Stärk det lokala självstyret

Artikel som publiceras i kommande Dagens samhälle;

Den svenska kommunala självstyrelsen har en lång och djup tradition. Den är en självklarhet i det svenska demokratiska systemet. Det är bra – beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt.
Den lokala och regionala närheten ger en unik möjlighet till den överblick som behövs för att fatta beslut på bra grunder. Den ger också möjlighet till anpassning efter lokala förutsättningar, vilket många gånger kan vara avgörande för effektiviteten i ett mångfacetterat land som Sverige.
Närheten främjar dessutom medborgaransvar och demokratiskt deltagande – inte minst för att det skapar utrymme för fler att engagera sig. 44 000 lokalpolitiker ska jämföras med 349 riksdagspolitiker.
Dessvärre inskränks denna möjlighet till lokalt självbestämmande allt för ofta. Riksdag, regering och diverse statliga myndigheter utfärdar lagar och regler som i praktiken försvagar självstyret, vilket får konsekvenser för både demokratin och effektiviteten.
Att ha ansvar utan befogenheter är alltid svårt. Särskilt svårt är det för en folkvald församling som dessutom alltid ska kunna ställas till svars inför sina väljare. Att vara politiskt ansvarig för att få ihop en budget och göra nödvändiga och av väljarna efterfrågade prioriteringar, samtidigt som man plötsligt vingklipps av nya statliga direktiv eller ändrade ekonomiska förutsättningar, är minst sagt besvärligt.
Det skapar en omöjlig situation och otydliggör det demokratiska styret. Medborgarna har rätt att veta vem de ska ställa till svars. Det gör de inte i dag. En ny undersökning som SKL låtit göra, visar till exempel att hela 30 procent av svenskarna tror att ansvaret för vård, skola och omsorg ligger på riksdag och regering. Detta skapar problem för demokratin. Det är svårt för medborgarna att göra medvetna val till kommuner och landsting, när det inte är tydligt vem som ansvarar för vad.
Risken är också att förtroendet för de folkvalda och demokratin minskar i takt med att kommuner och landsting tvingas fatta beslut baserat på annat än sina egna politiska löften och prioriteringar. Väljarna känner inte igen sig. Tilliten till politiken utarmas.
Den ryckighet som ofta följer av plötsliga och statliga beslut har ofta direkt negativa effekter på den gemensamma välfärd som kommuner och landsting är satta att förvalta.
Alla politiska nivåer har en viktig roll att spela i det svenska systemet, och samverkan kommer alltid att vara en förutsättning för bästa möjliga resultat – både när det gäller demokrati och effektivitet. Men det krävs tydligare spelregler och en tydlig ansvarsfördelning.
Därför är det av största vikt att det införs ett regelbundet samråd mellan regeringen och kommunsektorn i frågor som påverkar kommuner och landsting. Det bör också snarast införas en proportionalitetsprincip som tydligt anger att en inskränkning i självstyret aldrig får vara större än absolut nödvändigt för att avsedda ändamål ska uppnås.
Den lokala och regionala demokratin ger människor stora möjligheter att ta ansvar för sitt lokalsamhälle. Kommuner och landsting får inte reduceras till viljelösa instrument för regering och riksdag. Den risken är uppenbar med dagens oklara reglering. Därför måste det lokala självstyret stärkas.
Anders Knape, ordförande SKL och gruppledare för Moderaterna
Carola Gunnarsson, 1:e vice ordförande SKL och gruppledare för Centerpartiet
Ilmar Reepalu, 2:e vice ordförande SKL och gruppledare för Socialdemokraterna
Lennart Gabrielsson, 3:e vice ordförande SKL och gruppledare för Folkpartiet
Anders Andersson, styrelseledamot och gruppledare för Kristdemokraterna
Ann-Catrin Lofvars, styrelseledamot och gruppledare för Miljöpartiet
Emil Berg, styrelseledamot och gruppledare för Vänsterpartiet