsmitta av hiv, hepatiter och andra blodburna infektioner utanför sjukvården är intravenöst drogmissbruk. Smittan sprids genom att begagnade sprutor, kanyler eller andra tillbehör återanvänds och delas.
För att motverka hivepidemin bland människor med intravenöst missbruk startades på 1980-talet sprututbytes- eller sprututdelningsprogram i olika former på flera platser i västvärlden och idag finns sådana program över stora delar av världen. I Sverige startades sprututbytesverksamhet i Lund 1986 och Malmö året där på vid infektionsklinikerna i respektive stad. Fram till 2006 tilläts inga andra sådana verksamheter starta i Sverige.

Det huvudsakliga syftet med sprututbytet är att förebygga spridning av hiv och andra blodburna infektioner bland personer med intravenöst missbruk. Men verksamheten ska också arbeta med att motivera dem som deltar i sprututbytet att bryta sitt missbruk och ta emot vård och behandling. Därför ställs tydliga krav på att det finns infektionsmedicinsk, beroendemedicinsk och psykosocial kompetens hos personalen. Sprututbyte får endast bedrivas i samverkan med landstingets infektionsmedicinska eller beroendemedicinska verksamhet.

I lagen fastslås att en spruta eller kanyl endast får lämnas ut om en begagnad spruta eller kanyl samtidigt lämnas in, såvida det inte finns särskilda skäl till varför motsvarande begagnade sprutor och kanyler inte kan lämnas in.
Personer med narkotikamissbruk som deltar i sprututbytet ska få information om smittrisker och hur man skyddar sig mot smitta, om risker med narkotikamissbruk, erbjudande om samtalskontakt, avgiftning, vård, behandling samt eftervård och stöd. Det förutsätter därför att det finns ett etablerat samarbete mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten samt en väl fungerande vårdkedja för personer som missbrukar narkotika.

Vidare ska besökarna erbjudas vaccinationer mot hepatit B enligt Socialstyrelsens rekommendationer och regelbundet erbjudas rådgivning och provtagning avseende hiv, hepatit B och hepatit C samt motiverande samtal med syfte att upphöra med missbruket.
I Sverige finns sprututbyte i Lund och Malmö. Där har enbart ett mycket fåtal fall av HIV upptäckts inom gruppen injektionsmissbrukare under perioden 2000-2008. under samma period har smittan i t.ex. Stockholm spridits kraftigt inom motsvarande grupp med ungefär 20 fall per år.

Vänsterpartiet menar att det är viktigt att i alla lägen bekämpa alla former av missbruk. Dock är det viktigt att det inte är missbrukarna som bekämpas. Sprututbytesprogram kan vara en del i en större helhet i att faktiskt nå till de människor som lever i grovt missbruk och genom detta förmå dem att öka sin villighet att få hjälp att förändra sin situation. Även om detta inte uppnås i alla fall finns det goda skäl att arbeta med sprututbytesprogram då det faktiskt minskar dödligheten och sjukligheten hos en mycket utsatt grupp i vårt samhälle.
Vänsterpartiet yrkar att Landstinget i Östergötland ansöker hos Socialstyrelsen om att få starta ett sprututbytesprogram.


Andra som skrivit om detta Alliansfritt Sverige, Svensson och så kan man hitta mycket bra information från Socialstyrelsen.

fredag 5 februari 2010

Slut på kroglivet i Linköping?

Finns det inte några restauranger och krogar i Linköping som följer lagar och regler. Jag sitter i socialnämnden som har hand om krogarnas alkoholtillstånd och under de 12 år som jag snart suttit där har vi aldrig återkallat så många tillstånd som vi gör nu. Detta beror inte på någon politisk svängning (snarare tvärtom då det moderata kommunalrådet helst vill att vi ska se mellan fingrarna med fusket).

Det handlar om att skatteverket faktiskt är på offensiven och kommit på hur man effektivt kan hitta det avancerade skattefusk som krogägarna håller på med.
Socialnämnden har redan återkallat en rad tillstånd och fler är på gång. Corren rapporterar idag om Ghingis Kahn som ytterligare ett fuskställe. Så med den effektivitet som nu skatteverket arbetar med kan man nästan tro att snart står Linköping utan krogar. Eller finns det någon därute som faktiskt gör rätt för sig?

Fortsatta sifferlögner av Reinfeldt

Det är ju sorgligt att ha en statsminister som gång på gång trixar och fixar med siffror så att regeringens bild av verkligheten ska se bättre ut än vad den är. Diskussionen kring de 100 000 fler sysselsatta sedan borgarna tog makten som Reinfeldt lyfte i partiledardebatten reviderade han ju själv till 40 000 fler sysselsatta. Nu visar det sig att inte heller detta stämmer.

Alliansfritt Sverige och politiken.se uppmärksammar detta. Fakta är att sedan regeringen Reinfeldt tillträtt har antalet sysselsatta minskat med 51 000 (om jag räknat rätt, det verkar ju uppenbarligen lite svårt till och med för en person som har ett helt regeringskansli som kan räkna åt en.)

Aftonbladet kommenterar Reinfeldts siffertrixande på ledarplats idag. Kennet Andreasson skriver:

Reinfeldts framtoning som alltid insatt, kunnig och ordentligt påläst fick sig en rejäl törn. Kvar finns dock statsministerns, får man förmoda kalkylerade, gravallvar och anspänt högtidliga ton av saklighet som dock lär bli svårare att dra framtida opinionsmässiga växlar på.

Jag har tidigare skrivit om att vi kommer att få en allt hårade valrörelse där vi kan bli allt säkrare på att borgarna kommer att fortsätta leverera lögner och friserade sanningar.

torsdag 4 februari 2010

Inte alltid enkelt i politiken med barn

Att vara förälder i politiken är inte enkelt. Birgitta Ohlsson får nu stor uppmärksamhet som nybliven minister och blivande mamma. Jag tycker att det är helt rätt att hon inte backar på grund av detta. Det ska ingen behöva göra. Men det är inte enkelt och det har verkligen sitt pris.

Egna erfarenheter som trebarnsförälder med fortfarande ganska små barn är att det är rätt hårt och slitigt att kombinera det politiska arbetet med småbarnsåren. När de är riktigt små är det ju ganska enkelt. Det är ju bara att packa med dem i en vagn och gå på möten. Jag hade ofta med mig någon av våra minsta när jag reste bort under flera dagar. Problemen kommer senare.

Politiken ställer ofta orimliga krav för att man ska kunna bedriva arbetet. Man ska alltid vara tillgänglig, delta på möten under helger och kvällar samt gärna resa land och rike runt. Gör man inte detta men ändå har en framträdande eller ledande funktion så får man räkna med att bli ifrågasatt och kritiserad. Förståelsen är ofta begränsad, även hos ett feministiskt parti som Vänsterpartiet. Så det har verkligen varit gånger där man får ta strid för att man vill vara en förälder som är närvarande och aktiv med sina barn och att detta måste prioriteras före politiken.

Så ikväll går jag på sonens innebandyträning istället för nomineringsmötet till kongressen. Vi får väl se om någon vill nominera mig till partistyrelsen igen…

Läs mer i på Aftonbladet där man också kan konstatera att det främst är män som kombinerar ledande politiska positioner med småbarn...

Nu har även en riksdagsledamot från KD gått ut och sagt att hon inte borde ha tagit jobbet utan stannat hemma vid spisen. KD är ju allt för sorgerliga att lyssna på ibland.