tisdag 30 november 2010

Landstinget i Östergötland borde skämmas

I Östgöta Correspondenten kan vi 30/11 läsa att Landstinget i Östergötland placerar sig i den absoluta botten när det gäller vård till papperslösa. Det handlar om människor som lever under väldigt ansträngda förhållanden med stor psykisk press och som idag endast har tillgång till vården i begränsad omfattning. I ett demokratiskt land som Sverige ska det vara självklart att alla patienter tas omhand om, det är för oss en naturlig slutsats utifrån den medicinska etikens grundläggande princip om allas rätt till vård efter behov och våra tre partiers gemensam syn på vikten av ett solidariskt samhälle.

Papperslösa har idag rätt till akut vård men kan bli betalningsskyldiga i efterhand. Det är skamligt att människor sorteras bort i Sverige och Östergötland för att de inte har papper eller fel papper och då inte har tillgång till den vård de behöver. En rädsla för att bli anmäld och upptäckt gör att de personer som skulle ha stort behov av psykiatrin eller vårdcentralen inte söker sig dit. Detta kan leda till en senare sjukdoms upptäckt och kan leda till ett allvarligare medicinskt tillstånd än vad som skulle behövt vara fallet. Det försvårar också för sjukvården att upptäcka smittor som kan leda till epidemier.

FN kritiserade Sverige redan under 2006 för stora brister i flyktingvården, det handlar i grunden om att Sverige behöver leva upp till FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. I brist på agerande från regering och statsapparat så la vi tre rödgröna partier fram ett förslag, ihop med två folkpartister, om de papperslösas rätt till sjukvård redan under våren 2008, vår målsättning var då och är fortfarande att alla ska få rätt till den vård de har behov av.

De borgerliga partierna och Vrinnevilistan var då inte beredda att ta sitt ansvar som landstingets politiska ledning utan la allt ansvar på vårdens medarbetare och chefer. Vi ansåg då och anser fortfarande att det inte ska behöva vara upp till den enskilda medarbetaren att behöva fatta dessa svåra beslut. Vi kan idag se att deras sätt att hantera frågan har placerat oss i den skamliga botten.

För vår del handlar i det i grunden om att värna de mänskliga rättigheterna. Vi som landstingspolitiker måste ta vårt ansvar. Personalen ska inte behöva känna en rädsla för att förlora sitt arbete när de följer sjukvårdens etiska principer. Vi är lika beredda idag, som 2008, att ta vårt politiska och personliga ansvar för att säkerställa allas rätt till sjukvård. Vår förhoppning är att de borgerliga partierna och Vrinnevilistan nu har ändrat sig och är beredda att komma fram till en gemensam lösning där allas rätt till en likvärdig vård efter behov garanteras.

Christoffer Bernsköld(S)
Emil Broberg(V)
Catarina Engström(MP)

Inga kommentarer: