Resursbristen i offentlig sektor beror inte på de anställdas löner

Ledningen för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har uttalat sig om förutsättningarna inför nästa års avtalsrörelse. De målar en bild av att kommuner och landsting befinner sig i en svår kris och att detta måste innebära att lönerna i sektorn måste hållas nere. Politikerna som undertecknat artikeln menar dessutom att avtalet med Vårdförbundet eventuellt ska sägas upp.

Vi som representerar Vänsterpartiet delar inte denna bedömning. Det är helt riktigt att kommuner och landsting har ett mycket bekymmersamt ekonomiskt läge framför sig. Det kommer dessutom att kvarstå ett bra tag efter det att konjunkturen vänt uppåt igen.

Men det är fel och provocerande att hävda att sjuksköterskors eller andra offentliganställdas löner ligger bakom resursbristen. Vi menar att de offentliga arbetsgivarna ska stå fast vid det ingångna avtalet med Vårdförbundet. Att hävda att nuvarande avtal är ett hot mot kvaliteten i välfärden är såväl oförskämt som felaktigt. Vi menar snarare att det är tvärtom. Vi vet att rimliga och rättvisa löner är en förutsättning för att vi som offentliga arbetsgivare ska kunna behålla utbildad och kompetent personal i framtiden.

Det stora problemet är den borgerliga regeringens prioriteringar. Stora skattesänkningar har under flera år genomförts av regeringen istället för att satsa på vår gemensamma välfärd. De resursförstärkningar till kommunsektorn som man genomfört har varit helt otillräckliga och de upphör dessutom innan krisen är över för kommuner och landsting.

Istället för att framställa avtalsrörelsen som ett hot mot vår välfärd, borde SKL vända sig till regeringen med krav på tillräckliga resurser för att upprätthålla kvaliteten i vården och övriga verksamheter, samt att möjliggöra för arbetsgivarna att sluta avtal utan att verksamheterna hotas.

Emil Broberg, styrelseledamot (v) i SKL
Tamara Spiric, ersättare (v) i styrelsen för SKL
Lotta Heelge, gruppledare (v) i Östergötland läns landsting